Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘live-blogga’

Det blev ingenting mer än sprit – och ett kärt återseende

Ett inlägg i vilket det mesta blir ingenting, men gamla bekanta strålar samman, en fågel följer med hem och Serbien hyllas. Bland annat.


 

Bakelittelefon

Telefonen var tyst, så det företaget har jag nu slutat vänta på.

Rubriken hänvisar förstås till gårdagen. Det var flera saker som blev ingenting. Jag väntade och väntade och väntade, men nada. I de flesta fall. I ett fall gav det utdelning på bra sätt.

Först väntade jag på ett telefonsamtal. En ivrig person ringde i fredags, vi skulle höras måndags eftermiddag, h*n ringde måndag förmiddag… Och så skulle nån annan ringa måndag eftermiddag. Jag har inte hört ett pip därifrån. Nu är det onsdag och jag kan väl säga att jag har slutat vänta. Det är inte första gången ett företag beter sig på det här sättet och vore jag inte i den ställning jag är skulle jag tala om företagets namn.

Sen skulle Micke Vaktis komma och spola mina rör i badrummet. Han skulle till en annan boende och göra samma sak vid 12.30-tiden. Därefter skulle han komma till mig. Att spola rören brukar ta 20 minuter, en halvtimme. När Micke inte hade kommit vid 14.15-tiden gav jag upp. Jag behövde nämligen gå till Tokerian för att köpa middagsmat.

Brända kycklingfiléer

Jag ville inte servera min hårt arbetande älskling kolbitar, så det skulle bli färdiggrillad kyckling till middag.

Eftersom Fästmön jobbade hårt i tio timmar igår kom vi överens om att jag skulle köpa en färdiggrillad kyckling som bara var att duka fram tillsammans med grönsaker till Anna och potatissallad till mig. Det brukar vara smart att gå till Tokerian efter grillad kyckling på förmiddagen. Men nu satt ju jag och väntade på både telefonsamtal och vaktis. Nä, det är väl inte alltför svårt att lista ut att det inte fanns nån kyckling när jag kom heller?! Ingenting-dag, verkligen! Men den snälla tjejen i kassan ringde och kollade och det visade sig att ett gäng pippifåglar var på väg ut i butiken om jag kunde vänta fem minuter. Det kunde jag.

 

 

Alsolsprit

Jag köpte sprit, alsolsprit.

Jag passade på att gå och köpa sprit. alsolsprit, alltså, på Apoteket Hjärtat. Eftersom jag hade koll på pippiskåpet kände jag att jag hade lite tid att vara social och pratade med farmacevten en stund. Det var ju lite kris och katastrof på våra apotek igår eftersom e-receptfunktionen var utslagen under fyra timmar. Apoteken kunde inte skriva ut recept och kunder kunde inte hämta ut mediciner. Vad orsaken var vet man inte, mer än att det var en flera timmar lång driftstörning hos E-hälsomyndigheten. Nån riktigt stor kris hann det aldrig bli på nåt av apoteken i Uppsala, enligt Radio Uppland, men det var självklart problematiskt för såväl apotekspersonal som kunder. Som vanligt gäller att tekniken är fantastisk – när den fungerar. Jag tänker på vilken tur jag själv hade när jag kom ner till mamma i påsk utan mina mediciner. Då var e-recept toppen och tekniken funkade. Min lilla mamma hade tur som åkte till apoteket i måndags. Däremot hade hon otur nog att inte få hämta ut alla mediciner. Den oro jag orsakar har nämligen gjort att mamma har ätit lite för mycket medicin. (Så kom inte och säg att detta Helvete inte har påverkat och påverkar min familj…)

Pippiskåpet var fortfarande tomt efter min sociala träning inne på apoteket. (Ja, du vet, när en inte har ett jobb att gå till får en göra sitt bästa vad gäller sociala kontakter och verkligen anstränga sig till sitt yttersta att prata med nästan vilket folk som helst. Annars blir en folkskygg och isolerad och mår skit.) Jag satte mig i förbutiken och fipplade lite med mobilen. Efter en stund närmade sig två figurer som hade nåt bekant över sig. Och det var mer än bekant, det var före detta kollegan Lena Lys med make!!! Jag har nog tyckt att jag har skymtat henne smyga omkring inne på Tokerian ett par gånger. Men det är många år sen vi jobbade tillsammans, så jag var inte säker. Nu var det tredje gången gillt – och det blev ett mycket kärt återseende! För just från den arbetsplatsen är vi inte så många kvar – i livet…

Jag kom hem från Tokerian glad – och med en nygrillad kyckling. Sen ringde jag ett samtal och fick veta att jag måste vänta till november angående en grej. Mindre bra. Anna och jag tillbringande kvällen efter kycklingen framför TV:n där vi såg den första semifinalen i Eurovision song contest 2015. Jag blev överförtjust i Serbiens låt, resten lät mest falskt och illa i mina öron. Det var så bedrövligt att jag inte hade lust att varken live-blogga eller skriva om eländet – mer än så här – idag. Och så twittrade jag under sändningen, förstås.

Tång för kastrering av häst

En sån här tång tror jag inte att Micke Vaktis har med sig till mina rör. Den används nämligen för kastrering av hästar.

I morse ringde jag vaktis och han hade naturligtvis blivit försenad igår och ringt på hos mig när jag var på Tokerian. Men idag gör vi ett nytt försök och han har lovat att komma efter sin lunch som slutar klockan 12. Det innebär att jag inte heller idag kan tvätta eller skura badrummet och duschrummet, det får bli i morgon. Jag kanske går ett varv med dammvippa och dammsugare i stället i kväll, när jag har skjutsat ut Anna till Himlen. Hon ska vara mamma på heltid ett dygn, men kommer tillbaka hit i morgon efter jobbet.

Dagens roligaste hittills är att jag har anmält mitt intresse att recensera en bok – om att skriva böcker. Ingen ekonomisk ersättning, tyvärr, men ett kul uppdrag, vore det! Det är tio personer som får var sitt exemplar och jag hoppas bli en av dem. Det gäller att försöka göra lite vettiga saker med alla timmar. Att söka jobb är fortfarande prio ett, men det går inte att göra det hela tiden, 24 timmar om dygnet, sju dar i veckan. Det räcker med att jag lever med oron och ovissheten hela den tiden.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tycker att det är alltför många som tjatar om

Bad hair day.

Det finns till och med mössor med texten tryckt på. Själv försöker jag tänka positivt. När jag såg mig i spegeln nån gång mellan halv tio och tio när jag klivit ur sängen tänkte jag att jag har en

Special hair day.

Nån kanske har

Special hairy day

men själv är jag inte så luden av mig. Inte förrän det blir fullmåne… Moahahahaahaaaa….. 👿

”Uppståndelse”, skulle man kunna kalla den här frisyren. Notera att jag dessutom har vikar som en riktig karl! 


Det här håret
måste åtgärdas med en rejäl skrubbning. Men först ett inlägg, sen lite frukost och lokalblaska (jag föll och förlängde prenumerationen). Den som vill läsa mig i vår andra eminenta lokalblaska Uppsalatidningen kan kolla in det här inlägget. Det är till att vara mediakändis… (jag är mycket ironisk).

Idag bär det av ut till Himlen. Vi ska samlas hela bandet för att glo på Melodifestivalen 2012 finalen, allt enligt principen

The more, the merrier.

Jag vet att somliga tycker att det är konstigt, men vi tycker att det är bra och roligt och jag skiter högaktningsfullt i vad andra tycker i den här frågan.

Min plan är att liveblogga – om jag nu vill säga hittar en ledig kontakt och ett säkert hörn av bordet där jag kan ställa upp min leksaksdator utan att den riskerar att få läsk eller chips över sig.

Så nu måste jag sätta liiite faaaaaaaaaaaaaaart…

Read Full Post »

Fredagsmorgon och en väldigt gråkall sådan. Temperaturen är just över nollstrecket, men det blåser lite och vinden är nordlig. I morse hade jag sällskap av Fästmön i bilen och vi tog svängen om Äldreboendet innan jag ensam tuffade ut till jobbet.

Idag ska vi ha nån sorts revision här. Jag kan inte gå in på detaljer, men det är ett viktigt arbete som ska granskas. Lite spännande är det allt! Själv kan jag inte så mycket i ämnet även om jag stödjer det.

Min dag är tom i kalendern. Jag har medvetet gjort så efter fyra ganska fullbokade och intecknade arbetsdagar. Det känns som om jag har lite att skriva ikapp! Främst tänker jag ägna denna tomma dag åt att förbereda inför tjänsten om omvärldsbevakning som jag ska diskutera på måndag förmiddag. Jag hoppas att vi kommer igång med den snart och att mina kollegor uppskattar den. Det bästa av allt är att den är gratis eftersom vi får hänga med på ett slängavtal!

Värsta/bästa dan var nog i onsdags när det var fulltecknat i princip från klockan tio tills det var dags att gå hem.


Nu är det så
att jag föredrar att ha mycket att göra. Men att göra saker innebär ju också att man måste reservera tid för detta och att man då kan vara på sitt rum och inte sitta i möte. Därför är min fredag som synes tom. Tro mig, jag har massor på G! Och det är fortfarande så roligt att jobba här att jag redan nu, knappt halvvägs in i den tidsbegränsade anställningen, börjar få separationsångest. Om jag inte kan hänga kvar på nåt sätt, hur ska jag överleva med ständigt tomma dagar i min kalender igen?? Men den dagen, den sorgen. Jag försöker leva och jobba här och nu.

Anna åker direkt till Förorten när hon slutar jobba idag klockan 14. Barnen utom Frida kommer. Jag kommer ut först i morgon. Jag känner att jag mycket troligt lär somna tidigt i kväll – igår satt jag och halvsov till Antikrundan, som ju går mellan klockan 20 och 21…

Helgens höjdpunkt är förstås Melodifestivalen 2012 finalen i den svenska uttagningen. Jag försöker live-blogga som vanligt, om familjen inte gömmer min dator.

På söndag ska jag ringa faster E och gratta. Tänk att hon fyller 95 år!! Och är still going strong! Mamma var ju på kalas för henne i lördags, arrangerat av faster E:s dotter med familj. Av mamma och mig fick hon ett presentkort att använda i bokhandeln. Den här damen är nämligen en riktig bokmal! Härligt!

Dags att sätta fart och blicka ner i mina papper. Var ska jag börja..?

Read Full Post »

Idag är det en strålande vårdag! Termometern på solsidan visar över 15 grader, medan den på skuggsidan håller mer jordnära temperatur på 2,5 grader. Fästmön sa i morse att det är som en dag gjord för den första glassen utomhus. Tyvärr får jag väl äta den själv i såna fall, för jag ska strax skjutsa Anna till jobbet. Där blir hon ända till klockan 21 i kväll.

Tänk en sån här i vårsolen…


I kväll är det Melodifestivalens Andra chansen
och det ska jag förstås se på och live-blogga från. Men jag får göra ett avbrott runt klockan 21 när jag åker och hämtar Anna. Välkommen att hänga på och kommentera! 

Eftersom det är så vackert väder tänkte jag försöka tvätta och polera Clark Kent*. Fast gissningsvis försöker nog Alla Andra göra det också. Vi får se. Han skulle behöva dammsugas också. Denna märkliga vinter har det ju sandats och grusats till förbannelse. En del av den förbannelsen ligger på golvet i min bil…

Nu är det dags att 

pusse tennerne

och ta en sittning på tryckeriet** innan vi far till Äldreboendet med arbeterskan.  Ha en go lördag – vad du än ska göra! Men vad SKA du göra idag??? Skriv gärna några rader och berätta!

PS Toffel-Mamman låter hälsa att hon ska på 95-årspartaj idag! Häftiga faster E fyller 95 bast, fast egentligen först nästa helg, men firas denna.


*Clark Kent = min lille smutsgris till bil-man

** tryckeriet = skithuset 

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:

Lördag och det dags igen! I kväll är det den andra deltävlingen i Melodifestivalen 2012, denna gång från Göteborg. Jag hoppas kunna live-blogga i afton från TV-soffan i Himlen (ja mig skulle väl ingen tordas bjuda in till nån deltävling live…).

Vi laddade med tårta på eftermiddagen och är nu klara för kvällens drabbning…

Anna är tårtfyndig! Här tårtan till vår 21-åring.


Klockan är 20
och det är dags att putsa brillorna, sätta på SvT1 och skruva upp volymen. Melodifestivalens andra deltävling från Göteborg kan börja…

Kvällen inleddes med ett märkligt pojkband. Men låtarna var fina! Tyvärr var framträdandet lite väl tramsigt med framrusande tjejer som skrev, men jag gillar när Sarah Dawn Finer sjunger – och bjussar på sig själv!

Helena Bergström verkar lysa med sin frånvaro. Rätt skönt. Kaj Kindvall har lämnat över stafettpinnen som kommentator till Kersti Adams Ray.

Så här ser lördagens startfält ut:

1. Soldiers – Ulrik Munther
En bra ballad. Och sjunga kan han, pojken. Men det är just det pojkiga som får mig att… känna mig som en gammal tant. Pojken står på scenen och ser ut som Emil i Lönneberga. Och tänk… Det irriterar mig! Ingen utstrålning som får mig att hoppa högt och jubla. Men som sagt, bra låt och bra röst

2. Baby Doll – Top Cats
Jaha. Dags för hillbillys, jag menar rockabillys. Är det schlager, det? Nää, back to Byhålan, please.

3. I din himmel – Sonja Aldén
Men hallå! Vem har stajlat henne? Nää, det är inte medeltidsveckan i Visby, Sonja, det är Melodifestivalen! En ballad igen. Det här är schlager för mig. Men lite väl långsamt. Och detta förstärks sen hon slängde av medeltidsdräkten och sjunger i nattlinne. Gäspigt…

4. Aldrig aldrig – Andreas Lundstedt
Nu ska det uppenbarligen dansas, det är vad som utlovas! Andreas Lundstedt är åtminstone snyggt klädd, inte konstigt på nåt sätt. Men danslåt… Tja, en lite sorglig sån. Jag vet inte om jag får så stor lust att dansa. Blir mest… deppig av låten…  Sången är helt OK!

5. Stormande hav – Timoteij
Låtmakarna hade varken tvättat sig eller klätt upp sig, såg det ut som. Kan man inte tänka sig att se liiite fin ut när det är Melodifestivalstävling? Fyra blondiner som ser likadana ut, fast två är lite längre än de andra. En fartig låt, med lite folkmusikinspiration. Rösterna helt OK. Varför tycker jag att detta är tråkigt..?

6. Shout It Out – David Lindgren
En man i kostym. Men varför i h-e gympadojor till? Fult! Men låten är danskulig och medryckande. Lite larvigt försök till flirtande med publiken, bara och en artist utan så mycket utstrålning, tyvärr.

7. Det går för långsamt – Mimi Oh
Men herreminje! Här var det färgstarkt… Jag får nästan sätta på mig solbrillor… Ytterligare en blondin. Varför ser de alla likadana ut? Sången är svag i början. Nej, det här tilltalar inte mig alls. Urtrist!

8. Ge aldrig upp – Thomas Di Leva
Dags för herr Magnusson i klänning. Jag är skeptisk redan innan han har äntrat scenen… Låten har han skrivit helt själv. Och det märks. Gnälligt och flummigt. Usch!

Medan jag smälter dessa traumatiska intryck dukar Fästmön fram ost och kex. En ost som luktar som nåt man har bakom öronen. Men den smakar säkert kanon till Antè-vinet! Det hjälper i alla fall nästan mot Helena Bergström och det dåliga manuset.

Röstningen har nu börjat och som vanligt har svenska folket ingen smak. Di Leva, Top Cats, Timoteij, Ulrik Munter och David Lindgren var de fem som först gick vidare…

Till finalen gick: Ulrik Munther (som tidigare vunnit Lilla Melodifestivalen. Det var väl igår, då.) och David Lindgren.

Till andra chansen gick: Top Cats och Timoteij.

Sammanfattning: Det var ju uppgjort att dessa skulle gå vidare. Och det var väl bättre än att Di Leva gick till final eller fick en andra chans. Men vad Emil i Lönneberga och en David utan utstrålning kan åstadkomma i finalen återstår att se. Bättre än förra deltävlingen ändå. Men bra? Nej.

Även denna gång innehöll startfältet en del gamla schlagerrävar (i det facket stoppar jag Sonja Aldén och Andreas Lundstedt, Timoteij kan väl knappast kallas för gamla, men ändå schlagervana). Här finns också ett par för mig helt okända artister (David Lindgren och Mimi Oh), en liten pojke (Ulrik Munther) och en man i konstig klänning (Thomas Di Leva) vars låtar ger mig spader.

Vill du värma upp med en riktig schlagermassaker kan jag varmt rekommendera Jontas  vars rapportering visserligen inte gick live, men som fick mig att skratta så jag trillade av stolen när jag läste den!!!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Nu laddar vi med italienskt vin och mat… Klockan 20 startar live-bloggen här. Detta inlägg uppdateras efter hand som artisterna framför sina bidrag under kvällen. Uppdatera sidan då och då med F5-tangenten till exempel…

Lördag i februari 2012. Dags för den allra första deltävlingen i årets Melodifestival med start klockan 20 i SvT 1. I kväll live-bloggar jag och har du tid och lust att känna dig mindre ensam så häng på!

Nu börjar det! Tjolahopp, är du med???

Inledningen är en tillbakablick på förra årets tävling. Och? känns det som… Det var ju Danny som skulle ha vunnit då!  Programledarna försökte sitt bästa att följa rolighetsmanus, som var lika dåligt som vanligt. Tröttsamt! Varför är de inte sig själva liksom? Helena Bergström klarade inte ens att hålla sig till manus utan sa att det var två nyskrivna låtar… Fast det är ju 32… Och den där tredje programledaren, som man inte vet vad hon heter, sa

[…] på Åbo

Alltså, det heter väl

i Åbo..?

1. Sean Den Förste Banan – Sean Banan
Jaha, nu ska det alltså bli show och humor. Jag vill ju så gärna tro att detta är ett musiktävlingsprogram, men jag har visst fel varje år. Jaa, det här är inte roligt eller bra på nåt sätt. Det enda jag gillar är bananskorna. En text som låter som om den är skriven av en åttaåring. Nej, femåring. Bort usch! (Vad är går han på för drog..?)

2. På väg – Abalone Dots
Jaha… Det är ytterligare ett talangjaktsprogram… Eller? Det låter som horsejazz. Och banjo, liksom… När kommer låten igång?? Nej, den kommer aldrig igång. Tråkigt som bara f*n. Men de kunde sjunga i alla fall…

3. I Want To Be Chris Isaak (This Is Just the Beginning) – The Moniker
Konstiga kläder i år igen. Konstigt låttext. Men han kan onekligen sjunga… Låten känns ändå tråkig. Texten är intetsägande. Vad är det för låtskrivare i år, ingen skriver ju texter med nån substans i…

4. The Boy Can Dance – Afro-Dite
Ku Klux Klan – fast tvärtom, dårå. Det där med smisket skulle ha kunnat vara lite naughty, men… 80-talsdisco. Nej… Det här har jag hört förut… Besviken…

5. Mystery – Dead by April
Jaha, nu blir det hårdrocksinslaget. Det hör inte hemma här. Vem har ritat på dem? Som en tråkig vägg man måste klottra på känns också låten… Möjligen skulle jag lyssna på detta vrålhögt i bilen när jag var förbannad på nåt eller nån… Det känns som om låten inte hänger ihop.

6. Salt & Pepper – Marie Serneholt
Jaha, nu en artist som har varit programledare och som nu är artist igen. Känns det igen? Putting on the Ritz… Nej fy faaaaaarao…

7. Jag reser mig igen – Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern
Helena Bergström lät otroligt tillgjord när hon presenterade Thorsten Flinck. Pretto…  Trodde i min enfald att det här var en sång- och musiktävling. Hur full är han? ”Mineh… seevärtaehhhh…” Nej, gå och lägg dig! 😦

8. Euphoria – Loreen
Sista chansen att höra en enda jävla låt som är värd att gå vidare. Jisses, vad det blåser! Den här låten har jag också hört förut. Men faktiskt… Det är kvällens bästa. Äntligen får jag lite lust att dansa. Men låten hackas sönder, den kommer liksom inte loss ordentligt. Synd. Ändå. Detta är den enda låten jag kan  tänka mig att höra i finalen. Eller andra chansen…

Programlederiet är också bland det mest pinsamma jag har sett i det här sammanhanget. Den enda som knappt får godkänt är Sarah Dawn Finer – bara för att jag vet att hon kan sjunga…

Mellanspelet med Bögarnas fest-låten var inte ens roligt eller fyndigt. Nej, vad är det här??? Vem skrattar åt Sean Banans rumpa, liksom? Uff!..

Helena Bergström spelar över och har ingen röst kvar. Dessutom svär hon vartannat ord. Varför håller hon inte käften???

Och varför, VARFÖR säger Sarah Dawn Finer OEBBEN??? Vi är i Sverige, för fan!

Direkt till final gick Loreen och  Dead by April.

Till andra chansen gick Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern och Sean Banan.

Det här var den sämsta, sämsta deltävlingen nånsin jag har sett! Blir det inte bättre nästan gång gör jag slut med Melodifestivalen 2012!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

God morgon, det är 20 grader kallt!..

Orden är min Fästmös och jag fick höra dem i morse, runt klockan 6.20. Anna skulle nämligen vara på jobbet klockan sju idag – okristlig tid! – och jag skulle skjutsa min kära. Jag vet att det är folk som reagerar på att jag skjutsar familjen. Även om jag gör det mer sällan nu för tiden får jag höra gliringar. Sluta med det! Det är mitt val! Och skälet till att jag gör det är… kärlek. Vem skulle INTE  vilja skjutsa sin älskade till jobbet en morgon när det är -20 grader om den kunde? Nä, just det! 

Den här bilden tog jag vid åtta-tiden. De övre siffrorna visar utetemperaturen, de nedre temperaturen i mitt kök.


Det är liksom inte bara utomhus det är kallt.
Det är kallt inne i lägenheten också, trots att elementen är varma. Och trots att jag har tätat alla fönster här – mellan rutorna och till och med på insidan i skarvarna. För det drar så in i h-e. Föga har det hjälpt att försöka täta. Jag tycker att det är liiite lite med 18,6 grader inomhus. Nu är det emellertid så att min bostadsrättsförening redan för ungefär ett år sen aviserade i ett medlemsutskick våren 2011 att man tänker göra en upphandling för byte av fönster och balkongdörrar. Det tar tid. Under tiden fryser vi.

I morse när jag kom hem från den kylslagna resan hoppade jag i säng igen och slumrade kanske nån knapp timma. Låg och funderade lite på det här med vanor och rutiner och hur viktigt det ändå är. Vi människor vill ju så gärna tro, ofta, att

allt är som vanligt

fast det inte alls är det. Då är det tryggt med vanor och rutiner. Häromdan, när jag rensade bland mina Viktiga Papper, hittade jag en tjock bunt med papperslappar. När jag tittade på dem och såg vad de innehöll föll en tår. Eller nej, flera tårar.

I januari 2009 fick jag nämligen ett tips från en av de få vettig(a) person(erna) på mitt fack att jag skulle skriva upp sex saker jag måste göra varje dag. Det kunde vara stort som smått, det viktiga var att jag hade en tillvaro med vanor och saker att göra så att min liv fick lite struktur. F*n, vad det gjorde ont att påminnas om det där lappsystemet! Jag körde stenhårt med det fram till slutet av 2010. Då började jag i stället planera på riktigt för mitt frånfälle. För då ville jag inte vara med längre.

Nu har det flutit ännu mer vatten under mina broar. Tillvaron stabiliserar sig periodvis, men grundproblemet är fortfarande inte löst. Jag får små andningspauser när jag kan hämta kraft i att göra det jag älskar – arbeta. Men tankarna på att göra slut på alltihop kommer då och då, det är inget jag kan styra. Däremot försöker jag använda de verktyg jag har insett är bäst för att mota bort såna tankar. Och så har jag människor omkring mig som bryr sig om mig och som älskar mig och som jag bryr mig om och älskar  så mycket att jag inte vill göra dem illa – genom att göra mig själv illa. Jag vill inte försvinna än.

Det tänker jag ofta på. Att jag är lyckligt lottad att det finns en Anna i mitt liv att skjutsa till jobbet tidigt en lördag när det är 20 grader kallt och kroppen skriker efter sovmorgon. (Jag kan ju krypa ner i sängen igen sen, det kan inte Anna, hon måste jobba. Så det är inte synd om mig!)

Jag vill inte försvinna. Ännu.


I kväll ska jag laga italiensk köttfärssås
(på kycklingfärs, förstås!) och vi ska dricka Amaronevin – igår blev det pizza, öl och pistagenötter. Glöm inte bort att jag live-bloggar klockan 20 och framåt! Det är ju första deltävlingen i Melodifestivalen 2012!!!

Read Full Post »

Older Posts »