Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ljuv stämma’

Ett inlägg om helgen och om glädjen som saknas.


 

Afrikansk figur

Jag satt här och läste… Som synes behöver jag tvätta håret OCH skaffa tandställning mot underbettet.

Jag satt här igår och läste min tidning… Ja, det vill säga jag läste pappersvarianten av QX, en tidning jag knyckte i Pride Park i lördags. Och sen läste jag förstås boken jag ska recensera. Den hinner jag inte ta mig igenom före helgen – helgen börjar ju för övrigt idag. Recensionen kommer därför nån gång under nästa vecka.

I eftermiddag ska jag åka till Förorten, skjutsa barn och grejor och hämta Fästmön. Efter nåt ätbart tar vi oss sen in till stan för att gå på konsert. Jag har inte varit i stan på hela sommaren, för jag räknar inte en bussresa till centralen som ett stadsbesök liksom inte heller besöket hos frissan – salongen ligger i utkanten av stan. Nej, jag häckar ju mest här i New Village. Vad ska jag i stan att göra? Bli irriterad på folk? Det kan jag lika gärna bli här hemma. Det är tröttsamt när människor inte förstår hur röster ekar i grytan som bildas av omkringliggande hus. Det gör att alla här hör deras fest, trots att vi inte är bjudna (för övrigt skulle jag aldrig frottera mig på ett party där Mr Besser-Wisser deltar). Och jag blir liiite grinig och hyssjar när jag genom mitt öppna arbetsrumsfönster har hört en unge säga

Det är en fluga!

sex gånger, högt, utan respons från nån förälder.

Sarah Dawn Finer på Parksnäckan

Vi ska lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan!

En har blivit folkskygg, det är bara att konstatera. Jag klarar fint av att umgås med en till två personer i taget, helst såna ur närmaste umgänget eller familjen. Sen tar det stopp. Därför blir det extra intressant att se hur det avlöper i kväll. Jag gissar nämligen att vi inte är ensamma om att lyssna på Sarah Dawn Finer i Parksnäckan här i Uppsala. Biljetterna var en liten överraskning från Anna, som vet att Sarah Dawn Finer är det närmaste en idol för mig. Hon reser och far Sverige runt och ger konserter, hon reser utomlands och sjunger, är med i teateruppsättningar… jag blir trött bara jag tänker på hennes schema. Och jag förstår verkligen att hon numera nästan aldrig svarar på Tweets… Men i kväll ska vi lyssna på hennes ljuva stämma när hon och hennes tremannaband kör akustiskt. Det blir nog en magisk kväll, särskilt som solen har lovat att hålla sig framme.

Stadshuset i Stockholm.

Stadshuset i Stockholm ska vi kanske titta på. Den här bilden är dock från november förra året.

I morgon far vi sen iväg, Sar… Anna och jag, för att utnyttja två gratisnätter på hotell som Anna har fixat. Vi får ungefär två dar i Stockholm allt som allt (anländer lördag eftermiddag, åker hem måndag lunch). Lucille vaktar över mitt hem och får på så vis en fristad (utan att jag förklarar närmare). Det ska bli skönt att få tid tillsammans. Tid, när bara Anna och jag upplever saker. Det är för lite av den varan sen en tid tillbaka och det tär. Sen vet jag också att Anna alltid är mamma, att Anna jobbar när hon inte har semester och att jag är dotter (inte till Anna, förstås!) och har mitt skrivande. Men nu… Nu har vi två dar som ingen tar ifrån oss. Jag lämnar datorn hemma. Behöver jag skriva kan jag faktiskt göra som FEM och jag gjorde när vi var barn, eller som Kim M. Kimselius gör på sina resor – skriva för hand. Block och penna brukar finnas på hotellet. Jag vill vara närvarande den här gången, inte tänka på nästa text eller nästa blogginlägg eller om jag har fått nåt mejl.

tårarDatorn får stanna hemma, alltså, du läste rätt. Visserligen är jag livegen, men jag har lagt på några extra kol och det jag behöver göra på måndag kan jag göra när jag kommer hem – bara det är före midnatt. Jag har tidsinställt några blogginlägg ifall du saknar mig förfärligt. Och du som finns på Instagram kan nog se en och annan bild som jag skickar upp – kopia går till Twitter också. Mejlen får vila helt. Jag har inte riktigt hittat tillbaka till glädjen i skrivandet. Orden finns där, de kommer ut utan problem, men jag känner mig inte välkomnande eller glad över dem. Bara ledsen och sorgsen. Det är med andra ord rätt illa ställt.


Vad händer hos DIG i helgen??? Skriver du några rader i en kommentar och berättar har jag nåt kul att läsa, det vet jag bestämt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett musikaliskt inlägg.


 

Några i huset tycker att det är OK att placera blomkrukor på kanten av balkongen. Det tycker jag känns lite vanskligt, särskilt för dem som bor under… Men de kanske inte har så känsliga huvuden..? Nu bor inte jag under, så jag skiter egentligen i det. Men igår kväll skrattade jag lite för mig själv när jag noterade att den vita krukan var utbytt mot en lite piffigare, röd. Med en snöflinga på…

Julkruka i juni

Julkruka i juni.


Det är ju nästan så 
att man rycks med och låter sin ljuva stämma eka mellan husen i en nykomponerad sång:

Snart är det juli, igen, snart är det juli, igen…

Och så måste jag ju undra om nån annan har sett julsaker som fortfarande står framme nånstans??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag jobbade jag över typ två timmar. Den %¤&#£ tekniken krånglade, så det tog alldeles för lång tid att få till saker och ting. Vad det handlar om? Mitt husbygge, förstås! Jag gjorde en intervju efter lunch och sen skulle jag skriva en artikel och fixa till bilder till det. På svenska sidan gick allt bra, på den engelska gick allt åt ¤%&{£@$. Jag fick växla mellan HTML-läge och WYSIWYG-läge hela tiden, men tror du att den felaktiga koden ville försvinna? Nej! Jag var tämligen irriterad.

Det blev raka vägen in i duschen när jag kom hem. Ursprungstanken var att jag skulle stanna på Tokerian för att handla, men jag orkade inte. Dusch, som sagt, och sen telefonsamtal till födelsedagsbarnet, faster E, 96 år ung. Vi pratade i säkert 20, 25 minuter. Det vill säga skrek. Det enda som inte riktigt är på topp är hörseln. Annars är faster E kristallklar i knoppen, baske mig klarare än jag själv!

Därpå kollade jag min mejl för att upptäcka att TV-produktionsbolaget hört av sig igen och ville att jag skulle försöka ordna en inhoppare. Kontaktade min Nästanbror per sms och lyckades så småningom få höra hans ljuva stämma genom telefonluren. Alltför sällan blir det så. Och det är bådas fel. Bådas KROPPARS fel ibland.

Under tiden sms:ade min Egenvalssyster som jag hade intentionen att telefonera med i afton. Detta samtal får emellertid vänta, för vi var båda så slut och jag har fått telefonöra. Dessutom behövde jag äta, jag hade inte fått i mig nåt sen halv tolv (klockan var närmare 20 vid det här laget). Så jag åt lite frukost. Det rostbröd, en gammal ostbit och filmjölk var i princip vad som fanns i snabbmatsväg hemma, nämligen, eftersom jag inte orkade handla.

frukost till middag
Frukosten är dagens viktigaste mål. Då kan det ju inte vara fel att äta frukost till middag, eller hur?


Nu är jag så trött, så trött, så trött
att jag tänkte kollapsa i min fåtölj och försöka hålla mig vaken mellan klockan 21 och 22 för att glo på Dicte i TV4. Risken finns emellertid att jag inte pallar att hålla mig vaken. Så om du hör ett dån från Uppsalaslätten så är det jag som snarkar.

PS Sa jag att jag har ont i ryggen?


Livet är kort.

Read Full Post »