Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lurad’

Ett inlägg om hur det känns just nu. 


Uppdaterat inlägg:
Jag har fått ett svar från Patrik på Let’s Deal. Han skriver bland annat:

[…] Vi har fått information om att leveransen skulle skett i i slutet av förra veckan. Jag har kontaktat dem för att se vad som hänt, du skall inte behöva väntar mycket längre och jag återkommer inom kort med svar. 
Vi beklagar verkligen detta. […]

Jag har svarat:

[…] Jag VILL inte vänta mycket längre. Någon vara har jag inte fått, men betalt för i juli i somras. Jag vill ha pengarna tillbaka.
Inte glada hälsningar […]

På det kom ett idiotiskt autosvar, förstås…

To be continued…

Igår kväll blev jag lite irriterad. Men så intalade jag mig själv att vi människor är olika. Tack och lov, ska jag väl säga. Samtidigt kan jag inte neka till att jag blev väldigt störd. En person skickade ut en rant av tweets om Hur Det Verkligen Är Att Vara Arbetslös. Att man faktiskt är precis så värdelös som alla säger – annars skulle man ju ha jobb. Detta är en person jag inte följer, för om jag skulle göra det skulle jag må skit! Däremot retweetades personens tweets av nån jag följer på Twitter. Jag övervägde att avfölja. Jag vägrar nämligen att tycka att jag är värdelös, trots att jag inte har jobb.

Övriga tweets innehöll bland annat tips och negativismer så jag blev skitirriterad. Det här med rutiner, till exempel, är bara skit. Varför ska man gå upp på morgonen – det blir ju ändå andra rutiner när man sen väl får jobb. Eh..? Om jag nu väljer att gå upp klockan sju på morgonen är det bland annat för att det är en normal tid för en arbetande kontorsråtta att stiga upp. Och det är jobb med kontorstider jag söker.

Nej, jag blev verkligen störd av allt negativt. Än har jag inte avföljt den jag följer som hade retweetat, men jag överväger. Sån här läsning hjälper inte mig ett dugg. Energitjuvar är det sista jag behöver. Jag brukar dissa den sortens människor och jag brukar klara av att hålla borta fel influenser. Men tyvärr känner jag hur negativa tankar, tack vare tweetsen igår, försöker tränga in i min hjärna. Tänk så lite det behövs…

Var starkelefanten

Den här lilla elefanten, som står vid min dator, ger mig energi!


Därmed inte sagt
att den som är odelat positiv och la-di-da känns OK heller. För livet som arbetssökande är inte alltid positivt och jag kan inte säga att jag är optimistisk varenda sekund. Det finns stunder när jag är ledsen och bekymrad också. Det måste få finnas såna stunder. Jag kan liksom inte blunda för verkligheten och tro att allting har ordnat sig när jag öppnar ögonen igen. Det finns ingenting som ordnar sig av sig självt, det är bara jag som kan ordna saker och ting för mig! Och DET, kära läsare, vidhåller jag är en sanning!

Det hänger också kvar irritationer från i fredags. Bland annat skulle Dalkarlarna återkomma till mig via mobilen angående persiennreparation. Jag hörde inget på eftermiddagen och nog tror jag att de jobbar då, även om det är fredag. Dessutom var det den anställda på Dalkarlarna som själv sa att hon skulle återkomma med besked.

Jag mejlade också Let’s Deal i fredags angående en grej jag har betalt i juli, men ännu inte fått. För tredje gången hölls inte leveransdatum. Det handlar bara om 99 spänn, men om många människor betalar 99 kronor för en grej som inte levereras, då tror jag att vi har blivit lurade – och att den som har lurats har tjänat pengar på oss. Nu vill jag häva köpet. Jag vill ha mina 99 kronor tillbaka. Och det tänker jag riva upp himmel och jord för om jag inte får.

Sink snake

Jag har inte fått nån sink snake. Tre gånger har man ändrat leveransdatum. Jag vill häva köpet. 


To be continued, alltså…
I alla fall vad gäller de oklara affärerna med Dalkarlarna och Let’s Deal. De negativa twittrarna har jag inte bestämt än hur jag ska ”hantera”. Jag blir förbannad. Jag tycker att så mycket är skräp nu för tiden. De nya fönstren är jättebra, men persiennerna i dem har varit dåliga redan från början. En persienn var till och med trasig vid leveransen hösten 2012. Den fick jag utbytt dan efter jag kommit hem från sjukhuset efter min operation i december. Och Let’s Deal har en massa fina dealer, men som läget är just nu har jag ingen lust att handla nåt därifrån ever again.

Som grädde på moset kom ett mejl om intresseförfrågan från Blogvertiser till mig om att skriva en spelsajt – detta trots att jag har kryssat i att jag inte vill ha den typen av skrivuppdrag. Det är andra gången nu. En tredje gång och jag vinkar adjö. I morse kom ett mejlsvar där personen på Blogvertiser skyller på kunden (uppdragsgivaren). Nej, det är inte OK, Blogvertiser! Då får ni hitta andra rutiner, annars kan man ju lika gärna strunta i vad såväl skribenter som kunder vill utföra respektive ha…


Livet är kort. Idag är det visst surt och irriterat. Men nej, jag ska inte ha mens.

Read Full Post »

Ett inlägg om just den här dagen, såsom jag har tänkt den för mig.


Idag jag känner jag mig lite orolig
i magen av olika skäl som jag inte vill gå in närmare på här på bloggen. Därför passar det extra bra att göra en städdag av denna torsdag.

Troll

Jag känner mig lite ful idag, också.


Utanför mitt arbetsrumsfönster
är himlen klarblå och solen skiner. Men jag är inte lurad – det var riktigt kyligt i luften i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet!

Det får bli en dag med lite paus från jobbsökeriet och det sociala livet. Jag måste hinna med saker här hemma. Förutom städning tänkte jag laga till en mer näringsrik middag än den jag bjöd Anna på igår. Fast ett jobb har jag förstås sett som jag tänker söka. För du ska veta, att som jobbsökande är du aldrig ledig, även om du driver dig själv ganska hårt. (Du är inte värd att… Varför sitter du här och inget gör? Sök jobb! Har du verkligen sökt igenom hela utbudet? Va va va???)

Vi fick väldoft till köket igår av Annas snälla mamma! Det behövs i det här hemmet – av olika skäl. Tanken var att vi skulle åka till Slottet och gräva upp lite potatis själva när Anna slutat jobbet för dan, men varje dag tycks det ju vid den tiden vara skyfall och/eller åska som gäller. Då känns det inte så kul att gräva i leran. Men Annas snälla mamma hade grävt åt oss mellan skurarna igår. Nu har jag inte sett allt som låg i påsen, men där fanns bland annat squash och detta härliga knippe:

Bladpersilja och krondill

Väldoft till köket i form av bladpersilja och krondill.


Medan jag går runt
med trasor, vippor och dammsugare idag hoppas jag att nån kikar in på Blocket. La ut en annons igår under stora klagomål, för lätt var det f*n i mig inte – allt som kunde krånglade, nämligen. Till sist fick jag betala annonseringen via mobilen. Hoppas det är värt allt besvär – de 20 kronorna kan jag överleva utan.

Storebror* har betett sig underligt nu på morgonen. Jag hoppas att han inte är på väg att somna in för evigt! Honom kan jag definitivt inte överleva utan! Just nu hämtar jag hem lite uppdateringar som förhoppningsvis gör honom gott.

I morgon ska jag själv på undersökning i vården. Det ser jag väl inte direkt fram emot, men jag har som tur är frikort, så det kostar mig ingenting. Alltid något!

Dags att sätta fart nu, för här blir inga barn gjorda. Aldrig nånsin mer. Och det gör mig ingenting. Absolut ingenting. Gör du några barn idag eller vad sysslar du med??? Skriv gärna en rad och berätta!


*Storebror = min stationära dator


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min sista arbetsdag på femte våningen.


Lika kvavt idag som igår,
men lika lurad blev jag att det inte var kvavt. Synnerligen soldisigt. Jag sitter på toppen idag, den sista gången. Har öppnat ett av de stora, härliga fönstren och störst inte nämnvärt av ljuden utanför. Konstigt! Det är uppenbarligen mest människor som jag är högkänslig för…

Har rensat och plockat en del på detta mitt andra kontor, men det var redan ganska tomt. ML bjöd på biscotti till morgonfikat och vi har pratat om en del praktikaliteter. Bland annat är det osäkert vem som äger min dator på fjärde våningen. Jag hade ju tänkt åka och lämna den till fakulteten i morgon, men nu har det visat sig att institution 1 kanske har köpt loss den. Faktum är att jag skulle föredra att lämna kvar den här i ett skåp. Inte i S:s rum, har vi konstaterat… S är snäll och duktig, men det där med ordning och reda är inte riktigt S:s grej, konstaterade vi…

Jag har för resten noterat vad man ägnar sig åt på institution 1 när jag inte har varit är och haft koll. Läser veckotidningar, minsann…

Sv damtidning

Avancerad litteratur på institution 1…


Vidare har vi pratat lite
om att jag ska intervjua ML för Uppsalanyheter om den stora fritidssysselsättningen, en viss sorts dans. Nu vill h*n tvinga dit mig på ett pass, men se jag har mina gränser… Fota, ja; dansa, nej.

Inte vet jag vad jag ska göra resten av den här dan. Det är ju inte stor idé att börja med nånting och avslutat det mesta har jag gjort. Det är bara ett antal lösa trådar som hänger i luften. ML ska kolla ett par av dem, en under dan, nån nästa vecka.

Jag har fått en massa intresseförfrågningar på skrivuppdrag från Blogvertiser, men nu får man skynda sig att ge mig uppdrag. Efter den 31 juli lär a-kassan gnöla om jag arbetar den minsta timme i månaden…

Blogvertiserdekal på bilen

Fort hit med uppdrag före den sista!


Våra a-kasseregler
är nämligen väldigt stelbenta. Så stelbenta att det är en rejäl ekonomisk förlust för mig att fortsätta jobba 20 procent på institution 1. Så då får jag väl inte skriva blogginlägg mot betalning heller? (Men det fick jag förra gången jag var arbetslös. Med en timmes ekonomiskt avdrag på a-kasseersättningen för ett uppdrag jag utförde på en kvart, tjugo minuter.) Nej, man ska sitta här och inget göra och bli deprimerad. Det blir kontentan av de regler som finns idag.

Om du bara kunde föreställa dig, dessutom, hur jag INTE ser fram emot besöket på Arbetsförnedringen på torsdag… Det är bara idiotiskt att tvingas gå dit och skriva in sig, man får ju ingen hjälp där. Under förra svängen fick jag till sist en handläggare som åtminstone försökte hjälpa mig, som visade intresse för mig och som stöttade mig. Dessutom var hon vänlig och empatisk. Och sen har vi ju Ingmari i Sollefteå, också en pärla. Men övriga som jag har träffat på som jobbar inom Arbetsförnedringen ger jag inte mycket för. Självklart kan jag inte generalisera och säga att

alla som jobbar på Arbetsförnedringen är dåliga.

Lika lite som man kan säga att

alla invandrare är våldtäktsmän för att en invandrare har våldtagit en person i min bekantskapskrets.

Men mina erfarenheter säger att majoriteten som jobbar på Arbetsförnedringen kanske borde jobba nån annanstans. Till skillnad från mina erfarenheter av invandrare, som är så gott som enbart positiva. Svenskar, däremot…

Fast DET är underlag för ett separat blogginlägg… Som jag skriver utan betalning.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett urval nyheter.


Jag vet inte när jag kollade på
nyheterna på TV sist! Eller när jag senast läste en dagstidning! Ibland tittar jag på grannens lokalblaska som sitter i hållaren utanför grannens dörr, men jag kan inte påstå att jag saknar den. Nu på sommaren brukar ju dessutom de flesta papperstidningar vara så extremt tunna, inte alls värda att betala för.

Därför blåser jag omkring i en liten runda i media på nätet, i stället. Den som vill hänger med, den som inte vill behöver ju inte läsa det jag skriver, eller hur? Så slipper du reta upp dig, menar jag.

 

Tindra

Gatumusikern Tindra spelar ofta vid resecentrum i Uppsala. (Foto: Peter Bohlin)

Gatumusikanten som bryter mönstret. Pe har skrivit en fin artikel om gatumusikanten Tindra. Tindra brukar spela på resecentrum i Uppsala, men nu börjar hon bli erbjuden spelningar. Tofflan önskar förstås lycka till!


Svenskarnas mest ägda aktie.
Ja, det är nyhetstorka, men den här nyheten fångade ändå mitt intresse. Ericsson är inte längre det företag i vilket vi svenskar äger flest aktier. Telia Sonera har gått om Ericsson – trots de misstänkta mutaffärerna. Idag har Telia Sonera totalt 553 000 aktieägare.

 

Räkning fr Telia

Telia eller inte…

Telia Sonera: Det ska kosta mer att surfa på mobilen. Jahaja. Och jag som stod i begrepp om att kontakta Telia för att kolla vad företaget kan erbjuda mig när det gäller trådlöst hemma. Mitt trådlösa har nämligen blivit mer och mer kasst, sad to say. Bredbandsbolaget/Telenors har trådlösa har extremt dålig täckning just här och just nu. Och det är just bra täckning som kunderna ställer krav på, enligt Telia Sonera. Målet är 92 procents täckning i hela Sverige för alla mobiler 2015. Jaa… dyrt och bra eller dyrt och dåligt… Hur ska jag göra nu?..


Stora störningar i tågtrafiken.
Hört den förut? Den här gången handlar det om en nedriven kontaktledning i vagnhallarna i Hagalund, som gör att fjärrtågen (fjärrt-ågen, ha ha!) till och från Stockholms central är inställda eller försenade. Framför allt är Uppsalapendeln och tåg till Hallsberg påverkade!!!

 

Agnetha Fältskog

Agnetha Fältskog kommer till Pride den 1 augusti.

Agnetha Fältskog kommer till Stockholm Pride. Då är det klart att vi åker dit!


Bolagsverket säljer personnummer.
Enligt en artikel i Dagens Nyheter ägnar sig Bolagsverket åt att sälja personnummer. Detta kan innebära att du som är nybliven pensionär kan få reklam om inkontinensskydd i din brevlåda, till exempel. Skit samma vad det är för reklam, så här tycker jag att man bara inte får göra! Och Datainspektionen utreder!

 

Programchef Tofflan

Som programchef skulle jag anställa medarbetare som kan samarbeta, men som för den skull inte är ja-sägare.

Var tredje chef känner sig lurad. Många chefer känner sig vilseledda och lurade när de anställer nya medarbetare. Det är ofta stor skillnad mellan vad chefer söker för egenskaper hos nyanställda och hur de som söker beskriver sig själva. Detta visar en undersökning som tidskriften Chef har gjort. Hur ska de stackars cheferna göra då, för att slippa bli lurade? Tja, bra urvalstester, strukturerade intervjuer och systematisk referenstagning är några basala saker att tänka på.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Nu har det hänt igen! Ett företag i Piteå har sagt upp två anställda efter att dessa skrivit negativa kommentarer om företaget på Fejan. Unionen driver ärendet till Arbetsdomstolen. Och kan man ju redan nu gissa utgången.

Är det värt att dra saker till Arbetsdomstolen? Nej, tycker jag.


Företaget står fast vid uppsägningarna.
 GoExcellent hade känt sig hotat av männen efter kommentarer på Fejan, skriver Svenska Dagbladet. Det började med en tidigare anställd som skrivit ett kritiskt inlägg på Fejan. Denne kände sig lurad av företaget. En av de två nu avskedade hade då i en kommentar skrivit att han skulle storma in till en kollega och

[…] Unleash the fucking fury. […]

Den andre mannen svarade bland annat:

[…] Jag säger inget så har jag inget sagt.. men man kan ju tänka en del fula ord […] As long as you shoot the fuckers and not the fuckees […]

En månad senare kallades männen in till chefen där de sas upp. Skälet var att de andra anställda inte kände sig trygga med männen.

Unionens förbundsjurist menar att det självklart inte är OK att hota, men att en av männen senare bjöds på en julfest med företaget. Och det hade knappast hänt om de öriga anställda hade känt sig hotade. Männen vill inte få tillbaka sina jobb, utan Unionen kräver 150 000 kronor var i skadestånd till de båda uppsagda.

Jag tycker att man ska få skriva både positivt och negativt om sitt jobb, men man får naturligtvis inte avslöja sekretessbelagda saker och affärshemligheter. Och man får aldrig hota. Men det kanske inte är så smart att skriva alltför negativt om jobbet heller. Det bästa att ta upp problemen med den det berör eller sin chef, öga mot öga.

Det männen skrev känns väldigt hotfullt. Det är, som sagt, en sak att skriva negativt typ

Jag har för mycket att göra och jag blir bara pådyvlad mer och mer utan avlastning.

eller

Min chef förstår mig inte!

Detta känns ganska harmlöst. Men att skriva att man ska skjuta folk är helt klart hot.

I inledningen skrev jag att man ju kan gissa utgången. Det känns som att allt som hamnar hos Arbetsdomstolen handlar om pengar och förlikning. Det är inte värt att dra vissa ärenden dit, för man får ändå aldrig upprättelse även om man är skuldfri. I det här fallet tycker jag emellertid att männen inte är skuldfria utan har uttalat hot.

Read Full Post »

Häromdan var det ju den första april. Därför undrade Tofflan helt enkelt den gångna veckan om du blev lurad. Bara 19 personer orkade svara – det måste vara tungt med påsklov…

Så här fördelade sig svaren:

I söndags…

… blev jag inte ett dugg lurad! 57, 89 procent  (elva personer)

… ja vadå? Vadå söndag? Det var första april, so what?! 31,58 procent  (sex personer)

..blev jag jättelurad! 10,53 procent (två personer)

Stort TACK till dig som trots påsklov tog dig tid att klicka ett svar. Men ni två som blev jättelurade, jag skulle vilja att ni berättade hur!!!

Read Full Post »

I söndags/idag var/är det den 1 april. Då måste ju Tofflan helt enkelt undra om du blev lurad. Svara ärligt nu!

Frågan och svarsalternativen hittar du som vanligt här intill i högerspalten. Och som vanligt tackar jag på förhand dig som klickar!

Här kan du läsa vad en del blaskor försökte lura i folk.

Read Full Post »

Jag har haft en skön, men kort helg ute i Himlen hos Fästmön och barnen. Igår inleddes den med storhandling på Tokerian och det är ju förstås inte nån favoritsysselsättning. Anna var stressad och jag hade ont i huvet – ingen bra kombo. När vi väl kom hem med alla 7411 kassar hade vi köpt fel pizzadegsmix och så hade vi förstås glömt väsentligheter som disktabletter till diskmaskinen… Tröttsamt…


Vår vagn var fullare än så här.


Till lördagsmiddag blev det hemgjord pizza,
vilket känns betydligt nyttigare än den man köper ute. Sen kan ju också var och en ha på nästan det var och en vill ha på sin del. Jag försökte att inte göra nån grotesk pizza, nåt som Frida brukar anklaga mig för att göra. Det blev lök, svamp, grön paprika, räkor och fetaost på.


Den ursprungliga Pizza Grotesk från i somras.


På kvällen ugglade jag framför TV:n
och såg Stjärnorna på Slottet ensam samt Morden i Midsomer med Anna. Linn var på bio, Johan spelade på sitt rum, Elias spelade på rummet och ritade lite när han tröttnade och Frida-stackarn hostade och hostade och hostade. Idag var vi och inhandlade slemlösande till henne och så fick hon varm nyponsoppa. Vi hoppas det gör susen!


Lilla Anna och hennes gäng.


Idag var vi iväg och kompletteringshandlade.
Jag lämnade in mitt Lotto och hade inte vunnit ett öre. Det blev en fika i Himlen innan jag tuffade in till stan igen och den underbara strykhögen som väntade på mig i New Village… Jag brukar inte ha nåt emot att stryka, men idag var det tungt och tufft. Egentligen hade jag tänkt stryka i morgon kväll. Planerna blev emellertid ändrade så Elias ska hänga med mig medan Anna jobbar kväll. Och då är det ju inte så roligt om jag stryker, eller hur?!

En sak som är bra med strykning är att jag brukar stå och tänka och reflektera över saker och ting under tiden. Det här inlägget, till exempel, kom till i tanken vid strykbrädan!

Idag kom jag emellertid också att fundera över hur olika syn två människor kan ha på händelser och skeenden. Typ som Felicia Feldt och Anna Wahlgren. I slutet på 1990-talet kom jag att arbeta med en man som senare skulle skriva en bok om mig där han talar om vilken elak person jag är. Eller var. Eller blev! Jag var nämligen hans arbetsledare och arbetsbiträde i en och samma skepnad! Den här mannen har hängt ut mig med namn, jag tänker inte göra det samma. Jag tänker ge min version, här och nu. OK, jag kanske inte var så glad och sprudlande alla gånger, men att gå igenom en skilsmässa samtidigt som man har en medarbetare som sällan dyker upp när han ska, och som vägrar att delta i möten och utföra de arbetsuppgifter han blivit tilldelad etc – det blir lite för mycket. Ja, det hände att jag blev arg. Men mest besviken blev jag nog på det hela år han lurat mig att han inte kunde äta för egen maskin – jag matade honom. Sen kom det fram att han klarade det hur bra som helst. Men nej, man får inte säga nåt till nån som är handikappad för då diskriminerar man. Så jag teg och matade.

Under den tiden vi jobbade tillsammans passerade tre chefer revy. Alla tre ville göra sig av med min medarbetare, men jag var dum nog att hålla honom om ryggen – till dess att jag inte kunde längre på grund av mitt eget rykte. En av cheferna kallade min medarbetare

En jävla diva!

Det kan man förstås inte säga till nån som är handikappad. Nej, det kan väl en chef inte säga till nån medarbetare what so ever? Eller? Men att en chef får ta upp ens homosexualitet i samband med ett arbetsmöte, det är mera legitimt..? Eller???

När jag kom till arbetsplatsen höll jag på att vända i dörren på grund av det kaos som rådde där och som två medelålders män hade fått till. Den första chefen kom på besök och skrek:

Det ser ut som en knarkarkvart!!!

Och det höll jag med om… Chef nummer två, som min före detta medarbetare höjer till skyarna nästan som en gud i sin bok, ville också bli av med honom. Men mesade. Och var mest intresserad av att driva sitt eget lilla företag som han hade vid sidan av. Detta företag som gjorde att han var tjänstledig långa perioder från sin chefsbefattning inom den offentliga verksamheten. Denna chef

fick

sedermera inte nån högre tjänst, utan blev petad från chefstjänsten på grund av att den samlade personalgruppens missnöje med hans ledarskap – ett missnöje som dåvarande högste tjänstemannen delade. Men på den tiden hade man inte börjat köpa ut folk än, därför blev han kvar.

Chef nummer tre blev den som sedan fick min medarbetare att sluta och gå i pension. Skälet var främst arbetsvägran. Detta kände mannens 90-åriga pappa inte till när han kom till chefen för att å sonens, 50+ år, vägnar

tala chefen till rätta.

Men så var det. Sen kan man skylla på att assistenter inte dyker upp eller att det är dåligt väder och så vidare. Fast lite har man kanske sig själv att skylla när man anställer mycket unga flickor. Jag menar, som 50+-årig man borde man veta att en personalgrupp med blandade kön och åldrar kan vara att föredra. Eller vad skulle dessa flickor användas till? Man kan ju bara undra och spekulera.

Det här var min kortversion av skeendet. Och som i alla sagor och i verkligheten är livet inte alltid rättvist. Men för min del finns det ett par personer i yrkeslivet som jag har hållit bakom ryggen och båda dessa har vänt sig om och huggit iskallt i min rygg så snart tillfälle getts. Nu håller jag aldrig mer nån bakom ryggen utan jag ser till mig och mitt.

Delar av det här inlägget visar hur olika syn två personer kan ha på en sak. Sanningen ligger säkert nånstans mitt emellan. Ungefär som när man går igenom en skilsmässa. Separationstiden är en tid när vanligen ingen av två parter är särskilt snäll.

Detta reflekterade jag över under strykningen… Nu ska jag samla ihop min arga lekamen och skutta in i duschen och tvaga mig ren från all skit som finns på ytan. Den inre skiten pyser jag ut då och då här på bloggen. Och kanske i en bok som kommer ut nära dig snart…

Read Full Post »

Idag när jag vittjade postboxen hade jag bara fått oönskad reklam. Inte nog med att jag fick nåt skräp från Bredbandsbolaget som jag inte har nån som helst nytta av – en säljare ringde på eftermiddagen. För säkerhets skull, liksom.

Här en del av samtalet:

– Ja det är Tofflan.

– Hej, är det Tofflan?

– Vem är det som undrar det då? [Nån som inte lyssnade på vad jag svarade, eller?]

– Ja är det Tofflan? Jag heter Mårten [påhittat namn] och ringer från Bredbandsbolaget.

Sen ser/hör jag liksom rött. Jag köper aldrig nånting av telefonförsäljare numera, man blir bara lurad. Och med just Bredbandsbolaget har jag haft många duster. Jag är kund hos dem. Har mitt bredband där. Det är allt jag vill ha. Inget annat. Men det är också därför de har rättigheten att ringa mig. Tycker de. Jag vet inte hur många gånger jag har bett dem att inte låta några säljare ringa hit. Snart klipper jag av linan för gott med dem. Ska det vara så svårt att fatta, att göra en liten anteckning, kanske? Bredbandet i sig är skitbra och snabbt, men alla andra funktioner och erbjudanden funkar inte. Det går inte ens att fixa flera e-postadresser. Och nej, supporten funkar inte heller.

Men nu till grejen som detta inlägg egentligen skulle handla om. Det låg ytterligare ett kuvert med oönskad reklam i min postbox. Eftersom det var från Sophie på Bonniers bokklubb gjorde jag misstaget att öppna det. Och så blev jag skitförbannad igen! På Sophie. Anledningen var en missiv där Sophie tilltalade mig med mitt förnamn jag vet inte hur många gånger. Jag känner inte Sophie, vi har aldrig blivit presenterade för varandra. Vi är inte du och syster på nåt vis, Sophie och jag. [Märker du hur irriterande det är?]

Jag brukar bli glad för presenter. Fast den här gången fattade jag ingenting. Detta skulle kunna vara en bildgåta, verkligen! För vad i h-e är detta, Sophie på Bonniers bokklubb???


Orange plutt från ena hållet…

                                                                                                                                                                Eller är det nån annan som kan upplysa mig?


Orange plutt från andra hållet.

                                                                                                                                                              Tja det enda jag kan säga om föremålet att det har ju i alla fall en snygg färg…

Read Full Post »

Första april har kommit och passerat. Veckan som gick undrade därför Tofflan hur det var med lurendrejerierna – lurade du nån eller blev du själv lurad? Totalt var det 23 personer som svarade och så här fördelade sig svaren:

78,26 procent (18 personer) svarade: Nej, jag varken lurades eller blev lurad.

13,04 procent  (tre personer) svarade: Ja, jag lurade nån, men var för smart för att bli lurad.

8,7 procent (två personer) svarade: Nej, jag lurade ingen, men jag blev lurad själv.

Ingen svarade: Ja, jag både lurade nån och blev lurad själv.

Stort TACK till dig som deltog med ett klick! Jag hoppas du kollar in den nya frågan i högerspalten och lämnar ett svar!

Read Full Post »

Older Posts »