Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Lund’

Månpockets månatliga nyhetsbrev damp ner i inboxen igår kväll. Här är några av titlarna som släpps i pocket nästa månad. Urvalet har jag gjort, förstås:

Döden på en blek häst av Amanda Hellberg
När Maja Grå kommer till Storbritannien är det inte bara för att studera vid den anrika konstakademin i Oxford. I Brighton står polisutredarna handfallna efter det ohyggliga mordet på Majas sedan länge försvunna mamma, och de behöver hjälp.
Maja Grå har förmågan att se mer än andra och inspektör King vid Brighton-polisen håller kontakten med den unga svenskan. Trots sin skeptiska inställning inser han att det är något speciellt med Maja. Men kan han verkligen sätta sin tilltro till en känslig och ganska skör ung tjej?

De ensamma av Håkan Nesser
De ensamma är till att börja med ett gäng nykläckta Uppsalastudenter, tre jämna par i tjugoårsåldern, som skaffar sig en buss och med den tar sig genom järnridån och in i Östeuropa en sommar på sjuttiotalet. Upplevelserna där ska märka dem för livet. Hur står dock klart först trettiofem år senare när de inte längre är tjugo och inte heller jämna par utan fem desto ensammare personer. Kriminalinspektör Gunnar Barbarotti tar sig an ett fall som illavarslande nog upprepat sig.

Som om av Ulrika Kärnborg
Filmdoktoranden Johan närmar sig fyrtio och har på ytan allt man kan önska sig: en framgångsrik hustru, två välartade barn och ett tillfredställande arbete på institutionen i Lund. Han har dessutom blivit inbjuden att hålla en serie föreläsningar om brittisk film vid ett av Danmarks toppuniversitet.
Tjugoåriga Amanda med det svartfärgade håret håller på att lämna sitt gamla liv med droger i Christiania, och har till slut bestämt sig för att ge universitetet en chans och gå en kurs i filmvetenskap. När så den unga och gåtfulla Nadine stiger in i Johans och Amandas liv förändras de för gott.

En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa
En ung kvinna börjar arbeta som hemhjälp åt en matematikprofessor, som råkat ut för en bilolycka och drabbats av en hjärnskada. För honom stannade tiden 1975 och nu klarar han bara av att minnas saker 80 minuter åt gången. Varje morgon måste hon på nytt tala om för honom vem hon är. Men allteftersom dagarna går växer en varm och egenartad vänskap fram mellan de båda – och mellan professorn och kvinnans tioårige son. Matematiken blir snart deras gemensamma språk, steg för steg avtäcker professorn dess mysterier för dem. Han får dem att upptäcka en ny, tidigare okänd värld och vad det innebär att fullt ut leva i nuet.

 

Read Full Post »

Äntligen avslöjas mördaren, våldtäktsmannen, sadisten som gäckat polisen Malin Fors i Linköping så länge! Men varför känner jag mig inte nöjd? Därför att Mons Kallentofts femte och avslutande del i årstidsserien, Den femte årstiden, är faktiskt inte särskilt spännande. Den är rätt trist, till och med.


Den femte och avslutande delen i Kallentofts årstidsserie är inte så spännande.

                                                                                                                                                                     Ett kvinnolik hittas och polisen Malin Fors ser likheter med fallet Maria Murvall. Maria, som överlevde nånting fruktansvärt, och som nu sitter stum och onåbar på sjukhuset i Vadstena. Tillfälligheter gör att Malin träffar en läkare i Lund som berättar om ett liknande fall. Detta gör inte Malin mindre beslutsam att hitta lösningen! Och den finns i samhällets toppskick…

Ja… vad ska jag säga? Jag är besviken! Jag har hittills njutit av de fyra första böckerna i serien, men den här kändes mest lång och trist. Betänk då att det ändå försiggår en jakt på en mördare i boken. Jag tycker att boken är seg. Två personer tar livet av sig – genom att hänga sig i ett element. Men hallå… Lite fantasilöst att använda samma, för mig ganska ovanliga, självmordssätt…  Handling och miljö hoppar alltför mycket. Jag hittar inte längre den läskiga stämning jag fann i de första böckerna. Det är som om författaren har tvångsskrivit denna sista del för att få en avslutning på det hela. Synd, för som sagt, del ett till fyra var lysande!

Den femte årstiden då? Vad är det?

[…] Tidens gång saknar betydelse för Maria Murvall.
Hon lever i sin egen årstid.
En årstid där allt är möjligt, men samtidigt ingenting. En årstid av inverterade känslor. Döda känslor.
Den årstiden har ett namn, tänker Malin.
Den femte årstiden. […]

Lågt betyg!

Read Full Post »

En ung kvinna, skadad i en trafikolycka, förbannar på sidan 144

[…] det samhälle som orättfärdigt stämplat henne som arbetsskygg, för att vara en fuskare. En föraktad, en icke önskvärd. […]

Läkaren Jan Lidbeck har skrivit en bok om den nya tidens paria, de smärtsjuka. Och den svenska sjukvården, som vi så stolt slår oss för bröstet över. Och om skyddsnätet som för länge sen, före den borgerliga regeringens tid, faktiskt, slutade att fungera. Boken Shamanens sång. Om en oundviklig människa kan läsas som ren fiktion, men läses med blyertspenna och kanske ännu hellre som ett långt debattinlägg. Stort TACK till författaren som sände mig detta recensionsexemplar!


En debattbok. Eller ren fiktion.

                                                                                                                                                     Hjärtdoktorn Martin Lehman har nyss blivit änkling. Han söker och får en tjänst i Afrika. Dottern Johanna, sjuksköterska på intensiven, råkar ut för en trafikolycka och får en whiplashskada. Trots svåra smärtor får hon ingen hjälp nånstans i vården, egentligen. I stället blir hon förnedrad och förödmjukad av läkare som ska vara proffs. När sjukpenningen blir indragen rasar hennes värld samman. Samtidigt är Martin Lehman svårt sjuk i Afrika och får inte veta hur illa ställt det är med dottern förrän det är för sent.

Som jag skrev inledningsvis kan man läsa den här boken på olika sätt. Helt klart är den en debattbok, man blir allt annat än oberörd under läsningen. Den har också drag av psykologisk thriller och ett inslag av hämnd som jag skadeglatt njuter av när jag läser vad som drabbar de oförstående, men hyllade läkarna.

Jag funderar mycket på vad som är baserat på verkliga händelser och får i slutet veta att berättelsen har

[…] verklighetsbakgrund från 2000-talets Sverige […]

Det som gör att den känns väldigt trovärdig är att författaren är läkare och själv arbetar med smärtpatienter i Lund. Jag funderar ett steg till och undrar hur mycket i berättelsen som är självupplevt…

Det svenska samhällets hårdnande klimat och demokratin, som hittar vägar att göra sig av med den som är besvärlig, beskrivs gång på gång på ett rakt sätt, ofta utan känslouttryck. Detta ökar också trovärdigheten. Så här skriver författaren om demokrati, till exempel:

[…] Jo, det hade hänt att de ansvariga för våldet i totalitära regimer ställts inför domstol. Den svenska statsmakten var inte totalitär, den byggde på folkstyre. Men om en demokrati kände sig hotad kunde den också få en totalitär prägel. Det fanns många exempel från historien. Demokratier kunde på många sätt oskadliggöra enskilda eller mindre grupper av individer vilka förklarats utgöra hot. Spridande av lögner, stoppad befordringsgång, avsked från anställning, omyndigförklaring, tvångsvård på mentalsjukhus, fängelse och mord sanktionerades även av representativa demokratier. […]

Ord och inga visor. Svidande ord, men ord jag håller med om. Men den här boken är mer än så! Den har roliga sidor också, tragikomiska. Som skildringen av läkarnas utseende och det faktum att alla ”dumma” doktorer i boken har konstiga namn, förutom örnnäsor, putande magar, glipor till ögon med mera. Och man kan inte låta bli att skratta när patienten SPYR över en läkares skrivbord – och därefter känner sig lättad!

Jag skulle kunna fylla det här inlägget med massor av bra citat från den här boken, men det ska jag inte göra. Jag tycker i stället att du ska läsa den.

Högsta betyg var den nära att få av mig. Tyvärr innehåller boken alltför många korrekturfel vilket stör mig oerhört. Det är nämligen så att när jag läser nånting riktigt bra, vill jag att det ska vara perfekt.  Då ska det inte stå saker som ”tvi veckan” när det ska stå ”tv i veckan”, ”var” när det ska stå ”vad”, ”jumboplast”  när det ska stå ”jumboplats”, ”egentlig” när det ska stå ”egentligen” med mera. (Några konstiga meningsbyggnader finns också samt ytterligare ett antal korrekturfel, framför allt mot slutet.)

Näst högsta betyg ger jag den här boken!

Read Full Post »

Dagens post var minst sagt spännande! I postboxen låg ett recensionsexemplar av Jan Lidbecks bok Shamanens sång. Om en oundviklig människa. Jan Lidbeck är i det civila forskare och läkare vid Smärtsektionen på Rehabiliteringskliniken vid Skånes Universitetssjukhus i Lund.

En längre recension kommer förstås på en blogg nära dig längre fram när jag har läst boken. Till dess, håll tillgodo med lite baksidestext:

Martin Lehman är hjärtläkare och nybliven änkeman. Trött på samhällets avhumanisering och en alltmer byråkratisk sjukvård söker han sig till en u-landstjänst i Afrika för att återfinna meningen med sitt liv. Hans hemmavarande dotter Johanna drabbas av en svår whiplashskada. Hennes obegripliga smärta väcker aversion hos oförstående läkare, hon förödmjukas, får sin sjukpenning indragen och hennes värld rasar samman.
Martin Lehman håller en repressiv statsmakt och dess medicinska medlöpare för ansvariga. Det våld som utövats mot hans dotter blir till en våldshandling även mot honom själv. Han intalar sig äga den moraliska rätten att skipa rättvisa. I samtalen med afrikansk shaman fördjupas hans moraliska ställningstagande och han förses med extraordinära redskap för sin vendetta. Lehman reser hem till Sverige och den nemesis han åstadkommer utspelar sig i läkar- och sjukhusmiljö.

Read Full Post »

Frågan i rubriken kan tyckas provocerande, men en artikel i en av kvällstidningarna fick mig att stanna upp och fundera. För det är ju faktiskt så att vi idag kan välja kön på våra bebisar. Är det då också möjligt för oss att bestämma över döden, när den ska inträffa etc?


Är det möjligt för oss att bestämma när döden ska inträffa?

                                                                                                                                                    Artikeln hänvisar till en studie som är gjord vid Uppsala universitet. Enligt studien kan döende människor med blotta viljan skjuta upp själva dödsögonblicket. I studien, som presenterats som en rapport i en brittisk ekonomitidning, berättas om personer som skjutit upp sin död – för att arvingarna ska slippa arvsskatt. Men numera är ju arvsskatten borta. Och jag tror, att om man kan skjuta upp själva dödsögonblicket med viljan, så handlar det nog om lite annat än pengar…

En del som arbetar inom palliativ vård, vård i livets slutskede, berättar om svårt sjuka människor där viljan mycket troligt påverkar levnadslängden. Den som är ensam utan närstående dör ofta ”fortare” än den som ”har nån att leva för”. Flera studier i olika länder visar också att döden liksom tar paus i samband med viktiga händelser och högtider såsom en sista jul, en födelsedag, en bröllopsdag etc. Äldre par, som levt länge tillsammans, dör också ofta nästan samtidigt.


De som levt länge tillsammans dör ofta nästan samtidigt.

                                                                                                                                                              Det finns människor som när de är friska är väldigt tydliga med att de inte vill ha nån livsuppehållande behandling om de skulle bli svårt sjuka och döende. Men enligt professor emerita Barbro B Johansson i Lund är hjärnan konstruerad så att den

[…] bejakar och omtolkar en ny livssituation. Vi försonas med ett läge vi som friska aldrig trodde att vi skulle klara. Att strikt följa patientens vilja, som han eller hon dikterat som frisk, vore förenat med stora risker. Patienten kanske inte kan, eller vågar, uttrycka att han eller hon har ändrat sig.

Barbro B Johansson är övertygad om att hjärnan styr döden. Hon menar att det är som om vissa människor bara bestämmer sig för att nu är det dags.

Mycket att fundera på, detta med döden och viljan och vår eventuella förmåga att sätta döden på paus. Jag tror att vi med viljan delvis kan styra dödsögonblicket när vi är svårt sjuka och döende. Men vad tror du???

Read Full Post »

Inne hos min bloggvän Kloppan hittade jag en länk till ett roligt test, Vilken historisk person är du? Det är Nationalencyklopedin som tillsammans med professor Dick Harrison i Lund har valt ut ett hundratal historiskt intressanta personer och kartlagt deras unika personliga drag. Vem är du mest lik? Gör testet – och bli överraskad!

Själv blev jag…

Verner von Heidenstam
Verner von Heidenstam (1859-1940) var en stor poet som ofta blev förälskad. Det tog lång tid för honom att få ur sig diktsamlingarna. Gillade Vättern.

För den som inte känner till Verner rekommenderar jag att man gör ett besök på hans sista hem Övralid, som ligger strax utanför Metropolen Byhålan! Här kan man bland annat se hans bibliotek i vilket han ställde böckerna i färgordning, inte bokstavsordning! Och så rekommenderar jag en fika i Farfarsstugan! Mums!

Read Full Post »

Sista deltävlingen i den här tragiska komedin… Nej, det är ju min blogg som är en tragisk komedi! Så DUM jag är, som hon den långa i Teskedsgumman sa med basröst, hon som FEM inte kommer ihåg.

Från Malmö går den här deltävlingen och man får hoppas att Måns skärper till sig så där på hemmaplan, nästan. (Han är från Lund.) Fast han är visst sjuk har jag hört…

Minns du vad jag gav för prognos i onsdags om deltävlingens utgång när jag skrev om startfältet? Jag påminner dig:

Men jag gissar ändå att Pernilla Wahlgren alt. Sibel och Peter Jöback alt. Anna Bergendahl går vidare och Noll disciplin och Py Bäckman åker ut direkt. Tyvärr. (Jag säger inte varför jag gissar så här eller varför jag skriver tyvärr. Det kommer senare!)

                                                                                                                                                          Här är i vart fall kvällens tävlande bidrag och artister tillsammans med mina kommentarer och resultat:

  1. Stop med Sibel
    Men snälla nån, vad har människan på sig? Klänningen ser ju ut som nån jädra lampa från IKEA. Bra tryck i låten, emellertid! Kan bli ”farlig” – för övriga i startfältet…
  2. Magisk stjärna med Py Bäckman
    Nej, nej, NEJ, Py! Janis Joplin kunde sjunga. Det kan inte du längre. För övrigt fattar jag inte vad låten handlar om… God natt, min Py!
  3. Human frontier med Neo
    Text och scenklädsel hänger inte alls ihop på denne Ville-Valle-och-Vikor-Viktor-look-alike. Men det är bra beat i låten. Fast falsettsång ger mig skavsår på trumhinnorna…
  4. Thursdays med Lovestoned
    Trallalalåt. Inget för mig. Påminner om nån annan låt alltför mycket. Ett försök att vara annorlunda som tyvärr blir lite… ja, trallala, typ.
  5. This is my life med Anna Bergendahl
    Countrygenren har vi varit rätt förskonade från hittills, men nu kom det en rejäl countryballad med vibrato så glasen nästan går i kras. Det blir för mycket. Lilla Anna HAR emellertid en bra röst, det kan inte förnekas.
  6. Jag vill om du vågar med Pernilla Wahlgren
    En typisk schlagerlåt. Bra beat, mycket Lena Ph. Men varför ska alla sätta sina klänningar under tuttarna direkt? Lite matt i rösten, men tonartsbytet satt!
  7. Idiot med Noll disciplin
    Jag förstår att den där killen spydde på en vägg på en av bandets spelningar… Detta hör inte hemma i melodifestivalen.
  8. Hollow med Peter Jöback
    Snyftarballad, en sista-dansen-låt. Jag gillar verkligen Peters röst. Frågan är bara om låten håller i schlagersammanhang…

Programledarna: Måns stod på benen, men det gjorde knappt inledningsskämten… Det är fortfarande inte roligt. Tyvärr! Christine är lite lugnare än vanligt, men pratar ändå så luften nästan inte räcker till… Som Malena Ernman var hon ändå lite rolig i kväll! 😆 Kul var också Millennium-sketchen där man bland annat häcklar elaka bloggare och gaymaffian… Rolig show med ”gamla” schlagerrävar! Mer sånt hade varit kul!!!

                                                                                                                                                 Resultat:

  • Vidare till finalen i Globen gick Anna Bergendahl och Peter Jöback.
  • Neo och Pernilla Wahlgren gick till andra chansen.
  • Noll Disciplin gick inte vidare av de fem som fick flest röster.

Nästa lördag går den andra chansen från Örebro.

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

« Newer Posts