Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘linneskåp’

Ett nöjt, men lite gnälligt inlägg.


 

Tanken var att sitta en stund och läsa min bok på gång efter avslutad teori (adminstration mega) och praktik (tvätt och städning). Men så råkade blicken falla på den lilla kökssoffans gavlar. Maj gadd, de var på väg isär!

Kökssoffa gavel

Gavalarna på båda sidor höll på att glida isär. Eftersom jag inte är nån bläckfisk kunde jag inte fota i det kritiska ögonblicket, därav denna efter-bild.


Ur snickarens förråd, 
det kombinerade linneskåpet och verktygsskåpet, framtogs en hammare. Ur sypuffen en stuvbit att lägga mot träet så det inte skulle skadas. Sen slog jag på. Och vad hände? Det blev värre! Gavlarna gled ännu mer isär och botten på soffan trillade ur. Till hälften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade fler händer och armar än två. Typ bläckfisk. Därför stretchade jag allt jag kunde och lyckades med ena axelns hjälp och ett närstående bord få bort sakerna som legat under sofflocket. Ja, har man förvaringsutrymmen ska dessa utnyttjas för saker, eller hur? (<== retorisk fråga).

Skivan, som utgjorde botten, lyckades jag få ur med en hand. Därefter kunde jag börja trycka ihop, banka och skruva lite med en sexkantsnyckel. Det svåraste var att få botten på plats igen, eftersom jag både var tvungen att balansera sofflocket på högeraxeln och använda händerna till att försöka skjuta skivan på plats. Lätt var det inte, eftersom axelbalanseringen krävde en viss… stabilitet och inget juckande.

Svetten rann när jag äntligen la sista handen vid eländet. Den här typen av jobb gillar inte min rygg, så jag skulle uppskatta en go ryggmassage nu. Nehej, inte det… Nä, då får jag väl trava runt som en fällkniv ett par dar tills jag kan räta på ryggen igen. Kanske sova på min älskade kökssoffa i natt, hårt och bra för ryggen. Förhoppningsvis håller den ihop – tills gavlarna glider isär nästa gång. Då hoppas jag att min särbo är här!.. Till dess får jag lägga till snickare och bläckfisk på mitt CV. Och nä. Nån lästimma blev det inte.

Kökssoffa

Älskade, dumma kökssoffa! Varför är jag alltid ensam när du glider isär?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett nationaldagsinlägg.


 

Svensk flagga

Denna hissas idag. Tyvärr är himlen inte lika blå i skrivande stund som på bilden…

Jag erkänner. Jag tillhör det där gänget som inte firar Sveriges nationaldag. Dessutom tillhör jag gänget som använder sin lediga dag till att åka till IKEA. Men jag tillhör inte gänget som hånar den som vill fira dagen. Det kan finnas många skäl till att man vill fira. Ett kan vara att man har tvingats lämna sitt hemland och kommit till ett nytt land där man ska stanna för att leva. Tänk på det ett par gånger innan du hånskrattar! Det är dagens oombedda råd – från mig, för en gångs skull.

såg

Såga eller sågad..?

Naturligtvis klarar jag inte av att åka till IKEA på egen hand. För gissningsvis är där horder av människor idag. Jag har en dejt med min Fästmö, som jag ska plocka upp i bilen på vårt speciella mötesställe.

Vi har två ärenden på IKEA. Ett av dem är att titta på trall till ballen*. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska lägga mina pengar på det nu när jag snart inte får in nån lön igen. Men jag fick skatteåterbäringen igår. Den räckte gott och väl till mina nya däck. Det blev ett par tusenlappar över. Och trall till ballen skulle, enligt mina beräkningar, gå på nånstans mellan 800 och 900 spänn. Tål att tänkas på… Sen skulle det få mig lite sysselsatt med nåt vettigt en stund också, att lägga trall, alltså. Inte enbart sitta vid datorn, som är på väg att lägga av nu (stordatorn, i alla fall), eller hänga över en bok (för tillfället Kranvridarna). Och såg har jag. Jag har tittat i lådan med verktyg i mitt linneskåp (där har väl alla sina verktyg, i linneskåpet, menar jag?..) och där ligger sågen jag fick av pappa kvar.

ostbågar o öl

Öl och ostbågar kompletterade min middag igår.

Snart tillrar mitt mobillarm för att tala om för mig att jag ska kliva ur sängen. Det har jag redan gjort. Annars skulle jag ju inte sitta här och skriva. Men jag ställde alarmet ifall att. Och ursprungstanken var att jag skulle ut på en mini-after-work igår kväll, nåt som kunde ha gjort mig trött. Nu blev det inte så. En av personerna valde att hänga med ett gäng ut på orten där vi jobbar (undrar bara hur h*n tog sig hem sen när det inte går några tåg…). Den andra hade eventuellt nåt annat för sig och skulle höra av sig med besked. Jag hörde inget. Därför tog jag bilen bort till restaurangen och köpte med mig en kycklingtallrik hem. Slukade den (ja, maten på den, alltså, inte tallriken i sig!) med en starköl. Maten var inte god. Jag slängde halva portionen. Lite senare på kvällen fyllde jag på med ytterligare en öl samt en skål ostbågar. Idag har jag inga middagsplaner alls, men nu ska jag i alla fall äta lite frukost så jag orkar med horderna!

På tal om horder ser jag en av de gapande männen som lekte med segway igår gå och städa på sin uteplats. Han ser inte lika pigg ut idag som igår kväll och han skriker eller skrattar definitivt inte. Men han städar och gör ordning efter festen. Själv städade jag i badrummet och inne i toa-/duschrummet igår. (Jag kunde ju inte sitta på ballen, eftersom jag inte orkade med de skrikande och skrattande gubbarna.) Det behövdes. Städas, alltså. Nu tänker jag stilla:

Å, så skönt att slippa städa när man är bakis…

Idag ska jag nämligen inte städa. Och jag är inte bakis…


*trall till ballen = trätrall till balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Om det kändes som vinter i lördags och som vår igår, känns det baske mig som höst idag. Det började regna på förmiddagen och på lunchen, när jag trippade ut till närmaste lunchställe för att äta en sörja av fisk, mos och sås, blåste det en kall vind. Det var rätt skönt att krypa tillbaka in i den falska tryggheten på kontoret.

Regnigt fönster
”Jag har bara regn hos mig…”


Att tryggheten på ett kontor är falsk
har jag fått känna av flera gånger än en. Den första gången var det som att bli hemlös när jag inte få komma tillbaka dit. Jag plockade med allt som gjort kontoret ombonat – bilder, växter och mina kända, röda fönsterlampor. (Jag ser dem skymta fram ibland, längst bak i mitt linneskåp hemma.) På vägen hem hoppades jag att den som skulle flytta in efter mig skulle vantrivas. Jag hade ett av Företagets mysigaste kontor, det var det flera som sa. Jag vet vem som fick mitt kontor efter mig lika väl som jag vet vem som fick min tjänst efter mig – två personer som kunde tala för sig. Så mina lyckönskningar behövde de aldrig. Att sen en av dem hade mage att beklaga sig i media om sitt stressiga liv som karriärsklättrande småbarnsförälder gjorde mig smått rasande. Det var ju inte ens så att h*n var ensamstående förälder och väldigt beroende av sin höga inkomst. JA, JAG ÄR BITTER SOM FAN!

I mitt nyaste kontor har jag inte en enda krukväxt. Inte heller några röda, jävla fönsterlampor. Jag har satt upp ett par bilder på Prinsarna på min anslagstavla, en och annan rolig seriestripp samt fem naturbilder jag har tagit och är stolt över. That’s it. Det skulle ta mig två minuter att rafsa ihop. Och tro mig, jag är alltid redo att dra. Jag ska aldrig mer känna mig trygg i vilket arbetsliv det vara månde.

Så klaga för 17 inte du som har både jobb och familj. Och dessutom en fin villa, som personen ovan hade. Det är många som vandrar på den här jorden som inte har någotdera. Men dem ser väl inte somliga som går där med näsan i vädret och är så viktiga. Fast om man inte ser upp kan man snava. Det är hur lätt som helst att förlora allt.

Memento mori!

Det borde vi alla, var och en, tänka på…


Livet är kort.

Read Full Post »

Som de flesta av oss vet – utom en av mina grannfamiljer – är det första advent på söndag. Jag brukar inte fuska och sätta upp stakar och stjärnor förrän kvällen innan, men eftersom jag ska till Fästmön blir det fusk i år. Tanken var att jag skulle göra allt i morgon förmiddag. Av nån anledning har jag energi kvar efter en arbetsvecka. Eller också försöker jag tänka på nåt annat än min onda häl som i skrivande stund gör djävulusiskt ont… Hur som helst, jag började redan i kväll.

Inga krokar eller spikar satt kvar sen förr om åren på grund av höstens fönsterbyte, så ett första steg var att spika i ett antal såna. Det var då jag öppnade min låda med prylar i linneskåpet, en sorts fast verktygslåda, till skillnad från min bärbara. Det är i den fasta verktygslådan jag förvarar min stora hammare och spik. Och hur det såg ut där, då… Anna skrattade åt mig häromdan och undrade vad jag skulle ha alla buntband till, till exempel.

Tja… kan vara bra att ha när man ska fästa kablar på mammas rollator!

förklarade jag.

1 buntband skruvar hammare

Buntbandsfetischist?


Jag har
rätt mycket plugg också…

2 väldigt mycket plugg

Mycket plugg också. 


Inte bara plastplugg
utan även en påse träplugg. Kan ju vara bra att ha till..?

3 träplugg och tejp

Träplugg och tejp av olika sorter.


Ja som du förstår
blev jag alltså tvungen att städa den jämrans lådan! Varför är det alltid så när det gäller mig att det ena ger det andra? Här skulle jag börja sätta upp lite stjärnor och stakar – och så hamnar jag på golvet i gästrummet och städar min verktyglåda i linneskåpet…

toalettrullshållare

Ett annat fynd – en toalettrullshållare.


Jag hittade allt möjligt,
högt och lågt, i den där lådan. En del grejor till fönster, till exempel…

fönstervred

Ett fönstervred.


Där fanns en del verktyg
i verktygslådan också.

en jättestor skiftnyckel

En jättestor skiftnyckel.


Diverse prylar
är ju bra att ha, som till exempel dessa:

penna vattenpass tång

En penna, ett vattenpass och en tång är bra att ha.


Hittade mer
skit grejor till fönster…

fönsterhake

En fönsterhake som var ett felköp för den var till utåtgående fönster, vill jag minnas, och jag har inåtgående.


Ett och annat sniggt
hittade jag också, som dessa smideskrokar.

smideskrokar

Smideskrokar, snigga, eller hur?


Efter allt rotande
och stuvande blev det faktiskt rätt välordnat i lådan. Men fortfarande ganska fullt… För man kan ju inte slänga saker som kanske är bra att ha.

diverse verktyg tejp

Ordning och reda… och fortfarande många saker…


Hur det gick
med adventsprylarna? Tja, jag är inte färdig än, för jag orkar inte göra allt i kväll, men det blev faktiskt en stake över!

adventsljusstake

En överbliven stake.


Jag stoppade ljus
i min hästastake som jag fick av min kompis Mia i försenad bröllopsgåva till advent 1996! (Ja, jag har också gjort det misstaget att jag gifte mig med fel person!)

adventsljusstake i trä för stearinljus

Hästastaken!


Och mormors och morfars
kopparstake fick också ljus!

adventsljusstake i koppar för stearinljus

Kopparstaken. Notera madonnan i sniggt orange bakom staken.


Mässingsstjärnorna kom upp
i vardagsrummet. Den nyaste vid balledörrens* fönster.

mässingsstjärna

Den nyaste mässingsstjärnan. 


Mässingsstjärnan
som är typ 50 bast fick hänga i det lilla fönstret i vardagsrummet. Först hade jag tänkt ha en stake i stora fönstret, men jag skippar det, där är så trångt med alla växter.

mässingsstjärna

Nästan 50-årig mässingsstjärna.


Men nöjdast blev jag
förstås med köket där de tre fönstren fick helt nya prylar. Jag trängde ihop växterna – HA, Anna, jag behövde inte kasta en enda! – för att få plats med det två nya stakarna och den gigantiska stjärnan. Och se så fint det blev (om bara den där jävla Ajfånen kunde ta bra bilder, men inte då, den tar bara tunga bilder!)

14 stjärna o stakar i köksfönstret

Vackraste fönstret!


Till sovrummet
har jag en blå stake och till smårummen blir det trästakar. Men det tar vi i morgon. Jag är trött och jag blev ännu tröttare av att prata en halvtimma med mamma som ringde och var pratsugen. Nu ska jag gå och riva i skåpen efter nåt ätbart. Tror bestämt att det blir popcorn och en starköl till middag idag…

*balledörrens = balkongdörrens


Livet är kort.

Read Full Post »

Den kära, mest älskade Fästmön smög upp i morse och tassade ut till bussen, den som bara kör henne halva sträckan till jobbet från mig. (Den stackarn – Anna alltså, inte bussjäveln! – har dessutom en blåsa på ena foten!) Jag vaknade tjugo i sju av att det var alldeles för tyst i mitt hem (dock inte under mig…). Kryckade mig ur sängen tjugo i sju och fann att den lilla fågeln var utflugen! Jag hade fått sovmorgon av Anna, som tyckte synd om mig, tror jag. Igår kväll fick jag nämligen ta fram kryckan eftersom jag nästan inte kunde gå. Och vilken tur att jag lyckades somna om! Sov ända till halv nio idag…

Den kära, mest älskade Anna! Här på besök i kyrkan.


Jag fick känna lite söndagsfrid idag,
trots att somliga i huset tittade på TV på inte särskilt låg volym under mitt sovrum före klockan sju. Men när jag klev upp och grep mig an dagens verk blev jag efter en stund ackompanjerad av kyrkklockor. Medan jag tog ner en gardinstång och skruvade ner hållare till gardinstänger på de resterande tre fönstren ding-dongade det utanför. Och det var ganska fridfullt.

Kryckan åkte som sagt fram igår kväll. Då hade jag dels jävligt ont och dels svårt att gå. Det var i princip omöjligt för mig att resa mig utan krycka. Det brukar inte vara så svårt att gå inomhus utan krycka, för det finns alltid nåt att hålla sig i. Igår kväll gick det inte alls att gå utan krycka heller. HATAR! Men foten har fått vila under natten och även om jag behöver kryckan för att ta mig ur sängen och upp ur stolar, kan jag halta utan den inomhus i alla fall idag. Jag ska försöka att inte belasta foten så mycket, men samtidigt stelnar jag till om jag inte rör på mig och då gör det ännu mer ont sen, när jag ska försöka röra på mig.

Dagens agenda innehåller inte så mycket, tack och lov. Jag ska stryka några jeans, det är allt. Vattnat mina 42 krukväxter gjorde jag i samband med att jag tog bort fönsterremsor och gardiner idag. Fasen, så full tvättkorgen är! Jag ska nog tvätta nån maskin så tvättkorgen rymmer lite mer tvätt. Till en del fönster har jag rena gardiner till i linneskåpet att sätta upp sen, men sorgebarnet är sovrummet. Jag har haft ett par rätt fula blåa gardiner där. De matchar färgen på tapeterna, men de har rosor på sig. Rosor! Nej, det är inte jag! Kanske borde jag passa på att inhandla nya gardiner till sovrummet nu när jag ska få nya fönster. Men sist jag gjorde det köpte jag ett par som visade sig vara duvblålila i dagsljus. De passade bara som tillfällig och ful nödlösning som solskydd på jobbet…

Ful nödlösning på jobbet ett tag.


Nej, jag är ingen gardinmänniska.
När jag var gift – bevare oss väl! – tog min dåvarande svärmor hand om den biten. Det var ganska bekvämt, även om vi inte hade samma smak alla gånger. Efter skilsmässan följde en period av anti-gardiner-stil i mitt hem. Sen blev jag vuxlig och försökte. Med varierande resultat.

Ärligt talat är jag inte nån som är duktig på det husliga – det tror jag att såväl Anna som mina X:or skriver under på! Visst gillar jag att ha snyggt omkring mig hemma och visst gillar jag att äta gott – bara jag slipper fixa till det själv. Jag kan ta hand om städningen i stället, minus disken, förstås… Anna var så söt igår och tog hand om disken efter maten – trots att hon hade jobbat 7 – 16. Men jag lagade i gengäld maten – och sen kunde jag inte stå på foten…

Det är ganska läskigt, men jag vet att alkohol brukar hjälpa mot värk. Vi drack var sin starköl igår och två glas vin. Det gjorde inte nån som helst skillnad igår – jag hade jätteont. Hälen värkte för första gången, den värkte rejält. På torsdag ska jag tillbaka till Nål-Janne, så jag får beklaga mig då ordentligt och höra om jag kan göra nåt annat på hemmaplan för smärtlindring än att ha hälen på en kylklamp. Testade det igår och då ilade det bara ännu mer.

Nej, nu ska jag läsa lite lokalblaska, inta frukost och stryka jeans – i den ordningen. Dagens middag behöver inte förberedas – vi ska äta ost och kex och dricka var sitt glas vin. Igen. Oj så fulla vi blir – NOT! (Jag hatar att vara full och tappa kontrollen, så jag är aldrig full nu för tiden.)

Vad ska du göra idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Oj oj oj! Jag vet inte hur många vändor jag har åkt mellan huset och lägenheten idag… Det känns för övrigt inte som om jag har åkt utan GÅTT. Fötterna är trötta, jag är trött, huvudvärken bultar bakom pannan. Ja, ja, nu ska jag sluta gnälla.

När man är med och flyttar åt sin mamma kan det faktiskt vara ganska roligt också. Små saker som piffar upp och blir det nåt ljust i tillvaron. Som här, till exempel, en fin tvål och handdukar i nya badrummet.


Fin tvål och nya handdukar piggar och piffar upp!

                                                                                                                                                        Idag har vi åkt över med främst kläder, mat och krukväxter. När man tittar in i vissa skåp ser det onekligen rätt torftigt ut…


Lite knäckebröd och några salta kex.

                                                                                                                                               Skafferiet ser ännu ödsligare ut, kolla bara:


Lite spaghetti i burken och ett paket jasminris. På nedersta hyllan en wok och en matberedare.

                                                                                                                                                     Läget i kyl och frys är nåååågot bättre, men jag skulle ändå klassa åtminstone kylens innehåll som torftigt.


Det ekar ganska bra i kylen, eller hur..?

                                                                                                                                                    Nu tycker ju säkert du som läser det här att det är synd om min stackars fattiga gamla mamma som inte har nån mat. Men var lugn, jag ser till att vi äter varje dag.

Och sen är det ju det här att vi går och väntar på Den Stora Vinsten. Och DÅ JÄKLAR! För den som inte vet det har mamma och jag spelat på lotto tillsammans – varje vecka – i över 20 år. Ja, det är alldeles sant! Från början kunde man bara spela på lördagar, men nu är det dragning även på onsdagar. Fast det struntar mamma och jag i. Vi är konservativa och spelar enbart lördagar. En hel kupong plus Joker. Och nu råkar det vara så att den där storvinsten inte har kommit än. Rent logiskt borde den därför komma när som helst nu, efter över 20 bast. Eller hur? (Vore vi inte värda den? Den skulle inte svida efter allt packa-nerande och packa-uppande, liksom…)

I ur och skur, in sickness and in health, har jag – ja, för det är jag som har varit lottoansvarig, det vill säga lämnat in och bevakta vinster – traskat till inlämningsställen. Jag har hårdnackat vägrat att lämna in femveckors utan gått VARJE VECKA med vår kupong. Det har inte varit lätt alla gånger, särskilt inte när jag till exempel har varit inlagd på sjukhus eller utomlands. Men det har alltid löst sig – jag har STAPPLAT mången gång. Därför borde jag ju jubla nu när det går att spela lotto på nätet. Så bekvämt att bara sitta framför datorn och fixa kupongen. Självklart går det också att kolla lottoresultatet via datorn och internet. Tänk så enkelt livet är nu för tiden… Och visst jublar jag lite över teknikens under, det går inte att komma ifrån. Men jag lovar att jubla så rutorna skallrar när Vinsten kommer! OCH bjuda på kalas! Det är mamma och jag värda! Även om jag fortsätter att promenera med kupongen då och då, i vart fall…

Teknikens under, ja… Ja, det har onekligen underlättat en massa att kunna sköta vissa flyttbestyr åt mamma elektroniskt. Adressändringen gick hur smidigt som helst – fast det gick INTE att skriva in mammas telefonnummer, av nån anledning. Och så fick hon min e-post-adress. Hon har ju liksom ingen dator själv. (Men jag ska jaga på hennes faster, 93 bast, som tyckte att de skulle gå datakurs ihop när mamma har flyttat. Då kanske man kan mejla mamma i stället för att ringa. Ibland i alla fall.)

Till dess får mamma nöja sig med sedvanliga verktyg. Jag har gjort i ordning en verktygslåda åt henne – mycket bra att ha!


En vertygslåda i ett av köksskåpen borde finnas i ALLA hem!

                                                                                                                                                  Lite mer traditionella redskap finns i städskåpet där jag lagt in dammtrasor, putsdukar, silverputs, läderskötsel, glödlampor – det är inte färdigt än…


Ordning här!

                                                                                                                                            Ordningsamt, eller tja, så gott det nu går med tanke på volym och kvantitet, blev det även i linneskåpet.


Knökfullt, skulle jag vilja säga…

                                                                                                                                                   Inte direkt ”luftigt” som i köksregionen… Men kolla här då! Ett köksskåp som nästan är fullt!


Ett kökssskåp med ganska många burkar… Och några kaffepaket, ströbröd, socker och salt. Grovt.

                                                                                                                                                       Vi var ju en sväng på stan för några ärenden idag också. Bland annat hittade jag några fina sug-krokar som inte suger utan suger jättebra, om du fattar.


Ett litet köksstilleben. Diskborsten hänger på en sug-krok!

                                                                                                                                                    Dagens största problem var de hänggarderober vi inhandlat för mammas kappor. Alltså, dessa var jordens intelligenstest. Till och med min tekniska mamma gick bet. Se hur hon kämpar:


Måste man ha ingenjörsexamen, eller?..

                                                                                                                                                    Det slutade med att jag bar ner ”skiten” i källaren OCH kapporna och lyckades få till det. De hänger förhoppningsvis kvar…

Mitt i allt detta fick jag ett roligt skrivuppdrag. Återstår att se om man måste vara ingenjör även för det eller om denna Trötto-Toffla har lyckats…

Read Full Post »