Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ljusare’

Ett inlägg om snälla människor och dumma, fast i förtäckta ordalag, det vill säga både småländska och värmländska – förutom den sedvanliga östgötskan.

 

Träd med fågelbo i skymningen

On top of things..? Hur som helst ljusare än förra veckan när jag skulle åka hem.

Om en Toffla väl bestämmer sig, så kan ingen komma åt henni. Energislukarna hålls kort och de med goda energier välkomnas. Inte vet jag om jag har varit på topp, precis, idag, men jag har ändå känt att jag har varit on top of things. Det vill säga haft kontroll. Hyfsat.

Idag var det lite nyheter som skulle släckas och några som skulle tändas. Oklart om en del. Jag pressade på för ett svar och agerade sen efter det. Fick en massa konstiga frågor flera gånger under dan. Kändes nästan som nån sorts test. Vilken tur att jag inte har sökt jobb idag! (Hittade ingen annons.)

Det skulle visa sig att solen tittade fram idag. Alltså inbjöd jag M för en lunchpromme och därefter lunch. Vi gick en lite längre sträcka än sist och pratade jobb och annat. Lunchen intogs på ett av Sveriges Harrys. Maten var OK, jag åt panerad spätta, kokt potatis och hyfsat med grönt till.

Hjärta vid vattenglas

Glasklart ett gott hjärta.

Så skönt det är att det finns nån som man kan tala helt öppet med! Nån som både lyssnar och delar med sig av sina egna… irritationsmoment. Det känns som om skallen blir rejält rensad, faktiskt, och då inte bara av frisk luft och ljus utan också av nån som fattar. Glasklart. Tyvärr för min del slutar M tidigare än jag slutar. M jobbar bara några dar in i mars, medan jag blir kvar mars ut. Vem ska jag sen andas med? Ställer jag mig utanför mig själv gläds jag för M:s skull. Åt den kommande, fina utmärkelsen och åt nya jobbet som verkar vara väldigt nära.

Min dag avslutades med ett besök nere hos pojkarna på IT. Ja, det är bara killar som jobbar där, tror jag. Och de är bra! Jag har ett ärende ihop med min favorit-kille och det känns skönt att vara säker på att han kan lösa problemet. I morgon bitti kommer en annan kille upp och kikar på min dator. Datorn är nämligen väldigt trögstartad och jag har inte många prylar varken på skrivbordet eller profilen.

Av infektionen märks inte ett dyft, mer än att jag är trött, förstås. Alltid trött… Kan inte säga annat än att jag är liiite avis på Fästmön som har tagit ledigt den här veckan för att tillbringa tid med sportlovande son. Men hon är värd ledig tid och pojken och hans mamma behöver göra saker tillsammans. Sen vet jag att hon också ska in till jobbet i alla fall en dag den här veckan.

Strax några mackor, därpå en surfrunda bland mina Kickor & Pluttar och slutligen lite TV. Längtar redan efter mina tre böcker som jag beställde igår! Bara en deckare, förresten.

En måste unnä sä littä, göttä sä littä,

som ho sa, ho Tabita, eller vad hon nu heter…

Jag köper böcker när jag unnar mig nånting, men vad gör DU??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en omvärderad dag.


I mitt förrförra arbetsliv
avskydde jag torsdagar, av nån anledning. Kanske var det så att jag på den tiden var alltför mycket mitt jobb. När helgen närmade sig blev jag lite förskräckt. För vem skulle jag vara då? Idag har jag en annan syn på arbete. Visst önskar jag mig fortfarande inte bara ett fast jobb utan ett jobb jag brinner för. Men det viktiga är ändå att få en inkomst. Att kunna betala sina räkningar. Att kunna göra rätt för sig.

Mina tankar om torsdagar är numera betydligt ljusare. Nu närmar sig helgen och jag behöver inte få panik kring den. Det finns alltid saker att ordna med hemma och så finns ju familjen…  Helgen som kommer jobbar Fästmön, så jag vet inte riktigt om vi ses eller inte. Igår fick jag förresten oväntat besök på kvällen. Det plingade på dörren och jag förväntade mig att se nåt barn som sålde bullar eller godis för att finansiera nån skolresa. Utanför stod Anna! Hon hade varit på några ärenden i närheten. Iskall fick hon komma in och värma sig innan jag skjutsade ut henne för att handla på ICA Solen först och sen till Himlen. En liten spontan bonus-dejt, alltså! Jag var såå trött, men se Anna har jag alltid tid för!

Men åter till torsdagar! En höjdpunkt på kvällen är förstås Antikrundan. I morse uppdaterade jag appen. Jag hoppas att de har förbättrat den sen förra veckan! Naturligtvis ska jag testa. Men innan rumpan kan slås ner behöver bilen tankas (check!) och jag och mitt hår duschas och tvättas.

Antikrundan app

Antikrundans app var lite glapp förra veckan.


Det snöade i natt.
Vaktis hade plogat så fint vid garagen och parkeringsplatserna under onsdagen. Typiskt att det då ska fyllas på under natten med det där vita eländet. Och ännu mer kom det under dan. Jag satt helt fridfullt och lunchade lite lätt (!..) idag och HEPP! så föll tunga flingor utanför…

Salladslunch

En liten lätt lunchportion…


Jag var inte så hungrig idag,
så jag valde en sallad. Men den var… allt annat än liten. Som vanligt hade jag sällskap av min bok på gång. Nu har jag bara 30nånting sidor kvar, så jag ska försöka läsa ut den i kväll också mellan alla kvällsaktiviteter.

bok o Ramlösa

Mina vanliga lunchkompisar.


Men före lunchen idag
fick jag ett bra tips om en skomakare alldeles nära. Jag tittade in där på lunchen och kollade om de kan laga min trasiga sko. I morgon ska jag halka dit när affären öppnar och få min sko lagad. Jag klarar mig ju säkert under dan med lufthåliga gympadojor.

trasig sko

Min trasiga sko ska bli lagad i morgon.


I övrigt har jag haft
en hyfsat bra arbetsdag. Vi hade avstämningsmöte på förmiddagen och det genererade i många jobb. Roligt – och lite pirrigt. Jag har inget emot att få arbetsuppgifter, men jag tror väldigt sällan att jag klarar av saker och ting. Faktum är att det mesta fixar sig. Måste sluta vara så rädd och tro att jag inte klarar av saker och ting.

Dagen avslutades med ett BRA möte med mitt fackombud. Om alla som jobbar fackligt vore som h*n, skulle facket ha massor av medlemmar. H*n är nämligen väldigt synlig, både för oss medlemmar och för ledningen.

Hur har DIN torsdag varit??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag har nåt att läsa när jag kommer ut från duschen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om tillvarons svängningar.


Det är sant
 att man själv kan påverka sitt mående. Visst, men bara till en del. Igår var det en riktigt tung dag för mig. Jag skrev ganska öppet om hur det kändes. Det var kanske inte så smart gjort, för häcklarna och förlöjligarna i cyberspace gottade sig nog. Samtidigt kände jag ett oerhört stöd från dem som verkligen räknas. Då kan de där andra hålla på och leka för sig själva i sandlådan.

Sandhög

Lek för er själva, häcklare och förlöjligare!


Man är kontroversiell
när man tycker saker, kontroversiell när man uttrycker åsikter, kontroversiell när man beskriver hur man uppfattar det skrivna ordet, hur man tolkar det till det värsta. Vissa saker tar tid att smälta, komma förbi. En text är alltid en text. Ett skrivet ord alltid ett skrivet ord. Inte något upplevt öga mot öga. Man kan inte se kroppsspråk och ansiktsuttryck. Man kan inte svara direkt. Kort sagt: att skriva är inte lätt. Men människor har alltid rätten att göra sina egna tolkningar, det kan vi inte ta ifrån dem! Därmed inte sagt att skribenten inte har rätt att förklara hur h*n menade, vad avsikten var. Skribenten är ju ägaren av sin egen text. Men om andra berörs – om blott för att de tolkar på eget sätt – då har man ändå lyckats som skribent. Tycker jag.

____________________________

Den tunga dagen igår gjorde att jag inte satte mig ner vid köksbordet för nåt att äta förrän strax före klockan 18. Förmiddagens övning var bland det mest förskräckliga jag har upplevt på ett tag. Den satte sina spår. Ganska djupa spår. Jag hängde mig kvar med Fästmön så länge jag kunde, men insåg att jag behövde vara ensam och fundera över saker och ting.

Efter middagen, en riktig kolesterolbomb bestående av tre små potatisar, två smala kycklingkorvar och två ägg – allting stekt, ringde jag till vännen vars mamma opererades under gårdagen. Vi pratade ganska länge. Det är gott att den vännen finns i min krets. Fast det är lite långt, oss emellan, rent geografiskt, vill säga.

Resten av kvällen ägnade jag åt att skriva, en del ser du resultatet av här på den här bloggen. Fick vinna lite Wordfeud, läste en stund. Ögonen var inte riktigt alerta efter tårarna, dessvärre. Idag vaknade jag med skallebank. Och det kan inte bero på att jag är bakis av en starköl!

En kall starköl

En starköl gör mig inte bakis.


Idag på morgonen
har jag tvättat – såväl jeans som min kropp och mitt hår. Fick en ping om att det fanns en uppdatering till min iPhone, så även det fixade jag. Tvättmaskinen har just stannat och det är dags att hänga det rena. Sen får kanske mamma ett samtal så att jag kommer ut till Himlen medan det är ljust. Det finns en älskling där som har ont idag.

Och… Ja just det! Vid tio-tiden i morse fick jag ett samtal på mobilen som gladde mig mycket. Samtalet innebär att min planerade storstädning nästa vecka inte blir riktigt som jag har tänkt. För på tisdag ska jag ut på intervjuliga äventyr igen. Jag fick höra att jag var intressant och hade bra kompetenser också. Det gör inte ont att lyssna på sånt när en upplever sitt värde sjunka för var dag som går. Inte ett dugg ont, gör det. Nej, det gjorde dagen idag till en sorts ljusare dag än igår. På flera sätt än ett. Tack PV för att du gav mig den här skjutsen! Nu är det upp till mig själv att fixa resten!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en förhoppningsvis inte ljusare, men lite bättre dag. Och om snälla människor.


Det var en riktig skitdag igår.
Man får ha såna har jag bestämt, för det är helt klart onaturligt att gå omkring och skratta med munnen de stunder den inte häver ur sig positivismer 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Genom gråt och tårar lär man sig också att uppskatta dagarna när det känns lite annorlunda. Dagar när man faktiskt kan skratta – en liten stund, i alla fall.

Det förlösande skrattet kom närmare midnatt igår. Jag tröstade mig med en chokladbit och Fästmön med nån liten sötsak också medan vi glodde på Ett herrans liv. Du vet den där färdigskrattade, brittiska komediserien om prästen Geraldine Granger som är lika hög som hon är bred. Igår var hon mediestjärna, vilket fick mig att skratta igenkännande. Inte för att jag själv är nån sån, utan för att jag har sett såna som tror sig vara stjärnor på mediehimlen ett antal gånger. Beteendet är inte unikt, men väldigt skrattframkallande. Så får du möjlighet, titta på prällen! She rocks!

Ett herrans liv

Herrens förlängda arm Geraldine Granger. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Igår skred vi över
mitten på oktober redan. Jag har nu varit arbetssökande i över två och en halv månad. Det suger. Jag ägnar en mycket stor del av mina vardagar åt att leta och söka jobb. Responsen är inte resiprok, om man säger så. Som kommunikatör vill man gärna få respons – på nåt sätt. Framför allt vill man erhålla återkoppling. Tvärtemot vad somliga tror, vill jag faktiskt inte vara åldersfixerad. Men jag vill veta varför min breda bak min gedigna bakgrund med bred erfarenhet som kommunikatör inte räcker till. Om jag bara får veta vad som fattas kanske jag kan komplettera med nån utbildning eller så. Till exempel.

Bokprojektet ligger på is igen. Jag har väntat på att förlaget ska höra av sig post bokmässan. Nu har det gått så lång tid att min synopsis kanske inte föll på förlagsmänniskornas läppar trots allt. Och jag vägrar lägga ner en massa arbete på det som kanske inte blir annat än nåt nytt för byrålådan/usb-stickan!

Gårdagens namn i almanackan var Finn. Det såg jag först idag. Därför tog jag det som ett tecken och mycket riktigt hittade jag två verkligt intressanta tjänster att söka. Ingen av dem här i stan, men båda inom ett område i min kommunikatörsroll som ligger mig varmast om hjärtat – tillgänglighet för ”ALLA” i samhället till information.

Finn

Igår var det Finn, det tog jag som ett gott tecken för idag.


Och alldeles nyss damp
det ner en fin rekommendation på LinkedIn från en av mina före detta frilansare. Jag läser om mig själv:

Hon är skicklig på att skriva, oavsett om det är nyheter eller krönikor eller liknade. Hon är duktig på att skriva med målande och inlevelse i texter. Hon kan även skriva i klarspråk inom nyheter så att alla förstår vad det handlar om . 
Hon är en tidpresstålig och lojal människa.

TACK, B, för detta!

Som grädde på moset kom just ett samtal på mobilen om att det är blommor på väg till mig. Till mig! Men snälla människor vad jag blir rörd!!! Tack på förhand till ”den skyldige/a”!


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagssolen har sjunkit nu och himlen är gråblå när jag påbörjar det här inlägget. Tänk så skönt, ändå, att vi går mot ljusare tider! För inte länge sen alls var det rena natta utomhus så här dags.

Jag har varit ute på äventyr. Shoppingäventyr. Först åkte jag till Stormarknaden för att titta på nånting till Johan. Det var dumt. Affärens personal var tydligen inte intresserad av att sälja nånting, för jag fick ingen som helst hjälp. De som jobbade där stod hellre och pratade med varandra. Och hade det inte varit så att det gällde att köpa en present så hade jag talat om affärens namn. Men det gör jag sen, efter hans födelsedag!

I stället slank jag in på Clas Ohlson och köpte mig en ny tandborste. Min gamla får jag ladda typ tre gånger i veckan och en laddning på en bra tandborste ska hålla laddning i en vecka.

Oral B Vitality

Nu ska här borstas!


Jag har använt Brauns Oral-B-tandborstar
i över 20 år nu och tycker att de är jättebra. Kvaliteten på tandborstarna kan dessvärre vara ganska dålig. Jag har köpt borstar som har kostat hur mycket som helst, men som inte varit ett dugg bättre än den billigaste sorten. Sedan några år tillbaka köper jag Vitality. Detta är min tredje, tror jag. Garantin är på två år och genom att registrera mig via nätet förlängde jag garantitiden med ytterligare ett år. Jag får då i utbyte ta emot mejlreklam (som jag listigt nog ställde till en för detta ändamål reserverad e-post-adress). Nu får vi se om tandborsten lever så länge. Det ska också bli intressant att kolla om garantin gäller ifall den pajar innan. För det är ju faktiskt så att de går på batteri och batterierna, som laddas hela tiden, blir ju förr eller senare kassa. Dessutom brukar Av-och-På-knappen paja.

Men om tandborstarna nu är så himla kassa, varför köper jag dem? Jo, därför att själva borstningen är super! Det blev stor skillnad på mina tänder efter att jag började använda batteridrivna tandborstar, det sa min tandhygienist. Fast ännu större skillnad blev det ju när jag slutade röka… (Tips till alla som fortfarande håller på med sån skit.)

Nu kom jag ifrån ämnet! Efter tandborstköpet åkte jag till en annan affär i samma kedja som den inne på Stormarknaden där de inte ville sälja nåt. Där fick jag jättebra hjälp, så jag shoppade fler presenter än jag hade tänkt. Dessvärre var Den Hjälpsamma väldigt förkyld och DET kändes inte helt OK att utsätta kunder för…

På vägen hem inhandlade jag presentpapper och annat. Jag hade en sån otrolig tur när jag parkerade att jag observerade en blossare som strök utanför min bil innan jag hann hoppa ur. Skönt att slippa bli illamående och få svårt att andas! Annars brukar de samlas utanför entrédörrarna och det är INTE roligt att passera dem. Jag kan faktiskt inte förstå att rökning inte är förbjudet enligt lag, för den gör ju inte bara rökarna själva utan också deras omgivning sjuka…

Dagens mellanmål bestod av ett par nävar pepparkakor, men jag har faktiskt tagit fram en matlåda ur frysen. Medan tvättmaskinen tvättar jeans ska jag nog äta och läsa lite. Mamma får ett samtal vid vanlig tid, jag vill ju ha lite koll på att hon inte har blivit sämre.

Jag har lämnat in intresseanmälningar på hela tre skrivuppdrag och går nu och väntar och hoppas på att få åtminstone nåt av dem. Det kliar i fingrarna! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja den som kom var snön. Igår var det mest snöslask som ju knappast är roligare än regn och novembermörker. Under natten har gräsmattorna blivit vita. Snöandet fortsatte i morse och vaktis gav sig ut för att ploga när de flesta av oss redan hade pulsat ut till bussen eller våra fordon. Temperaturen ligger runt nollan eller strax under, vilket gör väglaget mycket halt. Det ska man tänka på när man befinner sig i trafiken! Och det gäller inte bara bilar utan ALLA – cyklister och fotgängare är inte undantagna.

Ganska nära Fästmöns jobb – vi samåkte i morse – kom en karl utan reflexer med en liten hund. Båda gick mitt på gatan trots att det inte var mindre snö där än på trottoaren. Karl’n slet åt sig hunden när jag kom och blängde på mig.

Idiot, jag körde under högsta tillåtna hastighet, 30, mina lysen på bilen fungerade och var påslagna och dessutom körde jag på gatan! Du och din hund gick på gatan, det ställe som är avsett för bilar och andra fordon, utan reflexer. Tror du att ni har nio liv, eller?

För övrigt fattar jag inte hur man kan ge sig ut på cykel i det här vädret och vingla mitt i gatan utan lysen eller reflexer. Ytterligare lite närmare Annas jobb kom en dåre som cyklade mitt i gatan, utan lysen. Vinglade fram och tillbaka i den spåriga snön.

Nää, smartast är de som låter sina cyklar stå kvar i cykelstället en sån här dag. Och de som använder reflexer. Reflexer är inte nåt fult eller skämmigt. Tycker jag, dårå. Vänta åtminstone att ge dig ut på cykel tills det är plogat och se till att du har fungerande lysen och reflexer på cykeln, är mina oombedda råd. Eller… du kanske vill bli påkörd? Hoppas bara att det inte är jag som gör det.

Fotade några smarta utanför mitt hus som hade lämnat sina cyklar hemma. Jag fotade för övrigt trevliga grannars cyklar, inga andras.


Närmare jobbet
blev snön allt mindre vattnig och allt mer snö. Jag la på mitt lilla fåniga (tycker säkert många!) vindruteskydd, men faktum är att jag slipper skrapa framrutan när jag är trött efter en arbetsdag och ska åka hem. Trots snön känns inte den här dagen särskilt mycket ljusare än andra novemberdagar.

Jag håller på med en massa spretiga saker på jobbet och idag är det just inget som är särskilt roligt. Men såna arbetsuppgifter och dagar måste man också ha – hur ska man annars uppskatta de roliga och fantastiska dagarna när man tycker att man uträttar storverk?

Blir dagen lite ljusare kanske jag tar en tur med Ajfånen och försöker ta några vinterbilder med den. Inte det lättaste, ska jag säga, vi kommer inte riktigt överens. Optiken i min gamla Nokia var betydligt bättre. I Ajfånen blir bilderna bara tyngre och sämre. Men tjänstemobilen är den som gäller nu (Nokian ligger hemma och vilar och tar emot en massa säljsamtal som ingen svarar på!) och eftersom fotografering ingår i mitt jobb måste jag bli bättre på det, helt enkelt.

En av flera närbilder jag tog i morse som inte blev suddig. Ett undantag, alltså.


Hälen gjorde sig grymt påmind
igår. Jag skulle aldrig ha sagt att jag var smärtfri, för jag var smärtfri i cirka tre timmar. Sen kom smärtan smygande och ökade timme för timme. Jag har inte haft så ont på länge och jag kände mig riktigt påverkad av smärtan. Men kryckorna får stå kvar hemma, de är för hala att ha ute i snön. Och jag biter ihop käkarna om smärtan och pyser i min blogg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Inlägget innehåller snöbilder – så att vi ska kunna vänja oss vid det elände som kommer!


Ja den som kommer är alltså snön.
Vintern. SMHI utlovar vinterväder till helgen som kommer. Vad tycker vi om det då? Joo, vi tycker att det nog blir lite ljusare, men vi estimerar inte snö, kyla och halt väglag. Vi tänker på såväl lårbenshalsar som bilavkörningar – när man skottat fram bilen, vill säga. Tur att jag har en bra app på Ajfånen. I skrivande stund utlovar den snö på torsdag och ner till åtta minusgrader till helgen.

Så här mycket snö var det i mars 2010 i Förorten.


Det är ett oväder från Storbritannien
som är på väg till oss. Enligt SMHI kommer snön och kylan in över Sverige redan idag. Här är det för en gångs skull torrt idag, men det är betydligt kallare än det har varit de senaste veckorna. Mest snö kommer det längs kusten i Svealand och Norrland. Det vill säga här i mina trakter, dårå. Och enligt SMHI ligger snön kvar. Man rekommenderar oss att ta fram vinterkläderna.

Vackert, men kallt…


Förra året köpte jag
en ny dunjacka, tack och lov! Jag har ett par riktigt grova kängor som jag hoppas att jag kan gå i om hälen inte bråkar mer. Tills vidare kör jag på mina grova skor i vilka jag har lagt ett inlägg som bara ligger under hälarna. Det funkar bra.

Kört fast…


Mina vinterdäck
på bilen har varit på sen ett bra tag och det känns tryggt. För snö och halka kan ju komma plötsligt. Jag tror liksom inte att nån av oss kommer undan snön i år heller… Är DU rustad för vintern – vad gäller fordon och kläder???


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »