Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lukt’

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en produkt hon har testat.


Häromdan kom ju ett spännande paket från Apoteket Hjärtat och Charlotte
. Igår testade jag den första av fotvårdsprodukterna i Hjärtats Apolosophyserie, fotsprayen.

Apolosophy fotspray
En oparfyrmerad fotspray.


Det var väldigt svårt
att läsa på flaskan hur man ska använda fotsprayen. Flaskan är genomskinlig och texten mikroskopisk. Men jag lyckades se att sprayen ska användas på rena fötter. Därför testade jag den direkt efter midsommarduschen igår och innan vi skulle traska iväg för att nicka pick. I vanliga fall brukar jag smörja fötterna med fotcrème.

Första känslan var en underbar svalka. Jag sprayade lite så där lagom. Nu lider inte jag av enorm fotsvett – varken lukt eller fukt – men… Jag gillar att gå mycket och nu när hälen börjar bli bättre ska också gåendet öka. Fotsprayen blir säkert skön att använda efter långpromenader med efterföljande dusch eller fotbad, just för att kyla ner fötterna och svalka av dem.

Apolosophys fotspray får en Toffla i avdrag för att det nästan inte går att läsa instruktionerna på flaskan. I övrigt, en toppenspray!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag luktar jag citron – i alla fall under armarna. Några skulle säkert säga att hela jag är som en citron, andra skulle säga att jag doftar citron. Min pappa, född i Finland, gjorde en distinkt skillnad på lukt och doft i svenskan (han var perfektionist och ville lära sig tala och skriva svenska korrekt):

Det luktar illa, men doftar gott!

Jag tycker att det stämmer, så jag har fört arvet vidare. Det är därför jag skriver att jag luktar citron. Jag har bytt deodorant för tredje gången på kort tid och idag var det citronpremiär. Men inte tyckte jag att den luktade så här starkt när jag köpte den… Blomma vill jag varken lukta eller dofta under armarna, men eftersom jag inte använder parfym till vardags kan jag tänka mig en lite lätt kryddig deo eller fräsch citron. Fast dagens var lite …too powerful i lukten/doften. Nej, jag får nog fortsätta min jakt på ny deo! To be continued, alltså…

Axe deo stick

Luktar/doftar lite mycket citron.


På tal om det här med att lukta och dofta…
Igår läste jag o en busspassagerare som fick resenärer att klaga och chaufförer att skriva till UL. Mannen luktade nämligen så illa att medresenärerna mådde illa och chaffisarna tyckte att han var ett arbetsmiljöproblem. Nu har representanter från UL hälsat på hos mannen och pratat om hans personliga hygien. Kommunen är visst också inkopplad på nåt hörn. För uppenbarligen är det nån som har problem med att klara detta med hygienen och som behöver hjälp. Inget att skratta åt alls, jag bara hoppas att mannen verkligen får hjälp – för allas väl och ve. Själv är jag väldigt känslig för både lukter och dofter. Värsta vanliga lukten tycker jag nog är rök. Jag mår illa och vill det sig illa får jag svårt att andas också. Illamående blir jag och svårt och andas kan jag även få av vissa parfymdofter, ska tilläggas.

I övrigt blir jag rätt skrämd när jag läser att polisen har gripit en bloggare blottare i Enköping och att en karl i Skokloster slog av sin grannes näsa. Det är alltså bäst att hålla vissa organ inne – så gott det nu går. Om man, som jag, är utrustad med en gigantisk kran är det lite svårt. (Den andra kroppsdelen har jag lite svårare att vifta med jämfört med män, så den håller jag instängd i jeansen).

NU ballade det här inlägget ur. Bäst att avsluta. Här.


Livet är kort.

Read Full Post »

Forskarna på Umeå universitet är flitiga och envisa. De har kommit fram till att vissa människor inte är allergiska utan lider av kemisk intolerans. Det handlar om en oförmåga att vänja sig vid lukter.

Tio procent av oss sägs lida av kemisk intolerans. Symtom på kemisk intolerans kan vara illamående, koncentrationssvårigheter och irritation i ögonen. Det är symtom som kan komma av vardagliga lukter som parfym, rengöringsmedel, cigarretter och sånt. Den som drabbas får gå igenom många tester, men får kanske inte nån diagnos ändå. Man tror alltså att man är allergisk, men doktorn hittar inte nåt man är allergisk eller överkänslig mot. Vilken tur att vi då har forskarna i Umeå som kan sätta namn på våra åkommor!

Kemisk intolerans…

visst låter det… avancerat och som ett riktigt gravt tillstånd..? Hur man ska behandla detta tillstånd har man emellertid inte kommit fram till än.

Men inte nog med denna fantastiska upptäckt… Andra Umeåforskare har studerat fetma och kommit fram till att det är på en höft man kan avgöra om man dör för tidigt eller inte av fetma.


Kolla magen… Och den här bilden har ett par år på nacken… Till somligas förtret lever jag vidare. Fästmön tog bilden.


De fantastiska forskarna i Umeå har kommit fram till
att den som har breda höfter och smal midja ligger bättre till vad gäller livslängd och dödsrisk än den som har smala höfter och högt midjemått. Det där höftfettet kan till och med skydda mot hjärt-kärlsjukdomar och diabetes.

Forskarna har studerat 8 000 personer… på Mauritius. Eh..?

Själv har jag tjocka höfter och högt midjemått. Mina höfter syns inte och min midja sitter i armhålorna, typ. Så man kan ju undra vad jag är för avart. Jag är emellertid inte från Mauritius. Och jag kan lika gärna dö i morgon som i kväll.

Read Full Post »

I morse blev det till att vända blad i fotokalendern. Tänk, det är redan augusti! (Undrar om jag skrev likadant vid förra månadsskiftet? Misstänker det starkt…) Men augusti är början på hösten. Tro det eller ej. Jag menar, den klibbiga värme vi har indikerar ju att det är sommar. Eller att vi lever i tropikerna…


Augusti – i min fotokalender.

                                                                                                                                                       Alldeles strax ska jag sparka igång en tvättmaskin. Vi måste ju ha rena kläder när vi ska åka och prajda oss i veckan. Hur vädret ska bli är vi osäkra på, men det har gått åt massor av kläder i den här värmen. Jag har nyss varit ute i förrådet och tagit in Pride-väskan. Det är den där väskan på hjul som stinker lite. Inköpt på Ö&B, förstås. Man kan ju inte förvänta sig annat än lite B då. Jag menar, väskan är inköpt för två och ett halvt år sen och den stinker fortfarande plast eller nåt…

I morse skjutsade jag Fästmön till jobbet. Jag var jättetrött när hon kom och väckte mig, för vi kom naturligtvis inte i säng i tid igår kväll. Lite förvånande var det att vakna till en utomhustemperatur av endast 15 grader. Huset är emellertid fortfarande uppvärmt och här inne står luften stilla. Men det är iiiiiiinget fel på ventilationen, nehej då! Bara det att jag ständigt får in grannarnas matos och rök. Jag kan baske mig skriva upp grannarnas matsedel för veckan, så tydlig är den lukten/doften. Ja, ibland doftar det ju gott, andra gånger luktar det illa. (Noterade du den språkliga skillnaden mellan dofta och lukta? Den har min finlandsfödde pappa lärt mig och den är super, tycker jag!)


Mat kan vara rolig – om Tofflan själv får bestämma meny, förstås…

                                                                                                                                                                    På tal om grannar, vilket jag inte ska göra egentligen för en del tolkar ju in vad de vill i mina texter och förstår inte det jag EGENTLIGEN skriver… (typiskt WT*, många har klara lässvårigheter! Och många har bevisligen stora svårigheter att stava också, med tanke på de gräsligt illa formulerade och stavade två brev jag har fått. Jag har funderat på att lägga ut dem här till allmän beskådan – och beskrattan! JA! Jag ÄR elak! Men detta är en blogg med kvalitet, kära läsare, så jag ska bespara dig eländet.) Jag har fått nya grannar i en av lägenheterna mitt emot. Och dessa är inte WT! Konstigt, med tanke på att somliga brevskriverskor tycker att detta är ett Svensson-område. Var finns alla Svensson, liksom? Nej fy, bort med Svensson och in med mångfald! Där har stått tomt ganska länge. Hela helgen – av och till när jag har varit hemma – har jag sett hur det har jobbats där inne med renovering. Gissar att lägenheten var i samma skick som min när jag flyttade hit 1994. Som vi slet då! Jag kunde inte ta ledigt från jobbet, så jag fick ägna lediga kvällar och helger åt att i värsta sommarhettan stå och riva tapeter, ofta tillsammans med min dåvarande svärmor. Sommaren 1994 var också tropisk. Man svettades till och med när man borstade tänderna på morgonen. Med batteridriven tandborste…

Paus för påsättning…

Så där ja! Nu snurrar mina tjockis-svarta linnen ihop med en och annan svettig trosa och – iiiiiiiiiiiiiiih! – en bygel-BH! En snabb blick på termometern i köket visar att ordningen är återställd – nu är det 26 grader utanför igen. (Trött jag blir, lite dårå…) Jag tyckte för övrigt att jag var duktig igår som kom ihåg att köpa tvättmedel! Men sköljmedel glömde jag… Det jag har räcker nog till ett par maskiner, i alla fall.

Vad blir det för övrigt idag? Jo, jag ska ringa mamma och kolla läget innan jag tuffar iväg till Gamlis för att fika med vännen CL i eftermiddag. Sen ska jag hämta Anna från jobbet vid 16-tiden. Idag lagar köket till Hänt i veckan, det vill säga rester från fornstora dar. Ja, vi var så snåla att vi släpade med oss två plastburkar kokt potatis. Den ska jag steka i kväll tillsammans med lite prinskorv och några kalkonetter som jag hittade i frysen. Och kanske ett par ägg också. Fin kolesterolfälla, men vad gör man inte när man behöver spara pengar?


Med fett i pannan blir äggen stekta. Fast gulan ska ju vara hel och äggen ska bara stekas på en sida. Om Tofflan själv får välja. Anna tycker att lös gula är vidrigt, så det får bli ett sunny side up och ett vändstekt.

                                                                                                                                                                   Nu ska varenda slant gå till att finansiera Pride-resan. Tur att jag har mina uppdrag och en snäll mamma som vanligen ger mig pengar när det är bemärkelsedagar av olika slag. Pengar som Snål-Tofflan har sparat till kommande dagar för nöje, men också för tuffa tider. Såna dar som infaller i höst, när inkomstförsäkringen faller bort och jag ska försöka leva på 9 840 kronor i månaden. Pengar som inte ens täcker mina sedvanliga månadskostnader. Bilen har jag svårt att göra mig av med just nu, eftersom jag från och med den 1 september ska företa resor till och från ett arbete en bit utanför stan. Det blir tufft, men det måste gå på nåt sätt. Nej, de två första besparingsåtgärderna är att säga upp det fasta telefonabonnemanget och lokalblaskan. Den fasta telefonen använder jag så gott som enbart för att telefonera med mamma och lokalblaskan har blivit så tunn och tråkig och mesig att jag verkligen inte tycker att den är värd de tusenlappar den kostar. Så får det bli!

                                                                                                                                                                 Tack till fru Hatt från vilken uttrycken ”tjockis-svart” och ”WT” kommer!  

                                                                                                                                                                *WT = White Trash

Read Full Post »

En tur till graven inledde mammas och min dag. Jag grävde, kastade, planterade nytt. Pappa fick rosor igår och de stod fortfarande fina.


Rosorna från igår stod fina.

                                                                                                                                                              Jag hade köpt gula och orange tagetes igår, båda sorterna med lite tvåfärgade blommor. Och en av plantorna visade sig ha både orange och gula blommor. Häftigt! Pappa tyckte mycket om tagetes, han gillade den starka färgen. Dessutom luktar tagetes ganska starkt vilket gör att de får vara ifred från harar och rådjur.


En planta med både orange och gula blommor!

                                                                                                                                                                Därpå blev det en tur till apoteket. Supersvårt att hitta parkeringsplats där man kunde betala parkeringsbiljett med vanliga mynt! Hur gör alla utländska turister som kommer hit och inte har svenska bensinkort???

Trots molnen var det otroligt klibbigt, så jag föreslog att vi skulle åka till Hamnen och äta glass. Vi hade sån tur att vi fick var sin mjukglass! Härligt!


Mjukglass med strössel i våffla – och Tofflans feta vänstertumme i bild.

                                                                                                                                                               Det var inte så många båtar inne i hamnen, men vi såg ett par holländare, några danskar, en tysk och resten svenskar. Jag hittade en webkamera där du kan titta på båtar i Metropolen Byhålans hamn – och kanske att du ser Tofflan smyga förbi på Hemligt Uppdrag!.. Länk finns här och i högerspalten, under rubriken Intressant och relevant, Hamnen i Metropolen Byhålan genom kameralinsen.


Master mot mörk himmel.

                                                                                                                                                                 Tyvärr visade det sig att Bok-Anna inte har öppet måndagar och tisdagar, så det blir att göra ett nytt besök i morgon, kanske. Men vi hittade en annan bod som lockade, bland annat med stora snäckor för 250 kronor…


Såna här stora snäckor var poppis att ha i trädgårdarna på 1960-talet. Men jag köpte inga, för jag har ju ingen trädgård.

                                                                                                                                                                Fast det var inte snäckorna som lockade in oss i den här boden…


Godisboden var öppen! Mamma köpte fyra påsar, varav en påse marknadsnougat till mig!

                                                                                                                                                                Vi tog var sin kaffe på Motormuseet. Museet har fått en ny och läcker entré och jag kan väl rekommendera besökare i Metropolen Byhålan att skutta in på det här museet. Det är så häftiga bilar som visas! Och om jag inte minns fel finns här också diverse apparater från Luxorfabriken med mera.


Motormuseets nya entré med en veteranbil över dörren.

                                                                                                                                                                  Ganska nytt i Hamnen är Hotell Nostalgi, som jag är otroligt nyfiken på! Det ser riktigt puttrigt ut från utsidan.


Puttrigt Hotell Nostalgi gjorde mig nyfiken!

                                                                                                                                                               Utanför hotellet stod en rätt typisk byhålebil med flak och tärningar i backspegeln, lite hillbilly-WT-varning så där… Ja alltså, det var bara tärningarna som hängde i backspegeln, flaket satt på sedvanlig plats.


Flak och tärningar i backspegeln – lite hillbilly-WT-varning på denna bil…

                                                                                                                                                                          Så tog vi en åktur med Clark Kent* som inte är varken WT eller veteranbil. Vi letade efter våffelstället, men hittade det inte. Tog i stället en tur genom Varamon som inte är sig likt sen dess glansdagar på 1960-talet – när det var poppis med snäckor i trädgårdarna – och när Tofflan och hennes familj hyrde stuga här…

Jag skjutsade hem mamma och bar in varor. Sen parkerade jag Clark och lät mina feta lår arbeta min likadeles feta lekamen upp till stan för att inhandla snaps och öl. Strax blir det sill och potatis, ljuvligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille Yarisman, född julen 2005.

Read Full Post »

Varning för kissåbajs-humor!

I morse filosoferade jag och… Nån… om varför det är så roligt med… fisar. Varför? Varför skrattar jag? Nån menade att det är fisens lukt som är rolig. Personligen tycker jag att det är den enda negativa grejen med fisar, stanken. Jag skrattar mest åt ljudet. Det kan ju vara tämligen varierat – ibland rena kulsprutan, andra gånger visslande som en raket och vissa gånger pysiga.

Men varför är fisar så roliga???

Och kiss och bajs. Jag tycker fortfarande att det är roligt med kissåbajshumor. Nyss när Elias skulle ta lite limesaft kunde jag inte låta bli att skrika:

Låt bli skolsysters kissprov! Det ska jag ha och undersöka!

Elias tycker fortfarande att det är HEMSKT att jag hade bajsprov i mitt kylskåp* i höstas, men han skrattar så han kiknar. Det gör jag också. Det är 40 års åldersskilnad på oss. Elias har bara perioder när han tycker att kissåbajs är roligt, jag är kroniker.

Men varför är det så roligt med kissåbajs också?

                                                                                                                                                                 *Jag skulle lämna tre rör faecesprov och det tog sin lilla tid att få ihop trion. Under tiden skulle… färdiglevererade prov förvaras i kylen. Dock i väl förslutna rör.

Read Full Post »

Att magen sköter sig är en grund för att vi ska må bra. Att bajsa eller inte har också med välmående att göra. Men nu finns det också råd för hur man kan TYDA sitt bajs för att se hur man mår. (Som om man inte vet om man mår dåligt när man har diarré, eller..?)


Hmmm… Här finns visst spår av… hundkex…

                                                                                                                                                    Normalt är att bajsa en till tre gånger om dan. Och man ska kolla sitt bajs, tycker läkaren Peter Benno i Stockholm, för ser det konstigt ut ska man gå till doktorn. Diarré behöver till exempel inte betyda en simpel maginfluensa utan kan innebära intolerans av nåt slag. Och förstoppning kan vara rubbningar av olika slag, till exempel i sköldkörteln.

HÄR får du tips på hur du tyder ditt bajs – allt från konsistens via lukt till färger. Have av bajs nice day!

Read Full Post »

Jaa, inte ens strykjärnet är min vän idag. Av nån anledning brände jag mig – rejält – på högerarmen. Först kändes det inte alls och nu gör det förstås skitont. 😯

Plingade på hos Tant idag igen i samband med att jag gick till soprummet, men ingen öppnade. Misstänker starkt att hörapparaten inte är instoppad i lilla örat. Jag har sett att persiennerna har ändrat läge – i morse när jag kom från garaget var de uppe i köket, nu var de nerfällda mot solen.

På tal om garage så får Anna och barnen i Himlen en sambo i morgon! Det är Clark Kent* som blir den första att flytta ihop med dem. Han får en parkeringsplats från klockan 12. Härligt! Sen kan vi spara kronor igen. För än så länge gäller silverpengen som betalning. Det är mer än man kan säga om kopparpengen 50-öringen, som från och med i morgon INTE fungerar att betala med. Lite ledsamt, men samtidigt skönt att slippa den lilla pengen.


Den här kan du inte betala med i morgon!

                                                                                                                                                         Näää, den här brännskadade Tofflan som luktar ?  får nog ta och ringa sin lilla mamma för att höra om hennes krämpor i stället, så kanske hon glömmer sin egen. Funderar sen på att gå på lägenhetsvisning i kväll, bara för att få se en lägenhet i ett skick jag aldrig sett den förr i, men ärligt talat: så jäkla intresserad är jag inte. Eller för att använda ett citat av Clark Gable ur filmen Gone with the wind (1939):

Frankly my dear, I don’t give a damn…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille man-bil

Read Full Post »

Gissar att jag inte är den enda som har hört och som använder uttrycket

Men det är ju sånt som händer…

Det handlar om små olyckor, små förtretligheter i vardagen. Sånt som händer bara så där, liksom. Som igår morse, till exempel. Jag packade upp en ny ost ur en nästan inbrottssäker plastförpackning. Skulle sen skära bort den läskiga kanten på ostens baksida. Hepp! Så gick ostbiten i två delar…


Jag är inte jättestark, men lyckades ha itu denna starka ost, Morfars brännvinsost

                                                                                                                                                          Sånt som händer, liksom…

I morse drällde Fästmön insulin på köksgolvet. Bara för att hon har rätt dåligt om varan i fråga. Och en underbar doft (NOT!) sprider sig i lägenheten… Insulin luktar allt annat än godis, kan jag meddela. Men det är sånt som händer, inget att göra nåt åt. De två, tre dropparna torkades upp och ärligt talat har lukten nästan upphört. Sånt som händer… Inget att hetsa upp sig för.

Annas mamma ringde när jag höll på att ställa fram frukost idag. Vi ska evntuellt till Slottet på kaffe i morgon. Hon berättade att barnens moster äntligen fått hjälp med sitt ben. Och kan man tänka sig, det visade sig vara nånting liknande jag har. Så det ska bli intressant att höra vad doktor Anders säger i morgon eftermiddag. Vem vet, det kanske blir att skutta upp på operationsbordet. Fast där jag bor verkar det vara rena rama turen om man kommer så långt i vården innan det blir bensår. Skamligt, men det är sånt som händer. Här. Tyvärr. Och det är valår i år…

Idag gör vi en utflykt norrut för att kolla om det finns några roliga loppisar längs med vägen. Inte för att jag på nåt sätt behöver fylla mitt hem med fler prylar, men det är gratis – och kul – att titta. I kväll blir det en tur till Förorten för möte och för att träffa barn och unga. Sånt som händer… Idag. Här.

Read Full Post »

För ovanlighetens skull har jag radion på i bakgrunden under städningen. Det har varit ganska trevligt med bra musik. Fast alldeles för mycket reklam, tycker jag ibland…

En del reklam reagerar jag lite på också. Bland annat var det en snutt som började med orden ”Om du behöver lite hjälp att sluta röka…” eller nåt ditåt. Budskapet var i vart fall att man då skulle nyttja vissa produkter som skulle motverka röksug. BULLSHIT, säger jag!

Min mamma rökte i 50 år. Hon var jätteduktig som lyckades sluta med eländet. Till sin hjälp tog hon ett läkemedel, utskrivet efter vissa tester och undersökningar av hennes läkare. Man skulle äta medicinen i sju veckor totalt. Den första veckan fick man röka hur mycket man ville, men sen skulle man öka dosen medicin och klippa rökningen. Och vet du, det funkade!


Pengar och hälsa går upp i rök med cigarretter…

                                                                                                                                                          MEN! Som den inbitna rökare mamma var, så var hon självklart livrädd för att det skulle bli jobbigt. Därför garderade hon sig med en nikotininhalator, en sorts svindyr pinne i plast som man stoppar med nikotinampuller. Att sluta röka klarade mamma galant – men tyvärr, tyvärr, är hon i stället fast i nikotininhaltor-träsket!

Jag själv genomgick samma medicinska behandling som mamma, men jag skippade att gardera mig även med ”hängslen”. Det vill säga, jag köpte visserligen en nikotininhaltor men jag använde den aldrig. Och det var smart för efter 30 år blev jag inte bara rökfri utan också fri från nikotinbegäret. I höst är det sex år sen. Och det är fortfarande bland det bästa jag har gjort!

Att börja röka är dumt. Att fortsätta är lätt och dumt. Att sluta röka är svårt. Det är bland det svåraste jag har gjort. Men redan efter en månad fick jag skörda en del av vinsten: jag hade råd att köpa en ny madrass till dubbelsängen!

Annars kan jag inte säga att jag direkt MÅR bättre. Mina luftrör är skadade av nästan 30 års rökning och jag ligger på gränsen till astma. En astma som kanske hade utvecklats till KOL om jag inte hade slutat.

Däremot känner jag dofter och smaker tydligare – på gott och ont, förstås… Alla goda smaker har gjort att jag gått upp rejält i vikt. Men alla dofter jag känner, från minsta grästrå till doften av kaffe, choklad, rosor… Underbart! Tyvärr känner jag alla äckliga lukter också. Och den som röker luktar inte gott. Den luktar inte gott nånstans. Förr eller senare blir det kanske också till att sniffa i en syremaskin för att kunna andas.

Så du… Om du tycker om dig själv och din omgivning, sluta röka! Att röka är bara så dumt.

Hur mycket jag rökte? Tja, sista tiden innan jag slutade rökte jag ett och ett halvt paket (30 cigarretter av starkaste sort) om dan.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »