Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lyckligare’

Ett lyckliggörande inlägg.


 

Skrattande tjej

Bli lyckligare!

Det verkar som om många påverkas negativt av höstmörkret. Själv tycker jag att dagarna är soliga och ljusa – och framför allt färggranna. Men det är kallt. Och kyla gillar jag inte.

Idag läste jag i DN om hur man via sju sätt och en app kan bli lyckligare i höstmörkret. En lyckoforskare (!) vid Umeå universitet menar att det enklaste sättet att bli lycklig är fysisk träning. Det vete tusan om jag tror på! Träning… då kan man ju råka ut för idrottsskador… Men ljus och frisk luft, däremot, det är gratis för den som kan och har möjlighet att ta sig på dagtid. Detta vet jag av egen erfarenhet, trots att jag inte är lyckoforskare.

Enligt artikeln definieras lyckoforskning så här:

[…] Lyckoforskning har blivit ett begrepp inom psykologin på senare år och den har visat att lycka är något vi alla kan uppnå, oavsett miljö eller genetik. Vetenskapen konstaterar att människor som är lyckliga lever längre och har ett friskare liv. […]

Men kan man träna upp lycka verkligen? Vissa människor är ju faktiskt stabilare än andra. De som är mer neurotiska har lättare att tänka negativt, enligt lyckoforskaren Filip Fors. Vi svenskar är ett gnällande folk. Trots det ligger vi på åttonde plats på lyckoligan i världen, enligt Filip Fors. Ett sätt att träna bort gnället är att skriva tacksamhetsdagbok, menar han. Då fokuserar man på det positiva. Annat som är viktigt är att sätta upp mål och, inte helt oväntat, att skratta. (Får jag doktorshatt och -ring nu?)

  • Nu till tipsen! Här är sju tips som enligt artikeln ökar ditt välbefinnande – mina kommentarer i direkt anslutning:
  1. Ändra attityd – lev längre. Bli optimist, helt enkelt!
  2. Härma optimisterna. Om du inte kan bli optimist, härma dem!
  3. Arbeta mindre. Eh… ja. Personligen skulle jag bli lyckligare om jag fick arbeta.
  4. Fokusera på upplevelser, inte på saker. Känn dig mer levande, liksom!
  5. Bygg upp ditt sociala nätverk. Jorå, men om man ingår i väldigt få sociala sammanhang kan det vara riktigt svårt.
  6. Arbeta ideellt. Det gör jag och det skänker mig viss tillfredsställelse. Men det betalar inga räkningar.
  7. Skratta mera. Absolut viktigt och rätt tips! Humor är förlösande!
  • Och så en app:

Feelyapp finns för både iPhone och Android, än så länge bara som testversion. Filip Fors är en av upphovsmännen bakom den. Via appen gör du olika lyckoövningar och så kan du följa din väg till ett lyckligare liv. Läs mer här!

  • Slutligen Toffeltipset:

Har du koll på grannarna i väst? Gör Norgequizet genom att klicka här! Jag hade sköj* en liten stund och fick hela åtta rätt av tio!

Norsk kudde

Norskt kan vara sköj – till och med på extrapris!

*sköj är östgötska och betyder skoj(igt)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är fantastiskt! Solen, som nu i november mest verkar lysa med sin frånvaro, gick upp idag också. Gårdagen och kvällen var så vidriga att jag gärna hade skänkt bort min hemska kropp. OK, visst förra fredagens besked var bra. Dessvärre tar inte det bort… besvären. Allt det fruktansvärt äckliga min kropp avger just nu gör mig inte bara svag utan grinig. Jag är smärtpåverkad ovanpå allt och jag kan bara gissa och spekulera att värdena är på väg ner. Så ursäkta mig så jävla mycket om jag inte orkar vara rolighetsminister just nu.

Solen gick upp idag också – och det trodde jag inte förrän jag såg det genom jobbets skitiga fönster.


Ett par daga
r den här veckan, till exempel idag, borde jag nog ha stannat hemma. Det är svårt att koncentrera sig på det arbete som jag ska utföra när jag är så här… dränerad och smärtpåverkad som jag är. Men samtidigt tycker jag att det är skönt att försöka göra nåt normalt. Att stanna hemma i sängen hjälper inte och det gör mig varken smärtfri eller lyckligare. Kanske tar jag en kort dag idag?

I eftermiddag disputerar en av doktoranderna, E, och jag hade så gärna velat gå på disputationen. Men jag klarar inte av att sitta stilla för att jag har ont och dessutom måste jag ha nära till en toalett till vilken jag behöver springa krycka minst en gång i timmen, ibland tätare.

I kväll ska jag försöka få lite krafter att göra en hushållsbudget. Som vanligt står jag inför ett märkligt år – ingen inkomst efter årsskiftet. Jag ska också beställa linser. Sen många år tillbaka köper jag via nätet, vilket gör att jag sparar tusenlappar varje år… Till optikern går jag nån gång ibland för att kolla synen, men problemet just nu är att jag både är närsynt och har ett brytningsfel som ökar med åldern. Numera går det faktiskt ganska bra att läsa eller till och med spela Wordfeud utan brillor eller linser – om jag håller bok eller Ajfån riktigt nära. Men jag ser ju ingenting på håll då, allt är en jäkla dimma, så bilkörning skulle jag inte klara av utan synhjälpmedel. Häromdan satte jag in linserna fel, förresten. Jag har olika styrka på dem eftersom vänsterögat och högerögat inte har samma skärpa. Det blev… en spännande stund i badrummet, jag kände mig nästan påverkad…

När jag har gjort min budget och min linsbeställning går jag nog och lägger mig. Behöver samla lite krafter så att jag orkar umgås med familjen i helgen. Jag vill ju inte bara vara hängig i Himlen… Somliga festprissar ska ju på kalas, medan vi i den äldre generationen gissningsvis får den stora äran att leverera och hämta. Under söndagskalaset ska jag försöka tvätta bilen – i automattvätt utan borstar, förstås. Kanske hinner Fästmön och jag göra nåt annat ärende också, i annat fall får vi väl stanna i bilen och hångla. (Och den meningen skulle Annas barn inte läsa!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Boken Rekordvinnaren av Pieter Tham fick jag mig tillsänd för ett tag sen av Pronto Communcation. Jag utlovades först

[…] en mer spännande läsupplevelse genom att på ett lustfyllt sätt knyta samma fiktion och verklighet. […]

… och sen

[…] en specialutgåva anpassad för dig och kommer att få möjlighet att uppleva hur det skulle kunna vara att själv vara huvudperson […]

Nog var det på sätt och vis en specialutgåva anpassad för mig i och med omslaget på boken. Men frågan är om läsupplevelsen var mer spännande…

En mer spännande läsupplevelse? (Boken här utan det specialanpassade omslaget.)


Boken handlar om  Jacob Niller
som en dag blir uppringd av Svenska Spel. Jacob Niller har vunnit 247 miljer kronor på Lotto. Jacob Niller har levt på avgångsvederlag under ett par år och får snart lyfta pension vid 60. Han lever ett ganska komfortabelt, men spänningsfritt liv i Gamla stan. Plötsligt blir han kändis i media, han blir stenrik och så får han… en lillebror.

Läsaren får följa Jacob Nillers resa bland människor som alla, mer eller mindre är ute efter hans pengar – även välgörenhetsorganisationen Vita Stjärnan (får mig att tänka på… Röda Korset, av nån anledning…). Och frågan som genomsyrar boken är förstås om man blir lyckligare av en massa pengar.

Jag hittar ett par syftningsfel och ett par ordförståelsefel, annars hittar jag inte så mycket mer. Boken är för övrigt välskriven, språket flyter lätt, men den blir aldrig spännande! Den blir mest som en sorts pikareskroman.

Lite roligt är dock konceptet med omslaget, jag är svag för att se mitt eget namn i tryck. Men det hjälper bara upp boken till medelbetyg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Melinda ur boken  Jaktsäsong av Mats Strandberg:

[…] Jag vet inte hur jag ska klara mig ur det här. Så otroligt osmidigt att slaska med grannen! Jag menar, han är jättegullig (hon säger ”jättegullig” ungefär med samma tonfall som man använder för ”bajskorv”) och det har varit roligt att leka med honom i sommar. Men han är en sommarkatt. Det är dags att åka hem till vardagen och lämna kvar honom på farstutrappan. Jag önskar bara att hans farstu inte låg vägg i vägg med min…
[…] Ibland kan jag känna mig så hemsk för att jag ser ner på Svenssons. Jag menar inte att göra det, men jag gör det ändå. Jag tycker att alltsammans verkar så poänglöst. De jobbar på Ica hela sina liv och har en spännande dag på jobbet när de får, typ, jag vet inte, bestämma på vilken hylla vetemjölet ska stå… De köper Absolute Music-skivor och blir upprörda över det som kvällstidningarna säger åt dem att bli upprörda över och de pratar knappt med varandra för de har inget att säga varandra längre och de går på stan och handlar i mysbyxor, de köper samma mat som alltid och äter den gång på gång… De verkar vara helt utan ambitioner och framtidsdrömmar, annat än att föröka sig och skaffa barn som växer upp till samma poänglösa vuxna. Det är i alla fall min fördomsfulla bild av hur de lever. Visst låter det hemskt? Jag känner mig hemsk när jag säger det. Men samtidigt verkar det vara så lätt för dem. De är förmodligen mycket lyckligare än jag, så hur kan jag se ner på dem? […]

Read Full Post »