Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘livskris’

Anja Kontor: ”Mitt liv har vänt många, många gånger…”

Ett intervjuande inlägg, en dröm som blev verklighet.


Uppdaterat inlägg: Den 1 september startar inspelningen av åtta nya avsnitt av När livet vänder!


Den som läser min blogg då och då
vet att en av mina favoritserier på TV är När livet vänder. Jag gillar lugn TV. Program som får mig att stanna upp i tillvaron. Titta, lyssna, tänka. Och ibland till och med fälla en Toffeltår. För det är personporträtt som går rakt in i det mest förhärdade hjärta. Jag är full av beundran för hur lyssnerskan Anja Kontor lockar människor att prata om det svåraste svåra i sina liv. Livsberättelser, som jag kan ta till mig och använda för att kunna gå vidare i mitt liv.

Nu har jag fått chansen att prata med den här lyssnerskan. Nån TV- eller radiomänniska är jag ju inte, så vårt samtal får du ta del av i skriftlig form.

Anja Kontor Foto Carl-Johan SöderSVT

Anja Kontor, lyssnare utan mediarustning i människors hem i programserien När livet vänder. (Bilden är publicerad med tillstånd av SVT. Foto: Carl-Johan Söder/SVT.)


Hallå där, Anja, känns det jobbigt att plötsligt vara den som intervjuas och som ska berätta om sig själv?

– Nej, inte jobbigt, men jag brukar mest prata för att de medmänniskor som valt att våga berätta i min serie ska få den PR de förtjänar. Det finns varken pengar eller någon redaktion för detta hos Sveriges Television, så jag kör hela den grejen solo. Fast berätta om mitt ganska brokiga liv – det sparar jag till Sommar i P1!

Anja skrattar. Hon skrattar ofta under vårt samtal. Det är inte riktigt den bild vi tittare får av henne genom TV-rutan. Där är hon allvarlig, inkännande. Jag tycker att Anja har en otrolig förmåga att få människor att prata om jobbiga saker. Samtidigt undrar jag hur hon hittar alla dessa människor. Människor, som har gått igenom så svåra saker att hälften hade räckt. Människor, som dessutom har fortsatt att leva.

– Det kanske låter lite banalt – men med hjärtat och med min själ hittar jag de här människorna. Jag brukar ha några veckor på mig. Många tror att det finns oceaner av tid. Men icke. En del berättelser har jag ruvat på, en del dyker upp inom mig – som ett ping!

En nerv för vad som håller

Under vårt samtal inser jag hur mycket arbete det är med att göra När livet vänder. Förutom att hitta lämpliga personer som kan och vill ställa upp och prata i TV, måste Anja ägna sig åt en hel del researcharbete.

– Jag läser, lyssnar och reser till dem jag tror på – samtidigt som jag ju har mina andra frilansjobb så att jag kan få ihop till rätt sorts faktureringsutskick i månaden.

Efter 28 år som frilans har Anja utvecklat en nerv för vad som håller. Vad som kan bli något. Det kan finnas bra berättelser, men personen kanske inte är redo att berätta den i TV-rutan.

– Det är ett ansvar jag måste ta. Det kan handla om en verkligen fantastisk tjej som överlevt ett överfall, en berättelse som skulle få tittarna att sitta bänkade vid TV:n. Men jag vill inte utsätta henne för det här. Inte ännu. Hon måste få mera ro. Förstår du hur jag menar?

Jodå, jag fattar. Jag bär själv på några människors historier som jag skulle vilja skriva om därför att jag tror att de kan hjälpa och stärka andra. Men det är för svåra saker och de inblandade är inte redo än. Deras liv har ännu inte vänt.

– Lustigt faktiskt, säger Anja. Alla frågar mig hur jag hittar dem. Och de flesta som frågar är journalister…

Kontakt med alla

Men, Anja, alla program i serien När livet vänder visar människor som kommer igenom en livskris. Går det alltid bra för alla deltagare???

– Ja, jag väljer att berätta om dem som har kommit en bit på vägen. Det är inte den stora lattjolajban-lyckan som vi ibland tycks tro att vi ska leva i – dygnet runt. Det är mer en känsla av att det går att hitta ett nytt sätt att leva.

Jag nickar instämmande, för det är precis så jag har upplevt människorna som porträtteras. Anja förtydligar:

– Deras liv är fyllt av tacksamhet, ögonblick och stark närvaro i nuet. De har helt enkelt hittat ett liv kvar att leva – som är bra. Men så klart att de alla kämpar hela tiden. Det gör man när man mist ett barn, blivit förlamad eller försökt ta sitt liv. Livet är inte alltid så lätt.

Håller du kontakt med alla deltagare?

– Ja, det gör jag. Jag har kontakt med alla – på ett eller annat sätt. Det blir så när även familjerna har många frågor till mig. Det är många känslor också. En del av dem har blivit goda vänner.

Jag blir förvånad. Hur kan det komma sig att du blir vän med dem du intervjuar?

– I just När livet vänder har jag inte varit någon programledare – utan Anja. Det går inte att sitta där i någons vardagsrum med något slags mediarustning. Men jag är noga med att fokus ligger på dem, inte på mig. Jag försöker vara osynlig som en tapet och klipper bort mig själv mycket i redigeringen.

Människor som inte nött TV-soffor

Jag har ju tre drömintervjupersoner: du, Sarah Dawn Finer och Annika Östberg. Men finns det någon eller några som du skulle vilja ställde upp i När livet vänder?

– Vad fint av dig! Ja, de är fantastiska kvinnor, Sarah Dawn Finer och Annika Östberg. Jag har mött dem. Mina drömintervjuer är många, men det är inga kändisar. Jag vill ju hitta människor som inte nött sönder TV-soffor eller syns och hörs överallt.

Under samtalet med Anja berättar de intervjuade en gång och aldrig mer. Ofta är de inte vana att prata med en kamera i ansiktet.

– Därför uppstår en viss nerv. Här finns verkligen vårt möte som de måste gå in i.

Uppmärksamheten peppar

När livet vänder har fått stor uppmärksamhet. Men vet du hur stor?

– Mätningar visar att programmen drar tredubbelt så många tittare mot andra program som sänds vid den tiden. Uppdrag granskning, Mästerkockarna och Arga Snickaren drar mycket publik, men de är ofta mycket omskrivna före sändning. När livet vänder har också höga tittarsiffror på repriser och SVT Play. Program ur serien har legat bland tio i topp av hundra program på Best of Play och SVT Hot Webbtopp.

Men blir du inte stressad av det och känner att du måste göra ännu bättre program nästa gång?

– Nej det peppar mig! Sedan är jag frilansare och har alltid höga krav på mig att göra det bästa av det bästa. Men jag har ett starkt eget inre driv och en stor stor genuin nyfikenhet som bär mig i detta.

Att När livet vänder har blivit en populär TV-serie går inte att ta miste på. Och återkopplingen till Anja har varit stor. Hon säger:

– Jag har aldrig under mina 28 år inom media fått så mycket respons från tittare. Och då har jag ju bland annat kört populära program som Karlavagnen i P4 och Gokväll på TV i 13 år…

Så kan vi hoppas på en fortsättning, en tredje säsong av När livet vänder?

– Vi kan väl säga att oddsen just nu ser bra ut, säger Anja hemlighetsfullt.

Med hammare, passion och fyrar

Självklart har Anja ett annat liv än det med När livet vänder. Men programserien har tagit mycket tid i anspråk eftersom Anja gör allt från manus, idé och research till klippning och hela pressarbetet.

– Det brukar vara 200 timmar film att gå igenom. Jag fick fem veckor på mig att sätta ihop med musik, speakertexter och rubbet. Ja du förstår, det fanns inte så mycket tid över till annat.

Men vad gör du mer än jobbar med TV, Anja?

– Jag skriver i olika tidningar. Jag har jobbat en hel del åt Lotta Bromé – P4 Extra, den 20 maj blir förresten nästa gång. Och det är hedrande att få vara vikarie åt Sveriges bästa programledare som har 1,6 miljoner lyssnare om dagen. Sen har jag börjat tacka ja till att hålla föredrag och många vill att jag ska skriva en bok. Och så renoverar jag gamla hus. Det är min passion. Men hammaren har legat rätt stilla nu, ha, ha ha!

Man blir ju väldigt nyfiken på personen Anja Kontor när du börjar prata om hammare och passion…

– Jag är väldigt bra på att rädda gamla, ledsna hus, att vara på Öland eller i skogen och bara glo och lyssna. Jag har inga höga krav. Jag är så oerhört tacksam att leva. Faktiskt. Att krama om mitt barn så mycket som möjligt. Det är nog mitt viktigaste intresse. Och så är jag bra på fyrar. Fyrar är en stor passion!

Nio liv

Anja har en stark Uppsalaanknytning. Hon är född här, hon pluggade här, hon byggde upp Studentradioföreningen, som nyligen firade 30-årsjubileum på Norrlands nation. Och så avslöjar hon att hon är bra på att rädda gamla bilar. Också.

– Jag hämtades på BB i i Uppsala i en VW -64:a som jag ännu äger och har renoverat!

Men Anja, innan vi rundar av… Jag måste bara fråga… Har ditt liv vänt nån gång?

– Jaa! Mitt liv har vänt många, många gånger. Jag har nio liv, säger mina vänner. Men det sparar jag som sagt till Sommar i P1 – om de nu skulle höra av sig i framtiden…

Vet du, Anja Kontor, det tror jag baske mig att de gör. Snart.

Stort TACK för att jag fick prata med dig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett ögonblick.


En bild.
Tusen tankar. Inte vet jag hur många som far igenom ditt huvud när du ser den här bilden, men genom mitt…

Arbetsrumsfönstret

En ögonblicksbild genom arbetsrumsfönstret.


Jag älskar mitt arbetsrum.
Här finns hyllorna med alla mina böcker. Här finns morfars skrivbord och farfars arkivskåp i ek med jalusidörr. Här finns Storebror*. Här finns jag – en stor del av dagarna, numera.

Om jag skulle bli tvungen att lämna arbetsrummet skulle det inte vara frivilligt och jag skulle kämpa till sista bloddroppen. Har jag klarat mig igenom flera livskriser, tänker jag inte ge upp bara så där. Aldrig! Men om… OM! Då klättrar jag upp på höghuset på bilden och hoppar rakt ner i asfalten. Splatt!


*Storebror = min stationära dator


Livet är kort.

Read Full Post »

Tidigare idag läste jag ett mycket tänkvärt inlägg hos Tonårsmorsa, med den häftiga rubriken Man får aldrig svika sig själv. Inlägget handlar bland annat om att man inte ska ägna sig åt att göra hela sin omgivning nöjd – detta är nämligen en omöjlighet! Tänk hur många gånger man skulle behöva höra eller läsa  just detta, varje dag…


Tonårsmorsan skriver kloka ord…

                                                                                                                                                        Vidare, menar Tonårsmorsa, är det helt naturligt att göra misstag. Jag Tofflan tycker att om den som sagt sig älska mig skulle sluta att älska mig bara för att jag gör ett misstag, tja, den älskade mig nog inte EGENTLIGEN. För att älska nån handlar ju om att älska helheten – och i den inkluderas våra fel och brister. Sen ska man givetvis INTE acceptera vilka misstag, fel och brister som helst. Men alla är vi mänskliga!

Att vilja nån väl kan visst vara ett sätt att söka bekräftelse, men om man får bekräftelse ändå, på annat sätt,  handlar det om att göra gott bara för att man vill. Det kan ju vara så att man bara måste göra en uppoffring för nån som är viktig, helt enkelt, precis som Tonårsmorsan skriver i sitt inlägg.

Det är den vägen jag försöker ta in på just nu. För jag håller på att lära för livet, lära för MITT liv – absolut inte för första gången, men det är första gången jag inser att jag lär för mitt liv, inte för nåt eller nån annan. Och det är ödmjukhet jag ska lära mig. ÖDMJUKHET.

Det är skitsvårt. Jag kan ärligt säga, på ren svenska, att det är skitsvårt att lära sig ödmjukhet. Det är en kamp varje dag. En annan kamp jag för är den att jag också måste lära mig förlåtelse. Jag måste lära mig att förlåta, annars kan jag inte gå vidare. Just nu känns dessa två lärokampar omöjliga för mig att vinna, men jag har inte gett upp än!


Tårar kan vara en väg till helande.

                                                                                                                                                          Ur en djup livskris kommer man starkare, sägs det. Om man nu kommer ur krisen, vill säga. Tårar, har jag lärt mig, ska man inte vara rädd för. De är en väg till att bli hel igen. Och att grunderna i tillvaron rycks undan är nåt vi får leva med. För vi kan aldrig vara säkra på nånting. Jo, EN sak:

Det finns bara en enda människa du ska leva med resten av ditt liv – och det är du själv!

Och då MÅSTE man ha tillit till sig själv. Man måste kunna LITA PÅ sig själv. För allt annat och alla andra kan falla, tas ifrån dig, gå sönder, dö och så vidare och litar du då inte på dig själv är du ganska tom.

Catarina Baldo Zagadou har sagt nåt mycket klokt om ensamhet och relationer:

Ensamheten är grundbulten i livet. Man föds ensam och man dör ensam. Men utan relationer finns vi inte.

Sanna ord, tycker jag. Lika sanna som att kärleken är nåt vi inte ska ta för given och att man ska vara mycket sparsam med sina löften. Kärlek kan ju inte köpas och ger ingen vinning heller, men är ett mirakel som jag tackar för varje dag!

Prästen Lars Björklunds dikt får avsluta det här inlägget, för nu är mina ord slut, för tillfället:

Kärleken
ger inget skydd
inga murar eller pansar
bara en
öppen sårbar famna
där du får vila

Ingenting
kan jag lova dig
ingenting försäkra
bara detta
att just nu
är vi alltid tillsammans

Kärleken
ger ingen framgång
inga pengar eller guld
bara ett
evigt flyktigt löfte
där vi får bo

Read Full Post »