Blå tisdag (fast tisdagar är ju egentligen vita…)

Som synes är bloggen fortfarande blå i bakgrunden. Jag testar så här några dagar får jag se hur jag känner. Fast egentligen hade ju nån av kommentatorerna rätt – att ni som läser skulle få bestämma. Det är ju ni som ser bloggens ”framsida”. Jag sitter ju mest på ”baksidan”, i redigeraläget, och skriver…

En ros till dig som läser.

                                                                                                                                                              Sovmorgon hade det kunnat bli idag, eftersom Fästmön inte börjar jobba förrän klockan 16. Men det var visst nån som hade skuttat upp redan klockan sju. Jag fann denna Nån sittandes vid pusslet, grymtandes

Det är ju ingen bitj**el som passar nånstans, juh!

Men det är det och Anna har hittat en hel del ”nyckelbitar”. Dessutom hittade hon ett fel i ramen som hon åtgärdade häromdan, så nu blir det lättare att lägga rätt, liksom. I alla fall på ett ställe. Anna är för övrigt mycket bättre än jag på att pussla. Jag skyller på mina ögon, men det vete 17…

Dagen började i sol, nu lyser den lite svagare. Men det är varmt! Idag är det annars internationella vattendagen, alltid nåt att fira att vi faktiskt har tillgång till rent vatten där vi bor. Med tanke på hur det ser ut i världen just nu – katastrofen i Japan inklusive kärnkraftsläckorna samt situationen i Libyen ger oss ju inte mycket att glädjas åt. Snarare oroas över. Hur ska det bli? Hur ska eländet sluta?

Vätterns vatten är rent. Jag är uppfödd på det – och jag lärde mig simma i det.

                                                                                                                                                       Här hemma känner jag sympati med Thomas Östros. Du vet sossen som nu petas när sossarna ska göra om i sin partiledning. För inte så länge sen var han en tänkbar kandidat till partiledarposten, nu petar valberedningen honom. Jag har sett det där på nära håll, fast i ett annat parti och mera regionalt. Och även om de petade säger att det är en del av politiken, detta att just kunna bli petad, så lär det kännas. Det är ju en sak om man petas bort på grund av allmänna val, men att petas av en valberedning måste vara tufft. Jag har annars ingen förkärlek för just Thomas Östros, jag tänker mer på det mänskliga. Den lokala politikern jag kände fick så småningom ett annat lysande uppdrag och blev sen snorkigare än snorkigast, men DET är kanske en följd av att man petas..?

Read Full Post »

Det ser ju rätt mörkt ut…

Det ser ju rätt mörkt ut just nu – på många fronter och plan. Inte bara på mitt personliga plan utan ute i världen. Jordskalv på Nya Zeeland, händelserna i Libyen och så kylan som envist biter sig fast här uppe. När det gäller den sistnämnda kan det tyckas som en piss i havet jämfört med världshändelserna. Men tro mig, det är det inte för dem som inte har nånstans att bo. Hur många människor har hittills avlidit på grund av kylan och på grund av att de tvingats hitta sovplats var som helst därför att de helt enkelt inte har tak över huvudet? Det är bara det att dessa människor, de hemlösa, skrivs det inte om. Inte så mycket. Så nu har jag skrivit några futtiga rader. Men finns det inte nåt mer jag kan göra???

Våren tycks dröja. I morse var det över 22 grader kallt när Fästmön och jag skuttade upp. Anna hade lyckats ställa sitt larm en halvtimma för tidigt, irriterande nog, för idag började hon halv åtta. På vägen ut klarade jag inte KBT-träningen utan gluttade i postboxen. Men ingen hade kommit med post under natten.

Det var alltså kallt som f*n när vi kom ut, ändå hörde jag en liten fågel som kviddivittade. Clark Kent* startade finfint, för i kallgaraget var det bara -13 grader… Nån borde hjälpa våren traven!!!

Undrar om nån har hjälpt våren på traven här genom att plantera tre kvistar i snön?

                                                                                                                                                      Just nu laddar jag för ett viktigt samtal jag ska ringa. Jag tänkte väl vänta till efter klockan nio, i alla fall. Chefer brukar inte vara på jobbet tidigare än så. Det betyder att jag hinner sitta en stund här vid datorn innan jag ringer, jag hinner bädda, läsa lokalblaskan och vika tvätt. Det lär bli en nätt liten strykhög som jag ska försöka avverka under kvällen sen.

Jag behöver fylla på förråden här, så jag får trotsa kylan och skutta över till Tokerian när solen har stigit. I natt nån gång får vi nämligen ”en gäst”. Det är Linn som har varit ute på studentpartaj i stan och en vardagskväll i sportlovsveckan går det inte så många nattbussar hem till pappa på Morgonen i Förorten. Gissningsvis vill Linn ha frukost när hon vaknar. Det vill jag också, men idag finns det inte så mycket, så jag måste nog proviantera så snart som möjligt. Men jag klarar mig en stund till på kaffe! Bara det finns så…

                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille bilman som startar så fiiint varje morgon!

Read Full Post »

En lång dag börjar ta slut

En lång dag börjar gå mot kväll och ta slut. Jag känner mig väldigt tom på kraft, men hoppas, nej SKA komma igen i morgon. Det har inte ens varit läge att sitta vid datorn och blogga, nåt som du som regelbundet läser hos mig vet att jag gör. Mycket och ofta.

Fästmön fick hålla om efter morgonens djupdykning ner i det som kallas livets realiteter. Hon fick också veta att hade det inte varit för henne så hade jag inte funnits här att hålla om idag. Och att hon och fru Hatt och Inna är de enda som kan få mig att gapskratta, nåt jag behöver göra ibland. För även jag, Lena E, är en Vanlig Människa. Jag är ingen övermänniska, med pansarhud, känslolös, känslokall. Inte heller är jag miljonär eller kändis. Jag är en Vanlig Människa jag också. En Vanlig Människa som har hamnat i svårigheter. Som skrattar en gång på varje tusende gång hon gråter. Alla ni andra som läser mina futtiga ord och som kommenterar, som stöttar, som ringer, som bryr er – ni betyder MASSOR ni också!

Magnus och jag i Varamon.

                                                                                                                                                      Vad hade nu den här bilden med saken att göra? Jo, pojken till vänster på bilden heter Magnus och är en del av en tid som var lycklig. För mig. En tid när jag var en Vanlig Människa på riktigt. En tid FÖRE Tofflan. Jag ville visa dig den bilden – bara för att den finns. Med ”den” menar jag bilden, men jag menar också tiden när jag var lycklig.

Anna och jag har tagit det lugnt hela dagen. Jag har inte orkat annat och Anna behöver lugnet innan hon jobbar sitt kvällspass. Vi har suttit vid 1 500-bitars-pusslet, ibland tillsammans, ibland var för sig.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag fick hjälpa henne med lite bankaffärer. Men i morgon ska hon äntligen på ett möte med den bank som troligen blir hennes nya bank. Och vad jag förstår är mamma inte den enda kunden som lämnar det sjunkande skeppet Danske Bank i Metropolen Byhålan, eller Östgötabanken, som den heter där… Det tycker jag är bra gjort av mamma. Man ska inte vara kund i en bank som inte kan ge den service man vill ha längre. Personalen på kontoret har emellertid alltid varit suveränt tjänstvillig, men när man från högre ort ändrar vissa förutsättningar blir kontentan att vissa kunder försvinner. Jag kan förstå detta med säkerhet som ett kontantlöst kontor innebär. Men varför tar man bort kontanthanteringen på en liten ort där många av kunderna är äldre som aldrig tidigare har hanterat ”plastkort”? Och ÄNNU mer ologiskt är det att man har kvar kontanthanteringen i en ÄNNU mindre byhåla i länet. Jag får inte ihop logiken. Och mamma har ingen lust att ta färdtjänst till Mjölby för att få ta ut pengar.

Nu ska jag vända blicken utåt en stund igen. Det händer saker i världen, det händer FRUKTANSVÄRDA saker i Libyen. Jag såg en bild på en man som bar på en kroppsdel tillhörande ett lik som skulle identifieras. Jag hörde nyss om upproret i Egypten. Men jag har levt i en glaskupa en längre tid och jag är inte säker på om jag vågar lyfta på kupan…

Read Full Post »