Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mackor’

Alltså, jag måste få återkomma till det här med mat! Jag gillar verkligen mat och att äta gott, det är en guldkant på tillvaron – vilket också är noterbart (en viss rondör, kan man säga). Men jag är ingen kock. Jag gillar inte att laga mat och jag är inte bra på det. Och när jag för en gångs skull ställer mig vid spisen för att röra ihop nåt är det ofta med motstånd. Eller för att jag ändå vill göra nånting för den som har matlagning som vardagssyssla, efter jobbet. Nej fy, jag skulle aldrig orka laga mat varje dag!

En av mina paradrätter, italiensk pastasås på kycklingfärs och med rödvin.


Fast en del paradrätter
har jag ju. Det är mat som är lätt att göra och blir god – trots att det nu är jag som rör i grytorna. Italiensk pastasås på kycklingfärs och med några en deciliter rödvin är en av dem. (Rödvinet kanske döljer eventuella miss-smaker..?). Jag har också en vegetarisk variant av het natur, där viktigaste ingrediensen är etiopisk peppar, eller berbere, som den också kallas. Och min tredje rätt är kyckling i lergryta.

På tre rätter kommer man… inte långt. Visst, jag kan väl laga några vardagsrätter till, typ korv och makaroner, fiskpinnar och sånt. Men när man vill ha det där lilla… extra… Eller framför allt, man ska servera många och man vill inte anstränga sig…

När jag fyllde 40 anlitade jag en cateringfirma som kom med mat och en hel disk på hjul. Det blev gående taco-bord som de cirka fyrtiotalet gästerna bjöds på. När jag fyllde 50… åkte Anna och jag till Stockholm och åt en massa godsaker på egen hand. Underbart!

OM jag nu bestämmer mig för att ha den där ”efterfesten” eller den här andra festen för fast jobb som jag går och väntar på tror jag att jag överväger att köpa färdig mat. På nätet hittade jag Eurocatering i Stockholm, ett företag som kanske skulle kunna bistå mig. Här finns allt från mackor via luncher, färdiga tallrikar och middagar till plockmat och desserter Och till festen kan man till och med få hyra serveringspersonal… Företaget jobbar främst med kunder i Stockholmsregionen och dit kan man väl säga att Upppsala hör, eller hur?!

När får jag festa, tro?


Jag försöker se positivt på framtiden
även om det inte alltid låter så. Men är du med mig på det tåget lär du säkert få en inbjudan till Den Stora Festen framöver. Oerhört tråkigt och ledsamt att det finns dem jag inte kan bjuda längre av olika skäl, men jag hoppas och tror att vissa, ingen nämnd och ingen glömd, skulle vara med oss ändå, i anden!


Livet är kort.

Read Full Post »

Uj uj uj! Inte kunde man tro att Fästmön och jag gick och la oss vid 21-tiden igår kväll… Vi var jättesega idag. Anna kände sig sämre i förkylningen och hostan i morse och jag är jätteseg och går på Ipren. Hoppas bara att jag inte blir sämre till måndag när jag ska få slagga lite på Sjukstugan i Backen…

Nås du av min röst? Hör jag dig?


Hela förmiddagen
idag har jag deltagit i ett kommunikatörsnätverk. Vi deltagare fick oss till livs resultaten av flera spännande undersökningar, bland annat om intern kommunikation och om prefekters arbetssituation. Det var roligt att få veta vad vi kommunikatörer är bra på, men intressantast är förstås att få veta vad vi behöver bli bättre på. Ännu mer intressant var det att få ta del av en analys av mediegenomslag och en mätning av vårt anseende i media. De indikationer jag fick där visar att det arbete jag har gjort och gör tillsammans med institution 1 är helt rätt!

Lunchen blev ett välkommet avbrott för då hade jag en träff med vännen Rippe. Det har gått alldeles för lång tid sen vi sågs. Och med tanke på att man ska sticka kniven i oss båda snart kändes det som att det var bäst att ses innan, ifall att… Jag gick från mötet och var väldigt yr. Undrar hur mina värden är, egentligen… Eller det kanske bara fattades nåt ätbart? För övrigt var det första gången den här veckan som jag åt ordentlig lunch.

Eftermiddagen har jag ägnat åt fortsatt arbete med att skriva rent alla insamlade anteckningar från institutionsdagen i förra veckan. Vidare har jag lämnat kommentarer och frågor till samtliga fall, totalt 17 stycken. Jag har sammanställt en sorts aktivitetsplan med alla fall och mina kommentarer och frågor och mejlat till deltagarna. Väntar nu med spänning på svar!

Ett samtal med M blev det också efter lunch kring framtiden. Ett beslut måste till de närmaste veckorna, annars har jag inget jobb att gå till efter årsskiftet. Jo, möjligen 20 procents tjänst på institution 1, vilket blir svårt att leva på. To be continued, as usual… (När tar mardrömmen och oron slut, tro?)

Jag har bokat in en träff om ett par veckor med kommunikationsavdelningen där jag ska berätta om min kommunikationsplanearbete med institution 1. Jag vet att kommunikationschefen är väldigt intresserad av min plan, men det är ju fortfarande ett arbetsmaterial som jag inte kan lämna ut…

I kväll lär det bli softa puckar igen, jag känner mig verkligen hängig och jag tror inte att Anna är mycket piggare! Ska köpa med mig kycklingspett hem till Anna så att hon inte får skörbjugg av att bara äta soppa och mackor. Positivt för dagen är att hälen känns ganska OK! Alltid något. I morgon ska jag få akupunktur. Men först ska jag hämta min Ajfån på förmiddagen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Fy te rackarns vilken intensiiiv dag! Jag började redan i morse med en bunt webbsidor om en av institutionens stora forskningsprojekt. Gjorde sen avbrott för webinar och mackor framför datorn vid lunch samt fortsatte med projekten efter detta (och lite konsultande däremellan hann jag med). Ingen rast på eftermiddagen gjorde att jag kunde dra 15.45, vilket var nödvändigt och tvunget. Jag hade klipptid klockan 17, men skulle hem och lämna bilen först för att ta bussen in till stan.

Webinaret var synnerligen intressant. Det handlade om webbtroll på Fejan, men man kan ju fundera över fenomenet även inom andra sociala medier. Jag lärde mig bland annat att det finns olika slags webbtroll, skalan är ganska bred. Men deras syfte är nästan det samma: att förstöra och sabba.

En sak jag tror att jag ska ta mig för att ta fram tydliga regler för kommentering på min blogg. Och så ska jag lägga reglerna synligt. Detta för att besökare ska förstå att kommentering inte egentligen är en yttrandefrihetsfråga på min blogg utan en rättighet – som jag har rätten att dra in. Om jag vill. Det är jag som bestämmer, för det är ju min blogg, som sagt.

Webbtroll av olika sorter finns det, har jag lärt mig idag.


Det var onekligen skönt
att lägga sitt för tredje dan värkande huvud i frissan M:s händer och få håret tvättat, klippt och fixat. Hon tog ytterligare lite mer baktill med tanke på att jag kanske ska befinna mig i horisontalläge framöver och vill slippa se tufsig ut.

Så blev det dags att traska över till Katalin. Egentligen gillar jag inte Katalin så där jättemycket, för jag tycker att personalen är i snorkigaste laget. Men stället är häftigt och jag skulle kunna tillbringa åtskilliga timmar där bara för att fota. Vad gäller snorkigheten idag var det väl sisådär. Jag kände mig tämligen tillrättavisad när jag gick in till baren för att köpa en öl, men se mat fick jag inte beställa där utan jag var tvungen att sätta mig och invänta servitör med meny. När jag skulle betala innan hemgång gick jag in eftersom servitören aldrig kom ut. Han satt vid ett bord och höll på med nånting och jag bad honom om notan. kunde jag betala i baren. Trams!

Mysigt ställe, men rätt snorkig personal.


Men skit samma,
jag gick inte till Katalin för att reta upp mig på personalen, jag gick dit för att träffa Lisa för första gången. Lisa, som har läst min blogg ett bra tag – ända sen jag gästbloggade för lokalblaskans Skrivrummet hösten 2010. Lisa har för övrigt också bloggat för lokalblaskan, från en stadsdel.

Salt, peppar och var sin öl.


Eftersom jag bara hade ätit mackor till lunch,
tog jag M-frissan på orden och köpte chèvrerullar med rödbetor och en massa grönt. Det var inte så lätt att äta och prata samtidigt, så jag försökte få Lisa att hålla låda. För rätt ska väl vara rätt – hon vet så mycket om mig genom bloggen, nu var det min tur att få lite info!

Det blev ett givande samtal om högt och lågt. Jag gillar Lisas svarta humor och hennes sätt att se på tillvaron, med just den svarta lilla glimten i ögat. En del av våra erfarenheter påminner om varandra, medan andra var helt olika. Lisa är snart färdig med sin utbildning till IT-lärare och jag hoppas att nåt vettigt studieförbund läser detta och erbjuder henne jobb på studs! Jag tror att hon skulle vara en alldeles utmärkt lärare!

Sen kom vi in på böcker och läsning och författare, förstås. Och när Lisa undrade vilken min favoritförfattare är, visste hon redan svaret: August Strindberg, förstås! Men så nämnde jag av bara farten några nutida författare som jag också gillar, till exempel Mons Kallentoft, Johan Theorin, Anna Jansson och Åsa Larsson, för att nämna några av deckarfavoriterna.

Lisa var ju duktig och lyckades klara en bildgåta hos mig. Priset var att bjuda mig på en öl. Ett skämt, naturligtvis, men hon fick faktiskt bjuda mig på öl nummer två. (Vilket påminner mig om att Inna vann en jääädra massa ölbjudningar förra året, priser som inte är utverkade än…)

Tack, Lisa, för ölen!


Så småningom sjönk solen
bakom trädtopparna och Lisa virade in sig i filtar. Jag är ju viking, så jag frös inte ett dugg. Förrän jag gick från bussen hem. Men jag var nog lite trött också. Och väldigt kissnödig…

En lång dag går mot sitt slut och jag vill tacka alla inblandade. Utan er hade min dag inte varit mycket till dag.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Jag fick med Fästmön på min plan att leka fredag! Vi tog ett par mackor, drog i oss några chilibågar och sprättade var sin starköl. Sen åkte den första av de fyra filmer jag hämtade igår in i DVD-spelaren. Vi såg Irene Huss 9: En man med litet ansikte.

Blodigt och läskigt.


Filmen börjar med en bilstöld.
När polisen följer efter tjuvarna kliver en man rakt ut i gatan och blir nermejad. Den stulna bilen hittas sedan brinnande. I en byggnad bredvid finner polisen en död flicka. Två till synes skilda fall länkas ihop redan från början när Irene Huss och hennes poliskompisar letar efter mördarna – trots att Irene borde vara på väg till fjällen för en veckas semester med familjen.

Den här filmen är blodig och läskig. Det skjuts mycket i den och eftersom jag är skotträdd som tusan hoppade jag högt flera gånger. Men filmen är mycket mer än så. Den handlar om trafficking och droger – och pedofili.

Som vanligt är Irene Huss-filmerna baserade på Helene Turstens böcker med samma titlar. I det här fallet var filmen bättre än boken. Jag ger den högsta betyg för spänning och angelägna teman.

Read Full Post »

Vilken kväll! Den har gått i rasande tempo och jag slog inte ner arslet förrän till Antikrundan klockan 20. Och då for jag upp och ner några gånger eftersom jag skulle hänga tvätt. Sen slumrade jag nånstans mitt i för att bli väckt av en kär vän som tyckte att en skål var fin och

[…] lite lagom häxig […]

Sen var det färdigt! Vi tramsade och flabbade och häcklade tröjor,  tänder, fjollor och fula uttal. Jag asgarvade högt i min ensamhet och väntade nästan på att det skulle komma vitklädda män som satte på mig en skjorta med knäppning där bak innan de förde bort mig för inlåsning; min kompis påstod att hon nästan (?) kissade på sig. (Tur att det inte är bildtelefon…)

Till sist tog mobilen slut och vägrade skicka sms. I stället visade den mina foton. (Den har en egen vilja! Igår när Fatou skulle fota mig och Annika Östberg satte den på musikspelaren…) Efter programmet ringde jag Fästmön – och då tog även den  vanliga luren slut och började tjuta. Lur nummer två låg redan på laddning.

I morse tog tandborstladdningen slut och jag ställde skaftet på laddning. Trodde jag. Bara det att jag glömde stoppa sladden i uttaget. Såg det inte förrän i kväll. Det räcker väl till en borstning, men ändå. Irriterande!

Glömde sätta i den i uttaget…


Och så jag själv.
Känner mig sliten och slut. Kom hem sent från jobbet. Betalade två räkningar, städade badrummet, städade toan, slängde i mig mackor, duschade, ringde mamma (för hon hade ringt mig när jag duschade) – och, som sagt, kollapsade i TV-fåtöljen framför… Antikis.

Eftersom jag slumrade innan jag började sms-flamsa kan jag säkert inte sova i natt. Dessutom har jag en tupp eller nåt annat skit i halsen, så jag har torrhostat under hela tiden jag har skrivit det här inlägget.

Jag har en sån här i halsen, irriterande nog.


Nä, det är nog dags att borsta tanden
– om tandborstens laddning håller till det. Jag hade tänkt skriva ett bitskt inlägg om pensioner, men jag orkar inte förfasa mig över de minst 30 000 svenskar som är 64 år och som har fått felaktiga pensionsbesked. Jag fick mitt besked igår och undrar om jag måste jobba tills jag är 100. Eller tills jag stupar. För pension i rimlig pensionsålder finns det inga möjligheter till. Vilken tur att jag älskar att jobba…

Read Full Post »

Nä, som sagt, jag brukar inte laga mat när jag är ensam, men nyss gick jag med bestämda steg över till Tokerian i rondellen för att inhandla söndagsmiddag. Eftersom det var en skittråkig dag tänkte jag mig en liten shoppingrunda. I rondellen finns nämligen, förutom Tokerian med apotek tre andra affärer: en bildelsaffär, en djuraffär och Järnia. Bildelsaffären var stängd, djuraffären var jag inte intresserad av så valet föll på Järnia.

På Järnia var det som vanligt inga kunder och två uttråkade människor som tjänstgjorde. Den ena blev emellertid så där irriterande skuttigt glad framåt 16-tiden när h*n upplyste mig om att affären stängde om typ tre minuter. Då hade jag irrat runt i en kvart och letat efter packningar till kranarna över handfatet på toa. Det var den shoppingturen.

På Tokerian såg jag snart ett bekant ansikte, M från mitt snart före detta arbete var där med en av döttrarna. Annars var där bara kufar som vanligt. En unge såg inte klok ut, stackarn. Pappan, gissningsvis, hade tryckt på ungen en blå monstermössa och det var sååå nära att jag bad att få fota eländet. Fast då hade jag väl fått en smäll på käften. Men va fan, ungen var ful ändå, glasögonorm, och såna blir retade. Tro mig, jag vet! Kunde inte pappan ha tänkt lite???

Jag kom i stället för ett foto på ett troligt mobboffer ut med en kasse söndagsmiddag – två kycklingklubbor och en potatisgratäng med paprika och ost. Tack mamma, som lämnade 2 000 kronor i matpeng!


Min söndagsmiddag består idag inte av mackor och chokladbitar utan av detta!


Jag fick inte tag i min kompis M per telefon,
men i stället träffade jag Fästmöns kompis med samma namn på vägen ut från Tokerian. Tyvärr pratade hon i mobilen, annars hade jag stannat och kacklat en stund.

På parkeringen… nej, nu ljuger jag! INTE på nån parkeringsplats utan utanför djuraffären stod en bil och blockerade. Varför är det så jävla svårt att använda parkeringsplatserna? Det fanns massor av lediga såna. Jag tror knappast att det var hunden som satt i förarstolen som hade kört fram bilen… Men den var söt och den tänkte jag också fota. Tyvärr var ljuset för dåligt.

Nu står gratängen i ugnen och jag inser att jag har glömt att rapportera att Anna hittade den första förtretliga tomten. Den satt på ett värmeljusfat i bokhyllan i köket. (Hade säkert krupit dit för att lyssna på Magnus Carlsson med mig.)


Ett stycke förtretlig tomte upphittades av Anna och ska snart förpassas till jullådan i förrådet.


Själv har jag bara hittat granbarr
– precis som plastgransivrerskan L sa till mig när jag kämpade med gröngölingen och Barry. Men det är OK. Det var en fin gran och det blev en ganska fin jul, trots allt…

 

Read Full Post »

Det snöar idag. Det snöar inte måttligt idag. Det snöar som fan idag, för att prata svenska. Och jag som bara vill ha vår! Jag till och med vårpiffade bloggen häromdan i vårens tecken. Vad händer? Det blir vinter igen… Igår var det ganska kallt här, idag mitt på dan när jag skulle skjutsa Fästmön till jobbet var det slask och runt nollan. Och sen nån timma eller två kommer det alltså sånt där vitt skit från himlen… Till och med min Mårbackapelargon vill ha vår – jag fotade en liten, liten knopp i morse idag på förmiddagen…


Det knoppas i Tofflans köksfönster.


För ett tag sen hade jag faktiskt två pelargoner
i mitt köksfönster. Tantvarning? Kanske det. Men en gång, i ett annat liv, fick jag en yttepyttepelargon av numera fröken Flängört*. Det skulle vara en apple blossom. Men det blev typ… en pinne med två små pelargonblad på. Jag slängde den i höstas.

Två dagar i rad har jag vaknat och känt mig bakfull. Och det kan liksom inte vara sant! I morse hade jag sån klumpvärk att jag fick skutta upp och ta ett piller vid åttatiden. Då hade jag druckit en (1) starköl på lördagskvällen. Och igår morse vaknade jag och var så yr att jag gick in i sovrumsväggen. Kvällen innan, alltså på fredagen, hade jag druckit två glas rödvin. Det blir man liksom varken full eller uppkäftig av, än mindre bakis.

När vi ändå är inne på krämpor är jag mindre bekymrad över mina bakissymtom och mer bekymrad över Annas onda fot. I morse Idag på förmiddagen när hon vaknade hade hon ont redan innan hon hade belastat den – hon hade ju liksom legat och sovit en helt natt. Jag tjatar:

Doktor, doktor!

Anna svarar:

Internet, internet!

Vi får se var detta slutar, jag kan ju inte tvångsskjutsa henne till vården, precis…

Vad händer idag? Inte mycket. Jag har sökt två jobb. Mamma har ringt och jag borde ha tankat på vägen hem från Annas jobb. Jag borde också ha tänkt på mat, men middag har jag inte ätit sen… Tja, jag vet inte när. Sista gången jag åt ett mål lagad mat var i fredags till lunch. Jag har ingen lust. Jag äter kanske ett par mackor och så fyller jag på med choklad – det finns massor här efter julen! Kanske ringer jag en vän.

I kväll klockan 19 blir det andra tillfället för mig att delta i distanshealing. Första gången var i onsdags kväll. Jag ska inte berätta allt jag kände och allt som hände under de 20 minuterna, men dessa inleddes och avslutades med hjärtklappning och hög puls. Är du intresserad av att delta? Kontakta Hortellskan!

Igår var det årsdagen av Fadime Sahindals död. Detta fick stor uppmärksamhet i media och Fadimes egen plats i Uppsala, ett litet torg, invigdes. Många skrev om det  på bloggar och i media. Jag skrev inte om Fadime. Jag ser Fadimes mamma och en syster ganska ofta. Men jag har också sett Fadimes grav – utan en enda blomma, utan nåt brinnande ljus, utan nån som helst utsmyckning. Var finns alla som tycker att årsdagen och invigningen av en plats är så viktiga i vanliga fall? Varför lägger inte nån en blomma eller tänder ett ljus på Fadimes grav

en vanlig dag?

Jag har jobbat i närheten av Fadimes grav. Jag har med egna ögon sett det bedrövliga skick den har varit i – och stundtals är i. Och jag ska gå dit – en vanlig dag.

Vad händer i veckan? I morgon jobbar jag min sista måndag på nuvarande ställe. På torsdag jobbar jag min allra sista dag på nuvarande ställe. På tisdag ska jag åka iväg på en anställningsintervju på förmiddagen för ett jobb jag mer och mer känner att jag inte vill ha. På fredag ska jag ha en liten mini-föreläsning om bloggande.

Vad ska du göra i veckan??? Skriv en rad eller flera och berätta!


*Fröken Flängört
var tidigare fru, men hon var egentligen lika fläng då. Varken skilsmässa eller namnbyte har gjort nån större skillnad. En del människor är liksom inte utvecklingsbara.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »