Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ljusare’

Ett inlägg om en förhoppningsvis inte ljusare, men lite bättre dag. Och om snälla människor.


Det var en riktig skitdag igår.
Man får ha såna har jag bestämt, för det är helt klart onaturligt att gå omkring och skratta med munnen de stunder den inte häver ur sig positivismer 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Genom gråt och tårar lär man sig också att uppskatta dagarna när det känns lite annorlunda. Dagar när man faktiskt kan skratta – en liten stund, i alla fall.

Det förlösande skrattet kom närmare midnatt igår. Jag tröstade mig med en chokladbit och Fästmön med nån liten sötsak också medan vi glodde på Ett herrans liv. Du vet den där färdigskrattade, brittiska komediserien om prästen Geraldine Granger som är lika hög som hon är bred. Igår var hon mediestjärna, vilket fick mig att skratta igenkännande. Inte för att jag själv är nån sån, utan för att jag har sett såna som tror sig vara stjärnor på mediehimlen ett antal gånger. Beteendet är inte unikt, men väldigt skrattframkallande. Så får du möjlighet, titta på prällen! She rocks!

Ett herrans liv

Herrens förlängda arm Geraldine Granger. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Igår skred vi över
mitten på oktober redan. Jag har nu varit arbetssökande i över två och en halv månad. Det suger. Jag ägnar en mycket stor del av mina vardagar åt att leta och söka jobb. Responsen är inte resiprok, om man säger så. Som kommunikatör vill man gärna få respons – på nåt sätt. Framför allt vill man erhålla återkoppling. Tvärtemot vad somliga tror, vill jag faktiskt inte vara åldersfixerad. Men jag vill veta varför min breda bak min gedigna bakgrund med bred erfarenhet som kommunikatör inte räcker till. Om jag bara får veta vad som fattas kanske jag kan komplettera med nån utbildning eller så. Till exempel.

Bokprojektet ligger på is igen. Jag har väntat på att förlaget ska höra av sig post bokmässan. Nu har det gått så lång tid att min synopsis kanske inte föll på förlagsmänniskornas läppar trots allt. Och jag vägrar lägga ner en massa arbete på det som kanske inte blir annat än nåt nytt för byrålådan/usb-stickan!

Gårdagens namn i almanackan var Finn. Det såg jag först idag. Därför tog jag det som ett tecken och mycket riktigt hittade jag två verkligt intressanta tjänster att söka. Ingen av dem här i stan, men båda inom ett område i min kommunikatörsroll som ligger mig varmast om hjärtat – tillgänglighet för ”ALLA” i samhället till information.

Finn

Igår var det Finn, det tog jag som ett gott tecken för idag.


Och alldeles nyss damp
det ner en fin rekommendation på LinkedIn från en av mina före detta frilansare. Jag läser om mig själv:

Hon är skicklig på att skriva, oavsett om det är nyheter eller krönikor eller liknade. Hon är duktig på att skriva med målande och inlevelse i texter. Hon kan även skriva i klarspråk inom nyheter så att alla förstår vad det handlar om . 
Hon är en tidpresstålig och lojal människa.

TACK, B, för detta!

Som grädde på moset kom just ett samtal på mobilen om att det är blommor på väg till mig. Till mig! Men snälla människor vad jag blir rörd!!! Tack på förhand till ”den skyldige/a”!


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagssolen har sjunkit nu och himlen är gråblå när jag påbörjar det här inlägget. Tänk så skönt, ändå, att vi går mot ljusare tider! För inte länge sen alls var det rena natta utomhus så här dags.

Jag har varit ute på äventyr. Shoppingäventyr. Först åkte jag till Stormarknaden för att titta på nånting till Johan. Det var dumt. Affärens personal var tydligen inte intresserad av att sälja nånting, för jag fick ingen som helst hjälp. De som jobbade där stod hellre och pratade med varandra. Och hade det inte varit så att det gällde att köpa en present så hade jag talat om affärens namn. Men det gör jag sen, efter hans födelsedag!

I stället slank jag in på Clas Ohlson och köpte mig en ny tandborste. Min gamla får jag ladda typ tre gånger i veckan och en laddning på en bra tandborste ska hålla laddning i en vecka.

Oral B Vitality

Nu ska här borstas!


Jag har använt Brauns Oral-B-tandborstar
i över 20 år nu och tycker att de är jättebra. Kvaliteten på tandborstarna kan dessvärre vara ganska dålig. Jag har köpt borstar som har kostat hur mycket som helst, men som inte varit ett dugg bättre än den billigaste sorten. Sedan några år tillbaka köper jag Vitality. Detta är min tredje, tror jag. Garantin är på två år och genom att registrera mig via nätet förlängde jag garantitiden med ytterligare ett år. Jag får då i utbyte ta emot mejlreklam (som jag listigt nog ställde till en för detta ändamål reserverad e-post-adress). Nu får vi se om tandborsten lever så länge. Det ska också bli intressant att kolla om garantin gäller ifall den pajar innan. För det är ju faktiskt så att de går på batteri och batterierna, som laddas hela tiden, blir ju förr eller senare kassa. Dessutom brukar Av-och-På-knappen paja.

Men om tandborstarna nu är så himla kassa, varför köper jag dem? Jo, därför att själva borstningen är super! Det blev stor skillnad på mina tänder efter att jag började använda batteridrivna tandborstar, det sa min tandhygienist. Fast ännu större skillnad blev det ju när jag slutade röka… (Tips till alla som fortfarande håller på med sån skit.)

Nu kom jag ifrån ämnet! Efter tandborstköpet åkte jag till en annan affär i samma kedja som den inne på Stormarknaden där de inte ville sälja nåt. Där fick jag jättebra hjälp, så jag shoppade fler presenter än jag hade tänkt. Dessvärre var Den Hjälpsamma väldigt förkyld och DET kändes inte helt OK att utsätta kunder för…

På vägen hem inhandlade jag presentpapper och annat. Jag hade en sån otrolig tur när jag parkerade att jag observerade en blossare som strök utanför min bil innan jag hann hoppa ur. Skönt att slippa bli illamående och få svårt att andas! Annars brukar de samlas utanför entrédörrarna och det är INTE roligt att passera dem. Jag kan faktiskt inte förstå att rökning inte är förbjudet enligt lag, för den gör ju inte bara rökarna själva utan också deras omgivning sjuka…

Dagens mellanmål bestod av ett par nävar pepparkakor, men jag har faktiskt tagit fram en matlåda ur frysen. Medan tvättmaskinen tvättar jeans ska jag nog äta och läsa lite. Mamma får ett samtal vid vanlig tid, jag vill ju ha lite koll på att hon inte har blivit sämre.

Jag har lämnat in intresseanmälningar på hela tre skrivuppdrag och går nu och väntar och hoppas på att få åtminstone nåt av dem. Det kliar i fingrarna! 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja den som kom var snön. Igår var det mest snöslask som ju knappast är roligare än regn och novembermörker. Under natten har gräsmattorna blivit vita. Snöandet fortsatte i morse och vaktis gav sig ut för att ploga när de flesta av oss redan hade pulsat ut till bussen eller våra fordon. Temperaturen ligger runt nollan eller strax under, vilket gör väglaget mycket halt. Det ska man tänka på när man befinner sig i trafiken! Och det gäller inte bara bilar utan ALLA – cyklister och fotgängare är inte undantagna.

Ganska nära Fästmöns jobb – vi samåkte i morse – kom en karl utan reflexer med en liten hund. Båda gick mitt på gatan trots att det inte var mindre snö där än på trottoaren. Karl’n slet åt sig hunden när jag kom och blängde på mig.

Idiot, jag körde under högsta tillåtna hastighet, 30, mina lysen på bilen fungerade och var påslagna och dessutom körde jag på gatan! Du och din hund gick på gatan, det ställe som är avsett för bilar och andra fordon, utan reflexer. Tror du att ni har nio liv, eller?

För övrigt fattar jag inte hur man kan ge sig ut på cykel i det här vädret och vingla mitt i gatan utan lysen eller reflexer. Ytterligare lite närmare Annas jobb kom en dåre som cyklade mitt i gatan, utan lysen. Vinglade fram och tillbaka i den spåriga snön.

Nää, smartast är de som låter sina cyklar stå kvar i cykelstället en sån här dag. Och de som använder reflexer. Reflexer är inte nåt fult eller skämmigt. Tycker jag, dårå. Vänta åtminstone att ge dig ut på cykel tills det är plogat och se till att du har fungerande lysen och reflexer på cykeln, är mina oombedda råd. Eller… du kanske vill bli påkörd? Hoppas bara att det inte är jag som gör det.

Fotade några smarta utanför mitt hus som hade lämnat sina cyklar hemma. Jag fotade för övrigt trevliga grannars cyklar, inga andras.


Närmare jobbet
blev snön allt mindre vattnig och allt mer snö. Jag la på mitt lilla fåniga (tycker säkert många!) vindruteskydd, men faktum är att jag slipper skrapa framrutan när jag är trött efter en arbetsdag och ska åka hem. Trots snön känns inte den här dagen särskilt mycket ljusare än andra novemberdagar.

Jag håller på med en massa spretiga saker på jobbet och idag är det just inget som är särskilt roligt. Men såna arbetsuppgifter och dagar måste man också ha – hur ska man annars uppskatta de roliga och fantastiska dagarna när man tycker att man uträttar storverk?

Blir dagen lite ljusare kanske jag tar en tur med Ajfånen och försöker ta några vinterbilder med den. Inte det lättaste, ska jag säga, vi kommer inte riktigt överens. Optiken i min gamla Nokia var betydligt bättre. I Ajfånen blir bilderna bara tyngre och sämre. Men tjänstemobilen är den som gäller nu (Nokian ligger hemma och vilar och tar emot en massa säljsamtal som ingen svarar på!) och eftersom fotografering ingår i mitt jobb måste jag bli bättre på det, helt enkelt.

En av flera närbilder jag tog i morse som inte blev suddig. Ett undantag, alltså.


Hälen gjorde sig grymt påmind
igår. Jag skulle aldrig ha sagt att jag var smärtfri, för jag var smärtfri i cirka tre timmar. Sen kom smärtan smygande och ökade timme för timme. Jag har inte haft så ont på länge och jag kände mig riktigt påverkad av smärtan. Men kryckorna får stå kvar hemma, de är för hala att ha ute i snön. Och jag biter ihop käkarna om smärtan och pyser i min blogg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Inlägget innehåller snöbilder – så att vi ska kunna vänja oss vid det elände som kommer!


Ja den som kommer är alltså snön.
Vintern. SMHI utlovar vinterväder till helgen som kommer. Vad tycker vi om det då? Joo, vi tycker att det nog blir lite ljusare, men vi estimerar inte snö, kyla och halt väglag. Vi tänker på såväl lårbenshalsar som bilavkörningar – när man skottat fram bilen, vill säga. Tur att jag har en bra app på Ajfånen. I skrivande stund utlovar den snö på torsdag och ner till åtta minusgrader till helgen.

Så här mycket snö var det i mars 2010 i Förorten.


Det är ett oväder från Storbritannien
som är på väg till oss. Enligt SMHI kommer snön och kylan in över Sverige redan idag. Här är det för en gångs skull torrt idag, men det är betydligt kallare än det har varit de senaste veckorna. Mest snö kommer det längs kusten i Svealand och Norrland. Det vill säga här i mina trakter, dårå. Och enligt SMHI ligger snön kvar. Man rekommenderar oss att ta fram vinterkläderna.

Vackert, men kallt…


Förra året köpte jag
en ny dunjacka, tack och lov! Jag har ett par riktigt grova kängor som jag hoppas att jag kan gå i om hälen inte bråkar mer. Tills vidare kör jag på mina grova skor i vilka jag har lagt ett inlägg som bara ligger under hälarna. Det funkar bra.

Kört fast…


Mina vinterdäck
på bilen har varit på sen ett bra tag och det känns tryggt. För snö och halka kan ju komma plötsligt. Jag tror liksom inte att nån av oss kommer undan snön i år heller… Är DU rustad för vintern – vad gäller fordon och kläder???


Livet är kort.

Read Full Post »

Jo tackar som frågar, idag känns det lite bättre. Det brukar hjälpa att grina en stund och sen sova på saken. Hälen är rätt OK idag på morgonen. Jag har gått ett par svängar i korridorerna här på jobbet för att känna efter. Men riktigt solig känns inte sinnesstämningen. Jag känner mig ledsen, ledsen djupt inuti. Försöker slå bort såna där tankar om sorgligt och en oviss framtid, men de har liksom slagit klorna i mig.

Novemberträd.


Det är inte så
att jag påverkas av årstiden. Jag har det nog svårare på våren när man ska och måste så mycket. Hösten är min favoritårstid. I år kan jag tyvärr inte njuta av den. Jag kan till exempel inte vara ute och fota alla vackra färger. Livet liksom passerar utanför mina fönster. Och tittar solen fram under dagtid på jobbet, måste jag dra för min egentillverkade wellpappgardin – annars ser jag inte vad det står på datorskärmen.

Sist jag hade riktigt deppiga tankar fick jag ett mejl från vännen K. Rakt på sak frågade K. Nu finns K inte kvar här och kanske är det just det som sänker mig. Begravningen är ju på fredag och jag ska åka dit med två vänner. Det sista jag kan göra för att hedra K:s minne. Men du ska veta att jag förbannar mig själv för att jag inte var mer lyhörd! Och framför allt för att mitt sms kom två dagar försent…

Under förmiddagen hoppas jag att min lap top på institution 1 blir klar för trädlöst nätverk. Jag trodde att den var det, men det visade sig att S inte hade gjort nödvändiga installationer. Lite oroande, eftersom jag ska på en kurs i eftermiddag och behöver ha med mig datorn. Den stationära är ju liksom inte ens släpbar…

I kväll måste jag städa av i badrummet och i duschrummet/toan innan jag städar av mig själv med dusch och hårtvätt. Jag orkade inte det igår. Framför allt orkade jag inte stå i duschen. I kväll måste jag orka.

Varför känns det som om jag inte har nånting att se fram emot? Det måste jag ändra på! Min pappa sa alltid att jag skulle komma ihåg hur mycket jag har att vara tacksam över – tak över huvudet, arbete, nån som älskar mig, en familj. Ingenting i livet är fast utom de fakta att du själv är den enda du med bestämdhet vet att du ska leva hela livet med och att du ska dö. Men jag försöker verkligen vara just tacksam och jag försöker se framåt med tillförsikt. (Jag lyckas inte alltid.) Problemet är bara att det är så gott som omöjligt att planera nånting – av olika skäl. Läste på Twitter att en person jag följer opererades igår, en liknande operation som jag själv väntar på. Kanske var den personens tillstånd mer akut, vi gjorde biopsin ungefär samtidigt. Kanske får jag en kallelse snart…


Livet är kort.

Read Full Post »

En riktigt grå måndag är det idag. Det är mörkt och fuktigt och smutsigt ute. Inte mycket av den där timmen som skulle göra starten på dagen ljusare märktes.

Lika fuktigt idag som för ett år sen. Bilden är ungefär ett år gammal.


Natten har varit tuff,
jag har haft feber och ont, men det ska inte hindra mig från att jobba. Jag känner mig rastlös och orolig, för jag vet att den här veckan är det troligt att jag får ett besked som gäller stor eller liten bokstav i ett visst ord. Hittills har jag skjutit det ifrån mig ganska bra – ett sätt att hantera det – men ju längre tiden går desto närmare kommer jag beskedet. Mer om detta i ett låst inlägg senare!

Under lördagen droppade det in ganska många jobbmejl som jag måste ta tag i. I fredags jobbade jag ju hemifrån fyra timmar, men då var det tämligen tyst i inboxen. Jag ska kämpa på med institution 1:s forskningssidor och även försöka få återkoppling på institution 2:s dito. I morgon, tisdag, ska jag jobba i husets topp på institution 1. Det gick bra sist, datorn som S har gjort iordning åt mig där uppe fungerar bra – i alla fall för webbarbete. Det räcker ju med Explorer då, i princip, samt mitt e-post-program.

På torsdag förmiddag ska jag träffa prefekten på institution 2 för att diskutera en eventuell kommunikationsplan även här. Efter lunch ska vi ses igen och då bli intervjuade av fakultetskommunikatören eftersom de två institutioner jag jobbar för är de två första inom fakulteten som har en kommunikatör. Det har varit spännande att vara lite av en föregångare, men nu måste jag tänka framåt och fundera över vad jag ska göra efter årsskiftet. Och som du som är mer insatt i min situation än andra vet är ju detta inte det enklaste…

På torsdag är det nåt ännu viktigare:  Fästmöns och min fjärde förlovningsdag. Ett tag tänkte jag att vi skulle fira med Fredagsmyspåse från Feskarn’ i Saluhallen, en födelsedagspresent från vännen Rippe. Men så insåg jag att Anna jobbar trist helg – till klockan 21 fredag, lördag och söndag – och att sätta i sig skaldjur och vitt vin vid 22-tiden och sen strax därpå gå och lägga sig känns inte så smart. I stället föreslog jag att vi ska gå och se nya Bondfilmen i nästa vecka och i samband med det gå och käka en bit mat nånstans. Jag fick ju också ett stort antal biobiljetter när jag fyllde år, bland annat från K…

Onsdag eftermiddag ska jag till Nål-Janne igen. Jag har haft väldigt ont i hälen och överväger nu att ta en ny kontakt med min läkarmottagning för att se om det inte är dags för annan smärtlindring än akupunktur. Och kanske lite inflammationshämmande. Frågan är om medicin i tablettform går ihop med den kommande behandlingen av min åkomma i andra delar av kroppen… Äsch, jag är så less på det här trasiga skalet jag går omkring i…


Livet är kort.

Read Full Post »

Den tyska pippin blev superb igår! Lergrytan, som den tillagades i, gör fågeln så saftig och fin. I grytan la jag kantareller, vitlöksklyftor och två stora gula lökar. Jag hade tänkt slå över lite rödvin, men det glömde jag bort.

En bild på en gammal pippi.


En grönsallad serverade jag till,
inget ris igår,  och så den heta, kalla såsen. Vi smockade i oss i princip allt. Jag tror att Fästmön gillade anrättningen också, för det blev inga rester kvar till nån matlåda idag.

Kallhet sås.


Den största hemligheten
bakom den här kycklingen är nog kryddningen. En av specialkryddorna jag använder är berberi, även kallad etiopisk peppar. Nu börjar min krydda ta slut, men jag ska höra på jobbet om jag kan få hjälp att införskaffa lite mer. Vi har ju forskare som då och då åker ner och köper äkta vara. Den berberi jag har nu fick jag av en före detta kollega och den är förstås också äkta. Annars tror jag att det går att få tag i berberi även i Sverige.

Kvällen fortsatte med en titt på årets första avsnitt av Så mycket bättre. Tänk, de enda två jag kände igen direkt var Magnus Uggla och Sylvia Vrethammar. Börjar jag bli gammal, eller..? Fast å andra sidan kände jag inte alls igen Pugh Rogefelt, vars dag det var i premiäravsnittet. Bästa framträdandet tyckte jag miss Li gjorde. Hon hade valt Här kommer natten och hennes version kändes riktigt så där ångestladdad – precis som både hon och jag tycker att låten är. Olle Ljungström begriper jag mig inte på och han gjorde inget större intryck på mig med sin version av Dinga linga Lena. Maja Ivarsson anspelade för mycket på sex och jag tyckte hon förstörde den fina låten (Mitt bästa för dig). Darin gjorde en urhäftig version av Stockholm. Magnus Uggla inledde och gjorde Vandrar i ett regn på ett rätt OK sätt. Sylvia Vrethammar avslutade med Små lätta moln som… helt klart var annorlunda än Pughs version…

Sen grävde i våra godisbunkar och spelade ett parti Wordfeud – jag fick storstryk.

Det var ingen bra dag igår rent fysiskt. Den inleddes med en rejäl blödning, fortsatte med en häl som kändes som om den hade en kniv uppkörd rakt upp i den under 24 timmar samt en sträckning i ryggen – som jag fick när jag dammvippade! Jag har kryckan intill mig för säkerhets skull, för jag har svårt att resa på mig ibland och svårt att gå. Dagens utmaning blir att stappla över till Tokerian och kompletteringshandla till middagen – italiensk pastasås for grown ups.

I morse var det ganska annorlunda ute mot igår. För det första var det över sju grader kallt när Anna och jag huttrade ut för att åka till hennes jobb.

Sju grader kallt. Ja, jag behöver tanka.


Igår morse
var ju himlen kolsvart när vi åkte…

Igår morse. En bild på himlen och mitt i, en stjärna.


I morse
var det betydligt ljusare! Det kändes som om det var rena förmiddagen…

Samma himmel som igår morse, men en timme ljusare tack vare vintertiden.


Det här med vintertid och sommartid
begriper jag inte riktigt vitsen med. Eftersom det bara handlar om en timma hit eller dit borde vi kunna skita i det, helt enkelt. För vad fyller det för funktion mer än att det är lite ljusare nån vecka till på morgnarna innan det kolsvarta tar över igen? Och att det blir ljusare kvällar under nån veckas tid på våren? Sen är det ju ljusa kvällar jämt ett tag över sommaren.

Det kyliga gillar jag emellertid inte. Det kan vara vackert att se på, men det står väl inte på förrän det kommer snö och blir skithalt ute. Nej, det gillar jag inte – mer än att fota. Här några frusna löv som har samlats för att kura ihop sig i en av groparna Dalkarlarnas containrar lämnade efter sig på våra gräsmattor…

Frusna löv som kurar samman i en grop i gräset.


Himlen är i skrivande stund
blå och molnfri, temperaturen har stigit till -2,6 grader och jag kunde nyss resa mig utan krycka. Hur mår du idag, då???


Livet är kort.

Read Full Post »

OK, det ÄR lite mörkare på morgnarna nu tack vare sommartiden. Jag kan inte påstå att jag är särskilt positiv till sommartiden. Det en timmas flytt gör är mest att irritera. Man går omkring och funderar om man har flyttat fram alla klockor, man försöker hjälpa sin gamla mamma på distans. Men värst av allt, man får gå upp en timma tidigare. För min del innebär det uppstigen strax efter klockan fem – om det fortfarande skulle var vintertid/normaltid, vill säga…

Att det är ljusare på kvällarna skiter jag i för tillfället – jag är så trött, så trött och igår hade jag huvudvärk för typ femte dan. Därför åkte jag hem lite tidigare från jobbet och lyckades passa in så jag kunde plocka upp Fästmön från sitt jobb och Elias från fritids – båda blev mycket tacksamma.

På väg till jobbet i morse var solen en bra bit längre ner än förra veckan. Men sen steg den, kraftfull och rund som en julost. Jag klev ut på jobbets balle*, där man nästan får svindel, och tog en bild. Kolla, visst är väl marssolen häftig?!

Marssolen fotad tidigt i morse från jobbets balle.


I eftermiddag har jag två intervjuer
och vidare har jag bokat in ytterligare en, på torsdag förmiddag. Tisdagsförmiddagen bjuder annars på institutionsmöte, en sorts stormöte där hela institutionen deltar. Och jag tror inte att det beror på fikabrödet som man lockar mer – allt fler har börjat delta i mötet och det är riktigt, riktigt bra! Dessa möten hålls på engelska, så den som vill säga nånting måste våga och kunna öppna kakhålet och prata utrikiska. För egen del impade jag lite på en av männen jag intervjuade i förra veckan när jag på hans hemspråk tigrinja sa

Jag heter Tofflan.

Vilket transkriberat på svenska blir ungefär

Ane schmen Tofflan.

Och så sa jag lite annat (fast inte ett enda av de mindre rumsrena ord jag kan…). Sånt förenar, kände jag, och nu har jag en vän och förtrogen i just denna man!

I nästa vecka och veckan därpå tänkte jag försöka lägga sista handen vid min kommunikationsplan. Annars jobbar jag mest med att bygga upp institutionens intranätsidor. Det är både roligt och givande att få vara med från början och just bygga upp och starta nåt!

Slutligen vill jag tacka alla som har retweetat eller länkat till mitt inlägg om att vara arbetslös och desperat! Jag tycker att det är viktigt att många läser hur det kan vara, för jag tror inte att alla förstår den desperation och det utsatta läge man befinner sig i som långtidsarbetslös. Och att den som har jobb faktiskt kan hjälpa – på rätt sätt. I stället för oombedda goda råd kan man till exempel bjuda på en fika eller en stunds sällskap på en promenad. Många arbbetslösa isolerar sig nämligen och behöver komma ut och få lite marssol på sina näsor.


*jobbets balle = jobbets balkong

Read Full Post »

Jaa, i morse märkte jag faktiskt skillnaden! Det är ljusare ute! Även H noterade detsamma när vi landade utanför jobbet. Månskäran lyste hela vägen mot en ljusare blå himmel än den sedvanliga vintermörka morgonhimlen. Tyvärr satt jag mest i bilen och kunde inte fota det magiska.

I stället tog jag i alla hast i morse en bild av min amaryllis som jag fick av mammakusinen B i mellandagarna. Jag fotade i dåligt ljus och utan blixt, med kameran i ena handen, tandborsten i den andra. Bilden blev verkligen därefter… så jag har Photoshoppat lite…


En skitdålig bild blev lite annorlunda i Photoshop.


För övrigt har jag försökt göra lite vårfint
här på bloggen. Jag vill verkligen inte ha mer vinter eller mörker eller snö. Nu vill jag ha blå himmel och knoppar…

Idag är det inte så mycket på agendan på jobbet. E var sjuk igår, så nåt blankettfixande blev det inte. Hjälpte i stället B som skulle stoppa material i mappar. Bara det att Nån har varit och knyckt mappar nere i förrådet så de räckte inte. Ibland fungerar inte den interna kommunikationen riktigt som den ska…

Det blir lunch med Lisbeth idag så då lär jag få skratta gott mitt på dan i alla fall! Hon är en källa till humor-material, så mycket roliga saker som hon säger skulle kunna fylla en egen blogg! Häromdan när vi skulle eftermiddagsfika försökte jag sätta mig på en stol bredvid henne. Men där låg hennes nycklar och jag harklade mig för att hon skulle förstå att jag ville att hon skulle ta bort dem så jag kunde sitta där. Då säger hon:

Nej, den här platsen är upptagen! Här sitter min låtsaskompis.

Och så ser hon alldeles gravallvarlig ut. Jag kan ju bara berätta att jag kollapsade av skratt.

Dags att försöka göra nåt vettigt av den här dan. Inte för att jag har nån större lust, utan mest för att jag är plikttrogen och lojal (enligt en massa personlighetstester, i alla fall!). I afton måste jag ta en dust med skiten smutsen hemmavid och åtminstone skrapa bort den från våtutrymmena. Till helgen gör jag resten av dammjakten och jag tänkte också frosta av fryseländet så att det blir lättare att stänga dörren…

Read Full Post »

Kommer hemhalkandes från jobbet, varit på Tokerian och handlat. Trötta och hungriga, både Fästmön och jag. Slänger på datorn – skärmen är svart. Tjockis-svart. Totalt…

När din datorskärm förblir svart, plinga på hos din Snälla Granne och få låna en dotters. Det gör tillvaron ljusare.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »