Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘magknip’

Vi har varit på en liten utflykt, Tofflan och jag, hennes jobbväska. Vi var inbjudna till ett fem våningar högt nybyggt hus en bit utanför stan. Lite tidigt kom vi, så Tofflan blev bjuden på kaffe av en snäll ”tant”.

Jag satte mig på en limegrön stol. Tofflan tog förstås fram kameran, men färgerna blev aningen off på bilden.


Tofflan kunder förstås inte sitta stil
l utan lufsade runt och tittade. Med sin mobilkamera i högsta hugg, den numera INTE tejpade (batteri och bakstycke är bytta med bättre fungerande och hela såna!). Först fotade hon en bil av nåt slag.

Bil och bil, vet jag inte, men ett litet fordon var det.


Sen traskade hon runt
och hittade en intressant motor. Fram med kameran igen!

En motor.


Det var ett väldigt spännande ställe!
Högt i tak, mycket glas och mycket ljus. Och flera tjejer som Tofflan pratade engelska med. Jag höll tyst, jag är ju bara jobbväska, jag…

Tofflan var en hel halvtimme tidig, så det fanns gott om tid att titta på en intressant utställning i flera glasmontrar. Det var modeller av lantbruksmaskiner, modeller som tillverkats redan på 1700-talet, visade det sig! Tänk att nån hade varit så rädd om dem att de var i nästan intakt skick!

Jag hörde ett förtjust

Oh!!!

och såg Tofflan trixa med kameran igen och säga nåt om

Östergyllen, förstås!

Naturligtvis var det för att hembygden fanns representerad!

Plog, årder, harv och vält vet jag vad det är, men en sladd med två säten, vad kan det vara???


Det var inte så lätt att fånga
de fina utställningsföremålen på bild, för hur man än stod blev det motljus…

Spännande och välgjorda små modeller från 1700-talet. Förlaga är östgötska lantbruksmaskiner.


Men sen fick Tofflan sällskap
av en ”tant” som heter Maria och efter en stund gick de in till en ”farbror” som heter Per-Anders för att prata jobb. Jag hamnade under Tofflans dunjacka – hmmmmpfffffffffffff… 😦

Det slutade i alla fall med att Tofflan tog i hand och tackade och sen tog hon mig över axeln och så åkte vi hissen ner. Tofflan visslade och var på ett strålande humör, för det visade sig att hon hade fått jobb… Visserligen ingen fast anställning, men under tre månader ska hon arbeta på ET (!) och bland annat ta fram en kommunikationsplan med mera.

På vägen hem stannade vi vid två affärer, men jag fick ligga kvar i bagageutrymmet och frysa. Den där jädra Tofflan, tro inte att hon är omtänksam mot sin jobbväska, inte! På ett ställe köpte hon en present till sig själv, men jag fick inget, minsann.

Body Butter – kan det va nåt det? Jaa, detta doftar i alla fall gott på förra kollegan ”Lisbeth”, men hur det doftar på Tofflan återstår att känna…


Tofflan var livsfarlig under bilfärden
, för resten. Innan vi åkte från det trevliga stället skrev hon ett sms till Fästmön och till två före detta kollegor. Alla svarade och Tofflan försökte också svara när hon körde bil. Det var OTROLIGT dumt gjort! En vän fick ett sms när vi hade stannat, alltid något! Och den kloka Anna telefonerade först när vi hade landat hemma.

Det var med glädje Tofflan skrev några mejl, varav ett till Arbetsförmedlingen och gulliga handläggaren M. I morgon tror jag hon ska ringa till sitt fack Dimsyn. När vi kom hem låg det ett fönsterkuvert från Dimsyn i postboxen och jag såg nog att Tofflan fick magknip. Men det var inget farligt innehåll, tack och lov!

I kväll fortsätter firandet, fast då får ju inte jag följa med. Tofflan blev ju utbjuden på middag av L. Jag förstår nog att det blir roligt, för Clark Kent* får inte heller följa med, så jag gissar att det ska drickas vin och sånt. Själv stannar jag hemma på stolen i hallen. Men jag är faktiskt också i skrivande stund en väldigt lycklig jobbväska – för jag behöver ju inte ställas undan. Inte på ett tag, i alla fall…

TACK alla inblandade i detta och TACK alla som har hållit tummarna!!!


*Clark Kent = Tofflans lille bilman

Read Full Post »

Idag var det segare än segast. Det som finns inuti min näsa, alltså. Och i luftrören. Det brukar ta nån timma innan jag kan prata överhuvud taget och när jag väl upplåter min stämma låter jag som en äldre man. Det gör dessutom ONT att prata. I alla fall nu på morgonen.

Fästmön var stoisk och lagade till en utsökt måltid igår afton. Spaghetti och kött-/kycklingfärssås. Min sås var starkt kryddad och full av vitlök. Jag kände inte så mycket smak mer än det starka som på sätt och vis löste upp det sega bakom näsan. Du fattar vad jag menar utan att jag behöver beskriva det mer detaljerat, hoppas jag???

Annars har nog grannarna i Himlen börjat tro att vi har startat grisfarm. För när vi sover låter vi som grisar. Nu har jag ju inte hört mig själv, men min särbo. Gissningsvis låter jag likadant.


Har vi startat grisfarm, månntro?

                                                                                                                                                            I morse var det fyra grader kallt. Jag försökte smyga så att jag inte skulle väcka Anna, hon behövde så väl få sova. Men jag höll på att skrämma livet ur Elias när jag gläntade på hans dörr för att säga god morgon – han hade inte hört mig tassa i hallen utanför! Lillgrabben hade ont i magen, sa han, men eftersom toa redan var provat försökte vi med yoghurt och då blev det lite bättre. I bilen till skolan lyssnade vi till ESC-låtarna och Elias tyckte att Armeniens låt var riktigt bra. Jag har klassat den som OK.

Jag färdades sen genom en grå dag in till stan. Vid Ekeby stod hästarna som vanligt i klunga, men idag såg de extra roliga ut eftersom det såg ut som om de spanade på bilar. Jag bara väntade på att en av dem skulle ta fram block och penna och börja skriva upp bilnummer eller nåt! Minns du det, FEM, när vi höll på med sånt??? Varför gjorde vi det???

Dagen var så grå och disig, men trots det var det förvånansvärt många bilar OCH en länsbuss som inte hade lysena på. Nej, jag kan väl tänka mig att om man inte har blinkers så har man väl inte lysen heller på sitt fordon. 😈 Inga rådjur såg jag idag, men annars brukar de vara synliga på ena sidan av nya E4:an, också de i klunga. Nervösa, smalbenta djur som springer lite hit och dit…

Nu har jag gnällt på gråvädret så mycket att solen tittar fram! TACK för det! 😛

Hemma hos mig hittade jag ett fönsterkuvert i postboxen. Fönsterkuvert är väl inte nån populär post hos nån och själv får jag magknip när de hamnar hos mig. Detta kuvert var dessutom från Skatteverket! HU! Men innehållet var tämligen odramatiskt. Det var den där nationella undersökningen om lägenhetsnummer som Skatteverket fått i uppdrag av regeringen att genomföra. Tanken är att det ska bli lättare att ta fram statistik om oss som bor nånstans än det har varit tidigare genom folk- och bostadsräkningarna. Det var enkelt att logga in hos Skatteverket och utföra ärendet, men man kan också använda telefon eller bara skriva ner på bifogad blankett och skicka in.

Funderar på hur min mamma gör, som inte har dator och som ser illa… Undras om nån tänkte på ”gamlingarna”, invandrarna med flera… Helt lätt att hitta sitt lägenhetsnummer är det inte heller. Enligt den medföljande foldern består numret av fyra siffror

[…] och ska finnas anslaget  på en väl synlig plats i byggnaden. Fastighetsägaren ska dessutom ha lämnat information till dig om vilket lägenhetsnummer som gäller. […]

Ja jag har fått ett brev om detta, men nåt anslag på

[…] väl synlig plats i byggnaden. […] 

hittar jag inte! Det är som vanligt, det. Dåligt med informationen, alltså. Tur att jag hade sparat brevet!

Uppdaterat: Nu var jag nere i entrén och kollade och jag hittade siffrorna. Men inte tack vare att det är utmärkt att det just är dessa fyra siffror man ska ange utan för att jag känner igen dem från brevet jag fick för ganska länge sen…

Nu ska jag informera mig själv lite om vad som har hänt lokalt via lokalblaskan. Nåt besked har jag INTE fått än och jag har för dålig röst för att ringa själv, tycker jag. På måndag har jag bestämt mig för att sjösatta plan B och sätta mig och ringa runt lite. Förhoppningsvis har min röst återgått till det normala då!

Read Full Post »

Ja, en halv arbetsdag, det vill säga fyra timmar, har vi nu tillbringat på Stormarknaden. Inte konstigt man är trött och slut!..

Mest pengar gjorde jag av med inne på Systemet. Insåg ju att vi hade tullat på vinerna rätt rejält i vinskåpet nu i vinter eftersom Brunnebys ännu inte är tappat och klart. Vinskåpet gapade ganska tomt på flera ställen, men nu fylldes det på igen med några härliga, hoppas jag, röda italienare och nån australiensare. Det vita vinet blev ett Penfolds, men det ligger på kylning nu till kvällens räkor. Och själv softar jag vid datorn med en kall öl. Det tycker jag att jag är värd efter denna shopping…


Påfyllt igen! Notera att flaskorna längst ner är ganska dammiga. Dessa innehåller de riktigt fina vinerna…

                                                                                                                                                         En tur till apoteket gav mig lite fotkräm (inte rabarberkräm) och fluor, med mera och Fästmön insulin och salva till yngste sonen. Jag tog en tur in till Telia-butiken för att kolla möjligheterna till utbyte av mobil, men eftersom jag var puckad nog att nappa på Telias skiterbjudande i höstas om två fria månader mot att jag band abonnemanget på 24, så blir det nog inget av. (Gissa om jag ångrar det klicket… Fick ett erbjudande via mejl som jag uppenbarligen inte läste igenom ordentligt innan jag klickade ja på…) Jag måste ju betala fullpris i såna fall… I vart fall kikade jag på en Nokia N86 som jag gillade, främst för att den har en åtta megapixel kamera. Den skulle gå loss på 4 200 pix. Som hittat när man är arbetslös. Och korkad. Jag frågade faktiskt i butiken om det ”gick att göra nåt”, men är abonnemanget låst så är det. Det tycker jag är lite surt om man ändå vill ha kvar operatören… Men såna är reglerna och jag har klantat mig.


Den svarta är rätt snygg, den… Och bra kamera har den… Och dyr är den…

                                                                                                                                                              Vi avverkade även ett besök på stirriga ICA Kvantum, dit det verkade som om alla Willyspuckon tagit sig denna dag, innan det äntligen blev en fika hos Skuttungekonditorn. Jag trodde för övrigt att denne gått i konkurs, men fiket var öppet som vanligt, tack och lov! Var sin macka och kaffe blev det och söt-Tofflan blev tvungen att ta en russinkaka också. En kaka som var alldeles för platt för att kallas russintopp, men jag gissar att du fattar vilken sort jag menar???


Så här ska en TOPPIG russintopp se ut.

                                                                                                                                                        Efter välbehövlig fika fick vi förstås magknip båda två och DET måste bero på kaffet som smakade allt annat än gott!.. Nåja, vi strosade genom några affärer på bottenplanet. Anna var riktigt i gasen idag med att födelsedagsönska, så nu har jag så gott som avslöjat en av de TRE (3) presenterna jag redan inhandlat till henne!.. Annars hade hon nog varit på väg att hala upp plånboken själv… Vi tittade även på presenter till andra familjemedlemmar. Bland annat har vi ju en student i början av sommaren…

Jag träffade på en person från min förra arbetsplats, IP, som ”alla andra” där tyckte var sur och otrevlig – utom jag! – och hon hälsade HJÄRTLIGT på mig! Det värmde! 😛

Vi var ganska slut i rutan när vi besökte sista affären, Lagerhaus (där de är så snåla på påsar och papper när man handlar). Anna hittade nåt kul och jag hittade… presentpapper.

Väl hemkomna har vi nu tagit fram räkorna ur frysen och lagt det vita vinet på kylning, som sagt. Mötte en TREVLIG närboende (såna finns också!) när jag kört in bilen på gården för att lasta ur, som skulle ha uppskattat min bärhjälp, men som tur var kom jag för sent 😉 Fick i stället en sur bläng av en annan hagga, fast då var jag för trött för att ORKA blänga tillbaka…

Trevlig fredag på dig som läser! Jag finns här heeela helgen, så du behöver inte sakna mig! 😆

Read Full Post »

« Newer Posts