Ansvar?

Idag läser jag på Radio Upplands hemsida att den verksamhet i vårt län som ansvarar för vård stäms av en privatperson. Det handlar om ett TV-program som gick på en av reklamkanalerna under flera säsonger.

Det är Centrum för rättvisa som nu ska driva målet som en pilotfall med skadeståndskrav från de anhöriga. De anhöriga är i det här fallet en dotter som cirka en månad efter sin fars frånfälle plötsligt får se honom kämpa för sitt liv. På reklam-TV. Familjen visste inte om att pappan blivit filmad. Även om man inte såg hans ansikte gick det  att känna igen röst och kläder. Juristen menar att det handlar om brott mot tystnadsplikten.

Jag var en trogen följare av programmet, trots att det på sätt och vis var en dokusåpa. Skälet var att jag vid den tiden arbetade inom organisationen. Däremot vet jag att det fanns flera chefer som borde ha kollat men valde att strunta i det. Programmet var intressant och spännande och gav verksamheten bra marknadsföring. Men jag funderade då och då hur det var med tystnadsplikten. Var detta verkligen OK? För även om man döljer folks ansikten kan man ju uppenbarligen uppfatta vem det är. Och även om man som patient ger sitt medgivande kan man ju fundera över om man alltid är så klar och redig att man menar det. Hade jag själv varit patient skulle jag ha vägrat få en kamera i nyllet. Det räcker så bra med alla nyfikna kandidatögon som det ibland är svårt att orka med – även om jag de flesta gånger sa ja till deras närvaro eftersom jag tycker att utbildning i verkligheten är viktigt!

Nästa grej som jag känner mig fundersam över och där samma organisation har ett ansvar är HPV-vaccineringarna. Unga tjejer erbjuds alltså att vaccinera sig mot ett virus som kan orsaka livmoderhalscancer. Nu har nån startat en motaktion och delar bland annat ut trycksaker till tjejer på stan. Enligt lokalblaskan står det i broschyren att vaccinet har orsakat dödsfall och allvarliga sjukdomar.

Vaccinera sig eller inte? Var finns korrekta fakta?

Eftersom det är oklart vem som är avsändare kan jag inte göra nån bedömning vad gäller dessa fakta. Men jag har i färskt minne att vaccinet mot svininfluensa orsakade svåra biverkningar hos en del unga. Biverkningar som man inte kände till när man gladeligen erbjöd barn och vuxna att vaccinera sig.  Därför kan jag förstå att en del av oss bär på en viss skepticism mot vaccin. Att inte bara tacka och ta emot utan skaffa sig kunskaper och fakta först är smart. Fast då gäller det förstås att de fakta som presenteras är korrekta. Och hur vet man det när inte ens den organisation som var huvudansvarig för svinvaccinet kände till de svåra och livslånga biverkningar som drabbade en del?

Vems är ansvaret? Vem tar ansvaret? Inga lätta frågor… Har du några tankar?

Read Full Post »

Världsaidsdagen har kommit och gått

Igår var det Världsaidsdagen. Tro inte att jag inte ville skriva om den, för det ville jag. Men jag samlade mina tankar för att få till några vettiga ord om dagen. Jag vet inte om jag lyckas.

HIV och aids är fortfarande livsfarliga sjukdomar. Livslång, åtminstone. Men idag finns det bra bromsmediciner som gör att de flesta med sjudomen kan leva ganska bra liv – om än med högt dagligt intag av diverse läkemedel.

Det röda bandet symboliserar Världsaidsdagen den 1 december. 

                                                                                                                                                             Det är glädjande att läsa siffror från WHO om att allt färre dör i sjukdomar som har med aids att göra och att antalet HIV-smittade minskar. Samtidigt är det hemskt att läsa hur olika smitta slår i olika delar av världen.

I Asien finns 4,8 miljoner smittade. Nästan hälften finns i Indien. Antalet smittade ökar mycket i framför allt Östeuropa och Centralasien. Det handlar om 250 procent fler som smittas nu än för tio år sen. De flesta smittade finns i Ryssland och Ukraina.

Tittar man på hela världen har antalet dödsfall i sjukdomar relaterade till aids minskat med 22 procent de fem senaste åren. Det handlar mycket om att man framför allt i Afrika testar allt fler allt tidigare, men också att tillgången på kondomer har ökat i länder där man tidigare hade svårt att få tag i preventivmedel.

Jag var ung vuxen när HIV kom till Sverige och folk dog som flugor i aids. Jag är glad att det har hänt mycket sen dess – vad gäller utveckling av bromsmediciner, men också informationsinsatser för att förändra attityder. För vi ska inte glömma bort att det oftare är den som har sjukdomen som drabbas hårdast av infektioner och följdsjukdomar, medan den som inte har sjukdomen faktiskt inte smittas genom luften. Bara det, liksom. Att viruset dör när det kommer i kontakt med luft var inte helt känt på 1980-talet.

HIV /aids är en fruktansvärd sjukdom som oftast slår mot den som redan är svag. Låt oss även idag, dagen efter Världsaidsdagen, skänka en tanke eller två till dem som drabbats. Och kanske också skänka en slant för vidare forskning och hjälpinsatser för de behövande? Du har säkert en favoritorganisation du kan tänka dig att gå igenom för att skänka en slant till detta. Och har du inte pengar kanske du kan hjälpa på annat sätt. Som volontär?

Read Full Post »

Gone fishing…

Ibland skulle jag vilja ha en sån där fejk-gammal skylt man hänger på ytterdörren. En skylt där det står

Gone fishing

på och så en bild på en slashas med ett spö i handen. Med detta vill jag inte säga att jag är varken nån slashas eller särskilt intresserad av att fiska. Men jag är, så att säga, ute och fiskar lite, telefonledes. Bara det att NÅN (fastighetsskötare) bestämde sig för att klippa gräset här utanför och då är det stört omöjligt att telefonera, trots stängda vädringsfönster. Därför skulle jag vilja hänga upp den där skylten, ta ett spö och bara dra ut på en liten… paus. En TYST paus…

Det får bli en handskriven post-it-lapp i stället!

                                                                                                                                                            Eftersom dagens planering nu blev lite sabbad rubbad tänkte jag skutta över till lilla Apoteket Hjärtat som nyligen öppnat i samma lokaler som Tokerian. Mina ”glömske-piller”, som jag kallar vitaminerna jag äter mot mina livslånga brister av B12 och folsyra håller på att ta slut. Och jag har liksom GLÖMT att gå till apoteket i god tid… Kanske måste öka dosen… 😆

Liiite uppspelt är jag i skrivande stund. Även om jag inte kan avslöja nåt kanske mitt fiskande kan ge nåt positivt resultat. Men det måste till möten och diskussioner och arbetsutskott först. Om allt går vägen kanske, kanske jag får nåt utmanande och kul att göra under ett par månader i höst. Vem vet… Det är tyvärr inte nåt som ger några pengar, men det är nåt som skulle ge mig en stunds väldigt vettig sysselsättning.

I kväll är det skolavslutning och jag ska tuffa ut till Förorten och hämta Elias och hans mamma vid 17-tiden. Hoppas nu att åskan och det kraftiga regnet vädergubben hotade med igår kväll inte når hit till oss på ostkusten, för det vore ju rätt typat att få första skolavslutningen sabbat av oväder. Elias skola har nämligen ingen aula, så avslutningsevenemanget sker på bollplanen på skolgården. Vid regn samlas endast eleverna i gymnastiksalen, där mammorna och papporna och Tofflorna inte får plats.

 

Read Full Post »

Vitatankar om livslångt

En vit dag är det idag. När vi tittar ut har vintern kommit tillbaka. Det snöar mycket och snön lägger sig som ett tjockt täcke över gårdagens is. Den här vintern känns ändlös eller åtminstone livslång.

Vita. Livet. Livlsång…I morse ringde sköterskan hos doktor Anders och berättade att provsvaren var bra. Detta innebär att jag måste stå på en livslång behandling med mina vitaminer. Det känns jättebra att slippa sprutor som alla så gärna och ofta pratar om i sammanhanget. Jag hatar nämligen nålar och blod. Det är två sorters vitaminer jag ska äta och jag får inga biverkningar, vilket naturligtvis är skönt. Så är det. Det är bara att äta. Livslångt. Jag är glad att det inte är svårare behandling än så.

Vita. Liv. Livslångt. Livets träd?

                                                                                                                                                               Det är alltid lite pinsamt att bli väckt av nån som arbetar när man själv inte arbetar och råkar ta en sovmorgon. Nu var det mest för Fästmöns skull vi tog sovmorgon, men jag kan ju inte neka till att det var skönt. Den här veckan har hon ganska många sovmorgnar eftersom hon mest jobbar kvällar. Igår var det dagtur, emellertid, och dessa är tuffa. Så det blev ett bra test av orken efter julförkylningen. Och det gick bra!

Idag har jag en del små projekt att utföra, några av helt privat karaktär så då skriver jag förstås inte om dem på den här bloggen. Mindre känsligt är väl att berätta att jag ska skjutsa Anna till jobbet klockan 13 och handla hem middag till mig själv på vägen hem. Anna jobbar till klockan 20 och får ta med sig nån matlåda.

I morgon ska jag skjutsa Anna till Sjukstugan i Backen där hon ska på nån kontroll. Jag tänker inte sätta min fot innanför några dörrar där, så jag tar väl en tur med bilen under tiden. Vi ska också försöka byta ett par jeans till Slaktar-Pojken på vägen hem. Men det blir som sagt i morgon. Idag jobbar min sköna böna och jag ska ägna mig åt lite skriverier, läsning och kanske nån film som jag har spelat in på DVD:n.

Read Full Post »