Eftermiddagsfika i picknickform

Ett inlägg om en picknick i Gamla Uppsala.

---

 

Tillvaron är uppochner.

Vissa dar är bara uppochner från början. Som om kropp och själ känner på sig. Eller också är det erfarenheten, den dyrköpta, som bor i mig sen sex och ett halvt år tillbaka, som ger utslag. Denna spänning, detta att alltid vara taggad, laddad, beredd – på det värsta. Det bästa kommer inte till mig.

Så jag bröt ihop redan på förmiddagen, trots att jag inget visste då. Sen förbarmade sig min fästmö över mig. Vi åkte till Gamla Uppsala. Jag tog med picknickfilten, Anna tog med picknicken – inklusive silvergaffel till smörgåsmaten! Jo, hon har klass, min älskade.

Framåt eftermiddagen kunde jag peta i mig två ostmackor, ett par salta kex och några chokladpraliner. Mitt under mackan kom telefonsamtalet. Jag fick den bästa återkopplingen nånsin – och det talade jag om. Men besvikelsen är min. Bara min. Trots att min mamma också grät. Jag är en besvikelse för henne. En börda. Precis som jag är för Anna.

Efter samtalet började flygövningarna igen. Började och började… De har hållit på sen i fredags, dag som natt, men det var inte förrän Stockholmsborna klagade på oljudet i natt som det blev känt för mig att det var en övning. En övning här strax utanför Uppsala. Så för min del har det inte varit tal om lite förstörd skönhetssömn i natt. Både nätter och dagar har understundom trasats sönder av oljud. Jag tänker på dem som kommer från kriget. Vad kände de? Jag kan inte ens föreställa mig… I Gamla Uppsala, på filten, kunde vi nästan inte föra nåt samtal med varandra, Anna och jag. Sex klagomål har inkommit till försvarsmakten. Nån information har jag, som bor ganska nära start- och landningsbanor, ICKE fått. Trots detta säger Anders Persson, ansvarig övningsledare, till Radio Uppland:

[…] Det har getts information på alla tänkbara vis. Vi har skickat information till olika tidningar, nyhetsredaktioner och här lokalt så har vi delat ut informationslappar i brevlådor […]

Jag måtte ha varit blind. Nu är jag hörselskadad också. Tur att jag kan lite teckenspråk. Annars är jag inte särskilt mycket för kommunikation för tillfället. Orkar inte svara på frågor och kommentarer, orkar inte läsa fler dåliga ursäkter. Säg som det är, i stället! Jag är för fan en diamant. Hård, men inte hårig.

Här är några bilder från Gamla Uppsala:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den som vill lägga lite mer kulor på eftermiddagsfika kan snart åka till Lady Hamilton i Gamla stan i Stockholm snart för afternoon tea. Lördagen den 12 september börjar hotellet servera sin afternoon tea-buffé igen på lördagar och söndagar. Det är två sittningar, klockan 12.30 och 15, fram till mitten av december. Men det går inte bara att ramla in, en måste boka per telefon 08-506 401 04 eller e-post info@ladyhamiltonhotel.se Numera är priset 349 kronor per person (439 kronor för den som vill ha champagne också). När vi var där i november 2010 kostade det 195 kronor, så en viss prishöjning har skett. Men jag tvivlar inte ett ögonblick på att det är lika gott idag som då.

Personligen är jag helt tillfreds med det eftermiddagsfika jag fick idag. Tack, Anna!

Och HÄR hade jag kunnat fråga DIG hur DU helst fikar om eftermiddagarna. Men jag gör inte det. Du får skriva om det på din egen blogg eller nåt i stället. Prova att prata med väggarna, det gör jag ibland.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensamma dagar

Ett ensamt inlägg.

---

 

Annas mugg till vänster, min till höger, träffades igår.

Söndagskvällen ägnade jag som vanligt åt att läsa och se på film och TV (SvT Play), måndags-morgonen som vanligt åt att söka jobb. Jag har bara sökt två jobb idag, för det är vad jag har hittat. Misstänker att den här veckan blir tuff på jobbfronten. Det verkar som om hela Sverige står stilla.

Det känns lite extra tufft då att det är en vecka när jag är ensam. Men naturligtvis missunnar jag inte Fästmön att åka på semester med sin yngste! Jag tycker att det är roligt att de kommer iväg på nåt, fast jag tycker att det hade varit roligare om jag hade kunnat följa med. Det vill säga jag tycker det. Anna och Elias kanske inte tycker det.

Jag har emellertid massor av saker som behöver göras. I gästrummet hänger och ligger en gigantisk strykhög, men den tar jag förstås bara tag i när det regnar nästa gång. Om det gör det igen. I morse vaknade jag till en mulen dag – som nu har övergått i ljusblå himmel med vita moln. Väderappen säger att det ska komma åska i eftermiddag. Det tror jag vad jag vill på.

Först av allt ska jag emellertid ringa Bliwa och kolla lite vilka papper de behöver för att jag ska få ut nån ersättning på inkomstförsäkringen. Jag vet ju inte ens om de vill ha en ny ansökan eller inte. Nytt var ju att de vill ha arbetsgivarintyg, men det skulle räcka med en kopia. Det har jag – på papper. Mina sidor hos a-kassan har blivit sämre. Förut var det så bra eftersom det gick att spara ner specifikationer som PDF:er. Dessa specifikationer måste nämligen Bliwa få så att de vet om de ska betala ut nån ersättning till mig och för hur många dagar. Nu funkar det inte att göra PDF:er. Genom att göra en skärmdump fick jag till en jpg-fil i alla fall. Kanske det räcker för Bliwa? Det är lite sånt jag ska ringa och kolla när de öppnar klockan 8.30.

Några ärenden utanför hemmet  har jag också idag. Jag måste till ett apotek och hämta ut magmedicin och jag ska eventuellt ut på en tur för att hitta nåt mer till Elias i födelsedagspresent. Och när dan blir för het för att shoppa sätter jag mig väl med min bok och försöker läsa ut den. Det återstår knappt 100 sidor av Steglitsan, en av de märkligaste romaner jag har läst på länge.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och här sitter jag…

En onsdag med små, små nålstick av regn. Men den gråa morgonen är på väg att ersättas av en svagt ljusblå himmel. Lite hopp, alltså!

Fästmön klev upp med mig i morse och såg till att Elias fick frukost i sig och kläder på sig. Sen åkte vi själva till skolan med matsäck i grabbens ryggsäck – det är ju Naturskola idag! Från början gillade Elias Naturskolan, men nu är det lite si och så med det. Tror ärligt talat att det är klasskompisarna som påverkar, för jag vet ju att han gillar att vara ute i naturen. Det är nämligen det man gör i Naturskolan. Gissningsvis tittar barnen efter vårtecken idag. Vi såg ju några under den gångna helgen, till exempel massor av bajs…

Vi såg mycket sånt här ute i naturen i helgen.

                                                                                                                                                             Men vi såg också späda små blommor, som dessa:

Små späda blå.

                                                                                                                                                        Ett av dagens vårtecken blir dock för min del att försöka få Clark Kents* vinterkängor** skiftade till sommartofflor***. Jag kör ju på dubbfria däck om vintrarna, så det är ännu inte nån panik med bytet, men det känns onödigt och slösigt att åka på vinterdäck. Det finns ett litet ställe ganska nära mitt hem som tar 150 kronor för ett skifte, så dessa kronor tänker jag försöka skrapa ihop. Vinterdäcken är ju maskindragna och det finns inget hopp om att jag ska få loss dem med enbart toffelkraft. Möjligen att min sisu hjälper, men troligen inte. Och ärligt talat tänker jag inte göra nåt försök. Min kraftansträngning blir att bära ut däck från förrådet till bilen – och bära in däck från bilen till förrådet. Sen är mina axlar nog inte så glada…

Anna går och hämtar Elias från skolan idag, för jag vet ju inte hur jag hinner. Det kanske är kö till däckbytet och då kan det bli snävt. Jag tänkte ge mig iväg om nån timma, ungefär. Då hoppas jag att värsta morgonrusningen är över och så är det en stund kvar till lunchrusningen.

I kväll jobbar Anna, så hon tar bussen till jobbet medan jag är hemma och utfodrar De Utsvultnas Skara. Husmor ska verkligen slå till i kväll med fiskpinnar, jasminris och remouladsås! Några av mina ”matgäster” lär jubla, medan andra lär sucka. Och en har redan aviserat att han gör egen mat i kväll.

En del jublar åt fiskpinnar, andra suckar.

                                                                                                                                                         Anna slutar jobba klockan 21 och jag tänkte förbereda Elias för sänggående innan jag faktiskt åker in till stan och hämtar henne. Annars lär hon inte vara hemma förrän runt klockan 22. Nu hinner hon kanske säga god natt till Elias om han inte har somnat tills vi kommer tillbaka! Nej, nya schemat är ingen höjdare. En sån här dag får Anna knappt träffa en del av barnen. Trist.

Det var en gång en trött pojke som somnade på väg i säng… Anna tog bilden 2007.

                                                                                                                                                        Nu väntar nyperkolerat kaffe på mig – känner du inte den härliga doften? – samt lokalblaskan. Utan kaffe stannar nämligen Toffelfabriken. Därpå blir det kraftansträngning borta vid förrådet. Hejåhå!

Utan kaffe stannar Toffelfabriken!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = min lille bilman
**vinterkängor = vinterdäck
***sommartofflor = sommardäck

Read Full Post »

En ledig dag

Kära Fästmön är ledig idag. Därför har jag bestämt att den här dagen är ljust, ljust gul. Lite somrigare hade jag hoppats på att den skulle vara i verkligheten. Det blåser utanför fönstren och molnen på den ganska ljusblåa himlen vill inte släppa fram solen. Det är alltså inget strand- och badväder.

Inget strand- och badväder idag, men man kan ju drömma och längta…

                                                                                                                                                         Vi har just avslutat frukost och tidningsläsning. Jag har tvättat och hängt en maskin tjockis-svarta kläder, förstås. På tal om färger och kläder, jag hittade en bild på Annas särk, den som ingick i en bildgåta häromdan:

Titta så grant!

                                                                                                                                                       Det känns inte så lockande att ge sig iväg nånstans idag, men vi har tänkt oss att ta bussen – ja, till och med jag! – in till stan och gå och strosa lite. Vi har inga ärenden och inte så mycket pengar, så det blir till att fingå och fönstershoppa mest. Men nånstans och nån gång under dan/kvällen ska vi äta. Detta KAN medföra att jag inte hinner hem för att kommentera Antikrundan, men de två expertkommentatorerna Inna och Fru Hatt klarar säkert det hela med bravur utan mig. Det är ju bara att gnälla lite allmänt, för det gör ju folk från Örebro, mitt i Gnällbältet. Det är nämligen därifrån ”Rundan” sänds i afton. Ja det är ju förskräckligt hur somliga därifrån gnäller, man kan ju tro att de är… vad är det nu för uttryck de älskar att använda om andra… bittra. Ja just det! Man kan tro att de själv är bittra så ofta som de använder uttrycket! Den som nämndet han liksom klämdet. 😆

Hade tänkte bjuda Anna på vårens första glass under vår utflykt, men det känns lite för kyligt för det. Kanske att vi tittar in på Upplandsmuseet och kollar om där finns nån kul och gratis utställning att titta på.

Fri entré!

står det med stora bokstäver på hemsidan och det är ju perfekt. Blir vi kaffesugna kan vi alltid leta upp ett Max hamburgerställe, för där serveras vanligt kaffe gratis.

Vad kan vi mer göra på stan som inte kostar nåt??? Vi tar gärna emot tips, men skynda för vi tänkte åka vid 14-tiden!!!

PS Dagens positiva är att min axel är mycket bättre! Ipren gel finns ALLTID i mitt husapotek och funkar mot såväl Onda Lårkor som axlar. Och så är ju både förpackning och tub så vackert orange nåt som jag tror gör en friskare vid blotta anblicken 😀

Både förpackning och tub är i vackert orange, vilket gör en friskare vid blotta anblicken, tror jag.

Read Full Post »