Skymning öfver Upsala

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det var väldigt länge sen jag läste lyrik. En gång i tiden, på järnåldern, skrev jag själv lyrik. Men poesin föll bort ur mitt litterära liv när min kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne var klar och tagen. Därför kände jag mig lite rostig, men ändå nyfiken, när jag grep mig an recensionsexplaret Skymning öfver Upsala, som författaren själv skickat mig.

När jag börjar läsa kommer den över mig direkt, den där känslan av spleen som vi litteraturstudenter då och då allt som oftast drabbades av. Därför är omslaget särdeles passande, en svartvit bild av Svartbäcksgatan i vinterskrud. Sen läser jag. Och läser och läser och läser. Jag hör författarens röst i mitt huvud. Han läser sina ord för mig. Lite research ger vid handen att Mohamed Omar gärna reciterar sina texter med musik. (På YouTube, för den som inte har upplevt det IRL.) Då blir det garanterat en helt annan upplevelse.

Men nu läser jag boken. Förutom spleen far uttrycket stream of consciousness genom min hjärna. Till skillnad från James Joyce använder emellertid Mohamed Omar skiljetecken. Det tackar jag för! Orden är ändå som en ström.

Dikterna blir som små separata verk, berättelser. Jag fastnar särskilt för chokladtjuveriet (Klosettpalatset) och taxitexten (Påskafton). De är väl de enda som åtminstone lite grann andas lite positivism, snudd på humor. Men mest tilltalar mig texten om de två schackspelarna (Spela schack) – för den refererar ju till Döden…

Så det är först andra halvan av boken jag känner att jag bäst tar in och får nånting ut av. Den första halvan känns svår, nästan ogenomtränglig, alltför svart. Kanske är det jag själv som sätter stopp för att tilltalas?

Sammantaget är boken mycket Uppsaliensisk med referenser till såväl döda som levande (mest döda) poeter och andra kulturpersonligheter. Det gillar jag liksom referenserna till platser i Uppsala, platser som jag känner till och kan relatera till.

Toffelomdömet hamnar vid denna den första genomläsningen på medel. Det är en välskriven liten bok, något för svart för min smak. Men jag är fortsatt nyfiken på Mohamed Omars lyrik och jag ska läsa mer!

 

Mohamed Omar ligger i startgroparna för att ge ut sin nästa bok, Natt öfver Upsala. Vill du sponsra tryckningen av den kan du till exempel köpa Skymning öfver Upsala. Mer information hittar du här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Änglavakter

Hur hänger ett styckmord av en ung tjej ihop med en gammal författarinna som har slutat prata? Och vad har Fredrika Bergmans älskade med det hela att göra? Den tredje deckaren av Kristina Ohlsson, Änglavakter, är minst lika spännande som de första två! Samtliga har jag lånat av Fästmön.

Denna den tredje delen om Fredrika Bergman är lika spännande som de första två.

Det börjar med ett fynd av en ung tjej. Tjejen har blivit styckad och man kan ganska snart identifiera henne. Men varför blev hon styckmördad? Hon var litteraturstudent och dessutom gravid. Med vem då? Tjejen hade uppenbarligen kontakt med en barnboksförfattarinna på ett äldreboende. Kvinnan har inte talat på många år. Så småningom hittar Fredrika Bergman och hennes poliskollegor rätt spår, men då är redan hennes älskade indragen och en helt oskyldig person mördad.

Den här boken är så spännande att man bara vill läsa och läsa. Kristina Ohlsson håller mig totalt fängslad och jag anser henne vara en av de allra bästa, nu levande, svenska kvinnliga deckarförfattare.

Det kan inte bli annat än högsta betyg!

Read Full Post »