Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘må skit’

Och Tjugondedag Knut är det idag! Fast jag dansade ut min jul REDAN igår. Nu vet jag att somliga dansade ut sina jular för flera veckor sen. Det tycker jag är lite tidigt, jag är traditionsbunden och totalt konservativ i det här fallet, men naturligtvis skiter jag i hur andra gör. Jag gör som jag vill, andra gör som de vill.

Idag ska jag emellertid åka ut till Himlen för julgransplundring. Förr om åren har det varit så att Elias och jag har avklätt Fästmöns gran. Jag har sen smugit ut i skogen och kastat den strippade pinnen. Minns inte hur det var förra året, då tror jag att Anna gjorde sig av med granen redan dan efter Annandagen. Det fanns nämligen inte ett barr kvar på den sen Nån hade råkat nysa en passant… I år blir det heller inte aktuellt att slänga granen i nån skog, för Anna inhandlade en jättefin plastgran förra året. Den ser i klätt skick helt ut som en äkta. Till skillnad från den jag såg på Tele på jobbet i fredags – ett rooosa elände! Den var så ful att jag inte ville fota den!

Julgranskula

Du får titta på en vacker julgranskula som jag fick av Anna 2011 i stället för på Teles fula gran.


Idag har jag läste en (1) bra artikel
i lokalblaskan. Det var journalisten Tina Lövrander som önskade ett klimatsmart 2013. Medan vanliga människor i genomsnitt orsakar tio ton koldioxidutsläpp om året, släpper Tina Lövrander bara sex ton. Eftersom bra artiklar inte läggs ut förrän väldigt sent eller inte alls på lokalblaskans hemsida, har jag här en punktlista med Tina Lövranders tolv enkla förändringar samt kommentarer från mig:

  1. Häng tvätten i stället för att torktumla.
    Det gör jag redan!
  2. Ta cykeln kortare sträckor i stället för bilen. 
    Lite svårt. Jag har ingen fungerande cykel.
  3. Ät mindre kött.
    Jag äter inte särskilt mycket kött, jag är ju nästan vegetarian.
  4. Byt till miljömärkt el.
    Det kan jag inte styra direkt. Eftersom elen ingår i min månadsavgift är det bostadsrättsföreningens styrelse som upphandlar elleverantör. Däremot kan jag styra vilka som sitter i styrelsen genom att delta i årsmöten där styrelseledamöter väljs.
  5. Kör smart med pumpade däck.
    Fasen, vid årets två däckbyten pumpar verkstan däcken. Men däremellan borde jag kolla trycket. Bara det att jag alltid lyckas släppa ut luft i stället för att fylla på…
  6. Byt ut en flygresa mot en tågresa.
    Ha, jag reser ju aldrig längre än till Metropolen Byhålan och dit går det varken flyg eller tåg…
  7. Ha snålspolande munstycke i kran och dusch.
    Nja, det där tror jag inte ett smack på. Då får man ju duscha längre om man ska skölja ur schampo ur trassligt hår. Men jag har snålspolande munstycken i båda mina duschar…
  8. Ät upp dina matrester i stället för att slänga dem.
    Det gör jag för det mesta. Eller så fryser jag dem och äter dem senare.
  9. Sopsortera och lämna till återvinning.
    Det har jag gjort i många år.
  10. Köp begagnat.
    Jag köper mest böcker begagnat. Kläder köper jag väldigt sällan begagnade, tycker att det är lite äckligt med andras gamla paltor. 
  11. Ge bort en grej – släng den inte.
    Jag frågar oftast om nån vill ha nåt som jag inte längre vill ha, men som är helt, innan jag slänger det.
  12. Kontakta politikerna.
    Jag har en del privata kontakter med förtroendevalda. Och så röstar jag varje val. Annars kontaktar jag inte politikerna.

En bra lista, tycker jag, och slår mig själv för bröstet så högt att nån på Sveriges baksida också torde höra det och förfasas (nej, man får inte förhäva sig själv!..) eftersom jag uppenbarligen inte är helt miljövidrig. Men det där med bilen kunde jag bli bättre på, det medges…

Listan är i vart fall mer läsvärd än Ulrika Knutsons krönika (DEN finns däremot att läsa på nätet!..) som jag skummade av misstag. Hon konstaterar att den sjunkande läs- och skrivfärdigheten bland studenter har diskuterats den senaste tiden. Att redigerare och journalister vid stans lokalblaska, så kallade proffs på det skrivna ordet, inte kan stava tycker jag är betydligt värre…

Nu ska jag gå och kolla vad som finns i kylen för det börjar dra sig mot frukostdags – jag har varit vaken i två timmar. (Men jag vaknade förstås tidigare också eftersom det är ett barnrum under mitt sovrum – INTE kul nån gång!..)

Surfa runt bland mina Kickor & Pluttar – en del vänner, andra endast bloggvänner, har jag konstaterat – gör jag en gång om dan. Men det sparar jag till kvällen. Jag tycker att det är viktigt att surfa runt och inte bara skriva själv, för utan input blir det ju knappas nån outout – så jävla händelserikt är inte mitt liv. Som vanligt skiter jag i hur andra gör, jag gör en surfrunda en gång om dan. Och kommenterar hos andra gör jag när jag har nåt att säga, inte bara för att. För övrigt svarar jag på alla kommenterar jag publicerar på min egen blogg – det hör till vanligt hyfs, tycker jag.

Topp fem-kommentatorer på min blogg är för övrigt, enligt statistik från WordPress:

  1. FEM
  2. Rippe
  3. whitelady7
  4. Gunilla
  5. Åsa

Tack för att ni finns! Ni är inte bara bloggvänner utan vänner, för ni fanns för mig – på olika sätt – när jag mådde skit i julas, till exempel. Det glömmer jag aldrig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, det är sant som rubriken sammanfattar det:

I natt trodde jag att jag skulle dö

Jag fick väldigt svårt att andas på eftermiddagen och det blev inte bättre under kvällen. Dessutom fick jag väldigt, väldigt ont på vänster sida, vid revbenen.

Lungor och hjärta på väg att paja!

tänkte jag direkt.

Det var svårt att hitta en ställning som var bekväm att sitta eller ligga i. Ångestskapande bara det! Jag har aldrig haft dödsångest förut och till sist gick det över. När jag hade lagt mig i sängen tänkte jag

Om det är meningen att jag ska dö nu i natt så är det meningen, inget jag kan göra nåt åt.

Och tro det eller ej, jag somnade – OCH vaknade i morse!

Jag har fortfarande ont i vänster sida och jag har fortfarande svårt att andas, men det är lite bättre än igår kväll. Febern är nog borta också, för jag känner mig inte lika medtagen. Det jag har kommit fram till är att jag möjligen kan ha sträckt mig! Idiotiskt, men sant! Och fruktansvärt ont och ångestskapande, jag lovar!

Från sjukhuset fick jag med mig en blåspip som jag andas i då och då. Då känner jag att andningen blir lättare, att jag kan ta in mer syre. Mot den eventuella sträckningen kan jag inget göra, jag måste ju använda vissa delar av kroppen när jag reser mig etc.

TVtidning och blåspip

Blåspipen är den där röda saken till höger i bild.


Det som slog mig
var att det inte var ett dugg svårt att vara ensam mitt i allt detta. Jag hade på olika sätt talat om för ett antal personer att jag hade svårt att andas, att jag hade ont etc. Men eftersom ingen reagerade blev det inte upptrissat på nåt sätt utan jag insåg kort och gott att om jag skulle dö så skulle jag dö ensam.

Men ett tag till tänker jag kämpa på! Jag tänker försöka blunda för de ord vännen skrev igår om att det är värre när unga människor drabbas av cancer än äldre. Det tog jag som en direkt spark på mitt operationssår. Och jag blev både ledsen och arg, för även tanter på 50 år har rätt att leva. Faktiskt!

Man kan nämligen inte säga att det är värre när det drabbar en ung än en person som har levt i 50 år utan att 50-åringen känner sig riktigt jävla sårad. För även om jag mår skit just nu och trodde att jag skulle dö i natt har vissa saker och ting redan blivit så mycket bättre: till exempel att jag kan sova en hel natt utan att behöva rusa upp för att jag läcker nånstans ifrån. Det handlar om livskvalitet och överlevnad och att säga att det är värre när unga människor drabbas är som att ge oss äldre (!) rejäla sparkar där vi har som mest ont. För jag är inte färdig med mitt liv på länge än, var så säker på det.

I natt trodde jag att jag skulle dö. Men jag överlevde. Hade somliga varit med och bestämt om prioriteringar i vården hade jag väl blivit petad sparkad ur operationskön för min ålders skull (50 år). Vad är det för människosyn???

Jag har blivit av med ett monster på 13 centimeter i diameter – samt lite organ därtill. Jag är på väg att få ett helt nytt liv. Fast om jag skulle dö på vägen var detta i alla fall värt ett försök. Och när jag dör, då lovar jag att jag ska göra det ensam. Sorti. Ridå.


Livet är kort. Blanda inte äpplen och päron.

Read Full Post »

GAH så irriterad jag är på mig själv! Jag pinade mig ju ut igår trots att jag mådde skit – lite för att fota, men mest för att handla vissa saker som jag behöver inför morgondagen. Foton kom jag ju hem med som du kanske såg. Det allra viktigaste jag skulle handla blev kvar i affären. Jag glömde att köpa det. Jag minns inte ens om det stod på lappen… Därför måste jag ta en ny tur idag. Visst, det är soligt och fint väder, men jag har lite annat att tänka på och att göra… TRÖTTSAM är mitt mellannamn!

Jag körde en maskin tjocks-svart igår kväll också. Tänkte att det skulle vara skönt att ha en tom tvätttunna en dag eller så. För nästa tvätt, snigg-orange, slänger jag ju direkt i maskinen. Vad händer? Jo, när jag hade hängt upp den rena tjockis-svarta tvätten och skulle slänga i den snigg-orange upptäcker jag att jag ÅTER IGEN bara har tvättat en jävla strumpa av ett par!..

En ren, dess make låg bland den snigg-orange tvätten i korgen…


Det är så jobbigt
när jag är sån här! Det kan ju rimligtvis inte handla om att jag har drabbats av nån strumpförbannelse eller att jag bara tycker att det är roligare att köpa gladiolusar än apoteksvaror???

Jag blir fundersam kring mina värden. När de är i botten blir korttidsminnet påverkat, bland annat. Dessutom blir jag så där fruktansvärt übertrött som jag ju har varit den senaste veckan. Men man ska ha i åtanke att jag har en liten infektion i kroppen. Detta gör mig i sin tur ytterligare orolig med tanke på morgondagens övning. Jag kanske blir hemskickad utan att få uträttat det som var tänkt… Men jag har ingen feber i alla fall.

Däremot har jag fått en strykhög som jag tänkte försöka beta av idag. Det får bli efter min shoppingtur. Tre samtal ska jag komma ihåg att ringa idag också – till mamma, till Fästmön och till Annas mamma. Tror du jag kommer ihåg det bättre om jag skriver ner det här? Sen måste jag bestämma vad jag ska ha med mig i morgon. Guld och silver får stanna hemma, men lite pengar måste jag ha, liksom mina nycklar och mobilen. Och så duscha. I kväll och i morgon bitti. Vilken tid måste jag gå upp i morgon bitti?

Alltså, om TRÖTTSAM är mitt mellannamn just nu, är NERVÖS mitt förstanamn…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, snart är det slut. På den här dan, alltså. Den här skitdan. Eller det var väl inget fel på dan i sig utan på mig. Otrolig tur att jag mår så bra fysiskt att mamma inte märkte nånting. Och bloggen funkade ju som sagt som kostnadsfri terapi. Jag bara kräks ur mig. Verbalt. Det är skönt. Fast ännu skönare vore det att ha ett jobb.

Snälla Gud/Jultomten/Kära Nån! Jag behöver verkligen ett jobb, typ NU. Innan alla i min omgivning hatar mig för att jag är så… kitslig, som nån sa.

Vänlig hälsning Tofflan

När mammas tvättmaskin var klar vek jag handdukar och lakan, men en del saker får hänga i torkskåpet över natten så viker jag dem i morgon. Det var också ett par kassar med diverse som jag glömde gå ner i källaren med, så det ska jag också fixa i morgon.

Och efter tankning och påfyllning av spolarvätska tuffar Clark Kent* och jag upp till Uppsala igen i morgon med en kasse smutstvätt, en påse med kaffe, choklad och chilibågar från mamma samt en liten väska från min förrförra arbetsplats.

+  + =
En perfekt godispåse från mamma!

                                                                                                                                                  Pratade i nästan en timma med Fästmön i kväll medan mamma såg nåt TV-program… eh Mamma söker bonde, Bonde söker mamma, Mamma söker mormor, Rödluvan söker bonde, Vargen och jag eller Äh, jag ger upp! Det är alldeles för många likartade (skit)serier som går på TV nu, jag orkar inte med dessa dokusåpor. Mitt eget liv är ju en dokusåpa på den här bloggen, det får räcka. Fast man får ju inte tycka högt om dokusåpor, i alla fall inte ha åsikter som inte är positiva, för då blir man ELAKT PÅHOPPAD. F*n, säger jag! Ironi. Humor. Tongue in cheek, liksom. Hört talas om det?  Nån? Ingen som vet/minns vad det är??? (Heja Pernilla, för resten!!!)

Nej, nu ska jag läsa om några läskiga mord så att jag kan sova GOTT sen här på min madrass på golvet i ett rum nånstans i en lägenhet i Metropolen Byhålan. Gäsp…

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min bääääbispojksbil

Read Full Post »

En ny torsdag är det idag. En dag som aldrig har varit tidigare. Om jag har svarta dagar brukar dessa antingen infalla på tisdagar eller torsdagar, men igår frångick jag min vana och mådde skit en onsdag. Man måste variera sig lite. Annars läste jag faktiskt nånstans häromdan att det gjorts en undersökning som visar att folk (läs: svenskar) mår sämst på tisdagar. Vad det beror på fanns det inga svar på, men gissningsvis handlar det om att det är väldigt långt till helgen när många är lediga, eller nåt.

Fredagar är annars en dag jag har svårt för, om vi nu ska grotta ner oss i svåra dagar. Då har folk aldrig tid. Det är faktiskt sant. På dan jobbar de som aldrig förr – så att de kan sluta tidigare, eller nåt, och på så vis förlänga helgen. Bara det att de ju säkert är helt slut när de kommer hem och somnar före Aktuellt, typ…


Här är en trött kille som har somnat på väg i säng…

                                                                                                                                                               På min förra arbetsplats var det lite flygande arbetstider. Det fanns regler kring sånt som mellan vilka klockslag man skulle vara på jobbet och hur länge man måste jobba varje dag. Fast som bekant tycks ju regler finnas till för att brytas. Detta innebar att arbetsdagarna blev kortare och kortare förmånga och ingen hade nånsin nån aning om när nån kom, ungefär. Lite Norénpjäs över även detta ställe, onekligen. Och på fredagar var vi väl högst två som jobbade, den uppkäftiga (jag) och en kollega som också tyckte att man skulle arbeta när det var arbetstid.

I morgon bitti blir det emellertid inget sova av. Då blir det tidig uppstigning, snabb fixning av hygien och påklädning och sen underbar skönsång för vår 16-åring (det är hon som är så pigg på morgnarna – NOT…) Så efter jobbet* i eftermiddag ska Anna och jag åka och handla bakgrejor och ingredienser till födelsedagsbarnets önskemiddag. Middagsönskemålet fick vi tvinga ur tjejen i fråga i morse, det är inte alltid lätt att önska när man FÅR önska… På fredagskvällen kommer sen pappa och mormor för att fira. Moster och morfar kommer kanske nån annan dag (i helgen?).


Så här pigg var Frida förra året, när hon fyllde 15.

                                                                                                                                                               I morse låg jag i sömnen och grubblade på Arbetsförmedlingen. Läste igår att de enligt regeringens budgetförslag ska få en massa nya pengar – så att de kan anställa fler handläggare (!). Förhoppningsvis blir det emellertid några handläggare som är intresserade av att hjälpa oss som är över 25 bast och som inte kommer sättande med tester för unga personer som ännu inte påbörjat sin eftergymnasiala utbildning, typ. Been there, seen that… etc. Det var fruktansvärt förnedrande att behöva svara på frågor om mina intressen. Vadå intressen??? Det var (är) väl inte hjälp med formulering av nån kontaktannons jag behövde(behöver) utan ett jobb..?

Ja idag är jag visst inte heller på nåt ljust och glatt humör NÄR JAG KÄNNER EFTER… Känner mig seg av infektionen – förkylningen vill inte ge med sig och hostan är allmän retlig. Kanske är det ingen bra idé att känna efter utan nu tar jag en mugg java och parkerar mig vid köksbordet med lokalblaskan. Och tänder lampan! Här är mörkt som i graven idag och det regnar. Ingen snö som utlovats än sån länge! Alltid nåt att vara tacksam för…

                                                                                                                                                *Singularform därför att bara en av oss har ett jobb.

Read Full Post »

Jag kan inte hjälpa det, men jag återkommer gång på gång till svikare. Den här gången handlar det om folk som bara liksom slutar höra av sig – eller som kanske hör av sig lite för lång tid efter att de kanske BORDE ha hört av sig.

Ett exempel: Jag har en kompis (!) som hade lovat att höra av sig till en annan kompis en viss vecka för att de skulle bestämma träff. Men h*n kände att det ”var lite mycket nu” och skickade därför ett vänligt men beklagande sms med frågan om det var möjligt att ses först veckan därpå. Antingen blev kompisens kompis sur eller också skitlack – eller så har h*n inget sms-vett. Svaret dröjde i flera dagar. Dagar när min kompis mådde skit för att h*n kände sig… som en svikare. Men vem var svikaren EGENTLIGEN i detta????


Jag blir lite arg.

                                                                                                                                               Ett annat exempel: Jag har en kompis till (!) som blir akut sjuk och behöver hjälp med läkarbesök, barnpassning och lite praktiskt i tillvaron. Naturligtvis kontaktar h*n sin gamla goda vän. Skickar några rader via e-post först, sen via sms i tron att vännen, som ALLTID finns där – ibland – var på språng. Några svar kommer inte, ännu efter två dagar är det ”tyst”. Jag föreslår försiktigt min andra kompis att h*n ska göra slut med vännen. Riktiga vänner finns där nämligen just alltid – och inte ibland.


”Tysta” vänner gör mig också arg!

                                                                                                                                                 Ett tredje exempel: Jag har ännu en kompis (!) som för ett par år sen uppvaktade en gemensam bekant till oss på 50-årsdagen. Med en blomma. Döm om vår gemensamma förvåning när h*n får ett mejl från ytterligare en gemensam bekant där min kompis anklagas för alltifrån allmänt löst leverne till att vara en slampa/slamp som går emellan ett gift par. Notera att mejlet INTE kom från maken/makan – utan från… 50-åringens älskare/älskarinna. En person som OFTA syns promenera i vissa trakter med fyrbent sällskap, dessutom. Hur ska h*n ha det – 50-åring eller hund? Och NÄR gav h*n sin älskare/älskarinna en blomma senast?


En blomma till nån som fyller år behöver inte betyda att man har snuskiga avsikter – men det KAN ju göra det. Om man är misstänksam…

                                                                                                                                                            Ja detta var några tillspetsade exempel ur livet. Jag tycker att en riktig vän…

  • ska vara ärlig – utan att vara plump
  • ska ställa upp om möjligt – men ändå ha rätt att säga nej
  • är en sån som ALLTID svarar på förfrågningar och som finns där när det behövs
  • inte tar betalt för sin vänskap/hjälp
  • hör av sig ibland och vill inget särskilt
  • inte sprider skvaller

Har jag glömt nåt på listan? Hur tycker DU att en riktig vän ska vara???

Read Full Post »

« Newer Posts