Placerad i hörnet och socialt liv och leverne

Ett lite frustrerat inlägg i vilket Tofflan ändå utlovar att ta tag i saker och ting.

---

 

Min nya skrivbordsstol får stå i hörnet tills jag orkar ta nya tag med inställningarna senare idag.

Ja, jag fick ju en skrivbordsstol igår av vännerna A och J. Jag provsatt den på kvällen och en stund på morgonen idag, men jag får bara ont. Så nu sitter jag i min gamla trasiga, medan den ”nya” och fina och framför allt hela blåa stolen står i ett hörn i mitt arbetsrum. Men jag ska ta nya tag och försöka få till inställningarna, för jag vägrar att tro att min gamla stol är bättre än den blå. Så det, så. (Ja, jag är sur!)

Dessutom kanske det är så att jag har nåt skit i kroppen. När jag kom hem igår kväll fick jag först ont i magen, sen ont i huvudet också och slutligen ont i nacken – igen. Jag hade så ont att jag mådde illa. I ett ögonblick av klarhet insåg jag att jag varken hade ätit eller druckit sen frukosten, så jag pinade mig ut i köket. (Stackars mig, eller hur? <== ironi) Det blev en micrad liten ostpaj, inköpt på Tokerian för ett tag sen (två för 30 kronor), samt några bitar fetaost, tre småtomater och ett gäng svarta oliver. Osten och oliverna hittade jag i kylen och de hade överlevt påsken, tomaterna köpte jag igår.

Men det hjälpte inte att äta och dricka östgötsk mjölk. Jag la mig på soffan med en pläd och slumrade till i trekvart. Sen kändes det lite bättre och jag klarade av att se både säsongsavslutningen av Veckans brott och den där sena filmen på TV. Jag börjar visst bli en riktig cineast – fast från vardagsrummet, dårå. Hela två filmer såg jag igår och det är rekord. Jag brukar mest läsa om eftermiddagarna och kvällarna och se nåt enstaka TV-program. Som i kväll. Då ska jag naturligtvis se När livet vänder klockan 20 i SvT 2. Det är ett program jag försöker att aldrig missa. I kväll handlar det om psykisk sjukdom.

Fast först är det ju dag. Morgonen har jag som vanligt skött administration. Det var lite svårt att besöka vissa webbplatser, bara, och det är inte första gången. Suck! Dagens utflykt går till Stormarknaden där jag hoppas kunna hitta nya gympadojor som ska ersätta de trasiga jag nu går i. På sätt och vis blir det en födelsedagspresent från mamma, eftersom det är hennes pengar som betalar eventuella skor. Och när jag ändå är på Stormarknaden ska jag försöka inhandla en klädvårdsrulle och ett skohorn – mina gick ju sönder igår. Har jag för hårda nypor?

Mitt på dan ska jag träffa en vän och få höra en sida av en sak som jag kan ha missuppfattat. Kan ha, alltså. Det är viktigt att få klarhet i saker som handlar om människor man kallar sina vänner och som man gillar. När det gäller vänner har jag inte hårda nypor, men jag vet att jag kräver lojalitet och ärlighet. Skadad som jag är tycker jag att jag ofta blir sviken. Jag måste lära om och inte vara så hård och snabbdömande. Jag måste bli bättre på det sociala.

Vad händer hos DIG idag? Lär du om, är du placerad i hörnet och idkar du socialt umgänge? Skriv några rader och berätta i en kommentar så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En tiger för en ängel

Ett inlägg om en sorglig bok.

En åttaåring ska inte behöva kämpa mot demoner – eller ens bestämma om hon ska vara lojal mot mamma eller mot pappa. Men det är precis vad flickan Lotte tvingas göra. Jag har just läst Anne B Ragdes debutroman En tiger för en ängel, som jag fick av Fästmön i födelsedagspresent. Tack, älskling!

En bok om en kämpande liten flicka.

Den här boken kom ut redan 1990. Men ämnet är ständigt aktuellt: skilsmässa och barn. Det som skiljer romanen åt från andra böcker är att händelserna skildras ur barnets synvinkel. Flickan Lotte är åtta år när hennes mamma och pappa skiljer sig. Mamma gråter eller arg mest hela tiden och de har ont om pengar. Pappa har skaffat sig en ny fru och med henne också två nya barn. Det är först när Lotte åker på sin vanliga sommarlovsresa om åtta veckor till farmor och farfar som allt blir som vanligt. Fast det blir inte riktigt det heller. De otäcka skuggorna dyker upp även här.

Det den här boken handlar om, förstås, är en trygghet som går förlorad. Det är hemskt också att läsa om hur den lilla flickan kämpar med lojaliteter gentemot både mamma och pappa. Mot slutet gör det så ont när pappan, mot betalning, vill få Lotte att inte avslöja vem hon är. Det kom en tår eller två, faktiskt, nerför det förhärdade Toffelansiktet.

En klar femtofflare – trots att den inte är nån deckare!

Livet är kort.

Read Full Post »

Novembernytt från Månpocket

Månpockets månatliga nyhetsbrev ramlade in i inboxen nyss. Här kommer ett urval titlar som jag tycker är intressanta:

Mannen från Albanien av Magnus Montelius
Det är hösten 1990 och järnridån har nästan helt rämnat. I Stockholm faller en man ned från Erstaterrassen och omkommer. Han har ett albanskt pass på sig men hans existens förnekas av de albanska myndigheterna. Tre personer dyker upp på olycksplatsen. Den ene för att göra en rutinundersökning och den andre på jakt efter en story. Den tredje söker en plats att sova undan regnet. De ska alla upptäcka var och en på sitt sätt att sanningen om mannen från Albanien är mer komplicerad än den först verkar. Bakom ligger en historia om en sammansvetsad grupp människor som begravde sitt förflutna men behöll sina lojaliteter. Ett förräderi som en av dem lyckas dölja, men som långsamt och obevekligt avtäcks när mannen från Albanien dyker upp i Stockholm.

Skendöd av Thomas Enger
I ett tält i en avskild del av en park hittas liket av en ung kvinna. Hon är nedgrävd till midjan i jorden och stenad till döds. Hennes rygg bär spår efter piskrapp och en av hennes händer har huggits av.
Webbjournalisten Henning Juul har varit sjukskriven i två år efter att ha skadats i en brand där hans lille son omkom. Nu är han tillbaka på jobbet med ärr i både ansiktet och själen, och han sätts att bevaka mordet. På tidningen råder det vanliga kontrollerade kaoset, ändå känns allt främmande. Tryggheten är borta och det är som om han vore nybörjare igen. Att han dessutom tvingas samarbeta med sin exfrus nya kärlek gör inte saken lättare.

Tabula Rasa Hotels av Jonas Joelson
Före: David Skoglund var fixstjärnan i Stockholms reklamvärld. Han fick de snyggaste tjejerna, gick på de bästa festerna, sprang alltid framåt och var ständigt lika cynisk och briljant. En vinnare som krävde mer och mer.
Efter: David Skoglund är parian i Stockholms reklamvärld. En förlorare som skamset stryker längs gatorna och söker sig själv utan vare sig kompass, karta eller nåd.

Kråkornas fest av George R.R. Martin
Efter århundraden av bittra strider råder nu en osäker vapenvila. Robb Stark, Joffrey Baratheon, Renly Baratheon och Balon Greyjoy är alla döda och Joffreys blott åttaårige bror Tommen regerar i Kungshamn under överinseende av sin mor, den maktgalna Cersei Lannister som har många liv på sitt samvete.
Men kampen om makten över de sju konungarikena är inte slut. Stannis Baratheon har farit till Muren, på Järnöarna smider huset Greyjoy nya planer, i Dornien vill huset Martell hämnas prins Oberyns död, medan Brienne, jungfrun av Tarth, beger sig iväg på det omöjliga uppdraget att söka efter Sansa Stark. Och över havet kommer envisa rykten om att draklordens dotter fortfarande lever.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Svart – som natta!

I morse när jag kom till jobbet visade telefonen ett konstigt felmeddelande. Och när jag slog på datorn gick den snällt igång, men datorskrivbordet var alldeles svart förutom två vädergadgetar, en klocka och så datorns papperskorg.

Svart är i och för sig snyggt, men…

Tänk så handikappad man blir i mitt jobb när varken telefon eller dator funkar! Jag kunde inte ens kolla på vårt intranät efter driftinformation… Det visade sig snart att halva ”företaget” hade drabbats. Skälet var ett strömavbrott igår kväll. Strax efter klockan nio nådde vi cyberspace igen. För min del innebar detta svarta en förlust på en timma och en kvart, ungefär, jobbmässigt sett. Men jag satte mig så klart med en utskrift jag hade gjort tidigare, som tur var, och planerade mitt pratmanus inför onsdag om två veckor. Och faktum är att jag klarade av att läsa mina kråkfötter sen, när nätverket var igång igen, och jag skulle föra in ändringar och tillägg i filen på datorn.

Skriver jag för hand blir det mest kråkfötter, men jag klarade faktiskt av att läsa dagens!

Jag skippade därför förmiddagsfikat och jobbade större delen av lunchen, även om jag hann springa ner med IS och slänga i mig kesofyllda avocador och rödbetsris. Inte särskilt mättande, så i kväll kanske jag kokar lite färsk pasta som jag inhandlade igår.

På onsdag klockan 16 blir det äntligen sjukgymnastbesök! Jag ska träffa Janne som har behandlat min häl tidigare med akupunktur. Det funkade då, så jag hoppas att jag får det och att det funkar nu också. Vet inte hur många behandlingar jag fick sist, men Janne berättade att han satte tolv nålar… Då hade jag ont bak på hälen, nu har jag ont under. Man kan förledas att tro att det gör ont att få tolv nålar instuckna bak på hälen där man inte är så köttig, men det gör det inte! Bara jag slipper se nålarna, för ser jag dem, svimmar jag. Det som gör ont är när Janne kommer och snurrar på dem i halvtid. Uj, då kan det ila till som tusan!

I veckan ska jag väl också förbereda inför fönsterbytet och börja bära bort balkongmöblerna. Nästa vecka måste jag sen flytta möbler och börja plasta in. Bävar för att leva i detta kaos, men samtidigt har jag ju en alien som pockar på min uppmärksamhet så det här med fönstren får gå som det går. Den 25:e ska jag på läkarbesök på Sjukstugan i Backen och det känner jag mig synnerligen kluven till. Jag inser att nåt behöver hända nu, snart, för jag mår allt annat än bra. Samtidigt har jag väl ingen större lust att bli behandlad hos nån som i princip förstörde mitt förra liv. Jag misstänker starkt att jag, när jag får narkosen vid operationsdags, säger ett och annat om en viss förkrympt själ som trampar denna jord… Vem vet, jag kanske avslöjar ett och annat som denna själ trodde att h*n kunde undslippa. Det mesta finns för övrigt nedtecknat, jag bara väntar på rätt tillfälle att göra nånting med det. Det verkar inte som om jag kan förlåta och därmed bränna det jag skrivit ner… Jag har försökt, men hur starkt jag än har gjort det så går det inte. Det är en kamp med minst två förlorare, emellertid, och jag är en av dem. (För att inte tala om när och kära som indirekt har drabbats.) Tro inte för ett ögonblick att jag inte är medveten om det. Jag är inte alls perfekt som människa, men jag är i alla fall inte ond. Det vet jag med säkerhet. Och jag tycker att min strafftid (för vad? lojalitet? pliktkänsla? viljan att åstadkomma nånting?) borde tidsbegränsas. Man kan inte leva såsom jag lever nu. Jag kan inte leva.

Jag har skrivit i mitt eget blod.

Livet är kort. Ibland tvingar det in en på fel vägar.

Read Full Post »

Jag fick ett brev från 3 och blev tvungen att ringa…

Alltså, nästa företag som skulle behöva en kommunikatör är 3 (Tre). Jag var visserligen jätteglad att jag fick brev från dem igår och inte ett telefonsamtal. Men när brevet gör att jag är tvungen att ringa kundtjänst (som heter Kundservice hos 3) för att jag inte begriper vad det står, faller ju det braiga, så att säga.

Jag surfar mobilt med 3.

Jag köpte en leksaksdator för ett par år sen. Det bredband som kom med den var 3:s mobila. Det har jag varit ganska nöjd med. Det strular visserligen då och då, men det är relativt snabbt och har bra täckning. Och egentligen surfar jag inte så mycket på det, bara ibland när jag inte har tillgång till min stordator eller nåt trådlöst nät.

Men igår fick jag alltså brev från 3 med information om det abonnemang jag har. Där stod följande:

Från den 7 juli kommer vi att öka den inkluderade datamängden för dig som har 3Bredband Plus från 20 till 30 GB/månad utan extra kostnad.

Jaha… Jag kliade mig i huvet och tyckte att det lät bra. Men sen kom följande rader:

[…] Använder du mer än den inkluderade datamängden under en kalendermånad behöver du köpa till data för att kunna fortsätta surfa […]

Eh… då var det inte så bra, eller? För tänk om jag är nere hos mamma och surfar som 17 och så tar det bara slut dårå, eller?

Avslutningsklämmen:

[…] Vill du hellre behålla din nuvarande abonnemangsform med lägre datamängd, kontakta kundservice på [telefonnummer] senast den 7 juli.

Brevet är undertecknat

Charlotta Lundberg Kundservice & lojalitet

(Lojalitet..? Det var en konstig titel…) Hur som helst, jag är en tant. Jag är hyfsat tekniskt bevandrad, jag jobbar med webberier och jag bloggar, datorer är mina verktyg. Men hur mycket 20 GB respektive 30 GB är vet jag inte. Därför bestämde jag mig för att ringa Kundservice och fråga lite.

Som vanligt när man ringer en kundservice ska man först göra ett antal jävla knapptryck. När man tror att man har kommit fram är det enda man har kommit fram till en sketen telefonkö. Där kan man få vänta… Jag läste tidningar på nätet under tiden. Blev avbruten då och då av en inspelad manlig röst som talade om att jag kunde göra vissa ärenden via datorn. HA! Jag kunde inte ens logga in för de har gjort om inloggningen – med påföljd att nya inloggningsuppgifter skulle skickas till min 3-mobil. Fast det har jag ju ingen. Gissningsvis skickas uppgifterna till modemet. Jättebra. Ska jag behöva starta leksaksdatorn för att komma åt uppgifterna? Orka…

Min lilla är inte på när jag sitter med den stora. (Bilden är stulen nånstans.)

Vidare blev jag av den inspelade herrn upplyst om att jag KAN bli uppringd av 3:s kundundersökare efter samtalet. Vem tänker inte svara då? Just det. Jag. Jag bloggar om samtalet i stället. Vill 3 veta vad jag tycker kan de läsa min blogg.

Till sist svarade en levande ung man som talade nån sorts västsvensk dialekt som jag hade skitsvårt att förstå. Jag tror inte att han förstod mig heller, för han svarade lite konstigt på vissa av mina frågor. Hur som helst, nån surfning blir inte plötsligt avslutad – vilket man ju kan tolka

[…] behöver du köpa till data för att kunna fortsätta surfa […]

till. Det som händer är att surfningen, efter att ha nått ett visst tak, blir långsammare. Ok, det är ju en viss skillnad. ”Långsam – köpa data för att kunna fortsätta…”

Jag beslutade mig för att ha kvar det abonnemang jag har nu. Det meddelade jag också den unge mannen och så sa jag att det står att man ska kontakta Kundservice senast den 7 juli kring detta och kunde han anteckna hur jag ville ha det. Han verkade inte förstå vad jag sa utan talade om för mig att jag inte behövde göra nånting om jag ville ha mitt abonnenmang som tidigare.

Men det står ju i brevet att jag, om jag vill behålla min nuvarande abonnemangsform, ska kontakta Kundservice och det är det jag gör nu..?

sa jag. Men det behövde jag inte alls göra, sa den unge mannen och vägrade anteckna ett ord om mitt abonnemang.

Sammanfattningsvis:

1. Jag hade kunnat skita i att ringa, för jag behövde inte göra det om jag inte ville ha ett snabbare mobilt bredband – tror jag.
2. Den unge mannen och jag hade klara problem att förstå varandra.
3. 3 (Tre) behöver nån som kan formulera sig på lättfattlig och korrekt svenska när de skickar brev till sina kunder.
4. Vad innebär titeln lojalitet? Det glömde jag att fråga!
5. Shit! Jag glömde också att be om nya inloggningsuppgifter…

Read Full Post »

Tre år har gått…

I kväll har tre år gått sen Anna blev min fästmö. Åren har ilat förbi, tiden har gått så snabbt. Det har varit många tunga stunder, ja inte bara stunder utan långa perioder, men också tre år fyllda av kärlek, omtanke, lojalitet och värme.

Vi två på Pride 2009.

                                                                                                                                                                Anna, du är verkligen bäst! Och du vet att jag inte hade funnits kvar här om det inte vore för dig och för din tro på mig. Jag älskar dig.

Read Full Post »

Man ska inte sparka, inte slå

Nej, man ska inte sparka eller slå på varken människor eller tekniska apparater. Det fungerar de inte bättre för. Man ska bara svära lite över irriterande, svetsade och inbrottssäkra plastförpackningar. Sen tar man ett djupt andetag och förtränger sitt låga blodsocker och så följer man instruktionsboken. Du vet, den där tegelstenen som kommer med teknisk apparatur. Och faktum är att jag klarade det! Jag bytte bläckpatroner för tredje gången på min skrivare – och allting funkar! Blev ju dessutom bara liiite arg, på förpackningarna. För att inte tala om priset. Två patroner, en svart, en färg för totalt 608 kronor. Men plastkortet funkade bra i betalningsmaskinen, så vi kör ett tag till!

Mamma ringde när jag just hade stannat bilen på Stormarknadens parkering, så jag bad att få ringa upp henne senare. Så gick Fästmön och jag på lite olika håll i Skräckens Boning Stormarknaden. Anna köpte mat och jag inhandlade mina patroner samt en födelsedagspresent till lilla mamma. Jag kan ju avslöja att jag handlade på Akademibokhandeln, för mamma läser inte min blogg. Jag fick tag i en riktigt feel good-roman om lojalitet och villkorslös kärlek – det passar perfekt till mamma! Naturligtvis var jag färdig långt före Anna, så jag gick ut i bilen och satte mig och ringde tillbaka till mamma.

Ett GRATTIS-paket till lilla mamma.

                                                                                                                                                              Efter ett bra tag landade vi så småningom i Himlen. Slaktar-Pojken kom ut och mötte och bar in alla sex (6) matkassarna på sina två (2) armar! Vi tog resten – det var väskor och blommor och blomjord och f*n vet vad.

Tanken var att jag sen skulle åka direkt hem, men eftersom vädergudarna har bestämt sig för att tömma sina pottor över oss idag slog jag en pling till Jerka-mannen för att höra om barnen ville bli hämtade. Detta i stället för att de skulle bli dränkta under de drygt 20 minuter det tar att gå mellan Morgonen och Himlen. Det ville de två yngsta, Äldstan tar moppen hem till mamma senare. Och det passade ju bra för då fick vi med oss Elias cykel också. Jag har en väldigt liten bil, men med väskorna i bagageutrymmet,  Frida i framsätet, cykeln bakom framsätena och Elias liggandes i baksätet fick vi med oss allt och alla till Himlen.

Nu är jag hemma hos mig och gläds åt att jag har fått fart på skrivaren igen. Jag har skrivit ut de papper jag behöver till morgondagens möte och jag ska gå igenom dem senare.

För övrigt har jag haft en vänligoch intressant mejlväxling kring en tänkbar praktitk i höst, vilket gjorde att jag kunde torka mina tårar och orka en stund till! Dessutom hittade jag lite mat i frysen så nu har jag nåt att tina och värma till middag!

Ett stort TACK till alla er som gav mig kramar också! Det hjälper oerhört att ni lyssnar/läser och bryr er och tänker på mig. Buhuuuu… nu gråter jag nästan lite till för att jag blir rörd. 😥 Ni är GULD!

Read Full Post »

Indrivaren

Den 25:e filmen i Wallander-serien, Indrivaren. Når den upp till de tidigare filmernas standard eller är Wallander mättad nu?

Indrivaren är den tjugofemte Wallander-filmen i den här serien med Krister Henriksson i huvudrollen.

                                                                                                                                                           En ung tjej hittas mördad i sin lägenhet. Allt tyder på att hennes tidigare pojkvän, dörrvakten Fabian, är skyldig. Men under utredningen upptäcker Pontus att att Isabelle bär på hemligheter från sitt förflutna, nåt som har direkt anknytning till fallet. Hennes framtid som polis står därmed på spel samtidigt som hennes lojalitet mot både Pontus och Kurt Wallander prövas.

Wallander-filmerna brukar vara ganska trivsamma. Den här filmen är ganska otäck. Det är mycket våld, framför allt mot kvinnor och jag måste ärligt talat titta bort några gånger. För övrigt är filmen lagom spännande, dock inte särskilt överraskande. Medelbetyg.

Read Full Post »

Flyga drake

Flyga drake… Det låter nästan som en omskrivning för nånting annat. Och det ÄR det. Vänskap, lojalitet, lögner och att våga stå upp för varandra. TV4 visade i kväll filmen Flyga drake, en underbart vacker och sorglig historia från Kabul. Filmen är baserad på en bok med samma titel av författaren Khaled Hosseini.

Två vänner flyger drake. Men så händer nånting hemskt och vänskapen bryts.

                                                                                                                                                          Amir och Hassan är två pojkar som leker tillsammans i Kabul. Men Hassan är också son till Amirs fars tjänare. Hassan gör allt för Amir, som är en ganska feg pojke som helst skriver berättelser – Hassan kan inte ens läsa. En dag sker nåt hemskt och Amir får möjlighet att stå upp för sin vän. Men han sviker. Efteråt, i sina fruktansvärda samvetskval, ser han till att Hassan får skulden för en stöld. Hassan och hans far lämnar huset, trots att Amirs far ber dem att stanna. Och strax kommer den ryska invasionen. Nu tvingas även Amir och hans far att lämna huset – och sitt hemland för USA. Efter många år får Amir möjlighet att gottgöra det han gjorde fel.

Den här filmen är så magisk. Jag grät flera gånger när jag tittade på den. Det är så många känslor som bara väller fram – kärlek och sorg, framför allt, men även tankar kring svek och vänskap. Och barnen, som alltid blir lidande…

Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »