Dagens färg påminner om ett tygstycke som fladdrar på en balle* i närheten. Tygstycke och tygstycke, det är väl en gardinlängd, men den hänger liksom på en tvättlina. Tanken är väl att den ska skydda mot solen under heta dagar. Nu var det länge sen det var nån het dag, men tygstycket hänger där och fladdrar ändå. Lite som jag. Jag hänger kvar och fladdrar lite, men det är inte mycket mer. Det är det inte. Jag är lika suddig som bilden på grannens tyckstycke på grannens balkong.
Ett lila tygstycke fladdrar på en balkong.
Idag är det söndag. Fästmön och jag fick sovmorgon, för hon började inte arbeta förrän klockan åtta. Dessutom har hon kort dag och slutar redan klockan 13. Gissar att vi ska handla matkassar innan vi tuffar ut till Förorten. Jag ska tyvärr inte stanna kvar där mer än att jag hämtar trion O från sin pappa framåt kvällningen. Barn verkar ha så trötta ben nu för tiden och dessutom har vissa barn så tunga väskor för att deras skola inte har elevskåp. Då får Taxi Tofflan rycka ut. Men sen rycker hon hem.
I veckan som kommer ska jag delta i en familjeangelägenhet som förutom själva anspänningen inför den kräver en del förberedelser. Det är därför jag åker tillbaka till stan, men jag åker också tillbaka till Förorten till helgen. Det blir ensamt några dagar. Ensammare än jag vill vara med om, egentligen. Det blir också en stund för Anna hon slipper ha mig hängande på henne. Hon har nog med att bära sina barn just nu.
Lördagskvällen blev lugn, med två avsnitt av Snobbar som jobbar på DVD:n och sen Onda cirklar på TV. Vi åt lösgodis så vi mådde illa – som vanligt. Min mage var INTE förtjust, det talade den om i morse. Dessutom känns det som om jag har sträckt mig i ena skuldran under natten. Har väl legat med hela min feta lekamen i nån konstig ställning, så blir det så där.
Hittade inte just några jobb att söka igår, men ska göra ett nytt försök idag. Luntan av ansökningsbrev växer, kan jag meddela. Här ser du toppen av isberget… Det tröstlösa, oöverstigliga isberget…
En lunta ansökningar.
Idag har jag annars ytterligare en ren tvätt att vika och sortera in i lådor eller i strykhög. Jag ställer mig nog vid brädan också, så slipper högen bli stå stor. Och så har jag bara några sidor kvar i boken på gång, den läser jag nog ut alldeles strax.
Himlen är rosa i skrivande stund. Kan det tänkas bli lite sol idag igen? I morse lyste en månskära och en enda stjärna på himlen. Det var nästan som ur Tusen och en natt…
Om en stund kommer andra delen av min vän Rippes berättelse om en resa genom vården. Läs den och kommentera gärna!
*balle = balkong
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 