Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Low’

Ett inlägg om utomhus och inombords.


Kylan har trängt sig in.
Hur jag än gör hittar den mina innersta vrår. Att gråta hjälper inte. Det gör bara ont när tårarna fryser på kinderna. Jag suger i mig värmen från min älskade och från dem som vill mig väl. Men jag är så rädd att jag ska ta deras krafter också. Bli en energislukare. Bättre då att dra sig undan lite, hålla sig på sin kant.

Natten var fylld av märkliga drömmar. I en av dem var Anna och jag på min förra arbetsplats. Jag skulle sluta och hade massor att avsluta; Anna var där för att hjälpa till. Men jag blev så ledsen när jag inte hittade alla dem jag ville säga hej då till. Faktum är att jag blev så ledsen att jag hoppade upp ur sängen och ställde mig på golvet – och grät. Även i sömnen.

Det var skönt att få sova lite längre idag också. Mitt personliga batteri visar på low och jag gör vad som helst för att ladda det. Äter till och med grönsaker. Men just mackan på bilden nedan är Annas frukostmacka!

Macka med mycket tomat

Macka med mycket tomat…


Ljus och sol och frisk luft
är också bra för att ladda batterierna och få mer energi. Vi gick ut i den halvfrusna oktobersöndagen.

Eklöv

Eklöven har antagit en orange ton.


Det är ännu vackert ute.
Det är fortfarande liv. Men frosten äter sig in i buskar, gräs och löv.

Frostnupna gröna små blad

Frostnupna gröna små blad.


Om det är nånting vi alla måste
så är det att dö. Döden kan vara en befriare, den kan vara vacker.

Frostnupet brunt löv och gräs

Det är dött. Men vackert.


Vi gick till kolonilotterna.
Nån hade eldat där. Inte en människa fanns där. Frosten låg som ett vitt täcke.

Frostiga små gröna blad

Frosten låg som ett vitt täcke.


Till och med vattnet
 i pölarna hade stillat sig.

Frusen vattenpöl

Stillat vatten.


Vi gick mot kvarnen,
men det går inte längre att gå fram till bron och fallet. Husen är uthyrda. Närmaste ladan, dock, har blivit hunddagis. En alldeles lysande idé! Verkligen fin natur för hundarna! Så du som finns på Fejan, hoppa in och gilla Hunderbart Dagis!

 Hunderbart Dagis

Hunderbart Dagis.


På väg tillbaka
mötte jag en före detta kollega, upptagen med nån banderoll. Jag fanns inte för honom, han fanns inte för mig. Jag bara noterade.

Marken var full av fallna löv, fallna hjältar. De har fullgjort sitt uppdrag, nu behövs de inte mer.

Bruna löv på marken

De behövs inte mer.


Kaffe och äppelkaka
efter över fyra kilometers trampade satt fint! Lite inköp av mat och så hem till stan för min del. Här är som igår.

Gul björk

Björken är kvar.


I morgon har jag städdag.
På tisdag ska jag på en mässa, inte för att jag vill, bara för att jag borde. Om jag inte har frusit helt och hållet till is innan dess. Det finns en viss risk. För varje kallt ord fryser en kubikmilliliter av jag. Snart känner jag ingenting, för det går undan.


Livet är kort. Vi måste alla leva ett tag innan vi kan dö.

Read Full Post »

I morse var det väl inte precis nån av oss som skuttade ur sängen. Fästmön misstänker att hon har en förkylning på gång. Själv är jag helt slut efter gårdagens kamp mot min mage. Men upp kom vi och iväg. Och jag var hemma och slank ner i sängen igen sju minuter över sju – för att kliva upp 8.45. Då hade jag i och för sig blivit väckt några gånger av nån som hostar (varför går man inte till doktorn?) samt nån som lekte Elefanter på springtävling. Nä, söndagsfrid finns inget som heter i det här huset.

Det kanske var denna som hittat hit från Himlen?


Jag fick också veta
att jag hade skällt på Anna i natt. Hon var lika förvånad som jag, för jag har aldrig skällt på henne. Men tydligen hade hon använt mitt smörpapper på ett felaktigt och slösigt sätt, varpå jag näpste henni. Rejält. Ja alltså, hon drömde. Jag har som sagt aldrig skällt på henne i vaket tillstånd!..

Däremot har man ju lust att säga ett och annat fult ord angående det makabra fynd som gjorts i Himlen igår: 15 avhuggna fårhuvuden som dessutom saknade underkäkar och högeröron. Vad är det för galningar som gör sånt???

I skrivande stund är magen rätt OK. Jag har druckit en mugg java, spillt lite över tangentbordet, men jag mår inte illa. Än. Gårdagen tog rejält på krafterna. Jag lagade mat och växlade mellan att stå vid spisen och sitta vid datorn. Orkade helt enkelt inte stå upp. Sen tvingade jag i mig en rejäl portion – det var ju en av mina favoriträtter. Fick sen gå och lägga mig ovanpå gästsängen för att jag inte orkade sitta i kökssoffan. Anna fick avsluta måltiden ensam. Ja, på den nivån är mitt mående just nu. Ingen ursäkt, men jag mår inget vidare. Därför tänker jag fortsätta vara arg. Det har jag all rätt att vara. Passar inte galoscherna är dörren där! *pekar med hela handen*

Information. Information. 


På min agenda idag
står vattna krukväxterna (check!), torka två golv, bädda och ringa mamma. Jag ringde visserligen mamma igår, men jag orkade inte prata så länge. Det blir ju ganska mycket envägssamtal och min ork och kraft var på lägen ”Low”. I skrivande stund känner jag mig bättre. I vart fall har jag inte så ont. Men  mamma uppfattar inte riktigt att nån ibland mår sämre än vad hon gör.

Jag laddar för morgondagens undersökning, men det är egentligen inte så mycket mer än att jag inte får äta eller dricka efter midnatt. Ska försöka ta mod till mig och åka buss in till undersökningen som är i stan, för sen tänker jag be om massor av lugnande så bilkörning blir det inte tal om. Jag har gjort en deal med mig själv att jag ska säga att jag väger 150 kilo så att jag blir rejält ”lugnad”. 

Bäst att sätta lite rotation nu så jag hinner bli klar tills det är dags att åka och hämta hem Anna klockan 14!

Read Full Post »