Ett inlägg om en bok.
Jag har snart läst alla böcker av Mons Kallentoft i Malin Fors-serien. De är, på ren svenska, skitbra. Inte några vanliga polisromaner, utan spänning blandat med övernaturliga inslag – och alkoholmissbruk. Missbruk av ett annat slag skildras i Mons Kallentofts och Markus Luttemans första bok i Herkulesserien. Jag fick Zack i julklapp av vännen familjepappan Jerry. Det blev riktigt ruggig läsning.
Boken inleds i en drogrusig dans och fortsätter med en grym avrättning av några asiatiska kvinnor. Polisen Zack, en tämligen udda existens, börjar jobba med fallet. Ytterligare en asiatisk kvinna hittas. Hon lever, men hennes ben har blivit… uppätna. Det blir en jakt på mördarna, där såväl skyldiga som oskyldiga faller offer. Och mitt i detta Herkules själv, i form av den vackre Zack. Han som räddar liv, men också tar liv och som lever särboliv med Mera och ibland läser läxorna med en elvaårig flicka som bor i samma hyreshus som han själv. Vänskapen med Abdula är grundad i barnaårens mobbning, när skolan inte såg – eller inte ville se – och mamma var död och pappa blev sjuk.
Ja, den här boken innehåller MYCKET. Nästan för mycket. Men den är bra. Den är spännande redan från början och fruktansvärt otäck – precis så där som livet självt kan vara. Ett frosseri i våld, på sätt och vis. Ganska uppenbart är det att det är två män som har skrivit boken tillsammans. Böcker blir annorlunda när de skrivs av två personer.
Toffelomdömet blir det högsta. Boken är otäck, men realistisk.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 