Posted in Böcker, Personligt, tagged antik, april 1962, arbetslösa, Aroma, artikel, askfat, ägare, äpplemotiv, öppettider, belamrad, bilder, borttagen möjlighet. egna platser, Britt-Marie Citron, Champisaffisch, Charlotta Johansson, cigarr, cigarrett, djup, efterrättstallrik, engelsk, Femina, fin, fina grejor, Fokus, fynd, Fyra Mackarnas Hörn, gåva, god insats, hitta på, Hjalmar Brantingsgatan, huvudmål, Ilona Szatmari Waldau, individens förutsättningar, inramad, Instagram, inte så bra på att stava, iordning, journalist, karta, kläder, kolmårdsmarmor, kvalitetssaker, lampfot, lampor, längre inlägg, leksaksbensinpump, liten, litteratur, lokal webbtidning, loppis, möbler, med hjärtat i halsgropen, miniloppisrunda, Motala, Motalaskandalen, nagg, namn, omöjligt namn, perstorpsbord, premiärbesök, prydnad, prylar, rädd, Rörstrand, retro, riva ner, ryggsäck, Sölve & Co, second hand, Shellmacken, skålar, snar framtid, snygga burkar, Social ekonomi Uppsala, sociala medier, Soul Food, syltburk, teakhyllor, Uppsala, Uppsala Ekeby-keramik, Vaksala torg, vardagsporslin, vettig sysselsättning, vintage, webbplats on 27 augusti 2015|
4 Comments »
Ett inlägg om butiksnamn – och fina grejor, förstås.

Sex stycken fina, djupa och engelska efterrättstallrikar finns bland annat på Social Ekonomi Uppsala för 20 kronor styck.
Det blev en miniloppisrunda igår framåt kvällningen. Jag skulle kolla in Uppsalas nyaste antik-, retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4 A. Butiken är så ny att den inte ens har nåt namn än! Och det går inte att hitta på nåt namn till den heller via Instagram för att placera den på kartan, för den möjligheten är numera borttagen (att hitta på egna platser). Men… vi börjar väl med first things first…
På vägen mellan Toffelhemmet och den nya butiken, i Fyra mackarnas hörn vid Shellmacken, ligger secondhandaffären med det helt omöjliga namnet Social Ekonomi Uppsala. De är inte så bra på att stava på sin webbplats, men de gör en god insats genom att ge arbetslösa en vettig sysselsättning med fokus på individens förutsättningar.
Här finns en del riktigt fina grejor, men en kan också göra fynd vad gäller vardagsporslin. Och böcker, förstås. Ja jag erkänner, jag köpte en bok idag för hela fem kronor. Det ska bli riktigt spännande att läsa journalisten Britt-Marie Citrons Sölve & Co som handlar om den så kallade Motalaskandalen vid mitten av 1990-talet.

Dagens fynd var skandalöst billigt, fem kronor.
Men huvudmålet idag var ju den nyöppnade lilla butiken runt hörnet från Soul food och ett övergångsställe, nästan, från Vaksala torg. Kanske butiken inte är så liten egentligen, men den är… belamrad! Här finns ett mindre rum med kläder och ett större rum med möbler och prylar. Detta är definitivt ingen loppis utan här säljs kvalitetssaker. Jag såg allt från snygga burkar och en och annan leksak till lampor, skålar, perstorpsbord och teakhyllor, Uppsala Ekeby-keramik med mera. Charlotta Johansson och Ilona Szatmari Waldau. som driver butiken, har ännu inte kommit riktigt iordning. En gick med hjärtat lite i halsgropen under premiärbesöket, rädd att riva ner nåt. Alltså, det är inget ställe där du ska bära ryggsäck på dig!
Här är några bilder från mitt besök idag i den namnlösa butiken:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Lite längre fram, men ändå inom en snar framtid, hoppas jag kunna göra ett längre inlägg här på bloggen och eventuellt också en artikel på en lokal webbtidning om Uppsalas nyaste stjärna bland retro- och vintagebutikerna. Men… nu behövs lite hjälp! Butiken har inget namn! Har du nåt förslag går det alldeles utmärkt att lämna det i en kommentar här på bloggen så för jag det vidare. Butiksägarna har egna idéer kring namn, så några namnförslag behöver de inte!
Vill du gå till den namnlösa butiken och kika på egen hand på vad som finns eller kanske få inspiration till namn på butiken är den alltid öppen onsdagar och torsdagar klockan 15 – 18 och lördagar klockan 10 – 15, men den kan vara öppen även andra tider!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, Ironi, Personligt, TV, Vänner, tagged Adidas, andras recensioner, ärlig, barnslig, behöva, beskriva handlingen, besviken, bilkörning, bjuda, bröd, brevbärare, brutalare, duktig, dyrt, engelska, examen, fan club, födelsedagsfika, författare, försättsbladet, fika, form, fotsteg, gammal, garage, gå, glad, googla, grannar, Gränby centrum, grym, hälsning, huvud, huvudämne, icke läskunnig, inhopp, inkompetent, inlägg, inte alls lika namn, inte korrekt, intervju, journalistiskt hafsverk, kaffe, kan inte läsa, klädvårdsrulle, klämma till med, kolla, kuvert, kycklingchorizo, läsa, litteratur, litteraturvetenskap, lokal webbtidning, macka, mamma, mängd, medelpris, middag, mindre roligt, missa inte, missnöjd författare, mobiltelefoni, munläder, När livet vänder, nöjd, ny, orange, påminna om min, pengar, person, post, postbox, prova, publicera, räksallad, recensera, regler, shopping, skohorn, skojig, skratta, skriva, skryta, slant, snäll recension, svart, Sveriges Television, tack, toppen, trasig, underkläder, uppdrag, ute och cyklade, verk on 08 april 2015|
6 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan träffar en vän samt byter ut gamla trasiga grejor mot nya och hela.
Dagens utflykt gick till Stormarknaden. Jag behövde ett par hela skor. Fem skoaffärer på en halvtimme blev det innan ett par nya, svarta och orange Adidas var inköpta för 800 kronor, ett medelpris när det gäller gympadojor, insåg jag. Jag hann till och med prova dem MED mina inlägg och de kändes toppen. I kväll ska jag känna efter hur de känns att gå i garaget tur och retur samt för bilkörning. Eftersom mitt skohorn och min klädvårdsrulle också hade gått sönder inhandlades även nya och hela såna. Mammas peng var rundligt tilltagen. Jag som nästan aldrig köper kläder inhandlade även underkläder idag! Sånt som är mindre roligt – och ofta mycket dyrt – att köpa, men som man behöver. Nu har jag en slant kvar och den räcker till mat den här månaden och kanske en fika på min födelsedag. Jag har för övrigt ringt mamma och berättat om inköpen och jag tror att hon var nöjd.
Detta bildspel kräver JavaScript.

Peter – med fotsteg in genom huvudet och ut genom det. En rätt skojig bild blev det och det var tanken. Pe gör mig nämligen glad!
Mellan mina inhopp i de olika affärerna träffade jag Pe. Det går aldrig undan mer än i vårt munläder när vi ses. Enligt Pe:s och mina regler ska den av oss som har jobb bjuda den andra på fika. Därför åkte Pe på att betala en kaffe och en macka till mig. TACK! Plötsligt hade två timmar passerat och Pe skulle ut på uppdrag, medan jag ju fortsatte min shopping.
Hemma i New Village igen hittade jag grannarnas post i min postbox, så jag plingade på hos min fan club (<== ironi, för de gillar mig inte särskilt mycket) och överräckte två kuvert. Undrar om min post har hamnat hos nån annan granne… Jag och just dessa grannar har inte alls lika namn, så uppenbarligen kunde brevbäraren inte läsa, eller nåt.
På tal om att läsa fick jag veta idag att jag varken kan läsa eller recensera böcker. Märkligt med tanke på den mängd böcker jag läser samt min examen där litteraturvetenskap är huvudämne. En missnöjd författare kallade mig inkompetent och icke läskunnig samt min recension
ett journalistiskt hafsverk.
Jag skrattade mest åt det barnsliga. Tror författaren att jag skriver en snäll recension bara för att h*n skickar mig sin bok med en hälsning på försättsbladet? När jag nu läste vad jag hade skrivit i min recension tycker jag att jag var ganska snäll trots allt – särskilt med tanke på vad jag kunde ha klämt till med, men inte gjorde. Vidare skrev jag om verket och dess form och inte om personen-författaren – till skillnad från den uppenbarligen besvikna författaren som inte drog sig för att kalla mig saker som jag tycker är inkorrekta. Nä, jag är ärlig i mina recensioner, men kunde i och för sig ha varit brutalare i min ärlighet – fast vad hade jag vunnit på att vara grym? Förresten försökte jag kolla andras recensioner av boken. Nu när jag googlade fann jag en som påminde om min, en som inte var nån recension utan bara i korthet beskrev vad boken handlade om samt en intervju där författaren skryter om hur duktig h*n är på att skriva. Det var allt. Så nej. Jag känner inte att jag var ute och cyklade i min recension, som för övrigt publicerades för ett tag sen i en lokal webbtidning.
Idag blir det kycklingchorizo med bröd och räksallad till middag. Sen ska jag, som enligt somliga inte är så läskunnig, ägna mig en stund åt min bok på gång (som jag dessutom läser på engelska, ju) innan jag kollar på När livet vänder klockan 20 på SvT2. Missa inte det du heller – tycker jag!
Livet är kort.
Read Full Post »