Uppe i ottan

Idag är det fredag. I kväll kommer Fästmön till mig. Underbart! Jag har längtat såå! Allt måste gå som en dans – en väldigt snabb sådan – idag. Jag har gått ut hårt. Redan publicerat ett antal saker externt och internt, gjort en sammanställning av medias bevakning av en het nyhet här i veckan och lite smått och gott. Saknar att inte nån centralt i organisationen gör medieanalyser. Har man bara bra underlag kan man göra såna själv – det gjorde jag på mitt förra jobb – och det tar faktiskt inte lång tid. Inte behöver man göra djupanalyser heller. Ibland räcker det med att kategorisera i facken positiv nyhet, negativ nyhet och neutral. Eller hur media tolkar ett pressmeddelande eller en nyhet. För det behöver ju inte heller vara såsom man hade tänkt…

Solen syntes tidigt i morse på baksidan av jobbet. Jag passade på att fota genom ett fönster.

En kall och solig dag idag igen. Termometern hemma visade neråt -18 grader. Jag bävar för varje kallstart av Clark Kent*, men han är så duktig och startar på första försöket – utan att ens hosta. På lunchen ska jag traska bort till Thaistället för att träffa den kloka L. Det var hur länge sen som helst vi sågs! Vi pratar rätt mycket jobb – och samtidigt mycket annat väsentligt också.

Idag tänker jag lämna byggnaden tidigt. Jag ska ner till lokalblaskan och hämta ut mitt nya presskort, som hade kommit igår. Jag har klarat mig utan presskort sen mitten av oktober, men det är alltid bra att ha, särskilt som jag gör en del skrivuppdrag. Journalisten, hos vilken jag ska lösa ut mitt presskort, går på två veckors semester från i eftermiddag, så det är därför jag måste lämna byggnaden på eftermiddagen.

Igår kväll tankade jag och även om det var skitkallt och kö till pumparna är jag glad att jag har det gjort. Annars skulle jag få göra det idag. När jag ändå är på stan ska jag svänga förbi Feskarn i Saluhallen och hämta ut mitt Fredagsmys! Det ska bli spännande – och en recension kommer förstås på en blogg nära dig sen! I förväg kommer ett TACK till vännen Rippe, för detta var nämligen Rippes present till mig på 50-årsdagen i april förra året.

Jag ser väl inte direkt fram emot att trassla mig in i stan en löningsfredag, så jag ska försöka hitta en parkering lite utanför, men på lämpligt gångavstånd. Själv är jag glad och tacksam för att jag tillhör dem som fick lön idag och dessutom löneförhöjning! Jag struntar fortfarande i att min nya lön ligger betydligt under den lön jag en gång hade. Men löneförhöjningen i sig visar att jag är värd nånting, trots allt. Så nu är det bäst att jag gör skäl för pengarna!.. För övrigt räcker min lön till de räkningar jag har den här månaden och jag får dessutom pengar över. Det är jag nöjd med. En del människor får så sjukt mycket i lön att de borde skämmas, men det har de flesta inte vett till! De enda som borde ha skyhöga löner är de som har andra människors liv i sina händer. Det är min åsikt och den står jag för.

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

På bättre humör!

Idag blev det en mycket bättre dag än igår. Tänk att man ändå inte kan tro det, trots att alla säger

I morgon blir det bättre, ska du se!

Jag var som ett åskmoln igår kväll och synen i duschrummet var väl… rätt rolig. Fästmön fick skratta lite i alla fall och det bjöd jag på. Nästan.

Idag var jag på jobbet strax efter klockan sju. Vid elva-tiden hade jag fått tre gånger så mycket gjort som under hela dan igår. Då har man hämtat igen ganska bra och kan vara nöjd med sig själv. En stund.

Jag stack iväg på ett ärende vid lunchtid eftersom jag insåg att mamma har namnsdag nästa vecka. Köpte med mig en sallad tillbaka som jag åt i lunchrummet i huset, för en gångs skull. Fick trevligt sällskap av prefekten på institution 1 och passade på att fråga honom till råds om vad jag skulle begära för procent av prefekten på institution 2 – som jag hade lönesamtal med efter lunch.

Passande frimärke på mammas namnsdagskort.

Lönesamtalet avlöpte bra. Jag fick inget bud och gav inget bud, men vi pratade om vad jag gör, vad jag har i lön och hur arbetet går. Eftersom framtiden är osäker tog jag upp där och prefekten svarade att det måste förankras lite här och var, men att han gärna ville veta mer om min bakgrund. HEPP vilken tur att jag hade mitt aktuella CV på en USB-sticka i väskan, liksom min personliga hemsida på företaget klar. Som bonus hittade jag en lista med aktuella referenter som jag bifogade. Han ville också ha en sammanställning av vad jag kan erbjuda för tjänster, så jag mejlade M eftersom vi ju satte ihop en sån för ett tag sen. Men sen började jag på en egen, lite mer konkret. Jag förväntar mig ingen astronomisk löneförhöjning, det finns andra värden när det gäller arbete – till exempel att man trivs, att ens kompetens efterfrågas och att arbetskamraterna är snälla mot en. Det är man jag inte van vid…

Resten av eftermiddagen fixade jag lite andra saker, som, liksom en del av det jag gjorde på förmiddagen, jag inte trodde mig om att kunna. Ibland slår det där jädra dåliga självförtroendet klorna i en. Tur att man har 25 procent finne i sig då och kan plocka fram sisun. Jag lyckades med två saker jag inte trodde att jag skulle klara!

Igår blev det indiskt till middag med Anna som kock; idag blev det thailändskt med mig som kock matleverantör via thaistället på jobbet. Rejäla lådor med fyra kycklingspett var samt ris och några gurkskivor för endast 110 spänn!

Efter maten rultade jag (ja, jag är tjock och då rultar man!) ut med soporna, vattnade de 42* och ringde mamma, men sen gjorde Anna mig på riktigt bra humör. Hon skruvade loss duschmunstycket i badrummet och monterade på duschen i duschrummet och satt på det nya duschmunstycket, det som inte passade i hållaren på stången i duschrummet, i badrummet. Nu har jag två fungerande duschar igen! Underbart!

Duschen i duschrummet, numera utan silvertejp.

Duschslangen i badrummet fick nytt munstycke. Det ser ju inte världsasnyggt ut, men det är funktionellt.

Tack snälla Anna, min egen rörmokarhjältinna!

I skrivande stund pågår en jämn Wordfeudmatch med AstroMonica, men jag ska strax slänga mig i fåtöljen och bara, bara softa. Den här veckan innehåller enbart tidiga morgnar på vardagarna, så jag är ganska trött. Nästa vecka ska jag försöka vara piggare så att jag kan hämta mitt öl-pris tillsammans med Mie. Efter det räknar jag med att till och med hälen blir på bättre humör så att jag liksom DANSAR hem…

*vattna de 42 = vattna alla mina krukväxter

Livet är kort.

Read Full Post »

Fuskande män – och en kvinna

Medan jag satt och väntade på att ett möte skulle börja i morse bläddrade jag igenom gårdagens Aftonbladet. Där fanns ett uppslag om bluffare som lurar Försäkringskassan på bidrag. Rullstolsmannen, Pingismannen och Kaninmannen är en trio som i media har utökats till kvartett genom Hamburgerkvinnan.

Kaninmannen?

                                                                                                                                                       Hamburgerkvinnan är misstänkt för att ha lurat till sig fem miljoner i bidrag från Försäkringskassan under sex år. För mig är detta fullständigt obegripligt!  Eller är det så att Försäkringskassan gör skillnad på skit och pannkaka? Nej, jag vill inte tro det. Men… Jag känner en person som har en låg lön och som varit berättigad till bostadsbidrag. Bidragsansökan lämnas in varje senhöst. I den ska man gissa sig till eventuell löneförhöjning under året. Det kan ju vara lite svårt. Och för min bekanting har en mycket liten löneökning gjort att h*n plötsligt är skyldig Försäkringskassan en massa pengar. Eftersom h*n inte har nån hög lön betalar h*n en hundralapp eller så tillbaka till kassan varje månad. Samtidigt som h*n får bidrag, beräknat på en uppskattad årslön för i år. (Återbetalningen gällde ett tidigare år.) Detta innebär för min bekanting en återbetalningstid på, vad var det nu, tolv år… Är det vettigt, det? Jag tycker att det låter som rena snurren!

Det måste finnas ett bättre system att lösa detta. För när det är så här knäppt kan till och med jag nästan förstå att folk bluffar och fuskar. Nästan. Min bekanting fuskar emellertid inte, det vet jag. Däremot har h*n varit ärlig och informerat Försäkringskassan om minsta krona h*n tjänat utöver den gissade årslönen. Det kan inte vara rimligt att ett bidrag ska vara ett fastslaget belopp varje månad för ett år framöver. Varför är det så svårt att genast ändra i utbetalningen om man anmäler ändrad inkomst genast?

Såna här idiotsystem – för jag kan inte kalla dem annat! – skapar fifflare och bluffare. Man undrar hur många som kommer undan. Dessutom förundras jag över hur Hamburgerkvinnan har lyckats bluffa till sig fem miljoner på sex år… Det handlar om över 800 000 kronor om året. Och först nu bli upptäckt, efter sex år – när min bekanting straffas en gång om året… Är det skillnad på skit och pannkaka?..

Bluffarna uppger att de har funktionshinder, skador eller sjukdomar som gör att de inte kan arbeta – och i många fall behöver personlig assistans. Gissningsvis är detta individer som är totalt empatibefriade eftersom de inte fattar att de sabbar för dem som verkligen har funktionshinder och som verkligen behöver både bidrag och assistenter!

Nej, vet ni vad, Rullstolsmannen, Pingismannen, Kaninmannen och Hamburgerkvinnan! Ni får en stor fet bak av mig. För att inte förstår att ert beteende gör att reglerna hårdnar och företeelser som angiveri ökar. Och att de små, de som egentligen har rätt att få hjälp, inte får den. För de är inte tillräckligt friska/funktionshinderlösa/modiga för att att ställa till ett stort hallå…

En svart bak till alla bluffare som sabbar för dem som verkligen behöver bidrag och hjälp från samhället. Skäms!

Read Full Post »

De flesta chefer vill byta jobb

Läser om en intressant undersökning som tidningen Chef har gjort. Bland cirka tusen chefer vill 75 procent byta jobb. Samtidigt som det finns saker som skulle kunna hålla dem kvar.

Främsta skälet till att cheferna vill byta jobb är missnöje med den närmaste chefen. Så en ny chef till chefen skulle kunna vara ett sätt att få henne eller honom att stanna kvar. Andra saker att vifta med är förstås löneförhöjning, men också effektivare organisation, bättre karriärmöjligheter och mer stöd i chefsrollen.

Sämst betyg i ett chefstest får Socialstyrelsens chef Lars-Erik Holm. En del menar att han har skapat ett skräckvälde. Bloggaren Gullan har under lång tid kritiserat honom.

Makt har man som chef också…

                                                                                                                                                        Enligt Chefs ledarliga finns det fler dåliga chefer, till exempel Gudrun Sjödén, Stefan Ingves och Micael Bindefeld. Medelbra chefer enligt listan är bland andra Anna Maria Corazza Bildt, Cecilia Malmström, Peter Settman, kungen, Amelia Adamo och Erik Fichtelius. Toppchefer är, för att nämna några, Marie-Louise Ekman, Christer Björkman, Barack Obama och Robert Aschberg.

Tja, inte är det lätt att vara chef. Man måste fatta en massa beslut och man har en massa makt och lön, dessutom. Samtidigt har man också en massa ansvar. Inte konstigt att många anser att de flesta chefer är psykopater… Hur står de annars ut?..

Read Full Post »