Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘magont’

Ett sedvanligt torsdagsinlägg med en hiss- och disslista signerad bloggaren.


Torsdag och arbetsdag för somliga,
i alla fall för mig. Men här kommer i alla fall veckans höjdpunkter (gräslök) respektive lågvattenmärken (gräsligt). Det är faktiskt inte svårare än så här:

Gräslök

  • Våra alter egon (Det är skönt att få skratta åt sig själv och sina egenheter. Testa det nån gång!)
  • Tre datorer (Jag är lyckligt lottad – alla tre fungerar!)
  • Dåraktig dialog (En har viss knäck i lurarna, den andra i näsan)
  • Räkstubbe (Ja vi skulle ju ha haft nåt heeelt annat till middag den dan…)
  • Födelsedagsfirandet (Tack snälla alla inblandade!)


Gräsligt


Veckans jaså/jaha/ja vadå?

  • Varslad blev jag inte i april, men jag fick heller inte det utlovade beskedet om jobberbjudande att ta ställning till. Så nu vet jag inte var jag står i arbetslivet.


Livet är kort.

Read Full Post »

En trevlig lunchinbjudan kom idag från Annas snälla mamma. Jag passade på att be Fästmön hoppa ur bilen och posta blanketten till Försäkringskassan på vägen. Vi fick underbart god lunch – vitlöksbröd och lax- och spenatpaj med grönsaker. Till dessert blev det glass, hallon från Slottet och hjortronsylt samt kaffe. Men jag tog det lugnt och åt mer försiktigt idag. Magontet sitter fortfarande i lite…

Karottunderlägg

Ett vackert karottunderlägg.


Annas snälla mamma
och L har ett underbart gammalt golvur. Nästa gång ska jag fråga om jag får fota det! Idag får du hålla tillgodo med ett vackert karottunderlägg.

L visade oss en rolig variantViktor Rydbergs dikt Tomten. Jag gillade förstås sista versen bäst:

Variant på Tomten

”tunga toffla…”


Lunchen varade ända fram till klockan 14.30.
På vägen hem stannade vi vid ICA Heidan för att handla lite. Jag är helt slut i rutan nu och ska strax kollapsa i min fåtölj. Det är så mycket jag vill göra och orka, men ännu är jag visst inte redo för det.

Hoppas att du har haft en bra dag. De fria timmarna med Anna rinner ut, det är enda smolket i bägaren just nu.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse vaknade jag med klåda i ena örat och magont klockan 6.10. Jag kan tänka mig roligare sätt att vakna på en lördagsmorgon när man är ledig, men min lilla (nåja…) kropp ville väl härmed demonstrera att den har makten, inte mina mentala krafter. Så jag gick upp en stund, tog medicin, läste lite och jag sen för att göra ett försök att åtminstone slumra eller vila en stund till. Jag somnade. Som en sten. Drömde om konstiga saker och både mamma och pappa var med i drömmen, pappa iförd jeans och tuffa boots, nåt jag aldrig fick se honom i!

Runt tiotiden vaknade jag sen nästa gång – utan magvärk, men med en huvudvärk som fick mig att undra var jag var igår kväll, egentligen. (Jag var hemma och jag drack en starköl.) Dessutom hade jag clownfrisyr, det vill säga platt uppe på huvudet och yvigt vid sidorna. Fy så fult!

Ful frisyr. Notera rynkan mellan ögonbrynen som aviserar att jag har ont i huvudet.


Enda fördelen med att ha ont i huvudet,
förresten, är ju att man då vet, att man överhuvud(!)taget har ett huvud. Och det kan ju vara bra att känna till.

Jag rev ur lakanen ur sängen och tryckte på en maskin tvätt när jag hade tagit lite mer medicin. Förväntansfull stack jag ut armen genom ytterdörren och greppade lokalblaskan från dess hållare. Den var tjock. OTROLIGT tjock! Ja, inte min arm eller hållaren, utan tidningen, alltså. Och det var ju inte så konstigt med tanke på att den innehöll två bostadsbilagor och en reklambilaga. Resten var tämligen magert… Men jag tänker ändå kommentera tre saker som det skrivs om idag:

  1. direktörer
  2. en ny bok
  3. noppor på  kläderna.

Det första av dessa har jag redan kommenterat kort i ett inlägg, det andra har jag skrivit om i ett helt inlägg och det tredje tror jag inte att jag har nämnt nånsin.

Direktörer, ja… Det vimlar av dem på Sjukstugan i Backen, så jag förstår om pengarna inte räcker till varken vård eller vårdpersonal. I stället för att fundera över detta faktum har man i stället bytt ut direktören som varit ansvarig för pengarna mot en annan direktör, en kvinna mot en man, för övrigt. Ja, för nu är ju högsta hönset i Sjukstugan en tupp igen och såna måste ju, som bekant tuppa sig. Den före detta direktören fick besked om detta före sommaren, men som vanligt har hon inte fått veta varför. För den organisationen petar nämligen folk – på alla nivåer – tämligen godtyckligt och utan att ge några som helst skäl till varför. Det kan, i vissa fall, handla enbart om personkemi, vilket har lett till att synnerligen kompetenta personer har lämnat organisationen. (Vilken tur då att Sjukstugan har som policy att återanställa personer som har grumligt mjöl i påsarna!)

Den avpolletterade direktören har inte tidigare fått motta nån kritik för det arbete hon har utfört. Visserligen har Sjukstugan i många år dragits med stora underskott och tunga besparingskrav, men det kan ju knappast bero på dess ekonomidirektör. Eftersom jag väl känner till denna persons kompetens vet jag att hon har gjort bästa möjliga jobb efter de förutsättningar hon har haft. Men nu måste nya Tuppen visa sin potens kraft genom att offra nån. Och enklast är det då att välja en av hönorna, medan resten av kompistupparna sitter säkert på sina höga pinnar.

Nu måste ju nån sköta pengarna i stugan och då har man valt en man, förstås, med erfarenhet från privata näringslivet. Men han ska inte riktigt jobba med pengar utan som biträdande tupp till högsta tuppen. Pengar tycks vara av mindre vikt här, för de sysslor som handlar om pengar fördelas ut lite här och var på övrig personal. Ingen som tar ett samlat grepp om det hela, alltså, utan som sagt, det pytsas ut. Synnerligen märkligt, tycker jag som skattebetalare, och kan inte hjälpa att jag funderar över hur det här ska bli bättre när ingen tar helhetsansvar längre.

Tupp, tupp och ingen höna.


En ny bok…
Jepp, det är förstås Anna Ehns nya bok Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd som redan har recenserats på en blogg när dig. Lokalblaskan har här valt att låta en DN-kritiker recensera boken, eftersom Anna Ehn ju är anställd vid kulturredaktionen på lokalblaskan. Det är bra tänkt, tycker jag,  men tycker samtidigt att recensionen är tämligen intetsägande. Den består mest av en massa upprapningar av bokens story och det är väl inte riktigt det man vill ha ut av en recension?! Synd! Anna Ehns bok är värd bättre!

Intetsägande recension av denna!


Noppor på kläderna…
Tja, varför blir det det, egentligen? Här har lokalblaskan köpt in en riktigt intressant artikel från Testfakta. (Tyvärr finns artikeln inte på nätet.) Noppor handlar, enligt artikeln, om kvalitet och fibrer. Så här förklarar en textilexpert det hela:

[…] Garn består av fibrer av en viss längd. Noppor bildas när fria korta fibrer börjar flytta sig i garnet och sen samlas på tygytan i små bollar. Det sker när du nöter och gnider på tyget. […]

Man kan göra en del för att undvika noppor. Framför allt gäller det att välja kläder av naturmaterial som består av långa fibrer. Man kan också tvätta kläderna rätt. Centrifugering, till exempel, kan enligt experten vara

[…] livsfarligt! […] 

Ullplagg ska inte vändas utan och in utan tvättas med rätan utåt. Då kan man i stället bli av med korta fibrer. Om nopporna ändå kommer, kan man använda batteridrivna noppborttagare.

Noppor är fult och irriterande, tycker jag, och tackar för denna artikel! Dessutom har jag skrivit alldeles för långt, så nu ska tvätten snart hängas, sängarna bäddas rent och jag in i duschen. Lite frukost nånstans däremellan, kanske, och sen… till Himlen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har alltid velat ha en egen kräftmåne. En gång ägde jag en, men den försvann med nån. Eller så gick den sönder, jag minns inte. Dess lefnad var emellertid kort. Men igår införskaffade jag en ny, en alldeles egen måne.

Två julgransljus brann ner i denna under kvällen på ballen*.


Vi dukade fram ganska sent,
lite på grund av modemkrångel med tre.se Jag kunde inte logga in heller för att kolla mitt abonnemang, för jag hade glömt lösenordet. Och ett nytt skickas till… modemet som alltså inte fungerade. Hur osmart som helst! Jag kan väl inte vara den enda som glömmer lösenordet till mina sidor på tre.se..? Men till sist kunde jag både logga in och få igång modemet. Lösenord finns noga bevarat på säkert ställe. (Inte på datorn, förstås!)

Men så blev det dags! Jag laddade med bröd och kräftor och tog sen ljuvlig Västerbottenpaj i omgångar på en sidotallrik. Allting var förstås skitäckligt ljuvligt gott!

Min första tallrik kräftor.


Det tog inte lång stund
innan regnet kom, men vi fällde ner markisen och lät regnet smattra hemtrevligt mot väven. Allt medan månen och kräftstakarna lyste upp vår kräftfest.

Var sin kräftstake hade vi också tänt.


När vi sugit och slafsat klart
var vi duktiga kickor. Fästmön diskade och jag gick ut i ösregnet och kastade kräftskal i soprummet. Tack vare denna promenad har jag nu mittbena – ja, det regnade hårt

Ballesittningen rundades av med var sin espresso med chokladklubba i koppen. Det blev en kraftig chokladsmak, men inte så gott som jag hade trott.

Ja, det var ganska mörkt vid det här laget…


Resten av kvällen
såg vi på förra veckans avsnitt av Tyst vittne som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Sen ramlade vi i säng och sov oroligt. Frampå småtimmarna drabbades jag av en outsäglig törst, illamående, magont, fingrar som stank kräftspad och soleksemklåda – kräftpesten, helt enkelt. Vilken tur att denna botades med en rejäl hotell-fast-hemma-frukost med färskpressad apelsinjuice, det vill säga juice vi med egen armkraft pressade ur svindyra apelsiner. Inga tillsatser och skit här inte.

Hotell-fast-hemma-frukost.


Vad händer idag,
denna sista semestertisdag? Tja, jag ska stryka lite rentvättade tjockis-svarta kläder och så ska jag halta över till Tokerian för att inhandla föda till kvällen. Jag har tänkte mig att laga till Kalle Kon med potatisklyftor och Anna har nickat sitt medgivande. Blir nog en flaska rött till och så en TV-film-kväll. Vad ska DU göra???


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 28 rimmar på Gotta (veckans höjdpunkter) liksom på Råtta (veckans dalar). Så här är dessa enligt mig:

Gotta


Råtta

Read Full Post »

Jepp! Jag har slagit på stort idag och

unnat mig själv.

Vad jag har unnat mig själv? En ny vattenflaska till jobbet! Det jag betalade för var förstås inte vattnet inuti utan den otroligt praktiska flaskan med bra dryckespip eller vad man nu ska kalla det!

Skål, jobbhuset!


Lunchstället blir allt tommare på folk.
Ljudnivån är nästan uthärdlig. Men naturligtvis var jag tvungen att sätta mig intill ett bord där en dam höll låda med en förskräcklig pipa. Jag kastade därför i mig mina fyllda avocador – med magont som följd – och sprang så gott det nu gick när man är skittjock och har en ond häl – tillbaka till jobbet.

Filar på ”min” startsida på externwebben och den börjar ta form nu, utseendemässigt sett. Huvudtexten måste skrivas om, men det behöver jag underlag till för att kunna göra. Det känns lite segt att jobba idag. Trots det får jag, till min egen stora förvåning, mycket gjort. Dessutom har jag lyckats beställa tid åt mamma hos min frissa den veckan mamma är här och hälsar på.

Måste rusa nu. Vatten i flaska ger viss… output…

Read Full Post »

Det blev en väldigt trevlig lunch, en sorts blandning av arbetslunch och sociallunch. Ibland kan jag sakna att inte ha kommunikatörer inpå knuten, så att säga. Fast det har jag ju egentligen idag, det tar fem minuter att skutta över. M och jag såg en jättesöt bebispojke vid bordet bredvid. På tröjan stod det

Busunge

men han var en riktig betraktare och inte särskilt busig. Han blev helt såld på M, det var riktigt fascinerande att se! Det var skönt med en promenad och jag var klok nog att hämta solbrillorna från bilen.

Efter lunch tyckte emellertid magen att det var mindre kul. Jag hade riktigt ont i ett par timmar och fick bo på toa en lång stund. För den som tål skitsnack kan jag meddela att jag tvärtemot alla andra inte blir hård i magen av medicinen…

Eftermiddagen flöt på och jag har nu planer på att organisera en medieutbildning för hugade forskare samt en skräddarsydd omvärldsbevakning för desamma. Det är roliga uppdrag – och jag har faktiskt gett mig dem själv… Hoppas bara att prefekten nappar när jag presenterar detta nästa vecka vid avstämningen.

Jag slank in på Ö&B efter jobbet medan jag väntade på att Fästmön, som var i närheten, skulle sluta sin kurs. Det mesta som säljs på Ö&B tycker jag är skräp, men faktum är att där finns rengöringsmedel och hygienartiklar till bra priser. Idag gjorde jag inga större fynd. Det blev i alla fall var sin flaska Mr Muscle frozen Lime & Vinegar. Det är såå fräscht att använda i köket, i hoarna, främst. Och priset var endast 15 pix!

Bra, fräscht och billigt till köket!


Anna och jag blev klara
ungefär samtidigt och strålade samman utanför Salléns där Anna skulle inhandla ett lysrör. Därpå skjutsade jag oss till ICA Solen. Anna köpte middag och det gjorde jag också, det vill säga kalkonsalami. Tvättmedel slank ner också för min del. Därpå åkte vi till Morgonen för att hämta Elias och hans lånade skridskor. I morgon ska det nämligen åkas skridskor och det ska vara matsäck med varm dryck med. Visst låter det mysigt??? Tjejerna var hemma så vi fick morsa på dem också innan jag skjutsade hem mor och son till Himlen.

Därpå var min ork slut. Jag tog mig hem, jag tog mig in, slängde på en maskin tvätt och jag nästan satt på golvet i duschen. Det var skönt att tvätta håret, men när klenheten överrumplar mig är det bara skitjobbigt att ha armarna över huvudet, så att säga. Smorde in mig sittande med det härliga Shea body butter som jag köpte till mig själv i present när jag hade varit på intervju sist.

Sen blev det middag. Jag rostade tre mackor och la på alldeles för många skivor kalkonsalami på varje. Till det röd mjölk, förstås – alla andra färger på mjölk är avarter och lika lite mjölk som turkos är en färg – och så min bok på gång, den sista julklappsboken från mamma. Karin Wahlberg är en av min riktiga favoritförfattare. Jag har gillat hennes böcker sen hon debuterade i deckargenren med Sista jouren.

Lekamlig spis och andlig.


Nu har högen
med julklappsböcker sjunkit rejält. Jag har två kvar. Men det ligger ytterligare två i att-läsa-högen som jag har fått av snälla vänner vid andra tillfällen än jul.

Tvättmaskinen har nu slutat ge ljud ifrån sig. Bäst att hänga eländet. Åter armarna över huvudet, inte min favoritrörelse just nu. Tänkte sen slappa i bäste fåtöljen och glo på CSI New York. Det var länge sen…

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »