Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ligga för döden’

Ett inlägg om en film.


 

Varg Veum Svarta fårSöndagskvällar har sen ett tag tillbaka inneburit norsk deckare på Sjuan. Inte har jag varit särskilt imponerad hittills. I kväll gick Varg Veum: Svarta får (2011) och jag flyttade in från ballen* till fåtöljen.

Varg är tillsammans med Karin. Hennes mamma ligger för döden och önskar inget hellre än att Karin hittar sin syster Siren. Siren är försvunnen, men Varg lovar att hitta henne. Han finner henne, nerknarkad och prostituerad, på ett hotell och tar med henne till mamman. På väg tillbaka blir Varg och Siren osams i bilen. Varg tvingar henne att stiga av. Då är olyckan framme. Eller… var det en olycka..?

Det är fortfarande samma stereotypa roller. Mannen slåss för en/sin kvinna och blir blodig. Kvinnorna är antingen våp, horor eller knarkare – ibland allt i ett. Men det här gången är något annorlunda. Och i slutet blir jag faktiskt berörd.

Toffelomdömet blir medel.  

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En sjuksyrra i Australien har intresserat sig för vad folk ångrar när de ligger för döden. Efter att ha jobbat under många år med vård av människor i livets slutskede samlade syrran sina erfarenheter på en blogg. Och nu har hon gett ut en bok.

Bronnie Wares bok The top five regrets of the dying  visar att det nog ångras en hel del när man närmar sig slutet. De flesta ångrar att de har varit dåliga på att hålla kontakten med sina vänner. Männen ångrar att de har jobbat för mycket och kvinnorna ångrar att de inte har förverkligat sina drömmar i tillräckligt stor utsträckning.

Många önskade också att de hade varit bättre på att visa känslor och tillåtit sig själva att vara mer lyckliga.

Personligen tror jag att jag nog ångrar mest att jag gjorde vissa felprioriteringar här i livet. Till exempel att jag gav 23 år åt en arbetsgivare som det tog en kvart för att rasera min tillvaro. Vet du nåt som du lär ångra???

Read Full Post »

En riktigt ruskig bok, med flera invävda berättelser – om kärlek, svek… och om råttor. Råttfångerskan av Inger Frimansson är det läskigaste jag har läst på länge. Verkligen! Tack Rippe för läsupplevelsen, för det var ditt presentkort som gav mig den!


Det läskigaste jag har läst på länge.

                                                                                                                                                                                                                                 Bokförläggaren Titus Bruhn ligger för döden. Men innan han dör vill han träffa sin andra hustru Rose, som han lämnade för nya hustrun Ingrid. Döttrarna Jennifer och Julia har han  tillsammans med första hurstrun Birgitta. Döttrarna står på Roses sida, för hon blev som en bonusmamma sedan deras egen mamma lämnat pappan för en annan man. Och de avskyr verkligen Ingrid…  Titus vill nu träffa Rose och försonas med henne innan han dör. Eftersom han är i så dåligt skick själv sänder han Ingrid. Ingrid har inte alls nån lust och försöker först få tag i Rose per telefon. När Rose inte svarar blir Ingrid till slut tvungen att åka dit, till den lilla backstugan nånstans på landet. Det skulle hon INTE ha gjort… För Rose lever ensam och ganska isolerad – sonen Tomas är utomlands. Men helt ensam är inte Rose, hon har ju sina råttor som hon tämjer… Bara det att alla råttor är inte tama, en del bits.

Det här är det läskigaste jag har läst på länge! Hu vilken historia – eller hu vilka historier, borde jag säga. För det är som sagt flera berättelser i en. Det brukar bli rörigt när författare vill berätta så mycket i en och samma bok. Men Inger Frimansson är fullkomligt lysande och får ihop alla trådarna. Högsta betyg!

Read Full Post »