Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel

Ett inlägg om en bok.

---

 

Orden i rubriken skulle ha kunnat vara mina – med tanke på min och FEM:s bokrektangel. Men det är Marie Sharp som uttalar dem i boken med samma titel, Nej! Jag vill inte gå med i en bokcirkel. Jag fyndade boken på Myrorna för en tjuga i fin inbunden utgåva med skyddsomslaget kvar.

Marie Sharp har just fyllt 60 och går i pension. Vad ska hon nu fylla dagarna med? Tja, inte med nån bokcirkel, uppenbarligen. Under ungefär två år får vi läsare följa den fiktiva Marie, som säkerligen påminner om författaren Virginia Ironside, när hon skriver dagbok. Dagboken handlar om stort och smått, såväl nya liv som liv som avslutas.

Maries ton är nästan vresig ibland, vilket tilltalar mig. Men annars är boken nog för nån snäppet äldre person än jag själv. Jag är inte så intresserad av barnbarn och stickning och väninnor, som förälskar sig i mycket yngre män. Välskriven, ändå och bitvis rolig. Fast lite… trist för min smak.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blogga, städa, jobba (I wish…), städa…

Ett renligt inlägg.

---

 

Damma böcker tillhör det i städningen som är mindre kul – särskilt när man har så många böcker som jag ju har…

Idag städar jag. Eller jag ska städa. Inte för att det är städdag rent generellt eller för att det är torsdag eller för att vädret är sisådär utan för att det behövs. Och för att jag ska bli av med energi som finns inuti och som bara skapar oro. Just för det senare finns inget bättre än städning för mig. Dels blir jag för med mesta av med de negativa känslorna – och sen får jag ju faktiskt ett rent hem också. Dessutom gör jag varken mig själv eller andra illa.

Men visst finns det saker med städningen som är mindre kul. Jag gillar till exempel inte ljudet från damm-sugaren – även om jag har en extremt tyst dammsugare. Inte är det särskilt roligt att damma alla mina böcker heller. Eller att skura toaletten… Just skurning kan bli extra jobbigt eftersom jag nu har börjat reagera på rengöringsmedel. Det vill säga, det sticker i luftvägarna och gör ont att andas.

I morse sov jag ända till kvart över sju. Igår sabbade jag nämligen Fästmöns goda intentioner om att promenera till och från jobbet. Därför fick jag inte skjutsa henne i morse utan hon skulle gå. Om det inte ösregnade. Det gjorde det inte. Det är bara mulet och faktiskt ganska kvavt. Jag tror i alla fall att jag får hämta henne efteråt. Då brukar de söta små fötterna var ganska trötta efter allt gående och spring på jobbet.

Pulled turkey från Tulip blir det till middag idag.

Vi ska leka lite helg idag, för i morgon är Anna ledig, men sen är det jobb lördag och söndag. Jag ska laga pulled turkey till middag och kanske blir det nåt glas Amarone till det. I morgon hade vi hoppats på att få gäster, men jag har inget hört angående ankomsttid och idag vill jag inte störa paret som firar bröllopsdag. Kanske har det kommit nåt emellan, typ livet. En tur in till stan blir det nog kanske ändå för oss. Jag har en kasse med böcker som ska lämnas in till försäljning på vettig second hand-affär. Och det valet är inte svårt – en viss bonusson jobbar ju på bokavdelningen på Myrornas affär inne i stan. Tyvärr hade affären översvämning i somras under ett av de stora regnen och bokavdelningen blev till stor del förstörd. Nu när affären kanske har öppnat igen tror jag att bokavdelningen behöver lite tillskott! Alternativt får jag vänta eller ta mig till den nyaste affären i Boländerna. Där har jag faktiskt aldrig varit…

Nåt som inte kan vänta längre är dammvippan och min dammsugare. Jag har både sökt jobb och bloggat, nu finns inga ursäkter längre. För även om städning är bra för mig är det ju… liiite trist. Först. Sen blir det bra.

Och under tiden jag går med dammsugaren ska jag tänka ut vad jag ska skriva om ett svårt ämne som orsakar mycket ilska och många upprörda känslor hos människor…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vardag

Onsdag. Mitt i veckan. Vardag. Snart ska gränserna mellan dagarna suddas ut igen för min del – om det inte sker ett mirakel. Och jag vet inte om jag tror på mirakel längre.

Nåt mirakel i sikte?

Jag försöker fungera normalt, men har varit rätt seg och zombieartad på jobbet idag. Höjdpunkten var förstås lunchen med ”Lisbeth” som jag tycker kan sätta psykolog och medierådgivare på sitt visitkort/CV. Det gjorde gott att få resonera med denna kloka kvinna – som för min del har ordet vän påtryckt på sitt kort sen tidigare.

Intervjun gick bra, även om journalisten hade glömt bort var vi skulle ses. Jag fick ändå ett gott intryck av AB, jag noterade en observant person, intresserad av att göra ett bra jobb. Såna människor är pärlor i stora organisationer! Man kan bara hoppas att deras chefer ser dem likadant.

Under eftermiddagen gjorde solen ett gästspel. Just nu är den väg ner bakom husen, men den är ännu synlig. Jag har kommit hem, jag har inte brutit ihop – än – idag. Har ägnat mig åt vardagssysslor som att gå ut med soppåsar och starta en maskin tjockis-svart. Mina krukväxter har fått vatten.

Fästmön skickade en bild på hennes och barnens middag som väl var… ska vi säga… lite trist, men ändå mat. Jag skickade ett svar med texten

Min middag.

och ingen bild bifogad. Nej, jag är ingen köksperson, det tar emot, jag vill inte, jag vill inte äta ensam heller. Jag har tappat lusten och orken för länge sen.

I kväll är det näst sista delen av När livet vänder klockan 20.30 i SvT2. Jag ska titta och försöka ta in att det finns de som har det tuffare än jag. Jag, som bara vill ha… vardag.

Livet är kort. Och om jag har överlevt flera tumörer ska jag väl försöka överleva det jag är uppe i just nu också.

Read Full Post »

Morgontrött

Joru, idag var jag trött. Det är väl ändå ganska normalt, jag har ju snart jobbat ett år och bara haft lite ledigt kring jul och två dar i samband med min 50-årsdag. Jag ser verkligen fram emot semestern och ledigheten – på ett helt annat sätt än jag välkomnade alla mina tidigare, lediga dagar. Det är tiden i tvångsledighet jag tänker på och dessa tankar smärtar fortfarande. Ingen ska tro ens för en sekund att jag har glömt. Visst tänker jag på hur skört livet är och hur lätt mattan kan dras undan under ens fötter av den/dem som inte har förmågan att känna empati! Ja, jag tänker varje dag på det. Inte ältar, bara tänker och tänker vidare. Att jag inte är framme i mål än, men att jag har tagit mig igenom den värsta perioden i mitt liv. Och tro mig: jag är stark som f*n!!!

Dagen började soligt och hett, men ganska snart smetade molnen ut det blåa i himlen. Nu har den en väldigt ljusblå färg. I morse passade jag på att fota det som blev bildgåta nummer tre igår – gräset. Bilden jag tog igår var oskarp, så jag Photoshoppade den lite och la ut den som bildgåta. Så här var det tänkt att bilden skulle se ut:

Högt gräs vid parkeringen. Tog en ny bild i morse.

Det är inte många själar på jobbet – idag har jag sett Å och B och en utländsk gästdoktorand. På min agenda står ingenting just idag, men här finns alltid att göra ändå. Jag har i princip ett förslag till ny startsida klart, förutom själva texterna som jag ju inte kan författa. Dessutom är jag en bit på väg på den sammanställning, tyvärr inte nån kommunikationsplan, med åtgärdsförslag med mera för ”nya” institutionen. Det känns som om man mest vill ha praktisk hjälp med webben här och det är lite trist eftersom jag har lite mer kapacitet än så.  Men vi får se hur det landar.

Vi har äntligen fått känna av lite sommar här – bara för att vädret ska bli sämre igen till helgen, sägs det. Men nåja, Fästmön och jag jobbar ju även nästa vecka, så… Vinter vill vi inte ha på ett tag, fast det underlättar ju med liiite dåligt väder när man ska jobba. Samtidigt vill jag inte önska skitväder för dem som har semester nu, förstås. Vintern känns långt borta, men minns du den här bilden som jag tog från kontorsfönstret?

Ett blått konstverk som jag ser från mitt fönster. Jag tog bilden min andra arbetsdag här, den 2 februari.

Här ser mycket annorlunda ut idag! Små gulklädda och brunbrända flickor och pojkar har grävt och påtat och många av blommorna jag har fotat och visat upp här på bloggen den sista tiden står här utanför liksom det höga gräset. Så här ser det ut från kontorsfönstret idag:

Vitt har ersatts med grönt, helt klart. Vid den röda ringen står Clark Kent* idag och tittar upp på mig.

I kväll blir det dammsugning hemma och sen måste jag både vattna mina 42 krukväxter och gå ut med ett antal stinkypåsar som står under diskbänken. Förstår inte att soporna från Petite Moi kan stinka så… (För den som inte begriper: Dubbelironi i den sista meningen – jag är allt annat än… petite och varför skulle inte mina sopor lukta illa när alla andras gör det?)

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »