Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mål’

Ett inlägg om helgen.


 

Steget efter och kaffe

Ledig morgon i sängen.

Två lediga dar försvinner liksom POFF! Det är så mycket en vill, bör och måste göra under två dar, men den här gångna helgen hade i alla fall jag bara ett mål: att vara med Fästmön. Sen vill vi ju förstås göra saker också och det har vi gjort – i lagom mängd. Det skönaste har varit att kunna ta det lugnt och att inte ha några exakta tider att passa. Visserligen behövde vi passa ett par eftermiddagstider, men sånt kan en ju stå ut med. Två dar i rad har det blivit kaffe på sängen och läsning. Fast idag höll jag på att få spel när nån i huset satte igång att spika klockan nio. Måste man spika så dags en söndagsmorgon??? Det spikades cirka fem minuter, lagom för att väcka oss, och sen var det färdigt. Jag var förstås klarvaken. Sen dess har jag inte hört nån spika mer idag. Varför kan somliga inte vänta till eftermiddagen? Hur svårt kan det vara att behärska sig med hammaren, liksom???

Samtidigt… nog är det märkliga människor som bor här i området. Igår eftermiddag kom det snö. Det föll stora, tunga flingor som la sig som ett vitt täcke på marken. En person i området tände på sin kolgrill framåt kvällen. Stora eldslågor sköt ut under en balkong, men det sket väl h*n i. Jaa, det finns folk till allt.

Själva drog vi iväg på turné med Siwan runt lunchtid på lördagen… Närå, men vi tittade in till två av stans bästa vintage- och retroaffärer, såna med en touch av antikt. Först cirklade vi runt en stund innan vi hittade till Retrolyckan (jag ser fram emot hösten när affären flyttar till Svartbäcken!). Men jag gillar Retrolyckan för där råder ORDNING! I färg, dessutom… Jag fastnade för Siw Malmkvist som tycktes finnas där i parti och minut, men också för några snygga bruna lampor (både bordslampor och en golvlampa). Fast allt fick stanna kvar i affären – förutom våra intryck.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Syltburk Hj Brantingsgatan

Den här syltburken på Hjalmar Brantingsgatan 4 A tyckte jag var lite kul.

Nästa stopp blev antik- och retroaffären på Hjalmar Brantingsgatan 4A, affären som inte riktigt har nåt namn ännu, trots att den öppnade i augusti förra året. Strunt samma, folk hittar dit, även vi. Mina klara favoriter där är de fina plåtburkarna och en och annan syltburk. Anna har kärat ner sig i en vit elefant. Den kostar bara 1 400 spänn…

Så korsade vi gamla E4:an för att se en fotoutställning av min vän Pe, Uppsala by night. Här kan du läsa mer om den! Roligt var det att träffa bekantingar från jobbet, men också, förstås, att få en jättekram av fotografen själv.

En snabb loppistur blev det innan vi handlade mat och film. Jag köpte en enda grej till mig själv. Du har säkert redan listat ut vad. Jorå, en bok för 15 kronor på Röda Korset. Dessutom hade jag inte kontanter, så Anna fick köpa den åt mig. Författaren heter Emelie Schepp och jag har hört goda omdömen om hennes deckare. Mitt loppisfynd är den första i en serie.

Hemma igen avslutade vi lördagseftermiddagen med kaffe och en bulle med blåbär i och hosta och kletigt socker utanpå. En stunds läsning blev det igen före middagen. Den senare gick snabbt att laga till, för vi hade köpte Västerbottenpaj, grekisk sallad och tzatziki på Årstahallen. Det mest ansträngande var nog att öppna vinet. Vinet kan du läsa om i ett särskilt inlägg här! Lördagskvällen avslutades i sällskap av James Bond.

Snön låg kvar i morse, men på söndagseftermiddagen försvann den tack och lov. Vi åt en sen frukost innan vi tuffade in till Upplandsmuseet för att se en Astrid-utställning – trodde jag. Här kan du läsa mer om den!

Jag har plockat iordning grejor till i morgon, men jag ska inte till jobbet först utan till tandläkaren. Fasa! I trapphuset var det cykelverkstad när jag kom hem och nån annan i huset har fest – som vanligt på söndagarna. Cykelgrannen är en god granne och h*n ska jag hjälpa med lite textgranskning i afton. Mamma har fått ett samtal, två maskiner tvätt är körda och söndagsmiddagen intagen. Nu återstår bara den tredje delen av Springfloden innan det är dags att skutta ner i bingen och sluta ögonen. Du får gärna skriva några rader i en kommentar och berätta om DIN helg!

Här är ytterligare några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kikande inlägg.


 

Jag med blå hängselkjol o kikare

Redan som 2,5-åring hade jag nåt i kikarn’ – och en bästefåtölj. Den senare är den lilla röda som skymtar till vänster i bild.

Jag har nåt i kikarn’, har du? Det gäller att försöka se framåt även om det inte alltid är så lätt. I vart fall är jag glad att ingen märker att jag går i fådda jeans (de är lite för stora) och trasiga strumpor och skor. Jag köper mig hellre en flaska gott Amarone för ett par hundralappar eller böcker och betalar mina räkningar (idag har jag betalat min månadsavgift/hyra), förstås, än köper kläder. Sen håller jag ihop så länge det går. Det är bara att strunta i avundsjuka människor som inte tycker att jag ska sitta, allra minst i min skinnfåtölj. Att den har ett antal år på nacken och är lika lite hel som strumporna och skorna vill man inte se. Det är tur att inte alla i omgivningen har sina kikarsikten inställda på mig, men roligt är det i alla fall att det finns välvilliga tittare som säger att min kompetens intresserar. Jajamens! som Bosse J brukade säga.

Den här veckan förde med sig ett kärt återseende och det gör även nästa! Jag ska luncha med en av mina tidigare chefer. Detta med chefer skulle jag kunna skriva tegelstensböcker om. Många tycks vilja bli chef utan att ha förmågan att vara ledare, till exempel. Men den person jag ska träffa nästa vecka har både chefskompetens och ledarförmåga och är dessutom i besittning av självinsikt. I vart fall var h*n det när h*n var min chef.

Arbetsveckan är slut och denna vecka nådde jag åter igen de mål jag satte upp. Alla beskrivningar är klara utom en och en rapport är redo att lay outas. Det har varit ett pysslande och pusslande, men även NK* har pysslat och pusslat på sin kammare med en annan delikat historia.

Efter jobbet har jag gjort slut med min strykhög, betalat en räkning (se ovan!) samt ringt och gratulerat en 99-åring. Dessvärre var födelsedagsbarnet sjukt, så nåt kalas blir det tyvärr inte i morgon. Jag önskade därför även god bättring och lovade alldeles säkert att komma på kalas NÄSTA år.

Innan jag ska ta helg ska jag skriva ett par drapor som ska mejlas iväg. (Håll vänstertummen för att mejlen funkar som den ska!) Men sen… SEN ska jag hälla upp en skål med la dolce cheeze, sprätta en starköl och läsa ut min bok på gång.

En kall starkölLa dolce cheezeDe underkända
Min helg inleds med dessa!


En riktigt go fredagskväll önskar jag dig!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

FällanFörfattaren Unni Drougge är ganska… speciell. Kontroversiell, i många sammanhang. Självutlämnande, framför allt. Trilogin om skandaljournalisten Berit Hård kan en läsa på många sätt. Jag har i vart fall läst ut den tredje och avslutande delen, Fällan.

Den här gången får Sveriges populäraste bloggerska ansiktet förstört när hon ska göra en skönhetsbehandling. Men först är hon på en fest där Berit Hård blir barnmorska när Kissie föder sin dotter. Katastroferna lär inte vänta på sig. Inte nog med att Kissies ansikte är förstört – nån kidnappar hennes nyfödda dotter. Och av nån anledning dras Berit Hård in i det hela igen. På uppdrag av en vän far hon ner till Thailand. Men frågan är om hon inte själv har gått i en fälla. Det tror i vart fall hennes nye kille Benke.

Berit Hård är en underbar antihjältinna! Jag älskar den småfeta, halvgamla journalisten. Hon som lever på snabbmat och drar hem karlar på snabbligg. Men trots att hon rör sig i en värld full av både alkohol och droger är hon klarsynt och har som både drivkraft och mål att göra ett bra jobb. Dessutom är jag säker på att hon har lånat ett och annat drag av sin författare.

Och så bara älskar jag humorn i Berit Hård-böckerna. Den är rå och drastisk. I Fällan får vi läsare till exempel prov på hur obildade bloggerskor skriver (de stavar till exempel inte så bra) och om vad. Jag viker mig dubbel i skrattkramp flera gånger.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att slungas mellan ytterligheter.


 

Det är tufft läge just nu. Det är svårt att inte kunna skriva om det så mycket som jag skulle vilja och önska. Hoppet är vår följeslagare, även om målen för våra förhoppningar är olika. Ribban sänks än en gång för min del. Den sänks till nivåer jag aldrig tänkte på för åtta år sen. Mål ska vara realistiska och mätbara. Mina mål blir kortsiktigare och kortsiktigare. Rätt som det är handlar de kanske om dagen – eller del av den. Det handlar om att överleva. Och hur det än känns ibland är livsviljan stark. Men… utan Fästmöns och mammas och en och annan väns uppbackning hade jag inte klarat det.

Dessutom tror jag att jag har de bästa kollegorna i hela världen. Det är inte så att vi alla älskar varandra, men det är justa människor, roliga människor, snälla, omtänksamma, hjälpsamma, tacksamma, varma, spännande, normala… jaa… kort sagt de bästa.

Till exempel:

Efter att ha suttit och till sist inte kunnat hålla tårarna tillbaka gick NK* och jag en liten omväg tillbaka. På omvägen möter vi kollegan F, en man, som spontant utför en poledance vid en ventilationsstolpe. Då går det liksom inte att låta bli att asgarva…

eller…

kollegan E frågar vad som händer

eller 

kollegan H knackar på vid arbetsdagens slut och vill veta

eller 

chefen avstår från att tjäna pengar och låter en få en möjlighet

eller

NKs och min relation som är som ett äktenskap fast på jobbnivå och ändå finns det full förståelse för den andras… mått av mindre tur…

En dag kanske du får se en bild på mitt gäng. Nu får du i stället titta på ett paket som jag la vantarna på efter jobbet:

 Handskar på Bokuspaket

Jag la vantarna på ett rätt stort och tungt paket från Bokus.


Även om det finns personer som tycker
att jag inte ska unna mig nåt har jag gjort just det. Jag har unnat mig ett köp på årets bokrea. HA! Visst är det en härlig hög?

Böcker Bokrean 2016

Mina bokinköp på bokrean 2016.

*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litteraturplanerande inlägg.


 

Uppdaterat inlägg!!!


Det är ju så här att mål 
ska ställas upp i förväg av en period. Ijenklien. Jag gör lite… både och. Ett skäl till det är att min tillvaro inte alltid är go och fin, apelsin. (Vad fick jag det uttrycket ifrån..?)

En sak som jag däremot vet säkert är att jag inte slutar läsa förrän jag inte kan se är att göra det. För bokåret 2016 har jag gjort en liten TBR*-lista, det vill säga en att läsa-lista. Men grejen är att jag bara har påbörjat listan och nu behöver jag DIN hjälp med förslag på hur den ska fortsätta!

 

Min TBR-lista så här långt…

Januari månad: läsa julklappsböcker. Och det har jag gjort! Förutom några övriga böcker har jag läst dessa julklappsböcker…

JärnblodFärjanGården

I sanningens namnLivet enligt FikryAlla kan se dig

EldjägarnaFlickan framför murenHon som ser

 

Februari månad: läsa fler andra böcker än deckare. En kan väl säga att jag har börjat bra, för nu läser jag…

Etthundramil

 

Mars månad: läsa böcker av svenska författare.


April månad:
läsa brittiska deckare.


Maj månad:
läsa böcker från loppis och second hand.


Juni månad:
läsa böcker av skandinaviska författare.


Juli månad:
en blandad månad där jag väljer fritt.


Men sen då??? Nu får du faktiskt hjälpa mig lite. Skriv ditt förslag i en kommentar så ska jag ta det i beaktande.


*TBR = T0 Be Read, ”ska läsas”

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om såväl fiktiva som verkliga intriger – och intuition. För att inte tala om mat och vin…


 

Bok o kaffe på sängen

Morgonsysslor – läsa och dricka kaffe i sängen.

Och vart tog den här dan vägen??? För min del inleddes den med läsning. Jag hade inte tänkt ligga i sängen och läsa (och spela Wordfeud) så länge, men HEPP! så hade jag slukat de 160 sista sidorna i Flickan framför muren. Fy te rackarns sicken bra deckare! Nu har jag påbörjat min tionde och sista julklappsbok – och det är faktiskt inte nån deckare. I stället har Eva Wiklund (kommunikatör hon också precis som Kristina Appelqvist och yours truly, för övrigt!) skrivit en bok baserad på Anna-Lena Vikströms upplevelser av sina… förmågor. Detta skulle jag vilja skriva mer om här, men nånting inuti mig säger att det är sånt en inte ska prata så högt om.

 

 

Snö på garagetak

Snön finns kvar och den påverkar mig också negativt.

Att känna och veta, se och höra, saker som de flesta andra inte noterar är ganska jobbigt. Min intuition, som jag väljer att kalla den, har de senaste åren dessutom haft en stor störning – jag har gjort fatala missbedömningar av framför allt människor. Men en del bedömningar har varit helt korrekta. En av dessa människor… påverkade mig negativt idag, tyvärr. H*n skrämmer mig, kort sagt. Det är en person som gillar att skvallra och intrigera bakom ryggar, gärna ställa sig… von oben. I ansiktet är det sen oskyldiga blå ögon och en leende mun. Ibland önskar jag att jag inte kan se bakom ansiktet – alternativt att ”alla” skulle kunna det. Fast tillvaron ska ju som bekant inte vara enkel. Vi är här för att lära och det är genom svårigheter – och svåra människor – vi kommer vidare. (Kanske är det därför jag drar mig undan mer och mer till böckerna..? Med min nya bok på gång är jag i alla fall ytterligare ett myrsteg närmare mitt mål att läsa fler böcker av andra genrer än deckare…)

Det har varit en grå dag. Snön finns kvar och den påverkar mig också negativt, men tack och lov har det blivit varmare. I morse var det ett par, tre minusgrader, framåt dan har det varit runt nollan. Jag längtar efter barmark igen. Det behöver inte vara sol varje dag, bara jag slipper snön, kylan och halkan…

Vinterträd

En grå dag. (Just dessa träd fotade jag i Himlen igår.)


Men jag har faktiskt inte bara läst och spelat idag. 
Jag har skrivit också. Nog hade jag velat skriva mer, men tyvärr blev det inte så. Jag tog en lång dusch och tvättade håret innan jag ringde mamma. Det var min tur att skrapa veckans Trisslott. Inte en spänn vann vi. Nu väntar en strykhög som jag gärna vill bli av med innan jag steker firren jag ska ha till middag. Igår provade jag förresten att steka kalkon i grillpannan. Det blev suveränt gott det också precis som laxen jag brukar grilla. Till kalkonen drack jag Zensa primitivo. Det gillar jag! Till kvällens middag blir det nog ett glas vitt. Mitt sällskap i afton blir, precis som igår, en bok.

Lördagsmiddag

Lördagsmiddag bestående av kalkonfilé med jumbo frites och ett glas Zensa primitivo. Mitt sällskap var ett tänt ljus och en bok.


Slutligen… det var en hel drös med folk från Uppsala
som syntes i TV-rutan i torsdags kväll. Kan DU se några bekantingar här – förutom Anders och Knut Knutson???

Anders Knut jag och Anna på Antikrundan

Kan du se några bekantingar???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lite nyutkommet i pocketväg.


 

För ett tag sen trillade Månpockets nyhetsmejl in i inboxen. Ja, det är ju mera som ett pressmeddelande nu när det kommer från My newsdesk och inte längre nåt nyhetsbrev. Men ändå. Månpocket har genom tiderna alltid gett ut bra titlar och förlagets senaste nytt ser spännande ut. Här är ett högst personligt urval av senaste Månpocketnytt:

Kvinna inför rätta av Louise DoughtyKvinna inför rätta
Vid 52 års ålder verkar Yvonne Carmichael, framgångsrik genetikforskare, ha allt man kan önska sig – ett vackert hem, ett lyckligt äktenskap och två vuxna välartade barn. Men när hon en dag blir inbjuden som föreläsare för medlemmarna i ett parlamentariskt utskott gör hon något som vanligtvis skulle vara henne helt främmande: när hon möter en främling, som hon inte ens vet namnet på, drabbas hon av en så överväldigande attraktion att hon en stund senare har sex med honom på offentlig plats. De inleder ett förhållande och passionen frigör krafter som hon inte kan kontrollera. Krafter som leder henne och hennes älskare in i en mordrättegång.
En psykologisk spänning på högsta nivå och en bladvändare, enligt Månpockets webbplats. Den här boken fanns med i bokpaketet jag fick igår och jag är väldigt nyfiken på den!

 

Toscana tur och retur av Åsa HellbergToscana tur och retur
Åsa Hellbergs böcker blev jag tipsad om av fantastiska huvudhanteraren M. Till och med min mamma gillade dem. Den här boken handlar om två medelålders kvinnor, en motorcykel och ett slott i Italien. Sara Raphael saknar uppslag till sitt nästa reportage. När hon köper en billig motorcykel och ser en annons som lockar med slott, vingårdar, olivolja och solrosfält, finns bara ett alternativ: hon måste få upp sin bästa vän på pallen och åka dit. Jessica Romin, den kända författaren, går alltid i högklackat och gapskrattar åt Saras förslag. Hon ska på en författarträff i Malmö och tänker naturligtvis ta tåget dit. Hur det sedan kommer sig att hon ändå sitter bakom Sara i ett skinnställ vet hon inte riktigt. Det blir en resa de båda väninnorna aldrig kommer att glömma.


Medicis ring av Jan Mårtenson
Medicis ring (felstavat efternamn i pressmeddelandet från My newsdesk… Dåligt! För övrigt konstiga formuleringar i presentationstexten också…)
Även Jan Mårtenson är i Toscana. Eller rättare sagt hans hjälte antikhandlaren Johan Kristian Homan. Denne lockas med på en semesterresa av vännen, trätobrodern och kollegan tvärs över gatan, Eric Gustafson. Målet är den medeltida byn Panicale där tiden i de trånga gränderna verkar ha stått stilla i hundratals år.
Kulturhistoriska utflykter, soldränkta viner, det italienska köket och värmen är precis vad de båda herrarna söker. Lugn och stillhet. Tid för avkoppling och laddning av batterierna efter en lång, trist vinter. Homan vill återse sin stora kärlek, den undersköna Venus på Botticellis stora duk, ”Venus födelse”. Men så avbryts den idylliska bildningsresan abrupt och motvilligt dras Homan in i en händelseutveckling med oanade konsekvenser.

 

Mordgåtan Olof Palme av Gunnar WallMordgåtan Olof Palme
Mordgåtor fascinerar mig, som bekant. Har de dessutom hänt i verkligheten blir de än mer intressanta. Gunnar Wall är en av Sveriges främsta experter på Palmemordet (det var för övrigt inte mordvapnet Leffe hade lämnat vidare för analys). Han tror inte att Christer Pettersson var mördaren. I den här boken skildrar han en mordutredning fylld av intriger, konflikter och påtryckningar utifrån. Han berättar vad som har skett bakom kulisserna och bland annat om Ebbe Carlssonaffären.

 

 


Hittar DU nåt som intresserar DIG???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »