När den här dagen har passerat är halva semestern slut. Det är märkligt, det känns som om tiden har gått fort. Men ändå känns det väldigt länge sen jag jobbade. Jag sover dåligt på nätterna, det har antagligen med värmen att göra. Kan inte ha sovrumsdörren öppen nu när mamma är här. På så vis blir sovrummets enda luftintag det lilla vädringsfönstret. Och huset, som är av tegel, är uppvärmt som en bastu.
Eftersom här har blivit liv i luckan igen är det lika bra att inte sova med öppen dörr. De omkringboende skickar ju gärna ut sina barn tidigt, så… Men i morse var det två karlar som väckte mig! De stod, med var sin hund, tror jag, på husets framsida och gafflade i säkert 20 minuter. Tror inte att de insåg hur väl det hörs och att folk har sina vädringsfönster öppna så här års… Joråsaatte… Man kan få höra många (o)intressanta saker utifrån.
Karlar kan låta högt också.
Vissa puckon har nu släpat ut skrikande barn på framsidan – som om det skulle låta tystare där. Men först har man smällt i dörrar ett par gånger. Å, för några dar sen var det så lugnt här… Det är ta mig fan tystare på hotellet i Stockholm där vi brukar bo. Hotellet med… vad är det… sju, åtta våningar och jag vet inte hur många tusen rum…
När vi gick till bussen igår noterade jag att fönsterarbetet har stannat av. Skönt, då sliper jag oroa mig för det just nu. Samtidigt inser jag att jag troligen måste be nån om hjälp när fönsterbytet blir aktuellt, eftersom jag kanske har lyftförbud. Det irriterar mig, att behöva be andra om hjälp. Nu på morgonen har jag ont igen, men det är ofta så dan börjar och lite senare brukar det försvinna.
I eftermiddag åker vi, en trio, på shoppingutflykt till landet. Det är 25 grader varmt, så det är ju verkligen en bra dag för det. Flämt… Men det ska bli rätt OK ändå. Det är enklare att åka dit med mamma än ner på stan, där det är stekhett, dit vi måste åka buss och där det inte längre finns så många affärer. Nackdelen med Stormarknaden, å andra sidan, är att den har fått allt mer betoning på Stor. Jag höll ju på att tappa bort min lilla mamma där sist och ärligt talat hittar jag där inte längre.
Kanske, kanske hinner jag i tid till centralen för att möta två semesterfirare som kommer från västkusten. Jag hoppas verkligen tågen går som de ska idag och att det inte blir förseningar och alltför hett ombord. När vi mobiltelefonerade igår påminde jag om att se till att det finns ett vattenförråd.
Vatten behövs det mycket av i värmen!
När jag vaknar lite tidigt en semestermorgon brukar jag ibland ligga och läsa lite. Det har jag gjort även idag. Men boken jag läser är lite tung och sorglig, ändå en märklig bok. Jag läser typ 50 sidor i taget, sen måste jag pausa. Den handlar om en pappa och hans dotter som en dag bara försvinner ute på isen. Alla nära och kära runt omkring de två har sin egen bild av vad som hände.
På natten läser jag också. Men för att sova måste jag ha TV:n på lite svagt. Jag vet inte varför, så är det alltid när jag ska sova ensam. Det är bara ibland som det räcker med att höra det rogivande ljudet från trafiken på E4:an en bit bort eller ett regn som smattrar mot taket…
Nån som inte tycks sova alls är det ruskiga webbtrollet jag skrev om igår morse. Hela 26 gånger var det inne på min blogg igår och det är ju mer än en gång i timman på ett helt dygn. Notera att detta sker till och med nu, när trollet hälsar på en familjemedlem i Långtbortistan. Har man inget liv? Jag vet inte vad du tycker, men jag tycker att detta beteende inte är riktigt friskt…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 