Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lura’

Ett inlägg om en bok.


 

OdysséenÄntligen blev det tillfälle att läsa Odysséen! Jag köpte en Niloe-utgåva för 35 spänn på Emmaus i Gryttby i somras – tillsammans med Iliaden för samma pris och från samma förlag. Iliaden blev en besvikelse, men vad tyckte jag om Odysséen?

Odysséen handlar om kung Odysseus äventyr på sin resa hem till Ithaka. Han har varit med i det trojanska kriget, som Iliaden handlar om. Hemma på ön sitter hans drottning Penelope med en drös friare som försöker få henne att gifta om sig med nån av dem. Alla tror förstås att Odyssues är död. Penelope har inte mist hoppet och försöker lura dem. Och en dag dyker han upp, förklädd till tiggare.

Ursprungligen var Odysséen skriven på hexameter på 700-talet f Kr. Homeros sägs vara författare, men egentligen finns inga belägg för det. Liksom Iliaden-utgåvan är denna på prosa med en dansk översättning som förlaga.

Kanske borde man inte ha skrivit om detta epos på prosa, för det tappar inte bara sin rytm utan en större del av det storverk det är. Men Odysséen passar betydligt bättre än Iliaden att berättas som en vanlig kapitelbok. Här handlar det nämligen inte bara om krig och slagsmål utan om list och både spännande och roliga händelser.

Det samlade Toffelomdömet för den här utgåvan blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


 

Miss MarpleSöndagen och helgen rundade jag av som vanligt – med en TV-film. I kväll såg jag Miss Marple: The Pale Horse (2010).

Även den här gången är det en präst inblandad. Det är miss Marples vän, den katolske prästen fader Gorman och han råkar förstås illa ut. Prästen blir ihjälslagen efter att ha besökt en döende kvinna. Innan han blev mördad skrev han ett brev till miss Marple. Hon får det samma dag hon läser i tidningen om mordet. Polisen tror att det är ett rånmord, men brevet från prästen skvallrar om nånting annat. Det består av en lista med namn och en Bibelreferens. Miss Marple kan förstås inte låta bli att ”hjälpa” polisen. Hon besöker den döda kvinnans bostad. I en sko hittar hon samma lista som prästen har skickat till henne, nedskriven på ett brevpapper från värdshuset The Pale Horse. Självklart tar miss Marple in på värdshuset och börja nysta i mordet.

Den här filmen är spännande med sina häxerier. Den man tror är mördaren visare sig inte alls vara det. Miss Marple lurar inte bara gänget på värdshuset utan även tittaren.

Det totala Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om måsar och mamma och en liten utvikelse om a-kassans effektivitet.


 

Mås på lyktstolpe

Mitt nattsällskap.

I natt behövde jag inte somna till ljudet av nån TV. Det räckte med måsarna här utanför. På nåt sätt är de inte alls störande här, jag somnade så gott. Men sen var natten precis som vanligt, med en massa uppvaknanden. Konstigt, för just nu, just i natt och idag, känner jag mig inte så jättestressad.

Vi har redan gjort det viktigaste och det vara att ordna en rollator som inte är livsfarlig till mamma. Den gamla hade det troligen inte gått att laga, men eftersom den är ett hjälpmedel till låns rollade jag ner med den i mammas källarförråd. Där inne hade det varit hantverkare IGEN (där går en massa rör som de då och då behöver komma åt. Mamma hade just fått tillbaka sin nyckel). Denna gång var alla grejor flyttade till ena sidan. Förra gången jag var nere var allt placerat på den andra. Det var bara att försöka baxa tillbaka saker och ting. Jag fixade allt utom en blå, astung träkista. Den får stå kvar på fel ställe. Jag tror inte mamma bryr sig, för hon kan ju inte precis gå ner i källaren…

mamma äter glass

Mamma åt glass redan i april 2011 när jag tog den här bilden.

Idag fyller mamma år. Hon blir äldre än min pappa nånsin blev och det känns rätt konstigt att tänka på. Jag har ordnat en hel papperskasse med paket av olika storlek. Inte har jag så mycket fantasi, men mamma gillar ju paket. Förhoppningsvis får hon lite nytta – och kanske glädje! – av innehållet. Hade jag vetat att det skulle bli akut med rollatorn så hade jag kanske ordnat en sån. Eller en del av en sån. Jag har ju precis köpt dator och nån inkomst finns inte i sikte. Från a-kassan har jag inget hört, men det var väl att vänta. Det har ju inte riktigt gått två veckor sen jag postade min ansökan och mina intyg till dem. Att det är mitt i sommaren brukar inte precis snabba på saker och ting.Om de inte har tagit in den där supereffektiva vikarien som för några år sen påstod att jag hade lurat a-kassan på 17 kronor eller vad det var. Hon skickade minsann ett inbetalningskort, hon. Sänt ägnar sig a-kassan åt i stället för att kolla upp storbedragarna. För övrigt var det ett misstag från min sida. Jag hade absolut inte planerat att stjäla de 17 kronorna…

Torn Vadstena slott

I Vadstena bodde hertig Magnus i sitt slott. Fråga mina bonusbarn, de kan hela historien…

Även om jag drömde om läkarbesök i natt är det inget jag tänker göra idag. Hälsporren i högerfoten gör skitont (den i vänster är lugn) och axlarna känns av efter bilkörning och rollatorbaxning i och ur Clark Kent*. Och en finne försöker tränga ut på vänster sida på min snok. Men detta ställer jag åt sidan idag för att fira födelsedag med mamma. Jag tänkte att vi skulle göra en utflykt till Vadstena på eftermiddagen och inta födelsedagskaffe där nånstans. Där finns lite fler trevliga konditorier att välja mellan än här i Metropolen Byhålan. Sen ska vi äta middag nånstans lite senare också, men var har jag ingen idé om än. Det löser sig väl på nåt sätt – jag får väl kolla nätet, om inte annat.

Nu ska jag duka upp lite paket. Mamma lär inte stiga upp än på några timmar, vilket ger mig möjlighet att söka de tre jobb som är denna veckas sista vardagsdelmål. Men jag kan ändå förbereda för födelsedagsfirandet! Signaturen Micke skrev en lång kommentar om glass, så glass blir det också nån gång under dan. Glass är ju aldrig fel – vare sig på födelsedagar eller på heta dagar. Idag lär det bli en både och-dag.


*Clark Kent = min lille bilman – med betoning på lille. Mammas nya rollator får stå nästan upp och ner för att få plats…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trendigt (?) inlägg.


 

Böcker Börjlind Adler Olsen

Böcker köpta på… Åhléns!!! (Där lurade jag dig allt!)

Nånting som jag har noterat ett bra tag är det märkliga (eller det är ju inte märkligt eftersom jag vet hur det ligger till…) fenomen att en viss nätshop verkar ha stenkoll på mig och mitt läsande. Det handlar om Bokus och det handlar om annonser för böcker jag bloggar om. Eller köper. Skälet till att det är på det viset är säkert att jag ibland länkar till just den nätshopen. Dock inte alltid! Och det är då det blir både märkligt och läskigt. Och irriterande. För varför tror Bokus att jag ska lockas på en köp-den-här-boken-annons när jag redan har köpt just den specifika boken i annonsen? Det riktigt läskiga är att annonsen poppar upp vid inloggningsformuläret till min webbmejl…

Gissningsvis handlar Bokus riktade annonser om att de utnyttjar cookies på för dem bästa sätt. Men nu finns ett nytt fenomen som kallas onboarding. Med hjälp av modern teknik kan marknadsföringsföretag följa dina mönster som konsument. Genom att vanliga affärer och butiker också ber om din e-postadress kan dessa företag samla in mängder av information om ditt köpbeteende. Med hjälp av de fakta de får om dig skickar de sen riktade annonser till dig. Det är annonser som är speciellt utformade för dig och baserade på dina mönster som konsument.

I USA har nu den statliga myndigheten för konsumenter nu reagerat på onboarding. Myndigheten hävdar att onboarding är att inkräkta på den personliga integriteten. Och jag kan faktiskt hålla med när det handlar om uppgifter om dig som till exempel graviditet, sjukdomar, religiös tro och liknande… Kanske blir det därför hårdare lagar i USA. Här i Sverige fortsätter det med denna lite halvobskyra aktivitet. Eller? Är det nån som vet nåt annat???

Här kan du läsa en DN-artikel om onboarding!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett icke förvånat inlägg.


 

blanketterSå småningom fattade jag varför jag var så arg idag. Det handlar inte bara om att jag har sovit för lite de senaste nätterna. Undermedvetet hade jag bestämt mig för att ta tag i lite… byråkrati idag. Om man inte redan är arg, så blir man. Därför tog jag det säkra före det osäkra och var arg en stund på förmiddagen.

Och ja, jag ägnade mig åt byråkrati på arbetstid. Skälet är mycket enkelt: min a-kassa använder blanketter på webben som man bara kan fylla i om man använder webbläsaren Explorer. Den webbläsaren använder jag inte hemma.

Det var två blanketter jag tänkte förbereda. Dels var det anmälan till a-kassan, dels en blankett som en av mina arbetsgivare ska fylla i egentligen och skriva under. Eftersom det handlar om en arbetsgivare som jag jobbar åt högst åtta timmar om året (!) ringde jag, min idiot, till a-kassan för att höra om jag möjligen  kunde slippa att fixa den här blanketten. Det går nämligen åt ganska mycket tid att fylla i den här blanketten på två sidor. Jag brukar fylla i så mycket jag kan av denna blankett åt just den här arbetsgivaren. Arbetsgivaren granskar sen de timmar jag har angett och skriver under – om allt är korrekt ifyllt, förstås. Annars skriver h*n om blanketten. Mycket tid, en del postgång, ett och annat telefonsamtal, alltså. För att redovisa åtta timmar om året, ungefär.

Men nej. Personen på a-kassan förstod inte ens vad jag menade när jag sa att deras blanketter inte fungerar att fylla i med alla vanliga webbläsare. H*n svarade:

Fast din arbetsgivare har ju fyllt i den här förut.

Jaa, visserligen. Och det var samma problem då. Därför fyllde jag då också i den på arbetstid, när jag jobbade hos min förra arbetsgivare.

Sen bad jag förstås att slippa fylla i och skicka in blanketten och undrade om jag i stället kunde ange detta arbete på den andra blanketten, den där jag ansöker om a-kassa. Förutom att jag som vanligt anger arbete i tid på kassakorten sen. Ha ha ha! Fick då ytterligare ett goddag yxskaft-svar:

Om din arbetsgivare inte fyller i blanketten måste du fylla i en blankett att du är företagare.

blanketterMen jag är liksom ingen företagare, jag har aldrig varit och kommer troligen aldrig att bli, vilket jag också sa. Fick då bara sura fnysningar i luren till svar.

Annat var det med min arbetsgivare som ger mig de cirka åtta timmarnas arbete om året! H*n var väldigt vänlig och tillmötesgående och kom till och med ihåg mig… Inte för de skrivppdrag h*n ger mig utan för att jag då och då återkommer med såna här byråkratiska och idiotiska blanketter som a-kassan kräver att jag fyller i, misstänker jag. Detta till trots var h*n artig i luren – till skillnad från personen på a-kassan. För övrigt vill jag ha till protokollet att jag själv var trevlig mot båda. Men när jag sen blev avsnäst av a-kassan glömde jag bort den andra frågan jag skulle ställa…

Som vanligt när jag pratar med a-kassan bemöts jag med misstro. Det är som om man förutsätter att jag ska lura a-kassan på ersättning. Jag kan ärligt säga att den lilla sketna ersättningen a-kassan ger inte är något att försöka lura till sig – det är alldeles för lite pengar det handlar om. För övrigt har jag, som jag har skrivit här många gånger tidigare, under hela mitt yrkesverksamma liv, betalat min a-kasseavgift. Varje månad. Varför ska jag, som KUND, då behöva känna mig skuldbelagd när jag vill ta del av den försäkring som det faktiskt är?

Det hela blir mycket ironiskt när det på min a-kassas webbplats står följande:

[…] Värdet av att vara med
Vi vet att det är tufft att helt plötsligt stå utan jobb och inkomst. I det läget är det viktigt att du tryggar din inkomst tills du får en ny anställning. Genom att vara medlem hos oss försäkrar du din inkomst om du skulle förlora ditt arbete. Då kan du få pengar under en övergångsperiod tills du hittar ett nytt.
Du får god service […]

Tofflan Stekmössa

Jag har tre kvinnonamn, men inget mansnamn.

För övrigt, om vi ska fortsätta prata ironi, är det ännu mer ironiskt att växeln på jobbet tror att jag är min chef i första hand och i andra hand innehar tjänsten jag sökte, men inte fick. Jag har informerat hundra tre gånger om att jag varken innehar nån av tjänsterna eller heter Mansnamn eller Mansnamn.


PS Och ännu mer ironiskt
 (jaa, faktiskt!) blir det när det på a-kassans webbplats också står följande (Mina sidor är ett ställe där man kan rapportera in sina arbetslösa/arbetade timmar/dagar via internet):

[…] Mina sidor fungerar inte i IE10 eller 11. Versionerna går att köra i kompatibilitetsläget. Vi rekommenderar dock att du byter webbläsare till Firefox eller Chrome. Du kan ladda ner dem gratis. […]

Eh… man undrar ju om man måste ha flera webbläsare för att kunna jobba mot A-kassan Visions webbplats och de blanketter som tillhandahålls där… För Firefox och Chrome kan man inte använda när man ska fylla i kassans blanketter…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

Uppenbarligen ska det grillas hela kvällen. Detta medför att jag får sitta inomhus och knapra dansk peppar* och surfa på nätet i stället för att sitta på ballen**, läsa och njuta av solen. Så du som inte heller kan sitta på ballen och ha det gött på grund av grillgrisar är välkommen att hänga med mig på tur i cyberspace i stället!

Tågmålning på toaTågelände! Ja, jag vägrar att använda ordet kaos som medierna nu har slitit ut. Från midnatt blir det tågstrejk i södra Sverige. Och sen förra veckan är det ju si och så med tågen där jag bor. Värst är det visst mellan Märsta och Knivsta. Personal arbetar dygnet runt (med att åtgärda felen, förhoppningsvis). Men när kan vi tro att tågen rullar igen här mellan Uppsala och Stockholm? Tja, den 9 juni klockan fem på morgonen. Sägs det…

Ödmjuk autodidakt. Fästmöns styvmoster ger ut en ny bok i dagarna. Elsie Johansson, 83 bast, debuterade som 49-åring (48-åring, enligt lokalblaskan). Den nya boken handlar om rättvisa och lika värde.

NejHund bajsade i mittgången – plan tvingades nödlanda. Ja, vad säger man? Nöden har ingen lag, eller? Planet var två timmar försenat när det lyfte. Den stackars hunden blev uppenbarligen skitnödig under den tiden. Folk spydde. Jag skulle spy om nån spydde. Stackars hunden! Den kunde ju inte hjälpa att den inte hade nån bättre stans att skita på. Det var för övrigt en ledarhund och sådana är tillåtna i kabinen.

Lizzies hattar för höga för Cittror. Drottning Elizabeths hattar har orsakat problem. Nästa vecka ska drottningen besöka Frankrike. Men hennes hattar är för höga för den Citroën som det var tänkt att hon skulle färdas i under besöket. Nu får hon åka Renualt i stället. Those frogs’ cars…

GuldpengarFejkade anfall för att slippa betala restaurangnotan. En amerikan har satt i system att lura restauranger. Inte så att han tar en springnota. Nej, han stannar kvar och… låtsas svimma. Nu är han dömd till fem års fängelse – han har nämligen blivit gripen 90 gånger…

 


*dansk peppar = salta, hårda karameller med pulver i

**ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Att lura sina nära och kära
att köpa böcker som man sen själv lånar är ett smart knep. Men Fästmön betalade nog inte mer än nån femma för Jan Mårtensons Ostindiefararen, så jag må vara förlåten. Nu har jag läst ut boken, som inte riktigt var den deckare jag trodde att den skulle vara.

ostindiefararen

En historisk Homan-deckare.


Jan Mårtenson, som jag har skrivit lite om tidigare
,
är vanligen deckarförfattare, alltså. Men han har också gett ut några historiska romaner. Det här är en sådan roman. Huvudperson är dock en anfader till den sedvanlige hjälten i Jan Mårtensons böcker, antikhandlaren i Gamla Stan, Jan Kristian Homan. I Ostindiefararen är det hans farfars farfars far Johan Sebastian Homan som har huvudrollen. Homan den äldre är präst som falskeligen anklagats för majestätsbrott och landsförvisas. Men så benådas han och återvänder till Stockholm där han bor hos sin morbror Jacob. Riktigt rentvådd är emellertid inte Johan Sebastian. Morbrodern ordnar därför, via sina kontakter, en tjänst åt honom som skeppspräst på en färd till Ostindien. Men precis som sin nutida släkting underlåter han inte att dras in i ett mordfall ombord. Han är nånting på spåren, men inser att hans eget liv är hotat…

Det här är som sagt var inte nån typisk Homan-deckare. Gillar man emellertid historiska romaner är den här boken helt OK. Jag gillade den, men tycker att den var aningen seg och lite händelsefattig. Boken avslutas, som alla Homan-deckare, med ett recept – så lite känner man igen sig.

Medelbetyg blir mitt omdöme!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en skogsutflykt.


Idag skulle vi så ut på svampjakt.
Och fika. I skogen. Fikat är egentligen det viktigaste, för håll med om att det smakar sååå bra i skogen, oavsett vad man har med sig till kaffet?!

Svamp var det emellertid brist på. Det var så torrt i markerna att det knastrade under mina gummistövlar. Detta knakljud och myggornas inande var det enda vi hörde…

Men gott var det att fika! Vi hittade några gamla fällda telefonstolpar som vi satte oss på och åt våra tunnbrödsklämmor. Fästmön njöt av djurlivet och matade myrorna med såväl ost som chokladkex. Tyvärr var Ostmyran så himla snabb att ingen av oss hann fota! Men det såg bra kul ut när en ostbit rörde sig jättesnabbt utmed stolpen vi satt på. Kexmyran, däremot, var en klen en som inte orkade lyfta smulan ensam utan gav upp. Tänk så roligt man kan ha åt smådjur!

Vi tänkte nästan köpa med oss svamp hem på ICA Solen och lura barnen att vi hade hittat massor, men där fanns inte heller några kantareller, bara champinjoner…

Ett par timmars ljus och luft var riktigt gott för kropp och själ! Nu är jag hemma i New Village igen. Har telefonerat med mamma och kör en maskin tvätt. Ska sondera terrängen på SvT Play lite. Det är flera program jag vill se som jag har lyckats missa!

Här kommer några bilder från vår skogsutflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om a-kassan.


Jag har skickat in mitt första a-kassekort
elektroniskt. Det kommer att leda till att jag inte får en spänn utbetald den 22 augusti när ”alla andra” som går på a-kassa får pengar. Skälet stavas karensdagar.

Men hur ska jag göra då? Jag har ju inte direkt färre räkningar i slutet av augusti jämfört med slutet av juli? Min bostadsrätt hinner jag näppeligen sälja tills räkningarna ska vara betalda om två veckor. Eller… det kanske jag gör, men var ska jag bo om jag säljer mitt hem?

En liten skriftväxling via internetkassan med en handläggare på a-kassan lugnade mig något – efter ett tag!.. Av handläggaren fick jag veta att om jag skickar in denna veckas och nästas kort (man skickar alltid in kort i tvåveckors-sjok) före den 29 augusti kan jag få pengar för dessa dagar utbetalda den 5 september. Jag började räkna lite och kom fram till att det nästan skulle räcka till hyran månadsavgiften – nästa månad, alltså – det ska ju betalas en avgift även den sista augusti… Minus några tior. Förutsatt att jag får högsta ersättningen. Det är ju inte säkert… Hur det blir i slutet den här månaden vågar jag inte tänka på. Men allting går. Allting går utom tennsoldater och små barn.

Guldpengar

Chokladpengar betalar inte hyran månadsavgiften.


Så… Den som tror
att jag medvetet försöker lura till sig a-kassa kan glömma det. Pengarna räcker inte ens till min låga boendekostnad. Mat då? Tja, jag får väl äta gräs.

Äh… Jag överlever! Har jag överlevt en långtidsarbetslöshet och ett litet c, då klarar jag detta också. Jag lovar!!! (Men jag vet inte om jag tror på det själv…)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att packa för sista gången och om fel och brister.


Det är lika varmt idag som igår.
Enda skillnaden är att himlen är klarblå och molnfri idag. Igår var det ju mulet och disigt. Av gårdagens skyfall (skajjfål, som Prinskorven läste högt ur en av kvällsblaskorna) märks bara en stor pöl och en lite mindre pöl på tennisbanan. Gräsmattan på baksidan är fortfarande mera gul än grön.

Jag hade svårt att somna igår och jag vaknade flera gånger under småtimmarna. Det är typiska stressymtom. Eller orosdito för min del, dårå. Stressa tänker jag nämligen inte göra. Därför har jag dealat med mig själv och jag har satt alarmet till 6.45 i morgon bitti i stället för 6.10, som det brukar stå på när jag ska jobba. Det blir inte alls roligt att åka till jobbet i morgon. Jag har inte tillåtit mig själv att längta dit en enda gång i sommar. Stängt av, liksom. Men nu måste jag dit.

Tre dagar ska jag jobba, sen är det över. Inte 17 vet jag vad jag ska göra dessa tre dar mer än rensa pärmar, datorer och mobilen, men det löser sig väl. Jag får väl ta med mig en bok. Inte tänker jag överanstränga mig och göra många knop de här dagarna, det kanske är ganska förståeligt, eller?

Nu på morgonen har jag packat min ryggsäck med det jag behöver ha med mig. Typ nycklar och sånt. Min jobbväska håller nämligen på att gå sönder inifrån (som en bild av mig själv…) och nu är det ju inte aktuellt att köpa nån ny. Därför ryggsäcken.

Ryggsäck

Packad.


Måndagen inleds på fjärde våningen.
Där har jag det mesta av mina papper och pärmar att gå igenom. Vidare ska jag plocka bort en del foton som jag har tagit och använt för institution 2:s webbplatser. Vi avtalade nämligen aldrig om hur bilderna skulle hanteras om jag slutade. Och jag tror inte att man är intresserad av att betala 1 500 spänn per foto. På institution 1 är det annorlunda och där avtalade jag med S redan i början att och hur mina bilder får användas i tjänsten. Och på webbplatsen jag byggde för Lille M pratade vi bara löst om fotona, så där har jag inte bestämt mig än. Men jag kan säga att jag inte har råd att vara snäll nu när jag ska leva på a-kassa.

På tisdag är jag på femte våningen. Då ska jag rensa laptopen där samt kolla upp hur de ska göra med omvärldsbevakningen som nu går direktadresserad via e-post till mig. Mitt mejlkonto upphör om ungefär en månad, så…

På onsdag tänker jag komma ännu senare till jobbet eftersom jag måste jobba över. Jag måste ha tillgång till tjänstemobilen ända tills jag har hämtat mitt tjänstgöringsintyg hos personalavdelningen. Därefter får jag åka tillbaka upp till jobbet och mastertömma tjänstemobilen – innan jag lämnar nycklar och passerkort. Så jag lär inte komma ut till födelsedagsbarnet i Himlen förrän framåt kvällen. Men det är ju OK, då hinner familjen äta middag innan jag kommer och det ska tårtas.

Det är mycket praktiskt att tänka på! Men ändå väldigt lite att göra för en som är van att ha fullt ös på jobbet. Jag vill inte tillåta mig att släppa fram några känslor, men det klart att jag är väldigt, väldigt ledsen. Det handlar inte bara om det här med ekonomi, utan om att jag har haft förmånen att få jobba på en otroligt stimulerande arbetsplats. Och så har jag haft så fina arbetskamrater. Det syns framför allt på LinkedIn, där alla som har sett min kontaktförfrågan har accepterat den (det skulle de väl inte göra om de ogillade mig?) och några har skrivit fina rekommendationer.

Joru, inuti gråter jag över livets orättvisor, men utåt ska jag inte visa nånting. Jag ska föra samtal med Mannen där uppe, precis som Habackuk. Hur kan Han tillåta att det blir så här? Hur kunde Han tillåta det som hände för fyra och ett halvt år sen? Hur kunde Han tillåta att pappa drunknade? Hur kunde Han tillåta att auktionsmannen lurade mamma? Hur kunde Han tillåta att jag blev invaderad av ett gäng aliens? Hur kunde Han, bara..? Det är frågor jag brottas med tillsammans med min Gud. Samtidigt som jag redan vet svaret: det var jag själv som lät det ske. Jag är ofullkomlig, jag har en fri vilja, jag har fattat fel beslut. Allt är mitt eget fel, inte nån annans.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »