Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘livlina’

Ett inlägg om dagens mässbesök.


I vanliga fall
har jag inga som helst problem att besöka en mässa med mycket folk. Men just nu är det inte

i vanliga fall

utan

upp-och-ner-vända världen.

Då blir mässbesök nånting nästan oöverstigligt. Vilken tur då att man kan ringa en vän, en livlina i verkligheten precis som i det där infamösa  miljontävlingsprogrammet på TV…  Jag fick sällskap av den här mannen:

Peter

En väldigt seriös Pe.


Mässan hölls i Arbetsförmedlingens lokaler
mellan klockan 12 och 17. Vi hade stämt träff klockan 13. Jag var tidig och stod utanför och väntade i förhoppning om lite frisk luft. Men tji fick jag! För utanför stod alla som rökte. Jag fick inte svårt att andas, men jag mådde rejält illa. Och när jag kom hem tyckte jag att det luktade rök om mina kläder, dessutom. Det är säkert inbillning, men ändå… Måste man stå precis utanför en entré och hålla på med sin olat???

Så småningom kom Pe och vi trängde oss i. Där var smockfullt med folk. Vi gick ett varv, men det var omöjligt att nå fram till de besökande företagen. Vi gav upp, helt enkelt, och bestämde oss för att gå och ta en fika och återkomma lite senare.

Happiness comes in a flat pack

Skulle en sån här knapp vara det enda resultatet av mitt mässbesök? Förresten, har flat pack nåt med sexuell läggning att göra?


Vi traskade i regnet ner till Fågelsången.
Det kändes som om det var hur länge sen som helst jag var på stan och fikade. Kaffe och kanelbulle kostade hela 40 spänn. På Tokerian kostar detsamma tio pix, bara, men där är ju inte på långa vägar lika mysigt!

Kanelbulle

Kanelbulle och kaffe gjorde mig 40 spänn fattigare.


Vi tittade på folk
och på fina tavlor med Uppsalamotiv… Och så pratade vi, förstås! Det är gott att prata med nån som förstår, som fattar

hur det är egentligen

Pe är en klar favorit bland mina nyaste vänner! Jag känner att han är ärlig mot mig och han säger vad han tycker – på ett bra och konstruktivt sätt, utan att håna eller förlöjliga, alltså. Det är få människor som har den förmågan!

Respect

Respect – verkligen!


Vid halv tre-tiden
gick vi tillbaka. Då hade trycket lättat något och vi kunde prata med en del av utställarna. Pe passade på att skjutjärnsintervjua (!) en kille från IKEA.

Vad gör ni på en sån här mässa om ni inte kan ta emot nåt CV?

dundrade Pe bland annat. Jag stod bakom och pickade Pe lite försynt i ryggen.

Vidare träffade vi Trevliga Tjejen från Poolia – hon kände igen mig och mindes min blogg! – och både Pe och jag kunde lämna våra CV:n. På Adecco var de lika ointresserade av att ta emot CV i pappersform som på IKEA (i inbjudan till mässan stod det klart och tydligt att man skulle skriva ut sitt CV och ha med sig), men på Lernia pratade Pe med en man som både tog emot CV och dessutom lyckades se intresserad ut. Själv stod jag lite bakom Pe:s rygg igen och beundrade personalens snigga orange tischor. Och lyssnade och lärde.

Vi träffade trevliga människor vi känner från både nu och då. Vissa människor gör bara gott att möta!

Pe var så snäll och skjutsade mig hem sen. Väl innanför dörren hemma trodde jag att jag skulle kollapsa. Dessa timmar ute bland folk har gjort mig vansinnigt trött. Det känns som om jag har jobbat 24 timmar utan sömn. Hann precis gå på toa och svida om till hemmafrack (linne och mjukisbrax) när mamma ringde. Hon har ju namnsdag idag och jag skickade ett kort med ett par trisslotter med posten. Hade tänkt ringa henne i kväll när jag både har landat och ätit, men se det hann jag inte. Idag pratade hon väldigt forcerat i en kvart. Jag flikade in med nåt hum här och var och kunde vid ett tillfälle framföra mitt grattis, också.

Nu går en maskin med orange tvätt, jag har hällt i mig en mugg java och alldeles strax ska jag grilla ett par kalkonchorizo till middag.

Jag har klarat av att åka buss en gång och att besöka en knökfull mässa idag. Mässan i sig gav mig ingenting – tror jag – men jag har övervunnit ett par rädslor och det får jag var nöjd med.

Och… ja just det… En veckotidning har kontaktat mig för att intervjua mig – inte för ett jobb utan för en artikel! Den andra intervjun, den som gjordes för en vecka sen, har jag ännu inte sett eller hört nåt resultat av än. Mediekändis, eller..? (Jag är mycket ironisk här!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagen – väderinformation och strulinformation.


Idag är det en riktig höstdag!
Vi sov faktiskt med stängt fönster i natt, min kära Fästmö är en fryslort. Det blir väl så när späcket försvinner. Det var visserligen 15 grader varmt när jag skjutsade henne till jobbet strax efter sju i morse, men det blåste kallt. Och på vägen började det regna. Först lite grann, nu mycket grann, kan man säga. Det typ vräääker ner… Skatorna passar på att ta ett dopp i pölarna på tennisbanan, annars är här väldigt lugnt och stilla. Jag njuter av att höra regnet smattra mot taket.

För ett tag sen la jag ut en bild på fallna löv vid en björk och en bänk på baksidan…

Bänkar på gräsmatta vid björk och fallna löv

En bild från den 12 september.


Nyss tog jag en ny bild
på samma bänk. Vi ska se om det syns nån skillnad:

Björken m bänken o fallna löv 16 sep

Lite mera fallna löv fyra dar senare, alltså idag, den 16 september.


Men lugn, bara lugn.
Det är fler saker som faller här i Uppsala än regn och löv. Jag har just telefonerat med Bredbandsbolaget. Satt i godan ro med dagens första ansökan. Ja, själva jobbansökan hade jag skrivit, men sen var det ett sånt där hiskla webbformulär som skulle fyllas i. Ett sånt där webbformulär av värsta sorten, när man tvingas skriva in allt som redan står i ens prydliga CV som ligger på fil… Den goda ron tog slut, för plötsligt bröts internetuppkopplingen. För Storebror* har jag fast lina i väggen. Den har baske mig aldrig krånglat. Men så idag…

Ibland är det tur att ha både hängslen och livrem, för jag har ju ett trådlöst nätverk också. Jag kopierade över de tre annons-URL:erna och ska skriva ansökningar på min mindre dator.  Det går hyfsat att sitta vid Lapdancen**. Dock inte lika ergonomiskt. Det här inlägget har hittills tagit fem minuter att knappa in och jag har redan ont i nacken. Vi får hoppas att linan snart blir en livlina igen så att jag kan fortsätta med mina ansökningar på Storebror. Killen på Bredbandsbolaget lovade att skicka ett sms när problemet är löst.

På Storebror har jag har Photoshop också, ett program som inte finns på Lapdancen. Så det blir lite mickligt att fixa bilderna på Storebror, föra över dem till USB och sen plocka upp dem här, vid datorn bredvid… Så märkligt det är, egentligen, med tekniken… Jag är förstås väldigt glad att nåt funkar överhuvudtaget! Tanken på att vara datorfri en längre stund är inte särskilt lockande. Just nu verkar det som om det händer nåt på Storebror, jag har i alla fall tappat min nätverksadress… Intressant… Jag skulle kunna ta kabeln och koppla in i  routern för det trådlösa, men jag vill vänta och se ifall det löser sig. Men en gul varningstriangel (gurt är, som bekant, furt) med ett utropstecken i ser inte lovande ut… Jag kanske helt enkelt får nöja mig med att skriva blogginlägg idag. På stickan finns emellertid både CV och ansökningar jag kan utgå ifrån, så jag tror nog inte att jag kan ge mig ledigt bara för att linan strular…

För den som undrar är foten riktigt OK när jag vaknar efter att ha legat och sovit en hel natt. När jag sen har gått omkring ett tag börjar den göra ont. Anna sa att det ju kunde vara ett ledband jag har tänjt på lite för långt. Så är det nog, för foten är varken svullen eller missfärgad.

Händer det nåt roligare än teknikstrul hos dig? Regnar det inte regn utan manna från himlen? Skriv några rader i en kommentar och berätta! Du vet ju att jag blir glad för det!


*Storebror = min stationära dator

** Lapdancen = min laptop


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett år. Ja, du tittar just nu på en ettåring. Den här bloggen har nämligen funnits i exakt ett år idag. Den 16 maj 2009 tryckte Fästmön ner mig i kökssoffan och hjälpte igång mig.

Det första inlägget handlade förstås om… förlorad oskuld… Annars har ämnena varierat mycket. Jag har försökt hitta en blandning mellan seriöst och tramsigt – och många av er som läser min blogg har lärt känna mig så väl att ni kan se människan bakom Tofflan. Den människan som gjorde en hel del klassiska blogg-misstag i början. Men också den som står för sina åsikter och inlägg – fast som inte är helt stängd för att ändra åsikt om argumenten är bra. Yttrandefrihet är viktigt och jag vägrar att tystna – oavsett om jag bloggar eller inte. Jag har förlorat poster i min adressbok på det viset – men jag har också fått skriva in nya! Förlusterna har varit värda de vinster jag fått!


Det ljusnar..?

                                                                                                                                             Jag skriver mycket om dem som står mig nära, därför att de betyder mest av allt för mig. Men jag vill också skriva om sånt som upprör ute i den andra världen, världen utanför min dörr – orättvisor, fläppa lagar, korkade beslut, usel tillgänglighet, översitteri – och sånt som berör – kärlek, vänskap, sjukdom, relationer. Det är en hård värld där ute och vi är många som har drabbats av dess tuffa nävar på olika sätt.

Bloggen har i mångt och mycket varit min livlina. Och jag HAR ett syfte med den! Det FINNS en mening med att jag skriver ner nästan ALLT jag upplever. För en dag är jag inte här längre, men mina upplevelser och minnen finns kvar då.

Genom bloggen har jag förmånen att ständigt lära känna en massa andra människor som också bloggar. En del har kommit in i mitt liv och försvunnit ut igen, men många har stannat kvar genom det här årets resa – och många har kommit till på min Kickor-och-pluttar-länklista under året. Jag är så glad för att ni finns, för ni har blivit mina bekanta, mina jobbarkompisar och några också mina vänner. Och alla finns ni i mitt hjärta – på ett eller annat sätt. För att jag gillar er, för att ni är roliga, trofasta, provocerande, kloka, irriterande, snälla, vänliga – och för att ni är dem ni är.

Lite siffror, tagna i skrivande stund:

  • Månad med flest besök: mars 2010; 11 110 läsare
  • Genomsnitt antal besök/dag 2009: 198
  • Genomsnitt antal besök/dag 2010: 313
  • Dag med flest antal besök: 13 mars 2010; 1 002 besök
  • Totalt antal inlägg: 1 886 (inklusive detta!)
  • Totalt antal kommentarer: 7 486
  • Totalt antal besök: 87 563

 

Så… Ska jag blogga ett år till eller ska jag lägga av? Vad tycker du? Ärliga svar, tack!

Read Full Post »