Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lim’

Ett trasigt inlägg.


 

Efter att ha promenerat runt i min lägenhet ett par varv började jag undra om jag hade varit på morfinmedicinen igen. Jag snavade hela tiden, framför allt vid mattkanter och trösklar. Samtidigt hörde jag ett flaffande ljud. Hum… Hade jag glömt ta på mig BH så att hängbröna flaffade mot buken? Eller vafalls? Närå. Jag böjde mig ner och såg en skobeklädnad i lika trasigt skick som sin ägare…

Trasig toffla

Lika trasig som sin ägare.


Jag får helt enkelt 
ta fram limmet i kväll och sitta still (inget större problem). Om limmet funkade på Fästmöns brillor borde det funka på Tofflans toffla.

Och för att jag inte ska lämna dig med min älskade, men kanske något stinky toffla, får du här en nytagen bild på amaryllisen som Anna och jag fick av L. Igår var det EN klocka, idag är det plötsligt… TRE!

Amaryllisen fr L den 16 december 2014

Amaryllisen från L den 16 december 2014.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett stelt inlägg.


 

Den Lille Hantverkaren/Hjälpsamme Herrn (==> jag) har varit framme igen. Denna gång var det Fästmöns brillor som skulle hantverkas. I fredags lyckades hon nämligen tappa den ena skalmen. Ett par brillor med bara en räv skalm bakom örat gör att man inte ser klok ut, på ren svenska, när man har brillorna på sig. Brillorna sitter på sniskan och det ser bara dumt ut. Därför ville jag… hjälpa till.

Utrustad med superlim gick jag till attack igår. En liten metallpigg fick lim på sig och trycktes in i ett hål i skalmen. Därefter fick glasögonen ligga och vila och limmet torka.

Glasögon

Stelopererade brillor.

 


Joru, torka var ordet… Ingen
av oss kan nu böja skalmen. Ett par glasögon med en icke böjbar skalm fungerar inte så bra att ha i fickan på jobbuniformen. Fast det klart… Med lite våld går skalmen säkert att böja – och då går den förstås sönder igen…

Man kan säga att jag lyckades med en sak i alla fall: att steloperera Annas glasögon…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en fotobok.


 

Ack Sverige, du skönaOm det är några människor jag är riktigt avundsjuk på så är det såna som tar bra porträtt. Och med bra porträtt menar jag inte tillrättalagda bilder utan just det jag skriver: bra. Fotografer, med det där speciella ögat, som ser det där unika hos var och en h*n fotar. Det var med stor andakt jag parkerade mig i bästefåtöljen för att glo i Elisabeth Ohlson Wallins fotobok Ack Sverige, du sköna. Jag visste att jag skulle bli avundsjuk, men också betagen. Tack för recensionsexemplaret, Karneval förlag!

Tre år har det tagit fotografen att ställa samman de 142 bilderna. Bilder av ett Sverige som du och jag kanske inte alltid ser. Som vi kanske inte alltid… vill se. Elisabeth Ohlson Wallin väjer inte med kameran, hon kliver rakt in i såväl synagoga som moské, på barnhospice, bland hemlösa, tiggare, utslagna och nysvenskar. Och det är det jag gillar med bilderna! Fotografen väjer inte, viker sig inte en tum. Det här är så äkta det kan bli!

Bilderna står för sig själva i boken. Här finns inte en enda bildtext. Först i slutet hittar jag miniatyrer av de 142 bilderna samt en rad om var varje bild är tagen. Och på ena fliken fyra meningar om boken av fotografen själv. En sida efter bilderna innehåller fotografens tack. Även detta ordsparsamma gillar jag – en fotobok som verkligen är en fotobok.

Färgerna och trycket i boken är fantastiska! På nåt ställe upptäcker jag en ganska pixlig bild. Men kanske ska den vara så… Däremot är jag inte alls nöjd med limbindningen. Den spricker nämligen så snart jag öppnar boken – pappret i sidorna är för tungt (tjockt) och limmet håller inte samman sidorna i ryggen. Sidorna lossnar. Förutom det är pappersvalet utmärkt eftersom det ger minimalt med blänk när en sån som jag måste tända lampan för att se ordentligt.

Tofflan bläddrar i Ack Sverige, du sköna

Tofflan bläddrar i Ack Sverige, du sköna.


Annars älskar jag verkligen
den här boken! Bilderna är inte bara äkta och raka, de är baske mig mästerverk – på olika sätt och vis. Jag gillar komposi-tionerna, jag gillar känslan av att Elisabeth Ohlsson Wallin har fångat speciella ögonblick, till synes av en ren slump. Kanske det är så i vissa fall, men jag vet också att en duktig fotograf lägger ner mycket förarbete.

Genom fotografens tack mot slutet av boken inser jag också att fru Minna inte bara varit bokens formgivare utan säkerligen då och då den som peppat och pushat fotografen. Det var tur – för oss. Vi som vill få ta del av Elisabeth Ohlson Wallins bilder.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse läste jag i tidningen att fönsterkuverten är på väg att försvinna. Bakom detta finns ett regeringsbeslut och fru Hatt. Fast inte ”min” fru Hatt utan IT- och energiminister Hatt, (C).

Fru Minister Hatt. (Foto: Regeringskansliet)


I stället för fönsterkuvert
ska, till att börja med den som vill få mejl. Men det står väl inte på förrän man inte kan välja, gissar jag. Det handlar om post från kommuner, vårdgivare och andra myndigheter till oss privatpersoner. Även företag ska emellertid kunna anmäla sitt intresse för detta.

Det låter väl bra det här, eller? Men sen kommer förstås några men. Fru Hatt förklarar

För att komma åt brevlådan dit myndighetsposten skickas krävs att man kan logga in med e-legitimation, så att man faktiskt har den högsta säkerhetsnivån. Många privata brevlådor har inte så hög säkerhetsnivå, […]

OK… då försvinner ju det lättillgängliga, för om jag ska läsa myndighetspost via e-legitimation måste jag ha dosa, sladd och kort. Väldigt säkert, förstås, men väldigt många grejor för att läsa post. Så redan där faller snabbheten. Snigelposten tar visserligen nån dag – eller flera, oftast, eftersom myndigheter envisas med att skicka B-post. Men… det går fortare för mig att gå till min postbox i trapphuset, vittja den och sprätta upp kuvertet än att starta datorn, koppla in dosan, logga in, misslyckas (ja för min banks e-legitimation krånglar ALLTID…), försöka igen och igen och slutligen lyckas. Kanske.

Den nya tjänsten ska utvecklas av Skatteverket och heta Mina meddelanden. Och Skatteverket har jag stort förtroende för, så det blir säkert så bra det nu går med e-legitimation.

Men… igen! Hur blir det med alla våra äldre som inte har tillgång till dator och kanske än mindre e-legitimation? Min mamma, som är både gammal och handikappad, klarar inte ens av att ta ut pengar på bankomaten. Nån dator har hon inte, inte heller e-legitimation. När hon skulle deklarera hjälpte jag henne att göra det per sms. Det var möjligt för mig eftersom jag var ledig från jobbet och kunde resa till henne i påsk. Men jag kan inte resa till mamma varje gång hon får post från nån myndighet. Så länge det råder valfrihet kring fönsterkuvert är det bra. Det är sen, när det inte blir så fritt att välja längre, som jag oroar mig för…

Men fönsterkuvert är inte särskilt miljövänliga. Eller, inga kuvert är ju det, egentligen – vare sig de har fönster, är förklistrade eller gjorda av papper. Det är limmet som är boven i det hela, men man bör också komma ihåg alla träd som går åt till att göra papper. Så där finns ju en positiv sak med det hela.

Jag vill inte låta som nån bakåtsträvare, men ny teknik måste fungera och vara utbyggd ordentligt innan man anammar den. Annars blir ju ny teknik nåt som bara kan användas av dem som kan, förstår och har råd. För det kostar ju en del också, med dator/surfmobil och internet.

Häromdan läste jag att mindre än en tredjedel av alla ålderspensionärer har tillgång till dator med internetuppkoppling. Det skulle innebära att vi stänger ute mer än 70 procent av de gamla från att läsa sin post från myndigheter. Om det blir tvång, vill säga. Och om det sker idag. Gissningsvis får allt fler tillgång till dator och internet i framtiden, även ålderspensionärer.


Livet är kort.

Read Full Post »

Även gubbarna på en toaskylt kan bli lite trötta. De här la sig helt sonika ner på golvet.

Vi blev lite lite trötta och la oss på golvet.


För nåt snusk
är det ju inte tal om här – liksom Tristan och Isolde har de ett svärd emellan sig… (Fast de blev ju kära i varandra ändå, förstås…)

En mer trolig orsak till denna felmontering kan vara att skyltgubbarna glömde limma på skyltens baksida.

Read Full Post »

Idag läser jag om lille Abbe på Dagens Nyheters hemsida. Abbe, som har fyra föräldrar – en mamma och tre pappor. Det var nämligen så att mamma och en manlig kompis beslutade sig för att skaffa barn tillsammans. Sen blev mamma kär i en man och pappa kär i en man. Och plötsligt var det fyra vuxna kring den lille pojken när han föddes.

Att ha bonusföräldrar och reservföräldrar kan vara otroligt bra. Alla föräldrar klarar nämligen inte av att till hundra procent vara föräldrar. Vilken fördel om det finns flera vuxna att tillgå då!


Barn är levande varelser. De låter. Ibland låter de illa. Ibland jollrar de mysigt.

                                                                                                                                                   Samtidigt tycker den moraliska tanten i mig att man nog ska tänka sig för både en och tre gånger innan man skaffar barn. För idag SKAFFAR man just barn. Barn blir inte till bara så där, de allra flesta är planerade. Det jag menar är att man ska tänka efter före. Att SKAFFA barn innebär ett livslångt åtagande med en massa skyldigheter och plikter. Men även, förstås, med en massa mysigt.

Barn är levande varelser. Ibland låter de illa, ibland jollrar de mysigt. Tyvärr ser jag alltför ofta – både här och där – att man SKAFFAR sig barn för att försöka rädda nåt, vanligen ett förhållande som är på väg att krascha. Då tror man att ett nytt barn ska bli kittet, limmet som håller paret samman. Det är naivt att tänka så. Lika naivt som att tänka att ett barn är en statuspryl som liksom blir pricken över i:et i en familj där saker och pengar går före allt.

Det viktigaste är kärlek. Kärlek är meningen med livet. Att skaffa ett barn innebär att (man måste) älska barnet hela livet. Man måste ta ansvar. Jag blev själv aldrig mogen för detta ansvar. Men jag har fyra fina bonusbarn som jag älskar mer än några andra barn. Bara så du vet!

Har du nån åsikt i frågan???

Read Full Post »