Ett inlägg om en bok.
Ibland gör en ett sånt där riktigt bokfynd. Det kan handla om pris eller nån bok som en länge letat efter. Eller bara den där rätta boken just nu. Jag har läst Gåvan av Cecelia Ahern, ytterligare en bok i högen av gratisböcker från Återbruket i juni. Inte hade jag nån aning om att den handlade om jul. Inte heller hade jag nån aning om att den, i all sin enkelhet, skulle säga mig så mycket om det där i livet som vi bör vara rädda om hur vi använder: tid.
Lou, som egentligen heter Aloysius, kämpar varje dag mot klockan. Det är jobbet som tar mest av hans tid och han försummar sin familj – såväl fru och barn som sina föräldrar och syskon. En morgon på väg till jobbet träffar han Gabe som är hemlös. De börjar prata och hur det nu kommer sig har Lou plötsligt ordnat jobb åt Gabe på postavdelningen. Det visar sig att Gabe är en underlig figur. Han får inte alltid Lou att må så där jättebra. Men han har en gåva till Lou, en gåva som förändrar livet.
Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen, för då blir de här raderna en spoiler. Fast det boken handlar om mest av allt är att vi ska vara rädda om tiden och vad vi väljer att ägna oss åt, vad vi väljer att ge vår tid åt. För en dag tar tiden slut. Med lite magi, kanske himmelsk intervention (Gabe – kan det vara ett smeknamn för Gabriel?) kommer Lou till vissa insikter. Så även jag. Tomten finns inte, men änglar finns alldeles säkert.
Nä, det här är inte på nåt sätt nån Nobelprislitteratur, men den går rakt in i Toffelhjärtat. Omdömet blir högsta möjliga.
Livet är kort.