Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lösen’

Tidig lördagsmorgon. Jag har sovmorgon, vilket jag inte har haft sen den 11 mars. Kan jag sova? Nej. Kroppen är van att vakna till liv strax efter klockan sex. I morse var klockan trots allt en kvart i sju. Så en liten sovmorgon blev det ju.

Jag klev upp och startade datorn och skrev ett inlägg under lösen i vilket jag klagar min nöd över knäppisar som är betydligt mer morgonpigga en jag. Sen kröp jag ner i sängen igen för att läsa min bok på gång, Hungerelden. Det verkar var en riktigt otäck historia…

Utanför, i friska luften, försöker vårsolen tränga igenom molnen. Jag har bäddat, hällt upp dagens första mugg java, tagit medicin (glömde ta kvällstabletten igår). Huset andas ro, för en gångs skull. Så varför kunde jag inte sova då?

Mitt blåa sovrumsfönster.


Jag älskar mitt blåa sovrum!
Jag skiter i att det var dags att tapetsera om för länge sen, för jag älskar de ganska mörka, bredrandiga och blåa tapeterna. Liksom min pappa är jag extremt ljuskänslig och av uppfattningen att ett sovrum ska vara mörkt kolsvart om man ska kunna sova där. I fönstret har jag för övrigt både mörk persienn och svart rullgardin. Hängslen och livrem. Men gissningsvis hade jag sovit klart kvart i sju i morse.

Strax är det dags att duka fram frukost, hänga över lokalblaskan och sen fixa till sig. Jag har fått det ärofyllda uppdraget att införskaffa en blomma till födelsedagsbarnet, så det måste jag ordna innan jag kan packa in mig i bilen och hämta Fästmön och Elias i Himlen. Det blir vi tre som åker ut till Annas pappa. De två äldsta är på annat håll – Johan firar sin farmor som också fyller år, Linn är i en bit upp i landet och hälsar på en kompis. Fritzlan, gissar jag, ser fram emot några ensamma timmar hemma.

Äh, det var nog en ganska bra start på den här dan, trots allt…

Read Full Post »

Min bloggvän Arga Klara gjorde mig uppmärksam på ett relativt nytt fenomen: bolag som kollar dig på nätet. Dagens Nyheter Ekonomi skriver om detta och menar att våra åsikter på nätet kan krossa våra CV:n – om det vill sig illa. Nää, det här känns inte riktigt rätt…

DN Ekonomi konstaterar att allt fler arbetsgivare anlitar särskilda bolag för att granska personer man funderar på att anställa. Idag finns det ett tiotal företag som sysslar med bakgrundskontroller. Ofta är det små företag där ägarna tidigare har jobbat med vakt- eller säkerhetsfrågor. Det handlar om företag som

[…] 2Secure, ToFindout, Look Closer, Persongranskning, Gothia Protection Group och Lerdell Investigation […]

Lite läskigt, men faktum är att jag har noterat ett eller två av dem på min blogg… Ännu lite läskigare är det vad DN Ekonomi har fått fram när man bakgrundskollat företagen – allt från obetalda trafikavgifter till restskatt, orena revisionsberättelser och… misshandel. Men klart läskigast är ändå att dessa företag bryter mot lagen.

Datainspektionen menar att det är

[…] vanligt att företagen registrerar brott och inkomstuppgifter som strider mot personuppgiftslagen (pul). Den jobbsökande ska också underrättas om kartläggningen – vilket inte alltid sker. […] Det händer ibland att bakgrundsföretagen även kontrollerar anhöriga eller dammsuger belastningsregistret från domstolarna där ärendena många gånger är urgamla och redan bortgallrade ur polisens egna arkiv […]

De senaste åren har jag och flera med mig noterat ett antal fall där anställda blivit av med sina jobb för nåt de har skrivit på Twitter, bloggar eller Fejan. Det nya är att arbetsgivarna nu kollar av sociala medier INNAN de anställer nån. Och det är inte heller få företag som ägnar sig åt det heller, enligt DN Ekonomi…

[…] En nyligen gjord enkät av Stockholms handelskammare visar att fyra av tio företag som söker personal söker uppgifter på sociala medier. Vart femte företag, 19 procent, sorterar bort en kandidat med anledning av den information som vaskas fram på internet. […]

Men problemet är att det som skrivs i sociala medier generellt sett inte är tillförlitlig information. Det är åsikter. Och i Sverige har vi ju nånting som kallas yttrandefrihet, så vi har genom grundlagen rätt att uttrycka våra åsikter. Att tycka och att ge korrekt information är ju två helt skilda saker. Dessutom är ju en del av oss tämligen ironiska när vi skriver. Ironi uppskattas av en del, men uppfattas inte av andra som i stället tror att man menar det man skriver när man i själva verket är ironisk. Då kan det ju bli jättefel.

Andra exempel på när det kan bli jättefel är, enligt Samuel Engblom, jurist på TCO

[…] En person som blivit mobbad på jobbet kan bli omskriven av för­övaren. Sanningshalten i det skrivna spelar ingen roll, offret stämplas som eventuell bråkmakare och gallras bort […]

När jag bloggar och twittrar bjussar jag mycket på mig själv. Jag är ofta ironisk, men jag anser inte att jag har nåt att dölja eller skämmas för. Vill jag skriva djupt personligt gör jag det under lösen, vilket innebär att endast ett fåtal personer – eller ibland bara jag själv! – kan läsa! Däremot tycker jag inte att det är OK att

ta referenser 

på det här sättet. Jag menar att det inte är OK att söka på personer och läsa andra personers omdömen om dem i bloggar och andra medier på nätet. Det handlar ju om subjektiva uppfattningar, visst, men det kan ju också vara antagonister som svartmålar varandra. Hur sanna blir texterna då?

Ibland lämnar jag min bloggadress som arbetsprov. Då handlar det om mitt sätt att skriva eller kanske vissa ämnen jag ofta skriver om. Kan en presumtiv arbetsgivare inte se att det jag skriver är min sanning, det vill säga mina åsikter och inte Sanningen, då vill jag heller inte arbeta för den arbetsgivaren.

En arbetsgivare som inte heller tillåter divergerande åsikter bland sina anställda är inte heller särskilt lockande. Som anställd skulle jag snabbast möjligt söka mig därifrån. Och även om jag inte skulle blogga om det då skulle jag säkert sprida mitt missnöje på annat sätt. Vi människor har ett behov av att få pysa. Så länge man inte röjer sekretessbelagda saker finns det inget som hindrar att man pyser. Tycker jag, dårå. Vad tycker du???

Read Full Post »

Ja, frågan i rubriken ställer jag mig fler gånger om dan. Och jag måste nog till 90 procent svara nekande på den. Jag har varit hemma en stund, jag ringde mamma från mobilen – med blåtand, förstås! – från bilen och så har jag varit ute med fyra soppåsar. Nu sitter jag vid datorn och äter min middag – belgiska sjöfrukter. Jag fick en enkilos chokladkartong av mamma i julklapp, men jag har jobbat hårt med att tömma den de senaste dagarna…

Belgiska sjöfrukter vid datorn.


Belgiska sjöfrukter är otroligt söta
och består av både ljus choklad och vit choklad. Inuti är det nån sorts nougatfyllning, tror jag. Sött som tusen och när jag nu har tryckt i mig fem bitar i rask takt börjar jag faktiskt må lite illa… 😐

Hur som helst, idag noterar jag att WordPress har protesterat mot SOPA – inte bara på sin amerikanska sida utan även den svenska när man klickar på den. Jag tycker att det är bra och modigt att ett bloggställe tar ställning! Själv har jag inte kunnat låta bli att blogga idag. Det har hänt så mycket… underligt och skrattretande – och omtumlande! Tyvärr går det ju inte att skriva öppet om vissa saker eftersom alla som besöker den här bloggen inte är välvilligt inställda. Det drabbar i sin tur alla som inte har lösenord, men det är inte mitt fel utan beror på Sir Väs, Råttan, DLF* med flera. Det jag kan meddela alla som inte har tillgång till lösenordet är att mina dagar nu för tiden är… intressanta och jag skrattar och förvånas mycket – samtidigt som jag blir rätt förbannad. Och så händer det spännande saker som kan påverka min framtid till det bättre, för en gångs skull!..

I kväll klockan 19 och i cirka 20 minuter ska jag få lite extra kraft, så under den tiden sitter jag inte vid datorn. Dessutom stänger jag av mina telefoner och mobilen. Bara så du vet. Men du behöver inte oroa dig, Tofflan will always be back, one way or another…

To be continued…

 

*DLF = en folkhop som består av fega backstabbers

Read Full Post »

Det var nån som tyckte att jag skulle tänka lite positivt så skulle allting ordna sig, ungefär. Ja ja. Det mest positiva jag kan tänka idag är att jag inte ska dö. Inte än, i alla fall. Fast om det är så värst positivt vet jag inte.

Jag håller på att bli förkyld just nu. Den som har drabbats av en sån svår sjukdom vet att man oftast mår sämre innan den bryter ut. Det är i innan-läget jag befinner mig. Blotta tanken på att jag ska storstäda och tvätta bilen i morgon gör mig helslut. Ändå mår jag mycket bättre i skrivande stund än min vän Rippe. Nyopererad har Rippe just fått komma hem. Många tankar och kramar till dig och förstås en förhoppning om att du ska må bättre snart!

Jag ska skriva ett till inlägg här alldeles strax. För att ingen ska känna sig uthängd eller förvånad att det inte går att läsa skriver jag det under lösen. Nytt lösen.

Read Full Post »

Morgonens telefonsamtal klarades av strax före klockan nio. Och nu avvaktar jag besked. Du som har mitt lösen kan läsa mer om det här! Jag känner mig nöjd med mig själv, jag har gjort vad jag har kunnat. Nu ligger bollen hos andra.

Som synes av den tidigare bilden av osten var det dags att fylla på förråden idag. Jag tågade iväg till Tokerian och kom hem 400 spänn fattigare, men med två tunga matkassar. Däruti hamnade nämligen inte bara en ostbit utan bröd, soppor, kycklingkorv, flingor, sköljmedel och lite annat. Jag hade tur för sköljmedlet, chilibågarna och mums-mumsen var det extrapris/rabatt på – de två första varorna var två för priset av en, mums-mumsen gick jag på att köpa två paket med fem kronors rabatt. Nåja, nåt måste man unna sig med tanke på att vi kanske vill mysa lite så här på sportlovet.

På Tokerian utspelade sig inte nåt särskilt mer än att en man bad en jämnårig anställd att hjälpa farbror (uff, peddovarning!) och en unge trotsade så vilt att h*n nästan sparkade sönder mina mums-mums. Eftersom jag hade båda händerna upptagna och inte kunde ge ungen Onda Toffelögat undslapp jag mig i stället, svagt väsande en svordom.

Och jag har faktiskt inte ljugit om att Tokerian är lite speciell när det gäller sin skyltning. Inte nog med att man är inkonsekvent i sin stavning…


Jaa, hur stavas det egentligen? Pommes strips eller pommes stripes..? En vägledning kan ju vara att studera förpackningarna. Det har EN  av skyltmakarna gjort.

                                                                                                                                                             Man kan inte stava så bra heller…


Det är svårt att stava rätt till detta land… Men kanske skyltmakaren ville hylla sin mamma Britta?

                                                                                                                                                      Nej, skyltmakaren kan inte ens stava till detta ord:


Det här ordet stavas i verkliga livet med två n.

                                                                                                                                                          Sen är det lite si och så med placeringen av varorna.


Nånting hör inte riktigt hemma på den här hyllan…

                                                                                                                                                        Ja, det händer ganska ofta att man… förundras…


Det här ser inte heller riktigt rätt ut…

                                                                                                                                                             När man går omkring på Tokerian börjar man ibland fundera över sitt förstånd.


Vad har Danielkaffet ihop med pfefferonisarna, egentligen?

                                                                                                                                                      Och hur kommer det sig att påskfjädrarna kamperar ihop med fruktdrycken?


Kan det ha att göra med att man blir törstig om man killar sig i halsen med påskfjädrar?

                                                                                                                                                            Nej, det är inte mycket som står rätt till på Tokerian… En man i en butikslåda…


Herr Vant, hallå! Lever du???

                                                                                                                                                          Rörigt är det onekligen och man kan ju inte hjälpa att man funderar vem som rör till det på Tokerian.


Undrar om det är herr Vant som har lagt sin Merflaska bland strumpbyxorna…

                                                                                                                                                            Nej, det förekommer många konstiga varuplaceringar. Men jag har INTE ljugit om att sopporna är placerade under skylten Köttbullar


Köttbullar… fast soppa.

                                                                                                                                                           Efter detta utstuderat elaka bildreportage drar jag mig tillbaka för att begrunda allvaret i en av våra kvällsblaskor med tillhörande TV-bilaga.

Read Full Post »

Ja nu har det visst börjat spöka här på bloggen också! Perhaps a trolley’s been passing through..? Först upptäckte jag att svar som jag skrivit och publicerat på vissa kommenterar plötsligt försvunnit, hade blivit raderade. Sen verkar det vara märkligheter med lösen. En tredje konstighet är att vissa kända kommentatorer plötsligt har blivit tvungna att godkännas av mig först innan kommentarerna publiceras.


Has one of these been passing through???

                                                                                                                                                         Så nu undrar jag om jag verkligen skriver alla inlägg själv. Jag är nämligen inte så säker på det.

Read Full Post »

Det är ingen bra dag för mig idag. Idag är det svårt med sociala kontakter, men jag försöker att ”utsätta mig” för det jag tycker är svårt för att jag vet att det är bästa medicinen. Jag har varit med Fästmön och handlat, jag har haft ett vuxet samtal med Frida och jag har fikat med barnen minus Linn men plus deras snälla mormor. Så säg inte att jag inte försöker. Däremot känns det som om jag var tvär mot två vänner via mejl, men det är svårt att förklara varför jag inte orkar mejla, men klarar att blogga – också om trams. Fast glöm aldrig bort att bloggen är min gratisterapi!!!


Det kan vara svårt att förstå att jag klarar att skriva på vissa håll och på andra håll inte.

                                                                                                                                                     Familjen vill jag orka finnas till för mest. Det är också i familjen jag finner kraft att orka en timme eller en dag till. För där är jag så gott som oförställd. När jag bloggar är jag en roll – ÄVEN om jag skriver mycket personligt och absolut inte ljuger.

Idag räckte krafterna knappt till familjen heller. För hur det än är kan man ju inte sätta sig ner och vråltjuta när man har barn och unga omkring sig. Och det är ju på gott och ont! Jag tränar mig i att hålla masken och behärska mig, samtidigt som jag befinner mig i en omgivning som vill mig väl.

Det bara är en sån där dag idag när inte mycket är bra. Jag är orolig för framtiden, orolig för ekonomin. Och även om jag vet att rättvisans kvarnar mal så skänker det mig inte mycket glädje. Möjligen, som sagt, att jag blir nöjd med att kanske få bekräftat att det inte var mig det var fel på. Men det ger mig inte mitt gamla liv tillbaka och ett jobb måste jag ha så att jag kan betala mina räkningar och inte hamnar på den där parkbänken som alla tror att jag skämtar om hela tiden. Du ska veta att det är allt annat än ett skämt.

Jag känner en sån skuld gentemot Anna och min lilla mamma, framför allt. Anna får bära ett sånt tungt lass och min tanke var ju att avlasta henne. I stället får hon bära mig också vissa dar och det var absolut inte meningen.


Anna du, du skulle inte behöva bära mig också…

                                                                                                                                                                   Min lilla mamma drabbas av elakheter på grund av mig och det har jag svårt att acceptera. Jag erkänner, jag kan vara skitförbannad på mamma ibland, men det har jag rätt att vara – precis som hon har rätt att vara skitförbannad på mig. Men ni skvallerkärringar, gå på mig i stället, inte min mamma. Min mamma har ett tungt nog kors att bära ändå. Jag tycker att hon är beundransvärd hon också som har orkat med allt som har hänt sen sommaren 2006 utan att bli totalt snurrig i bollen!


Fast ibland är hon en riktig kladdmaja, mamma! 😀

                                                                                                                                                        Jag hade tänkt lägga det här inlägget bakom lösen, men jag ska blotta mig. Det ingår i projektet att bli mitt nya jag. Ett ödmjukare jag. Ett jag som vet att allting kan gå itu – och inte bara itu utan till och med i tusen bitar…

Nej, idag är det ingen bra dag, men då borde den ju verkligen kunna bli bättre..?

Read Full Post »

« Newer Posts