Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lukta’

Ett inlägg med en ny örtafråga.


För ett tag sen
la jag in en bild på en av mina örter från ballen* eftersom Fästmön och jag var osäkra på vad det var. Vilken tur att Anna i Belgien är blommupp (litotes…)!!! Även om Inna och SoP hävdade salvia, kunde Anna berätta mer utförligt att det här är Salvia officinalis variegatum, en variant på vanlig salvia.

Salvivarianten Salvia officinalis variegatum
Salviavarianten Salvia officinalis variegatum.


Men då kommer en ny fråga!
Är DETTA nedan vanlig salvia? De är varken lika eller luktar lika.

Vanlig salvia
Denna varken luktar eller doftar nåt särskilt. Är det vanlig salvia???


Ställer mitt hopp till Belgiska Anna igen!
Eller nån annan kunnig, förstås. Tack på förhand! 


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett försök till en recension av en bok, medan andra hoppar högljudda precis utanför mitt arbetsrumsfönster. (Eventuella misstag beror på vissa skärande ljudinslag som… ja, stört mig.)


Finns det nåt bättre
än att få en alldeles ny bok i sin hand, direkt från författaren själv? Jag har haft Fyra dagar i april av Magnus Alkarp i min ägo i ungefär fem dagar. Den har blivit luktad på, den har blivit hållen, den har fått följa med in i obskyra (?) skrubbar och vrår. Den har varit med mig 24 timmar om dygnet. Och nu ska jag försöka skriva en sorts recension av boken.

Fyra dagar i april
En bok om fyra dagar i slutet av april 1943.


Året är 1943 och det närmar sig påsk.
Ute i världen rasar ett krig, men här hemma i Sverige är det fred. Detta hindrar dock inte de svenska nazisterna att kalla till riksmöte i Uppsala. Ett möte som avslutas på annandagen med en manifestation. Men det blir minsann ingen fredlig historia. Ett gäng motdemonstranter är på plats. Ändå visar det sig vara poliserna som är skurkarna. Hur ska man annars förklara sabelhuggen i ryggarna?

Jag dras direkt in i händelserna. Händelser, som författaren stötte på i och med sin forskning inför avhandlingen 2009. Här har han tagit tillfället i akt att sticka näsan ner i en detalj. Eller var det ett getingbo? Hur som helst, påskkravallerna i Gamla Uppsala hade jag aldrig hört talas om – trots att de faktiskt utspelar sig på min födelsedag. (Fast jag var ju förstås inte född 1943, men samma dag som påskkravallerna. Och Tjernobyl. Tjernobyl är ju för övrigt en ännu senare katastrof, 1986, än Petite Moi. Nånting mer den 26 april???)

Vad är väl en bok om den inte, förutom ett givande innehåll, har ett språk som tilltalar mig? Ganska snart noterar jag att Magnus Alkarp har flera riktigt roliga vändningar för sig ibland. Eller vad sägs om denna:

[…] Att han ibland kallades Rödlyset berodde inte på att han skulle ha haft ett förflutet som trafikpolis i Sundbyberg, vilket somliga lär ha trott, utan förmodligen på att det fanns misstankar om att han var socialdemokrat, vilket han troligtvis var. […]

Andra formuleringar är snudd på poetiska:

[…] Ett iskallt duggregn letade sig in under ylletröjor och ned i strumpor och skor. […] 

Jag hittar ett enda ställe där jag tycker att det språkliga brister:

[…] Men Lundberg var också en fri själ och bångstyrig till naturen, inte sällan kritiserad för sin vägran att rätta in sig i ledet när partipiskan ven, vilket i mångas ögon i och för sig gjorde honom ännu mer lämpad att leda striden, men vi ska inte vara så säkra på att Gustav Möller och Per Albin Hansson var lika överförtjusta som sina väljare. […]

Det här är en bok om verkliga händelser, men den är skriven som en roman. Vissa delar skildras så skört, så skört. Och det är bra. Det ger berättelsen liv. När Magnus Alkarp till exempel beskriver hur en av de norske jentene blir utfryst kan inte ens den mest förhärdade förbli kallsinnig:

[…] Det tisslades, vänner undvek henne, inte ens Ingrid visade sig. Den enda som besökte henne, tröstade henne, uppmuntrade henne och kanske försökte uppelda henne var Greta. Sedan slutade även Greta komma. […]

Men det ligger som sagt gedigen forskning bakom tillblivelsen av den här romanen. Särskilt intressant att notera är en lista med namn där Magnus Alkarp faktiskt kunnat återskapa 63 av de 75 ursprungliga namnen. Han tycker att det är

[…] bara […]

Jag tycker att det är många.

Vill du läsa en historisk bok vars innehåll känns synnerligen aktuellt väljer du Fyra dagar i april. Men eftersom Magnus är min syssling kan jag inte dela ut några rosa tofflor utan att anklagas för opartiskhet. Jag låter därför ytterligare ett citat ur bok få avsluta mina tankar om och upplevelser av den här boken:

[…] Vi har ett ansvar för allt vi gör och allt vi underlåter att göra. Det har alltid varit förenat med risker att göra det rätt, men det är värt sabelhuggen om det är friheten man försvarar. […]


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett personligt inlägg där Tofflan berättar om hur hon läser.


Äcklig bokEn bok på gång
är nåt jag alltid har! Jag skulle förtvina själsligt om jag inte fick eller kunde läsa böcker! Min barndom har alldeles säkert påverkat mig i detta, för jag är uppvuxen i ett hem där det lästes och fanns gott om böcker. Som ensambarn lärde jag mig läsa tidigt, det var ett sätt att underhålla mig själv när jag inte hade syskon att bråka med och när mamma var på sjukhus och pappa på jobbet.

BokmärkeHand i hand med läsning har också skrivandet gått. Jag både läser och skriver fortfarande varje dag. Om jag inte får eller kan skriva av nån anledning, kan jag må riktigt dåligt. Det är som om orden bara bubblar inuti och måste få fästas ner i nån sorts ordning. Den här kombinationen läsa-skriva blomstrade riktigt redan i mellanstadieåldern, mycket tack vare min bekantskap med vännen FEM. Hon var nämligen likadan – läste böcker och skrev berättelser så det glödde! När vi umgicks kunde det vara helt tyst på rummet – vi läste eller skrev, helt enkelt. (Ja vi var nog rätt nördiga…) Idag jobbar både FEM och jag med att skriva, dock lite olika saker. Läser gör vi också i tjänsten liksom när vi är lediga.

bokstödBokmaleriet påverkar förstås det jag skriver. För utan input, ingen output – en enkel ekvation. Men att läsa böcker behöver förstås inte innebära eller ha till syfte att läsaren själv ska skriva. Det jag egentligen menar är att man rent mänskligt behöver stimulans – även själsligt.

en kokbok till migLivet blir så torftigt utan böcker. Utan böcker eller möjlighet till att läsa skulle jag liksom torka ut och skrumpna inuti. Det är nog därför jag är så rädd för att bli blind. Att inte kunna se orden i böckerna längre. För jag är traditionell i mitt läsande. Jag vill kunna hålla i en bok gjord av papper, jag vill kunna lukta på den, beundra dess givna form lika mycket som dess innehåll.

Tofflan i en bokTalböcker eller ljudböcker är inget alternativ för mig. Jag skulle inte känna att jag hade läst en bok om jag ”bara” hade lyssnat på en bok. Eftersom jag själv har jobbat som inläsare vet jag hur knepigt det är att tillfredsställa lyssnaläsare av det inlästa ordet. En del vill ha allt inläst så neutralt som möjligt, andra vill ha det inlästa dramatiserat. Och själv vill jag att min egen fantasi ska blomma ut av författarens ordbilder, inte inläsarens dramatiska förmåga. Jag vill skapa mig egna föreställningar om personer och skeenden i böckerna, inte att nån annan ska göra mina fantasier åt mig. Men det här är vad som gäller för mig, det är ingen sanning. För dig gäller kanske andra saker. Och för den som till exempel är synskadad eller dyslektiker är talböcker det alternativ som står till buds.

Birgitta har signerat min bokPå den här bloggen skriver jag om numera om varje bok jag läser. En del böcker recenserar jag på uppdrag av författare eller förlag. Jag har samlat alla mina bokinlägg på en egen sida och där kan man också se vad jag läser just nu. Ett skäl till detta är att jag vill dela med mig lite av mina läsupplevelser, men också att lista böckerna så jag inte lånar eller köper dem igen. Ibland inser man ju inte att man redan har läst en bok förrän man kanske har köpt den för en dyr penning och börjat läsa i den.


Vad har DU för förhållande till böcker, läsning och att skriva??? Jag är verkligen intresserad att veta, så skriv gärna ner några rader i en kommentar här!


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Varning för kiss- och bajshumor!


Marcelo i TV-programmet Drömmen om landet:

Dom bara bajsar och dom luktar.

Jag till Fästmön:

Va? Pratar dom om oss???


Livet är kort. Kiss och bajshumor växer aldrig bort hos somliga.

Read Full Post »

Torsdag idag och dags för veckans höjdpunkter (Knyst) respektive dalar (Tyst). För mig är det inte svårare än så här:

Knyst


Tyst


Livet är kort. Och det positiva överväger!

Read Full Post »

Ytterligare ett inlägg fullt av SKITDÅLIGA, OSKARPA AJFÅNBILDER!!! 😥


Det var skönt att kunna ta lite sovmorgon idag
– och inte känna dåligt samvete för det. Men allting tar så långt tid för mig, jag är otroligt seg just nu. Fästmön messade på förmiddagen att hon skulle åka om nån halvtimma och jag fick bråttom både hit och dit. Lokalblaskan läste jag på fem minuter och nu har jag bestämt mig: det blir ingen förlängning av prenumerationen. Jag som har varit prenumerant i typ 30 år… Fy vilken dålig tidning det har blivit! Och stava kan de inte heller…

Momfusk

Hört talas om momfusk? Handlar det om fuskande, brittiska mammor eller? Nej, jag har ledsnat på att betala för stavfel och trist journalistik!


Ja, det vill säga…
De underbart goda blåbären från Djurö har tyvärr dålig effekt på tarmen. De har satt stopp för output. Så idag fick jag pina i mig müsli i den milda lättyoghurten. Jag hade inte ens börjat äta när Anna kom vid halv ett-tiden…

Mild lättyoghurt m müsli

Usch vad det gick trögt att få ner…


Medan Anna fick kaffe och pepparkakor
försökte jag tvinga i mig frukosten. Det gick väldigt trögt. Men när halva skålen var tömd gjorde jag en paus. Anna skulle till Tokerian för att handla och då passade jag på att följa med till soprummet. Det kändes skönt att ha nån med sig åtminstone på turen – returen klarade jag själv. Anna tog den tunga tidningspåsen, jag en lätt påse med pappkartonger.

Egentligen behöver Anna inte äta några pepparkakor, för nån snällare än hon finns inte! Hon hade med sig en burk med kycklingköttbullar till mitt julbord och en burk med kycklingbiffar till nån annan dag. Och julklappar! Så nu har även jag klappar under min lilla gran.

Klappar under granen

Klappar även under min lilla gran.


Anna gav mig sprutan
och sen var det dags för henne att rusa hemåt igen. Nu slipper hon kommit hit mer och ge mig sprutor, för i morgon får de ge mig på sjukhuset. Den sista sprutan ska jag ha på julafton, men den tänker jag skita i. Finns inte nån som vill komma hit och sticka mig i röven då. Och jag vill inte ha hit nån heller!

De senaste dagarna har jag funderat lite grann över det här med kroppen och hur jag ska förhålla mig till min, på sätt och vis, nya kropp. Än så länge ser jag bara ett stort, vidrigt ärr med en massa häftor. Jag tycker det ser hur äckligt ut som helst och har bara med nöd och näppe kunnat ta de två bilder jag har lagt ut här. Jag känner mig trasig, lika trasig som tyget på min kökssoffa…

Trasigt tyg påkökssoffan

Känner mig lika trasig som tyget på kökssoffan.


Tro mig, jag är jätteglad
att min Alien är borta. Det andra organet som togs bort i samma veva sörjer jag inte heller. Men jag har på sätt och vis blivit en annan. Anna säger att jag har blivit tunn. Det är en överdrift. Jag är fortfarande tjock. Tio kilo minus visade vågen idag, efter att jag hade klämt i mig yoghurten. Viktminskningen är en bonus. Jag vågar knappt känna på min kropp på utsidan. Där under satt Alien och festade på mitt blod. Usch, nej, jag blir bara illamående när jag tänker på det hela!

Klockan 14 hade jag fått i mig frukosten och då hasade jag in i duschen för att tvätta kropp och hår. Jag smorde in fötter, ben och armar med härligt body butter (shea). Vill inte lukta sjuk, smärta och ångest. Och störst av dessa tre är ångest och den lukten får man inte bort i första taget, väldoftande body butter till trots.

Nu ska jag läsa en stund, vila, vila, vila. Tänk om jag kunde komma på nånting mera matigt jag vill äta till middag! Mamma är på kaffekalas och ringer när hon kommer hem. Hon pratar julmat hela tiden och jag lyssnar och får kväljningar.

Hur går det med din julmat??? Vad har du för favoritmat på julbordet???


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för det som har luktat mest… In fact, hela bilen luktar ost… Men detta blev nåt alldeles särskilt!

Delikatessmarmelad och ost som luktar…


Ost med delikatessmarmelad
och portvin till. Utan att få portvinstå (= gikt). Men portvinet är synnerligen passande med tanke på min häl, Old Invalid porto…

Old invalid portvin till och med.


Det här var en alldels ljuvlig
och helt ny kombination och smaksensation för mig. Om jag var gift med Den Hjärtegoda skulle jag var minst dubbelt så fet som jag är…

Men… det är inte slut än… To be continued…


Livet är kort.

Read Full Post »

När vi hade skärpt till oss och återtagit skepnaderna av skötsamma vuxna efter morgonens flamsande gav vi oss iväg. Till Tokerian. Där blev jag flamsig igen. För det första undrar jag vad en köks svamp är och för det andra undrar jag om den luktar eller smakar äpple. Det framgår liksom inte av skyltningen.

Köks svamp – men smakar eller luktar den äpple???


Tydligen är det fler än jag
som inte gillar att handla mat. Jag föll rått in i en killes skratt åt hans tjej när hon kånkade och bar två tunga varukorgar och han ingen. Han sa med emfas:

Men du tjatar ju alltid om det här med jämställdhet…

Jag såg att han skojade med henne för snart pussades de och hjälptes åt med varorna, men jag tänkte nästan erbjuda honom min Serial Bitch-tischa. Och bara för att jag berättade om det här på bloggen får jag väl en massa ilskna feminister efter mig bland alla troll, förnekare och annat slödder. Puckon, samlen eder!

Den här tischan, du vet.


Och eh… ja just det…
Innan vi for ut till Förorten piercade jag tungan också. Bara för att jag är så cool.

En stjärna i Stjärnans tunga.


SKOJAR BARA!
Stjärnan är en karamell som en pojke i Himlen bjöd mig på. För övrigt fick jag det stora nöjet att stifta bekantskap med Äckliga familjerna på nära håll. Här Hinke Kräkman. Irriterande nog hittade jag två (2) korrekturfel i det svindyra spelet, inköpt på exklusiv butik i Uppsalas stationsområde!..

Hinke Kräkman himself.


Fästmön gick ett varv med snabeldraken
innan vi slog ner rövarna – nej, vi slog inte ner några kriminella, vi satte oss på våra rumpor – på ballen* och intog eftermiddagsfika med goa kanelbullar. Somliga var ju rentav utsvultna.

Under fikastunden noterade jag igen den kära Annas underfundighet. Begreppet

Man tager vad man haver

får liksom vidgad betydelse när Anna efterlever det. För om hon inte har fungerande duktyngder använder hon till exempel en kapsylöppnare…

Duktyngd à la Anna. 


En i familjen har fått en alldeles fantastisk bok med ljudillustrationer,
en fältguide till pruttar. Det är så synd att jag inte får skriva om familjen längre eller visa bilder, för det här hade blivit en Oscars-vinnare på YouTube. Men boken kan jag skratta åt. Högt.

Vad har du gjort idag???


*ballen = balkongen


Livet är kort. 

Read Full Post »

Inte så bra väder idag, så vi beslutade oss för att vara hemma. Men en tur till Tokerian fick det bli på eftermiddagen eftersom vi behövde både middagsmat och lördagsgodis. Mamma ringde precis innan vi skulle gå, så jag pratade en stund med henne innan vi klafsade iväg till soprummet. Där luktade det värre än värst, jag undrade om nån hade dött där inne för nån månad sen, eller så.

På Tokerian såg vi som vanligt en del som vi skrattade åt, men där var ganska sömnigt idag. Folk låg väl hemma och var bakis..? Roligast var det fina kortspelet som man fick om man köpte två burkar Lohmanders sås. Jag nappade förstås på erbjudandet, men när jag kom hem och kollade vad det var för frågor på korten skrattade både Fästmön och jag rått. Det är nämligen sportfrågor och man ska tävla mot varandra. Först till 15 poäng vinner. Anna och jag insåg att det kan bli eeevighetslånga spel om vi skulle spela…

Ett eeevighetsspel om Anna och jag skulle spela. Ingen av oss skulle nämligen nånsin komma upp i 15 poäng…


Vi slängde in varorna hemma
och tog sen en promenad. Vi gick i det lilla skogspartiet på andra sidan gatan där kommunen nu börjat göra fint. Vid en av dammarna mötte oss entusiastiska, halvstora andungar – de trodde väl att vi skulle mata dem. Men se bullarna hade vi ju lämnat hemma! När fågelhjärnorna insåg det, vände de oss ryggen. Matvrak!

Entusiastiska andungar kom emot oss för att de trodde att vi hade bröd. 


Inte en käft såg vi i skogen heller
– mer än mygg. (Det kliar överallt nu.) Jag fotade ett träd med tvinnade grenar.

Träd med tvinnade grenar.


Det lyste vackert av blommor
här och var. Den här ängen var fantastiskt fin!

Fantastisk fin äng. 


Naturen var riktigt svenskt
blågul på sina håll.

Svenskt blågult i naturen.


Naturligtvis fanns där andra färger
på vår promenad också. Grönt var en dominerande sådan.

Grönt var helt klart en dominerande färg på vår promenad.

Trädens kronor växte lummiga och på sina håll kändes det som om stigen vi gick på hade ett tak – av träd och löv.

Träd som tak. 


Här och var fanns det bänkar och bord,
alldeles nytillverkade. Vi hittade ett på stället jag kallar Grillplatsen. Hade det varit soligt och varmt skulle vi ha kunnat haft picknick med oss.

Perfekt för picknick.


När myggen blev för envisa stolpade
vi ut ur skogen och in bland husen. Här fanns många vackra blommor. Jag fotade denna nyponros medan Anna berättade hur hon hade använt de hårda knopparna som örhängen när hon var barn.

En alldeles cerise nyponros.


Flädern blommade också,
även om den inte är lika färggrann som nyponrosen är den vacker.

Flädern blommade. 


Nån hade satt upp frågor till en frågesport.
Den här frågan var den enda jag kunde av dem vi passerade. Kan du???

Vad kan en hippolog?


Anna var som ovan nämnt ganska fantasifull
som barn. Men när hon gjorde örhängen av nyponknoppar, lekte jag och mina kompisar korvkiosk (!) med vildvinet. Bladen var förstås bröd, skaften korvar och de små druvknopparna var… Bostongurka… Fast Anna kunde göra pipor också av lönnlöv!..

Anna gjorde en pipa och rökte på. 


På väg tillbaka passerade vi en iris
som jag bara var tvungen att fota.

Iris.


Jag passade på att glo på de nya fönstren
som har monterats i ett par tre av bostadsrättsföreningens hus. Man vippöppnar dem. Mest nyfiken var jag att se hur de nya köksfönstren såg ut eftersom jag inte har nåt vädringsfönster där. I stället för två stora rutor är fönstret delat i tre nu och samtliga delar – tror jag! – går att vippöppna.

Kaffesugna var vi när vi kom hem – och bullsugna. Påstå inte att du INTE blir sugen du också när du ser dessa Tokerians fantastiska kanelbullar…

Tokerians fantastiska kanelbullar och några citronmuffins. Gott!
Nu ska jag ta en liten surfrunda innan jag lagar till kvällens middag som blir tunna kycklingfiléer, potatisklyftor och hot béarnaisessås samt små gula tomater till. Till förrätt kan det bli en silltallrik med en knapp Östgöta sädes och till dessert serverar huset jordgubbar. Maten sköljs ner med öl alternativt ett kraftigt rödvin.

BTW, min förkylning verkar ha avstannat. Jag låter bara täppt i näsan, men har inte ont i halsen. Tror att ingefärskaramellerna och spriten dödade bacillerna på riktigt!!! Så vi fortsätter med lite alkohol idag också. Annars är vi mycket måttliga med det, ska du veta!

Read Full Post »

Dagen bara försvann! Hann jag klart det jag skulle på jobbet? Ja, jag tror det. Nu återstår bara att se om det duger. Om jag räcker ända fram…

Jag var och handlade lite förnödenheter på hemvägen. Blev tvungen att stanna vid Stormarknaden, men jag överlevde besöket på ICA Kvantum – jag körde ju stridsvagnen varuvagnen själv. Fästmön är nämligen mycket snällare och vänligare mot medhandlare än jag – jag visar ingen pardon. Men så går det också fortare när jag handlar.  Fast det blir ju några kunder minus för affären där jag har farit fram… Hur som helst, jag kom hem med en kvartett bajsostar, som Elias skulle ha benämnt dem. Och ärligt talat, det luktar i kylen…

En cambozola, en chèvre, en grönmögelost av fransk typ och en kittost, också den fransk. Fundera över våra andedräkter sen…


Tänkte att Anna och jag
skulle smaska lite i helgen om hon nu kommer hit. Hon ska jobba fredag, lördag och söndag till klockan 21 och då blir det för sent med middag, men alldeles lagom med ost och kex och ett glas rött. Gissningsvis får vi härliga andedräkter av ostarna ovan, nåt för dig att fundera över…

En välbehövlig dusch och hårtvätt har jag hunnit med. Fick därefter påbörja en ny handlingslapp eftersom jag hade glömde köpa diverse hygienartiklar. Tröttsamt!.. Men – rita nu kors i taket! – jag kom ihåg att ta min medicin i kväll!!!

Så har jag släpat fram Annas paket och nu ska jag strax ringa och kolla lite grann kring logistiken i morgon. Det visar sig att hela ”barnaskaran” ska med och käka och alla får inte plats i bilen, med paket får inte mer än två unga, en mamma och en Toffla plats… Och nu är det ju fyra unga… Svårt fall, doktorn grät.

OCH NEJ, INNAN DU FRÅGAR…
JAG HAR INTE RINGT DOKTORN IDAG.
JAG HAR INTE HUNNIT.

Har fört över några foton som jag strax ska sortera. Därefter blir det troligen TV, för i kväll är det femte delen av Så levde de lyckliga klockan 20 i SvT 1 samt Desperate Housewives klockan 21 på Kanal 5. Sånt kan jag inte missa!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »