Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ludmilla Rosengren’

Ett inlägg i vilket Tofflan höjer somt till skyarna och sänker annat till botten.


Torsdag och röd dag
är det idag. Röd dag = ledig dag för min del, men det är många där ute som jobbar – till exempel i vården och omsorgen. Men röd dag är ändå en rätt bra dag och får därför representera veckans höjdpunkter, medan Död dag representerar motsatsen. Det är ju inte svårare än så här – enligt mig, alltså:

Röd dag


Död dag


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett ganska uppgivet inlägg, men också om en nystartad organisation som vi måste stötta.


Just nu känner jag mest
för att lägga mig ner och dö. Gråta och dö. Men så tänker jag att jag är vuxen och jag måste agera vuxligt. OK, jag är skittrött just nu, men det som var tänkt att fixas i kväll blev gjort. Fästmön och jag har i kväll

  • handlat mat till studenten
  • fixat diverse prylar runt omkring
  • ordnat med present/kort
  • forslat ut maten till Slottet där vi ska ha ”mottagning” efteråt.

Jag skjutsade hem Anna och lite varor innan jag for hem till mig för att prova kläder, göra klart presenten och slänga i mig en macka. Det har varit fullt ös sen jag slutade klockan 16 fram till 20 när jag kom hem.

Tro nu inte att jag klagar. Det är ett kärt besvär att ordna så att vår blivande student får en bra dag i morgon. Men jag tappade orken efter två nej idag. Jag vill verkligen bara lägga mig ner och och skita i allt och bara… dö.

Nej!
Nej!! Jag vill bara skita i allt.


Men så tänker jag på det förskräckliga
jag läste hos Fatou idag. Jag tänker på de stackars föräldrar som inte får nån student att fira i morgon. Som kanske har köpt mat och presenter, förberett för fest. Och så har festföremålet tagit sitt liv. Åter igen en ung människa som har kastat sig framför tåget. Det går inte att föreställa sig hur man skulle känna som förälder. Eller kanske mor- eller farförälder. Barn och barnbarn ska bara inte dö före äldre generationer. Det är bara så. Ändå… så sker det. Jag skrev om Ludmilla Rosengren och hennes dotter Linnéa bara för en vecka när det var femårsdagen av Linnéas död i självmord.

Därför är det viktigt att vi gör nånting. Tillsammans kan vi rädda liv! Stöd organisationen Suicide Rescue genom att sprida information om att den finns som en organisation där man kan få stöd och hjälp och kunskap när man mår riktigt dåligt. Sprid adressen till webbplatsen suiciderescue.se, använd Twitter-hashtagen #SuicideRescue, gilla Suicide Rescue Facebook.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan puffar för sin senaste artikel!


Det sägs att en olycka
sällan kommer ensam. Vi brukar också säga att vissa människor prövas hårdare än andra. För Ludmilla Rosengren gäller båda talesätten. Hur klarar man av att gå vidare när ens barn har tagit livet av sig och man själv strax därpå drabbas av en ovanlig cancerform? Läs mer i min artikel hos Uppsalanyheter.se!

Ros med knoppar


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om boken med samma namn som rubriken på det här inlägget.


Uppdatering:
Eftersom Bokus stympade min recension – man tycker inte att det är OK att recensenterna lägger in länkar  – har du tur. Du kan läsa HELA min recension här, inte bara ingressen.


Redan när jag öppnade kuvertpåsen
den kom i älskade jag den. Dess utsida är härligt blå och på framsidan vilar en delfin i det blåa. Och nu, när jag just har läst Livet är nu! av Ludmilla Rosengren, känner jag ett lugn infinna sig. För den här boken, vars målgrupp egentligen är barn och unga från elva år, gav mig verkligen något.

Livet är nu framsida
Livet är verkligen nu.


Boken består av nio kapitel
som alla innehåller en hel del text, men också övningar. Lämplig ålder hos läsaren sägs vara från elva år. I inledningen, som vänder sig till vuxna, rekommenderas att man kan läsa boken tillsammans med en förälder eller kanske i skolan. Och det tycker jag är ett bra förslag! Jag tror nämligen inte att en elvaåring klarar av att ta sig igenom boken på egen hand.

Den första meningen i första kapitlet lyder:

Livet är fantastiskt!

Redan från starten andas den här boken en otrolig positivism – trots att den behandlar svåra saker som känslor. Boken innehåller rikligt med konkreta exempel, men också små berättelser. Läsaren får tips hur h*n kan tänka när det känns svårt på nåt sätt, till exempel när man känner sig ledsen, arg, rädd eller irriterad. Det är läsaren som håller i fjärrkontrollen till TV:n med de egna tankarna och känslorna!

Kapitlen Tankar och Känslor tycker jag är särskilt viktiga. Framför allt därför att författaren verkligen framhåller att känslor är livsviktiga, men aldrig rätt eller fel. Däremot kan de vara jobbiga att ha. Läsaren får tydliga exempel i känslokapitlet, bland annat hur vi kan utstråla vissa känslor genom vårt kroppsspråk. Vi påminns också om hur viktigt det är att vi är tydliga på alla sätt mot vår omgivning:

[…] Orden är nämligen bara cirka 10 % av det vi förmedlar till andra. Resten är tonfall, kroppsspråk och ögonkontakt. Om man är helt stilla och inte visar något med ansiktet och samtidigt förklarar med tyst röst hur arg man är, kommer det sannolikt inte att nå fram till omgivningen. […]

Känslor kan också göra ont och vara riktigt besvärliga. Kapitlet Tid inleds med en berättelse om en gammal kvinna och det är inte utan att jag nickar igenkännande  vid vissa ord. Det är därför jag tar till mig raderna om fjärrkontrollen:

[…] Det är återigen du som sitter med fjärrkontrollen och som bestämmer hur mycket tid som ska ägnas det förflutna, nuet och framtiden. […]

Och skälet är enkelt:

[…] Nuet är det enda vi kan påverka. […]

Kapitlet om Kroppen ger såväl övningar som en hel del funderingar. Ganska raskt inser jag att mina tankar om den egna kroppen helt klart är dömande…

Vi människor är flockdjur och ändå kan vi känna oss väldigt ensamma. Våra relationer till Andra människor behandlas i ett eget kapitel. Det finns väl till exempel inte nån enda av oss som inte har dömt en människa efter hennes utseende – utan att känna henne? Vikten av att kunna lyssna och bekräfta andra människor behandlas här också, men slutsatsen kommer egentligen redan i början av kapitlet:

[…] Den enda du kan förändra är dig själv. […]

Särskilt givande i just det här kapitlet är tankarna kring konflikter och hur man kan öva sig på att bli bättre att hantera konflikter.

Att vara närvarande i Situationen, att delta, prioritera och kunna säga nej är viktiga ting för att hitta balans i livet. Saker som självrespekt tas upp i samband med detta, men själv begreppet som sådant benas inte riktigt ut. Jag tror att en yngre person kan ha svårt att förstå ordet.

Det hela boken egentligen handlar om, enligt det åttonde kapitlet, är Acceptans. Ytterligare ett svårt begrepp, men här lyckas författaren förklara bättre och ge konkreta exempel. När svårare saker, som döden och skilsmässa nämns, hade jag önskat något mer fördjupning här.

Varje kapitel avrundas med en sammanfattning och peppning. Otroligt viktigt med det senare, tycker jag, och blir glatt överraskad.

Ett par smärre språkliga missar i början, några uteblivna fördjupningar och förklaringar av begrepp. Men det är då det enda negativa jag har att säga om den här boken. Barn och vuxna kan tillsammans använda som ett verktyg till att bli bättre på att leva i nuet – och att acceptera att vissa saker bara är.

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg! Däremot vet jag inte vad en elvaåring skulle tycka om boken… Det vore onekligen intressant att få veta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg vari Tofflan åter prisar dagens post – litteratur!


Åter igen trevlig post
i postboxen! Idag hittade jag Ludmilla Rosengrens alldeles nyutkomna bok Livet är nu!

Livet är nu!
Litteratur i postboxen idag.


Ludmilla Rosengren gör ett viktigt arbete
bland människor som mår psykiskt dåligt eller har drabbats av självmord i den närmaste kretsen. Nu har hon skrivit en bok som vänder sig till barn från elva år och uppåt, en bok att läsa tillsammans med nån vuxen.

En recension av Livet är nu! kommer på en blogg nära dig. Det är nämligen så att vi måste våga prata om svårigheter och saker som gör ont inuti. Jag är mycket spänd på innehållet i denna underbart blåa bok!


Livet är kort. Det är vi många som vet.

Read Full Post »

Den 25 januari är det dags för utdelningen av Beautiful Business Award. Över tusen kvinnliga företagare har varit nominerade till priset, men nu återstår bara tio av dessa. Och en av dem är Ludmilla Rosengren från Uppsala.


Ludmilla Rosengren är nominerad till Beautiful Business Award. Bilden är lånad från Beautiful Business Awards hemsida, presentationen av finalisterna.

                                                                                                                                                  Ludmilla Rosengren är läkaren som miste sin ena dotter genom självmord, fick en liten bebis och så cancer som upptäcktes efter förlossningen. Men dessutom är hon känd bloggare och framför allt, skälet till nomineringen, kvinnlig företagare. För 18 år sen startade Ludmilla Rosengren Linnéas simskola. Idag har företaget växt så att det inte bara handlar om babysim utan man utbildar nya instruktörer i hela världen. Dessutom säljer företaget Babysimboken. Ludmilla Rosengren har också startat den ideella organisationen Svenska babysimförbundet. Idag har företaget 20 instruktörer och fyra administratörer som arbetar med babysim i Uppsala, Stockholm, Västerås och Gävle. Simundervisningen ges till barn mellan tre månader och tio år. Idag är det ungefär 800 familjer som får lektioner varje vecka.

Årets företagerska, årets tjänsteutvecklare och årets uppstickare får ett stipendium om 50 000 kronor, konsulttimmar och marknadsföringsutrymme. Det vore Ludmilla Rosengren så väl unt att få detta pris, dels på grund av alla kamper i privatlivet, men också för att hon trots allt elände har klarat av att hålla sitt företag vid liv och dessutom utveckla det sedan starten 1993.   Självklart håller jag tummarna för Ludmilla Rosengren!

Read Full Post »