Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lysrör’

I eftermiddags har vi påbörjat ett litet projekt kring information om källsortering på jobbet. Källsortering är verkligen nåt som kan leda till irritation. Eller som på min arbetsplats, till samarbete. Så småningom, i alla fall…

Varken elektronisk post eller snigelpost utan kompost.


Privat har jag källsorterat
i nästan tio år, tror jag. Jag tycker inte att det är särskilt svårt eller jobbigt, men jag blir förvånad när andra tycker det. Att sen irritera sig på sakfrågan, huruvida det lönar sig eller inte, eller gagnar miljön eller inte, är det ju egentligen ingen idé att ge sig in på. Min bostadsrättsförening bestämde för länge sen att vi ska källsortera. Styrelsens primära syfte var att få ner kostnaderna för sophanteringen. Jag är lite osäker på om det blev så, men jag känner mig i alla fall nöjd med att källsortera.

Hemma sorterar jag massor:

  • plastförpackningar
  • kompost
  • metall
  • pappersförpackningar
  • tidningar
  • färgat glas
  • ofärgat glas
  • batterier
  • glödlampor och lysrör
  • elektronikskrot
  • brännbart
  • grovsopor

På jobbet källsorterar vi inte lika mycket, men ändå

  • tidningar
  • papper
  • kompost
  • plastförpackningar
  • pappersförpackningar
  • brännbart

Det finns gott om plats för alla kärl eller hinkar eller vad vi nu har både hemma och på jobbet. Hemma har jag ett lock till komposthinken. Inte behöver jag gå till soprummet särskilt ofta heller, men när jag går blir det med flera påsar. På jobbet kommer det en snäll farbror och tömmer kärlen. Varken hemma eller på jobbet luktar det illa heller – om man inte har diskat ur vissa förpackningar dåligt. Så i soprummet kan det lukta rätt läbbigt.

Nej, för min del är det inget problem att källsortera. Jag är en sån som kan gå i taket som när det i morse låg ett bananskal i kärlet för plastförpackningar på jobbet. För det var väl ändå rätt klantigt ”sorterat”, eller hur? Men vi försöker samarbeta i stället för att irritera oss. Många kommer från länder där man inte alls källsorterar och då kan man ju inte bli arg om en sån person gör fel. Då får man samarbeta och informera i stället för att krevera.

Detta hör hemma i komposten och ingen annanstans!


Den information vi ska ta fram nu
ska ge massor av exempel i bild. För en del saker – dock inte bananskal – kan vara svåra att avgöra var man ska slänga när man källsorterar. Det handlar om sånt som hushållspapper, diskborstar, tuggummi, för att nämna några saker.

Källsorterar du hemma hos dig och på jobbet? Vad tycker du om det???


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Framåt kvällen landade jag så i Metropolen Byhålan. Men det var inte lätt att ta sig  genom stan till mamma, här grävs och byggs så det står härliga till. Idag går det en genomfart i stan med massor av tung trafik och långtradare som välter och fastnar, så bro- och vägbygget blir nog bra när det är färdigt.

Benen är som två stockar, underbenen är korviga. Jag har suttit alldeles för mycket still idag! Men i morgon blir det full fart…

Jag har fått igång dammsugaren åt mamma, men jag har inte lyckats klura ut vad som är fel med den ena handenheten till telefonen och lysröret över diskbänken har jag inte fått bort. Det var verkligen superäckligt, så jag tror att spärren liksom har fettat fast… Urrrk… Och det är verkligen inte mamma som är snuskig, där sitter fett och flott från flera år. Mamma lagar nämligen inte mat numera, på sin höjd blir det kokt potatis eller kokta ägg.

Vädret ska visst bli riktigt aprilartat med snöstorm på fredag. I morgon är det en stor sol i alla fall och det vore skönt om vi kunde ta en promenad framåt kvällen. På dan har vi ju så mycket på agendan så jag vet inte hur vi ska hinna med allt… Deklarera åt mamma ska jag också göra, så det är tur att påsken är lång och att det är skit på TV.

Det finns inte så mycket kul att göra här i Byhålan, men jag gillar att promenera längs med sjön, med mobilkameran i högsta hugg. Så håll en tumme för att snöovädret bara varar en dag. Hittade en märklig annons i Byhålebladet. Man undrar lite hur folk står ut här…

En minnesmässa för utdöda fåglar… 


Jag ska i vart fall
försöka få tag i vännen FEM och förhoppningsvis får vi till en liten träff. Det var länge sen sist. Och så tror jag att vi ska försöka besöka mammas faster E, den unga damen som nyss fyllde 95. Faster E var gift med en av min morfars bröder och är en av få släktingar mamma och jag har i livet. Med undantag för De Tusende Kusinerna. Mammas kusiner, alltså. Jag har inte en enda…

Nu börjar jag bli trött i ögat. Jag var faktiskt väldigt trött under bilkörningen. Det som höll mig vaken var Fästmöns påskägg som innehöll en massa supergott påskgodis, mums! Och så blev det en kaffe och macka på vanliga raststället när jag åker söderut. Inget höjdarställe, men kaffet är gott och toaletterna fräscha.

I morgon är det skärtorsdag och jag ska få kolla på födelsedagspresenter! Inte så dumt! Bäst av allt är att mamma gillar sovmorgnar och vi har bestämt att inte gå upp före klockan tio…

Read Full Post »

Det blev en väldigt trevlig lunch, en sorts blandning av arbetslunch och sociallunch. Ibland kan jag sakna att inte ha kommunikatörer inpå knuten, så att säga. Fast det har jag ju egentligen idag, det tar fem minuter att skutta över. M och jag såg en jättesöt bebispojke vid bordet bredvid. På tröjan stod det

Busunge

men han var en riktig betraktare och inte särskilt busig. Han blev helt såld på M, det var riktigt fascinerande att se! Det var skönt med en promenad och jag var klok nog att hämta solbrillorna från bilen.

Efter lunch tyckte emellertid magen att det var mindre kul. Jag hade riktigt ont i ett par timmar och fick bo på toa en lång stund. För den som tål skitsnack kan jag meddela att jag tvärtemot alla andra inte blir hård i magen av medicinen…

Eftermiddagen flöt på och jag har nu planer på att organisera en medieutbildning för hugade forskare samt en skräddarsydd omvärldsbevakning för desamma. Det är roliga uppdrag – och jag har faktiskt gett mig dem själv… Hoppas bara att prefekten nappar när jag presenterar detta nästa vecka vid avstämningen.

Jag slank in på Ö&B efter jobbet medan jag väntade på att Fästmön, som var i närheten, skulle sluta sin kurs. Det mesta som säljs på Ö&B tycker jag är skräp, men faktum är att där finns rengöringsmedel och hygienartiklar till bra priser. Idag gjorde jag inga större fynd. Det blev i alla fall var sin flaska Mr Muscle frozen Lime & Vinegar. Det är såå fräscht att använda i köket, i hoarna, främst. Och priset var endast 15 pix!

Bra, fräscht och billigt till köket!


Anna och jag blev klara
ungefär samtidigt och strålade samman utanför Salléns där Anna skulle inhandla ett lysrör. Därpå skjutsade jag oss till ICA Solen. Anna köpte middag och det gjorde jag också, det vill säga kalkonsalami. Tvättmedel slank ner också för min del. Därpå åkte vi till Morgonen för att hämta Elias och hans lånade skridskor. I morgon ska det nämligen åkas skridskor och det ska vara matsäck med varm dryck med. Visst låter det mysigt??? Tjejerna var hemma så vi fick morsa på dem också innan jag skjutsade hem mor och son till Himlen.

Därpå var min ork slut. Jag tog mig hem, jag tog mig in, slängde på en maskin tvätt och jag nästan satt på golvet i duschen. Det var skönt att tvätta håret, men när klenheten överrumplar mig är det bara skitjobbigt att ha armarna över huvudet, så att säga. Smorde in mig sittande med det härliga Shea body butter som jag köpte till mig själv i present när jag hade varit på intervju sist.

Sen blev det middag. Jag rostade tre mackor och la på alldeles för många skivor kalkonsalami på varje. Till det röd mjölk, förstås – alla andra färger på mjölk är avarter och lika lite mjölk som turkos är en färg – och så min bok på gång, den sista julklappsboken från mamma. Karin Wahlberg är en av min riktiga favoritförfattare. Jag har gillat hennes böcker sen hon debuterade i deckargenren med Sista jouren.

Lekamlig spis och andlig.


Nu har högen
med julklappsböcker sjunkit rejält. Jag har två kvar. Men det ligger ytterligare två i att-läsa-högen som jag har fått av snälla vänner vid andra tillfällen än jul.

Tvättmaskinen har nu slutat ge ljud ifrån sig. Bäst att hänga eländet. Åter armarna över huvudet, inte min favoritrörelse just nu. Tänkte sen slappa i bäste fåtöljen och glo på CSI New York. Det var länge sen…

Read Full Post »

Jag nämnde igår att jag sitter i ett nybyggt hus. Det inte bara ser nytt och fräsch ut, det agerar på ett för mig nytt sätt. Ett hus som agerar? Ja visst!

Till att börja med trodde jag bara att det var mitt skrivbord som var höj- och sänkbart. Bara det att kunna stå och jobba ibland är en lättnad mot tidigare! I mitt förra arbetsliv hade jag ett sånt skrivbord och det är verkligen toppen att kunna växla arbetsställning.

Men skrivbordet manövrerar jag med knappar. Upp och ner, ner och upp. I sittande läge har jag inte hittat den perfekta arbetsställningen än, men jag trixar och grejar och snart får jag nog till det.

Det jag inte kan påverka är lysröret. Det är sensorstyrt – liksom all armatur här. Den på toa också. Det är nästan lite läskigt, men lamporna känner alltså av när jag behöver lyse. Nu är jag ingen vän av lysrör, men jag har mitt skrivbord till höger om lysröret och får ett ganska behagligt ljus.

En annan grej som är sensorstyrd är värmen. På morgonen när man kommer kan det vara iskallt här, för rummet behöver ju inte hållas varmt på natten när ingen är här. M tipsade mig igår om att ifall jag tyckte att det var kallt skulle jag hoppa och skutta omkring lite i rummet, så känner rummet liksom av att nån är där.

Utanför mitt gigantiska fönster vräker nu snön ner… Den går inte att sensorstyra, tyvärr…

Ytterligare ett krumbuktigt konstverk, detta utanför mitt fönster. Snön vräker ner, som du kan se mot den svarta bilen. Tyvärr går snön inte att sensorstyra.

Read Full Post »

Och nu några rader om… Ögonen! Och då, FEM och Maria Engelwinge, menar jag inte Maria Langs bok utan mina ljusblå. (Du ska veta att jag är fruktansvärt avundsjuk på Maria som äger boken Ögonen…)

Innan jag skulle börja jobba gick jag till min optiker för att kolla synen. Jag kände att jag inte såg bra och jag kostade på mig att kolla synen både för linser och glasögon. Linser har jag vanligen, men ett par fungerande glasögon är ju ganska praktiskt att ha om man plötsligt inte har råd att köpa linser eller blir förkyld (då ska man inte använda linser).


Mina svindyra bågar från 2007 fick nya glas i augusti.

                                                                                                                                                               Det visar sig att jag fortfarande fortsätter att bli närsynt – samtidigt som jag dras med ett irriterande brytningsfel. Nu fick jag betydligt starkare linser och glasögon, så nu ser jag hyfsat. På långt håll. När jag ska läsa vill jag helst vara utan både brillor och linser och ha näsan tryckt mot boken, det vill säga väldigt, väldigt nära.

Jag håller på att ställa om mina ögon så nu börjar jag se ganska bra på långt håll, som sagt. Men jag har svårt för ansikten på folk som jag inte träffar så ofta. Kommer de nära måste jag ställa om ögonen innan jag ser vem/vilka det är som hejar eller säger några ord. När det gäller folk jag träffar ofta känner jag vanligen igen dem på deras gångstil…

För att krångla till det hela är jag olika närsynt på ögonen. Jag ser sämst på mitt dominanta ögon, högerögat. Typat…

Det går inte att lura mina ögon. De har varit rätt kassa ett bra tag och inte blir de bättre. Ljuskänslig är jag och det är knepigt på ”jobbet” när vi sitter med endast två lysrör och ingen skrivbordslampa. Jag är van att ha släckta rör i taket och skrivbordslampor.

Förhoppningsvis dröjer det innan jag får en vit käpp. Troligen klarar jag mig bra och kan jag fortsätta att träna ögonen på att bli snabbare när det gäller att ställa om från nära till långt borta, lär det vara OK.


Kias och Magnus mamma tyckte att jag hade så snälla ögon. Snäll är jag väl inte direkt, men blå är de, i alla fall, ögonen.

                                                                                                                                                             Det är både läskigt och lite fascinerande! Jag tror nämligen att man kan träna sina ögon – till en viss gräns, förstås, men ändå. Ögonmuskeln är ju en muskel som vilken annan som helst i kroppen. Eller?

Read Full Post »