Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lösen’

Jorå, jag överlevde. Men jag var rätt ynklig hos doktorn, kan jag meddela. Doktorn var en rolig prick, förresten. Ingen så där tramsmaja utan rakt på sak. Sånt gillar jag!

Jag ska bli kallad på en biopsi snart och den görs under narkos. Vidare är jag uppsatt på väntelista för operation. Alien har växt två centimeter på två år och mäter nu mellan elva och tolv centimeter i diameter.

Elva, tolv centimeter är den.


Det blev provtagning idag,
bland annat för att kunna bestämma vilken blodgrupp jag har, och så kollades lite värden. Jag höll på att tuppa av, kände hur rummet snurrade, men jag tror inte att det syntes. Vidare blev det blodtrycksmätning och trycket var högt – jag var ju nervös. Längd och vikt var mindre smickrande, så det tänker jag inte alls skriva om här. Just nu blöder jag lite här och var. Trots det ska jag försöka ta mod till mig och slita bort plåsterlapparna för jag är allergisk mot klistret.

Det har trillat några tårar, men jag har snälla arbetskamrater som bryr sig och som är snälla emot mig nu när jag är tillbaka på jobbet. Och jag har fått flera sms av Fästmön och kära vänner – ingen nämnd, ingen glömd. Mammakusinen B hade skrivit ett gulligt mejl som jag nyss läste – jag behövde en stund för att samla mig när jag kom tillbaka till jobbet och då passade det fint att läsa mejl och att skriva av sig i bloggen. (På arbetstid. Jag erkänner! ) Att känna att så många bryr sig och att alla är så snälla gör att jag orkar vara här alls idag. Tack alla, för er omtänksamhet! Jag sparar den i hjärtat.

Kanske blir det så att jag skriver om min alien under lösen, framöver. Det finns ju ett antal oönskade besökare på den här bloggen och jag vill inte att de ska kunna läsa allt mitt personliga och privata. Jag orolig och jag mår inte bra och jag har egentligen inte fått några svar idag. Benignt eller malignt är ju frågan på tapeten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har vi inte nån direkt sol här, men det är ändå varmt, ungefär 25 grader, och fortfarande kvavt. Nån åska kom inte igår, bara ett hastigt, hårt regn som gjorde varken från eller till.

Himlen är märklig ibland. Så här ser den inte ut just nu, men…


Jag har bokat en tid åt mamma
hos min frissa. Vi tänkte ta bussen in dit, eftersom det är så hutlöst dyrt med parkering i Uppsala – 25 spänn i timmen. Dessutom ska vi äta efteråt och då skenar kronorna iväg onödigt långt, tycker vi. Så det blir buss. Du som har läst min blogg ett tag vet att jag inte gillar att åka buss. Det är OK om nån är med, då går det bättre, då tänker jag liksom inte på vad jag gör. Men att åka ensam är nästan uteslutet. Idag ska jag åka med mamma. Jag ska ta initiativet och hålla det. Jag. Mamma kan inte, hon är handikappad. Det blir lite som att en blind leder en blind. Och faktum är att, om jag känner oss rätt, tar vi taxi hem… (I stället för att använda pengarna till parkering.)

Klibbvädret gör att jag måste in i duschen igen, men det passar bra för det är dags för behandling av fot igen.

Har så smått börjat fundera på vad jag ska ha med mig i väskan till Pride. Måste ju tvätta och så och helst packa en del innan jag åker ner med mamma på söndag. Men hur lätt är det, med tanke på detta märkliga sommarväder vi har???

Idag har jag ont, fast det skriver jag mer om senare, kanske, i ett lösenskyddat inlägg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Igår och i natt gjorde jag nånting som jag borde ha gjort för länge sen. Nej, jag raderade inte min blogg, men det var väldigt nära. Sen tänkte jag på nån som gjorde det när h*n inte stod ut med elakheter från ett visst håll – och hur h*n sen ångrade sig – djupt. Då kände jag att jag jävlar i mig inte ska förmås att göra likadant bara för att nån är illvillig. Jag ska stå ut och fortsätta, bara för att.

Efter solnedgången gjorde jag en genomgång.


Det är mycket jag har bjudit på
här i bloggen, framför allt av mitt liv. Jag har verkligen hängt ut mig och även dem som står mig närmast. Men nu blir det mer fokus på mig själv, mitt ytliga jag. Eller det har ju varit det ett tag. Jag har liksom insett att man inte ska tro att man är del av nånting som man faktiskt inte är nån del av – och aldrig kan bli del av heller.

Ja, man kan säga att jag står vid ett vägskäl. Jag gör allt för att inte tvingas välja väg av krafter utifrån, jag vill välja efter eget huvud. Men det är svårt, för det som har varit soligt och ljust de senaste åren har tappat sin lättsamma glans. Och jag fnissar inte mer.

Över tre år av mitt liv har jag läst. Inte allt, mycket har jag skummat. Skummat hur mitt tvång att vara ärlig har försatt mig i svåra situationer. Detta tvång som nu allt mer har lett till ett annat tvång: att skriva allt fler inlägg under lösen. Det är fruktansvärt irriterande, men som somliga och vissa vet är själva bloggandet i sig ett sätt att skriva sig ur kriser. Ibland blir skrivandet nästan maniskt. Trots att jag gång på gång har berättat att jag måste få ur mig vissa saker för att inte må sämre, har jag hånats för detta från vissa håll.

Nu väljer jag därför en medelväg och låter efter det här inlägget sånt som är alltför personligt skrivas i lösenskyddade inlägg. Jag slutar inte att blogga, för jag har inte råd med terapi och kan inte få det genom jobbet eftersom det inte är jobbrelaterat. Inte heller raderar jag min blogg, för jag vet att jag skulle ångra mig så då. Och inte gör jag den helt privat heller – vilket alltid retar nån.

Det har varit tre händelserika år och jag måste komma tillbaka lite till dem. Många nya vänner har kommit, en del har gått, andra har stannat. Många gamla vänner har återvänt, medan andra har brutit totalt. Vänskap är svårt och man ska verkligen inte blanda ihop det med varken arbete eller familj.

Jag har ju också ett troll som envisas med att försura min tillvaro. Under perioder har jag fört statistik på trollets besök här. Det är ganska fantastisk läsning. För visst är det väl lite sjukt när nån tycks besöka ens blogg det första man gör på morgonen, när man vaknar och sen, vissa dar, en gång i timman? Är mitt futtiga liv så himla intressant för nån annan??? Just nu befinner sig trollet på resande fot, men besöker lika fullt min blogg regelbundet. Jag vet ju vilket land trollet befinner sig i, så trots tidsskillnader och sånt kan jag ju se när besöken kommer. Att man inte, efter alla dessa år, slutar. När nån uttryckligen har sagt att man inte är välkommen, varför envisas man? Jag inväntar stalkinglagen som träder i kraft i höst och då blir jag den första att anmäla.

Troll blir rätt fula av sitt beteende.


Under åren har det också nämnts
små fjantar, odjur, Mårror, Chuckysar och annat onkytt. Dessa är så gott som raderade ur mitt liv, jag orkar inte med människor som bara vill bli strukna medhårs. Och jag tycker definitivt inte att sånt beteende som jag har fått vara med om hör hemma på en seriös arbetsplats.

Ja, nu har jag kommit till ett vägskäl. Vägskäl är en del av livet, liksom de val av fortsatta inriktningar vi gör. Det som är bakom mig ångrar jag nästan ingenting av. Jag står för mina åsikter och det jag skriver, jag tar inte bort nånting trots att inget är skrivet i sten. Det är nämligen så, tro det eller ej, att jag faktiskt kan ändra åsikt om saker och ting också. Men då skriver jag om det! Ta bort nånting gör jag inte!

Det har blivit många fel och misstag i mitt liv. Alla kan jag inte sona. Framför allt tänker jag sluta ta på mig andras skuld. Jag är uppväxt i en familj där vissa gärna skuldbelade andra. Det trodde jag var unikt för min familj. Nu vet jag att det inte är så. Det enda jag kan hoppas på är att jag, med mina erfarenheter, klarar mig ur detta utan att hamna på ruta ett igen. Jag ska börja se till mig själv och mitt eget bästa igen, annars går jag under. Jag samlar krafter nu för jag lär behöva dem.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tidig lördagsmorgon. Jag har sovmorgon, vilket jag inte har haft sen den 11 mars. Kan jag sova? Nej. Kroppen är van att vakna till liv strax efter klockan sex. I morse var klockan trots allt en kvart i sju. Så en liten sovmorgon blev det ju.

Jag klev upp och startade datorn och skrev ett inlägg under lösen i vilket jag klagar min nöd över knäppisar som är betydligt mer morgonpigga en jag. Sen kröp jag ner i sängen igen för att läsa min bok på gång, Hungerelden. Det verkar var en riktigt otäck historia…

Utanför, i friska luften, försöker vårsolen tränga igenom molnen. Jag har bäddat, hällt upp dagens första mugg java, tagit medicin (glömde ta kvällstabletten igår). Huset andas ro, för en gångs skull. Så varför kunde jag inte sova då?

Mitt blåa sovrumsfönster.


Jag älskar mitt blåa sovrum!
Jag skiter i att det var dags att tapetsera om för länge sen, för jag älskar de ganska mörka, bredrandiga och blåa tapeterna. Liksom min pappa är jag extremt ljuskänslig och av uppfattningen att ett sovrum ska vara mörkt kolsvart om man ska kunna sova där. I fönstret har jag för övrigt både mörk persienn och svart rullgardin. Hängslen och livrem. Men gissningsvis hade jag sovit klart kvart i sju i morse.

Strax är det dags att duka fram frukost, hänga över lokalblaskan och sen fixa till sig. Jag har fått det ärofyllda uppdraget att införskaffa en blomma till födelsedagsbarnet, så det måste jag ordna innan jag kan packa in mig i bilen och hämta Fästmön och Elias i Himlen. Det blir vi tre som åker ut till Annas pappa. De två äldsta är på annat håll – Johan firar sin farmor som också fyller år, Linn är i en bit upp i landet och hälsar på en kompis. Fritzlan, gissar jag, ser fram emot några ensamma timmar hemma.

Äh, det var nog en ganska bra start på den här dan, trots allt…

Read Full Post »

Min bloggvän Arga Klara gjorde mig uppmärksam på ett relativt nytt fenomen: bolag som kollar dig på nätet. Dagens Nyheter Ekonomi skriver om detta och menar att våra åsikter på nätet kan krossa våra CV:n – om det vill sig illa. Nää, det här känns inte riktigt rätt…

DN Ekonomi konstaterar att allt fler arbetsgivare anlitar särskilda bolag för att granska personer man funderar på att anställa. Idag finns det ett tiotal företag som sysslar med bakgrundskontroller. Ofta är det små företag där ägarna tidigare har jobbat med vakt- eller säkerhetsfrågor. Det handlar om företag som

[…] 2Secure, ToFindout, Look Closer, Persongranskning, Gothia Protection Group och Lerdell Investigation […]

Lite läskigt, men faktum är att jag har noterat ett eller två av dem på min blogg… Ännu lite läskigare är det vad DN Ekonomi har fått fram när man bakgrundskollat företagen – allt från obetalda trafikavgifter till restskatt, orena revisionsberättelser och… misshandel. Men klart läskigast är ändå att dessa företag bryter mot lagen.

Datainspektionen menar att det är

[…] vanligt att företagen registrerar brott och inkomstuppgifter som strider mot personuppgiftslagen (pul). Den jobbsökande ska också underrättas om kartläggningen – vilket inte alltid sker. […] Det händer ibland att bakgrundsföretagen även kontrollerar anhöriga eller dammsuger belastningsregistret från domstolarna där ärendena många gånger är urgamla och redan bortgallrade ur polisens egna arkiv […]

De senaste åren har jag och flera med mig noterat ett antal fall där anställda blivit av med sina jobb för nåt de har skrivit på Twitter, bloggar eller Fejan. Det nya är att arbetsgivarna nu kollar av sociala medier INNAN de anställer nån. Och det är inte heller få företag som ägnar sig åt det heller, enligt DN Ekonomi…

[…] En nyligen gjord enkät av Stockholms handelskammare visar att fyra av tio företag som söker personal söker uppgifter på sociala medier. Vart femte företag, 19 procent, sorterar bort en kandidat med anledning av den information som vaskas fram på internet. […]

Men problemet är att det som skrivs i sociala medier generellt sett inte är tillförlitlig information. Det är åsikter. Och i Sverige har vi ju nånting som kallas yttrandefrihet, så vi har genom grundlagen rätt att uttrycka våra åsikter. Att tycka och att ge korrekt information är ju två helt skilda saker. Dessutom är ju en del av oss tämligen ironiska när vi skriver. Ironi uppskattas av en del, men uppfattas inte av andra som i stället tror att man menar det man skriver när man i själva verket är ironisk. Då kan det ju bli jättefel.

Andra exempel på när det kan bli jättefel är, enligt Samuel Engblom, jurist på TCO

[…] En person som blivit mobbad på jobbet kan bli omskriven av för­övaren. Sanningshalten i det skrivna spelar ingen roll, offret stämplas som eventuell bråkmakare och gallras bort […]

När jag bloggar och twittrar bjussar jag mycket på mig själv. Jag är ofta ironisk, men jag anser inte att jag har nåt att dölja eller skämmas för. Vill jag skriva djupt personligt gör jag det under lösen, vilket innebär att endast ett fåtal personer – eller ibland bara jag själv! – kan läsa! Däremot tycker jag inte att det är OK att

ta referenser 

på det här sättet. Jag menar att det inte är OK att söka på personer och läsa andra personers omdömen om dem i bloggar och andra medier på nätet. Det handlar ju om subjektiva uppfattningar, visst, men det kan ju också vara antagonister som svartmålar varandra. Hur sanna blir texterna då?

Ibland lämnar jag min bloggadress som arbetsprov. Då handlar det om mitt sätt att skriva eller kanske vissa ämnen jag ofta skriver om. Kan en presumtiv arbetsgivare inte se att det jag skriver är min sanning, det vill säga mina åsikter och inte Sanningen, då vill jag heller inte arbeta för den arbetsgivaren.

En arbetsgivare som inte heller tillåter divergerande åsikter bland sina anställda är inte heller särskilt lockande. Som anställd skulle jag snabbast möjligt söka mig därifrån. Och även om jag inte skulle blogga om det då skulle jag säkert sprida mitt missnöje på annat sätt. Vi människor har ett behov av att få pysa. Så länge man inte röjer sekretessbelagda saker finns det inget som hindrar att man pyser. Tycker jag, dårå. Vad tycker du???

Read Full Post »

Ja, frågan i rubriken ställer jag mig fler gånger om dan. Och jag måste nog till 90 procent svara nekande på den. Jag har varit hemma en stund, jag ringde mamma från mobilen – med blåtand, förstås! – från bilen och så har jag varit ute med fyra soppåsar. Nu sitter jag vid datorn och äter min middag – belgiska sjöfrukter. Jag fick en enkilos chokladkartong av mamma i julklapp, men jag har jobbat hårt med att tömma den de senaste dagarna…

Belgiska sjöfrukter vid datorn.


Belgiska sjöfrukter är otroligt söta
och består av både ljus choklad och vit choklad. Inuti är det nån sorts nougatfyllning, tror jag. Sött som tusen och när jag nu har tryckt i mig fem bitar i rask takt börjar jag faktiskt må lite illa… 😐

Hur som helst, idag noterar jag att WordPress har protesterat mot SOPA – inte bara på sin amerikanska sida utan även den svenska när man klickar på den. Jag tycker att det är bra och modigt att ett bloggställe tar ställning! Själv har jag inte kunnat låta bli att blogga idag. Det har hänt så mycket… underligt och skrattretande – och omtumlande! Tyvärr går det ju inte att skriva öppet om vissa saker eftersom alla som besöker den här bloggen inte är välvilligt inställda. Det drabbar i sin tur alla som inte har lösenord, men det är inte mitt fel utan beror på Sir Väs, Råttan, DLF* med flera. Det jag kan meddela alla som inte har tillgång till lösenordet är att mina dagar nu för tiden är… intressanta och jag skrattar och förvånas mycket – samtidigt som jag blir rätt förbannad. Och så händer det spännande saker som kan påverka min framtid till det bättre, för en gångs skull!..

I kväll klockan 19 och i cirka 20 minuter ska jag få lite extra kraft, så under den tiden sitter jag inte vid datorn. Dessutom stänger jag av mina telefoner och mobilen. Bara så du vet. Men du behöver inte oroa dig, Tofflan will always be back, one way or another…

To be continued…

 

*DLF = en folkhop som består av fega backstabbers

Read Full Post »

Det var nån som tyckte att jag skulle tänka lite positivt så skulle allting ordna sig, ungefär. Ja ja. Det mest positiva jag kan tänka idag är att jag inte ska dö. Inte än, i alla fall. Fast om det är så värst positivt vet jag inte.

Jag håller på att bli förkyld just nu. Den som har drabbats av en sån svår sjukdom vet att man oftast mår sämre innan den bryter ut. Det är i innan-läget jag befinner mig. Blotta tanken på att jag ska storstäda och tvätta bilen i morgon gör mig helslut. Ändå mår jag mycket bättre i skrivande stund än min vän Rippe. Nyopererad har Rippe just fått komma hem. Många tankar och kramar till dig och förstås en förhoppning om att du ska må bättre snart!

Jag ska skriva ett till inlägg här alldeles strax. För att ingen ska känna sig uthängd eller förvånad att det inte går att läsa skriver jag det under lösen. Nytt lösen.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »