Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘magister Sandbladh’

Ett språkligt inlägg.


 

Finns det nån som är aningen intresserad av svenska språket och som gillar särskrivningar? Nä, tänkte väl inte det. Dagens högskoleutbildade journalistproffs klarar inte heller av det hela. För jag lärde mig redan i mellanstadiet att ordet isär inte skrivs isär utan ihop.

 

Åsikterna går i sär

Isär skrivs ihop! Martin Mederyd Hårdh väcker uppmärksamhet på min blogg.


Magister Sandbladh brukade ofta
rent fysiskt banka in vissa kunskaper. Det var inte särskilt pedagogiskt. Men se grammatik kunde han lära ut utan att slåss. Martin Mederyd Hårdh på Svenska Dagbladet gick uppenbarligen i nån av magisterns klasser.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett spännande inlägg.


 

Det är inte så mycket spänning i mitt verkliga liv idag. Men just nu ser det ut som ett oväder är på väg hit. Det kan bli mycket spännande när man bor vid Vättern. Särskilt om det åskar…

Jag har börjat läsa en bok som tilltalar mig enormt. Den tror jag ska ge mig mycken spänning, men det är inte en deckare. Dessutom har jag blivit väldigt sugen på att läsa mer av författaren. Donna Tartts hela produktion består av hela tre böcker, tegelstenar allihopa. De två jag inte har i min ägo är hennes första böcker och de finns i pocket. Billigt och bra! Lite glad blev jag när jag öppnade Steglitsan och läste hälsningarna från tre av kollegorna. DET var spänning i sig.

Steglitsan med hälsningar fr kollegor

Steglitsan med hälsningar från några av mina senaaste före detta kollegor.


Nu ska vi ge oss ut
på shoppingtur. Tack och lov inte titta på kläder, utan på mat och ett tandborstglas i plast till mamma. I kväll, efter att jag har lagat mat (= handlat i korvkiosken), ska jag träffa en kamrat. Hon är också en av överlevarna efter magister Sanbladhs skräckvälde. Det är gott att ha några gamla evigt unga och goa vänner kvar!

Bara ett spännande moment återstår och det vet jag inte om jag hinner med innan jag åker hem i morgon: utrensning av mammas kyl och frys… Det är spänning på riktigt hög nivå!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sockiplast.


 

Sockiplast

Ett par typiska sockiplast som jag hittade nånstans på nätet.

Faktum är att jag har börjat drömma igen. Om nätterna. Dagtid har jag inga drömmar kvar. Inga önske-drömmar, i vart fall. Men om nätterna… För mig indikerar det att jag har fått mer tid att tänka och reflektera. I vissa sammanhang är det ju bra, i andra kanske mindre bra. Det får liksom inte bli ältande och grubblande.

Men i natt drömde jag om sockiplast och det var varken nåt ältande eller nåt grubblande, mest skratt-framkallande. För fråga mig inte varför jag drömde om denna läskiga fotbeklädnad som i min barndom, på äldre stenåldern, användes i gymnastiken i stället för gympadojor. Jaa, jag gick självmant i gymnastik ett tag när jag var barn, men tyckte att det var obehagligt i den stora salen där en tant gormade instruktioner till ett gäng småbarn som var livrädda. Nä, det blev ingen långvarig sejour. Inte som baletten, som jag faktiskt tog lektioner i under minst ett år. Klassisk balett, förstås. Ingen modern (!) jazzskit.

Åter till sockiplasten. Det är alltså en sorts sko. Men sulan är av mjuk och tunn plast, så det känns som om du går direkt på golvet – och ändå inte. Jag minns känslan av den kalla, nästan lite kletiga plasten mot fotens undersida. Det var en lite svampig upplevelse, det kändes nästan som att gå omkring med en sula gjord av filmjölk. Det kan ju inte ha varit särskilt bra för fötterna och definitivt inget för den som har hälsporre i båda hälarna. För sulan är ju helt platt. Ovansidan är vävd i nåt tyg som sen är ihoplastat med undersidan. Kort sagt: en vidrig sak att ha på fötterna! Fötterna blev förresten både kalla OCH svettiga i sockiplsten.

Fråga mig inte varför jag drömde om sockiplast i natt, för det har jag ingen som helst aning om. Jag har inte pratat om sockiplast, inte sett några, inte läst om dem. Men jag hade dem på mina fötter i gymnastiken ända fram till mellanstadiet, tror jag. Det var då jag kom under magister Sandbladhs herravälde. Det välde han styrde och ställde med terror och ganska ofta fysisk bestraffning, trots att det inte längre var tillåtet. När man gick i hans klass klarade man sig hyfsat om man antingen var bra på gymnastik eller också var bra i de teoretiska ämnena. Jag var verkligen inte bra i gymnastik, men duktig i de vanliga ämnena, främst språk. Det räddade mitt skinn många gånger. Andra klasskompisar bröts ner fullständigt av denne magister. Vi var nog många som var livrädda för denne rätt lynnige despot.

Men det finns en sak jag kan tacka honom för och det är att han faktiskt lyckades lära mig svensk grammatik och rättstavning. Det har jag haft stor nytta av genom livet. Det liv, som under några år i barndomen, framlevdes med sockiplast på fötterna i ekande gymnastiksalar där fröknar med vass röst och visselpipa gav order. Så även om jag kom helskinnad därifrån kan man ju säga att jag hamnade ur askan i elden – i magister Sandbladhs klassrum i Norra skolan i Metropolen Byhålan. Fast den berättelsen kan vi ta vid ett annat tillfälle, här ovan är bara ett smakprov.

Och nu vill jag förstås höra om DINA öden och äventyr med sockiplast! Har du dessutom erfarenheter av magister Sandbladh, spara dem till en kommentar i ett kommande inlägg här på bloggen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förhoppningsvis rättstavat inlägg.


 

De stavar inte så bra här i Östergyllen har jag noterat. Igår var det svårt med pluralformen av klubba…

Golfklubber

Östgötsk stavning av klubbor.


Men golfklubber
hittade jag i Stöllestan, så det är ju kanske inte så konstigt… Värre då, när man i sin egen födelsestad, ser att alla uppenbarligen inte har haft magister Sandbladh som lärare (han bankade kunskaperna i oss).

Veckans namsdagar

Veckans namsdagar – vad är det? Namnam eller?


Nä, nu får en skämmes!!! Vad
är veckans namsdagar? Har det med namnam att göra oder was?

 


Livet är kort.

Read Full Post »