Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘loafers’

Ett inlägg om en film.


 

Frost NixonÅr 1974 var jag tolv år. I slutet av juli/början av augusti gjorde jag min första utlandsresa utanför Skandinavien med familjen. Det var en dag under den resan som Richard Nixon avgick. Och trots att vi var väldigt opolitiska i min familj (troligen därför att mamma och pappa stod på ena sidan, morfar på den andra politiskt sett – ja, morfar var med på resan – och då var det liksom ingen idé att diskutera politik, vi blev bara osams) minns jag händelsen. På hotellet fanns ett TV-rum och där såg jag Richard Nixon avgå på grund av Watergate. Nu, åtskilliga år senare, har jag äntligen tittat på filmen Frost/Nixon (2008) som jag spelade in för över ett år sen från TV8.

Den här filmen handlar om hur den kände TV-profilen David Frost får för sig att försöka få till stånd en intervju med Richard Nixon efter att han avgått som president. David Frost är en talkshow-värd, ingen skjutjärnsjournalist. Men han är populär. Och även om han många gånger är ute på djupt vatten – både vad gäller finansieringen av inspelningarna och själva intervjuerna – vägrar han att ge upp. Han får fyra dagar att intervjua Richard Nixon. Varje dag har ett tema och sista dagen handlar förstås om Watergate. David Frost och Richard Nixon är som två boxare i var sin ringhörna. Och bara en av dem kan vinna matchen.

Lustigt nog blir ett par skor symboliska. Skor utan snörning anses som icke manliga av ex-presidentens rådgivare. Dessa skor är italienska, så kallade loafers med spänne. Jag minns vad jag brukade kalla såna skor – som bars av högste chefen (man) på en av mina före detta arbetsplatser…

Loafers

Icke manliga skor?


Det här är,
som du förstår, ingen actionfilm. Den närmar sig snarare dokumentärfilmen. Största delen av filmen handlar om de fyra dagsintervjuerna. Över två timmar lång kan filmen säkert upplevas som seg. Jag förvånade mig själv med att inte tycka det. Det här är en bra film och den är intressant – om man minns händelsen. Skådespelarinsatserna tycker jag också är riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna, för mig, spännande dag. Och lite om igår, förstås.


Jag önskar att jag hade lyssnat
lite bättre på killen som ringde från verkstan och orerade om bromsarna igår eftermiddag. Men jag var så fruktansvärt uppstressad och ville bara att bilen skulle bli klar efter att ha väntat sen tidiga morgonen. Det jag emellertid uppfattade var att jag måste gasa mindre och bromsa mer.

Lite svårt, det, jag föredrar ju att gasa!

svarade jag.

Ändå tänkte jag på att bromsa ofta i morse när jag skjutsade Fästmön till jobbet. Bromsarna lät inte ett dugg. Dessvärre regnar det som 17, så det blir väl säkert gnissel innan kvällen.

Det regnar väldigt blött ute. Typ vräker ner. Björken utanför mitt arbetsrumsfönster är numera helt fri från löv. Det är verkligen höst, på väg mot den där otäcka säsongen som jag inte gillar alls…

Björken utanför utan löv

Blött på rutan och lövfritt i björken.


Enligt väderappen
ska det bli bättre mitt på dan. Det passar mig finfint, för mitt på dan idag sticker jag ut på äventyr. Först ska jag träffa en kompis och därefter blir det intervjuomgång nummer två framåt seneftermiddagen. Jag är nog inte hemma förrän kvällen och det kommer möjligen ett lösenskyddat inlägg om intervjun då. Om jag orkar. Jag brukar ju vara ganska medtagen, he he he. Det är lustigt, det där, för enligt dem som har intervjuat mig syns det inte ett smack att jag är nervös. Men jag ÄR det. Det ÄR en anspänning. Och så SKA det vara, tycker jag. Man ska vara lite nervös, man ska inte vara för självsäker och odräglig. Det som ändå känns lite jobbigt idag är att intervjun inte är förrän ganska sent idag. Då hinner jag arbeta upp nervositeten under dan…

Igår kväll var vi rätt slut båda två. Anna kikade på sitt nya schemaförslag i ett par timmar. Själv läste jag mest. Har knappt 100 sidor kvar i boken jag fick låna av vännen Gunilla. Den blir bara bättre och bättre för varje blad jag vänder. Det enda som är lite märkligt är det faktum att den är skriven av en man, men handlar om kvinnor.

Tusen strålande solar

En bladvändare!


TV:n stod på
och jag sneglade lite på Vem tror du att du är? Det är ett TV-program där kända svenskar får sina rötter påvisade. Ja, de slipper släktforska själva, typ. Igår var det Mårten Palme som visade sig vara släkt med än den ena, än den andra adelspersonen – och till och med kungar! Tydligen är Palmerna släkt med självaste Gustav Vasa! För övrigt noterade jag på några av illustrationerna som visades i detta sammanhang att gamle kung Gösta faktiskt hade LOAFERS på fötterna! Inte bara strumpbyxor, alltså! Men in tights… Hur sexigt är inte det..?

Detta påminner mig om att jag inte får missa skobytet idag! Jag ska köra i mina gympadojor, men sen byta till snyggskorna. Om jag inte glömmer bort det… Funderar också på, att ifall jag får det här jobbet, måste jag nog införskaffa… skoblock… (Ett skämt som jag ska förklara om det blir aktuellt!)

Vad händer hos dig idag??? Byter DU några skor, ger dig ut i regnet eller bromsar? Du vet att jag är nyfiken, så skriv gärna en rad i en kommentar!


Livet är kort.

Read Full Post »