Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Linus Tunström’

Uppdatarerat inlägg!

Clark Kent* har fått en hälsoundersökning och man har behandlat honom. Lyckligtvis var det ett smärre fel. Ändå slutade notan på 1 500 kronor. Tjolahopp!


Klev ut i en trist, fuktig dag.
Nånting kom ner från ovan, men det kändes mer som regn än snö. Var försenad till verkstan, men det gjorde ingenting för då slapp jag så i kö efter morgonpigga gubbar som skulle lämna sina nypolerade bilar på årsservice och stressade småbarnsmammor som fått nåt obegripligt fel på sina bilar. Jag var i princip allena på Bil 3:an. Fick en lånebil och den är det nästan omöjligt att missa när jag är ute och kör med: bilen är illröd och är över hela sig märkt med texten

Lånebil

lite här och var på sig. Håll gärna en tumme för att det inte är nåt stort och dyrbart fel med Clark Kent! Han har ju skött sig sen jag ringde verkstan, antagligen blev han rädd för att åka till

doktorn…

Idag jobbar jag mest med institution 2:s intranätsidor och strukturen där samt struktur och innehåll för Husets intranät. Det går ganska långsamt stundtals, eftersom det är många som ska tycka, men rätt som det är lossnar det och jag får ut nånting. När det gäller Husets sidor väntar jag på reaktion från ML som är min uppdragsgivare.

För den som har missat det  – eller dissat det (det finns ju såna som dissar den här sortens dar!) – är det Alla Hjärtans Dag idag. I familjen brukar vi inte göra nån stor grej av det, kanske blir det nåt gott till kvällskaffet. Jag ska försöka ta mig ut till Himlen om bilen visar sig vara OK och körbar i kväll. Så den som väntar på en rapport från Antikrundan i afton får kanske göra det förgäves! Men du kanske inte läser dessa inlägg på min blogg – eller min blogg överhuvudtaget???

tre chokladhjärtan

Nåt hjärtligt gott till kvällskaffet?


Pratade med nån om bloggen häromdan
och det här med varumärkesbygge. För det är ju lite grann det bloggen handlar om – på sätt och vis. Att bygga upp varumärket Tofflan. Så att jag har nånting att falla tillbaka på när allting annat faller omkring mig. Som bloggare har man rätt stor makt – om man är läst, vill säga. Och än så länge ligger jag rätt högt på Blogtoppen även om såna listor egentligen inte intresserar mig. Twingly, som numera har inkorporerat Bloggportalen, har infört nåt nytt system för rankning, ett system som inte fungerar för oss som bloggar gratis på WordPress. Så då undrar man hur korrekta de siffrorna och listorna blir..? Men man kanske bara vill lista bloggare som skriver om mode eller shopping och som enbart länkar till Aftonbladet..?

Tidskriften Relation är ett lokalt magasin jag plockar upp och bläddrar i då och då när jag kommer över det. I senaste numret presenterar man de tio personer som har Uppsalas starkaste varumärke. Så här ser topp tio ut – och – hör och häpna! – inte en bloggare: (det där sista var ironiskt menat. Bäst att skriva det eftersom alla inte förstår ironi och folk brukar ju bli så arga, så arga när de inte förstår saker och ting)

1. Mattias Klum, fotograf
2. Ebba Busch, politiker
3. Hans Rosling, professor
4. Cecilia Wikström, ledamot i Europaparlamentet
5. Ola Andersson, TV-profil
6. Peter Englund, ständig sekreterare
7. Mohamad Hassan, politiker
8. Bengt Ågerup, riskkapitalist
9. Hanna Stjärne, publisher UNT
10. Anders Wejryd, ärkebiskop

Mattias Klum i toppen tycker jag är helt rätt, men Ebba Busch hör inte hemma där, enligt mig. Ola Andersson, TV-profil, har jag ingen aning om vem det är. Bengt Ågerup och Hanna Stjärne har synnerligen bleka varumärken, anser jag. Jag saknar till exempel Linus Tunström, Magnus Alkarp, Ilona Szatmari WaldauStefan Hanna och vart tog Stig-Björn vägen? Är han alldeles borta ur leken?


Är det nån DU saknar i topp tio???

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Med glädje sliter jag genast upp Uppsala Stadsteaters programtidning, som var dagens reklambilaga i lokalblaskan. För en gångs skull en uppskattad reklambilaga! Annars är jag hjärtligt trött på alla inbladade trycksaker som gör tidningen falskeligen tjock och som bara glider ur och lämnar… ett tomt skal. Ja, för jag tycker att lokalblaskan blir mer och mer ett skal. Förutom när det gäller sport, dårå. Antalet sportsidor och anställda vid sportredkationen tycks öka och frågan är om det sker på bekostnad av duktiga kulturmedarbetare vid blaskan? Snälla Lisa Irenius, kom snart tillbaka till kulturredaktionen och se till att det blir ordning på torpet!

Lite glad blev jag emellertid i veckan när min gamla journalistbekanting ringde mig i tjänsten. Jag anser att h*n är en av stans bästa grävande journalister. H*n kom mycket väl ihåg mig från min förra arbetsplats. Jag var så nära att ge The Story, men har bestämt mig för att avvakta ett tag. Kontakt är emellertid knuten och somliga månde darra rätt rejält framöver.

Fast nu var det teater jag skulle skriva om! Jag rafsade naturligtvis snabbt fram till Sysslingens pjäs som har urpremiär den 18 februari nästa år, på min farfars 112 års dag. Sen läser jag att pjäsen, Fyra dagar i april, handlar om det så kallade påskupproret i Uppsala – som skedde på min födelsedag fast 1943 (nej, tro det eller ej, jag var inte ens en glimt i min mammas öga då – hon var åtta år…). Buggers! Nu är det inte bara Tjernobylkatastrofen som förknippas med datumet jag föddes, nu är det också ett nazistmanifestation… Förlåt om jag raljerar lite, självklart ska jag gå och se den här pjäsen!!!

När jag vänder blad blir jag irriterad! Där finns ett oigenkänneligt foto av författaren samt en intervju som inte går att läsa – för under texten ligger en bild på ett gammalt hus. En bild som inte tillför nånting, bara sabbar texten! Om Petite Moi hade fått tjänsten som informationschef vid teaaatern hade jag inte godkänt den sidan. Men nu fick inte Petite Moi den tjänsten och ärligt talat sörjer jag inte. Jag tycker bara att det är trist med artikeln, för jag hade velat läsa intervjun. Nu får jag avstå. Dumt!


Här är en finare bild på författaren, till höger, och hans alienkatt Bibbi, till vänster.

Jag bläddrar, trots min irritation, vidare i programtidningen. Snabbt, snabbt bläddrar jag förbi John Fiskes Morden på Bäverns gränd och Göran Engmans julshow, ty sådant roar mig icke.

Men den 28 januari är det urpremiär för Den flygande handläggaren med Cecilia Nilsson i huvudrollen. Cecilia Nilsson spelar handläggaren Marianne som får nog

[…]  av politiker med dålig verklighetsförankring. Chefer utan omdöme.Och av kollegor utan stake. […]

Marianne blir Hämnaren, de utfärsäkrades egen Modesty Blaise! Den här pjäsen kan jag inte missa!!!

En annan urpremiär är det den 10 mars med pjäsen Fursten. Pjäsen som handlar om Jan Stenbeck, mediemogulen och hur Sverige förändades. I huvudrollen, hör och häpna, Allan Svensson! (Måtte han snart bli avskrubbad rollen som Svensson, Svenssson-pappan!). Det här blir nog riktigt bra teater!

Vidare har dramatiseringen av Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva premiär den 22 februari. Den är säkert mycket sevärd. Maria Sundbom spelar.

Ja, mycket intressant blir det på scenen i Uppsala framöver. Fast det är inte billigt att gå på teater… Ordinarie pris för den som varken är ung, gammal eller arbetslös är 220 kronor. Men bra att unga och arbetslösa endast betalar 120 kronor. Pensionärer, däremot, anses visst lite rikare, de får betala 180 pix. Varför denna skillnad??? Vidare finns olika abonnemang som kan vara smart att köpa om man tänker sig gå på fler pjäser.

En eloge till Linus Tunström för en mycket spännande teatervår! (Linus, vars pappa Göran var en av de bästa svenska moderna författarna, tyvärr avliden alltför tidigt!)

Read Full Post »