Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘leva på luft’

Ett inlägg om tappade ord, en tappad sko och lite annat, men INTE nån borttappad Toffla!


 

Liten sko

Det är inte bara ord som tappas. Nån har tappat en sko också.

Ibland kan en tappa sina ord. Ibland tappar jag mina ord. Senast idag och av häpnad över hur nån kan vara så grym. Vad det handlar om tänker jag inte gå in närmare på. Men hade det skett igår hade nog Tofflan tappat koncepterna helt.

Jag älskar Nils Ferlins dikt om vår otillräcklighet, Du har tappat ditt ord. Nils Ferlin var för övrigt ämne för min pappas trebetygsuppsats i litteraturhistoria, nån gång runt…. 1950, tror jag. Pappa träffade till och med Nils Ferlin. När det var dags för mig att skriva uppsats hette det C-uppsats och ämnet litteraturvetenskap. Jag skrev om Gustaf Fröding, också en sorglig figur, men redan död, dårå, när jag skrev om honom.

Men Ferlins dikt, Du har tappat ditt ord, den skickar jag i en viss riktning och sen släpper jag det här!

Du har tappat ditt ord

(ur Barfotabarn (1933)

Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.

Vad var det för ord – var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu – förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.


 

Idag på lunchen sken solen så rart igen, precis som igår. Jag tog en promenad över till ICA och köpte sallad från buffén. Det var då jag såg den lilla tappade skon på bilden ovan. Så är det nån liten som saknar… en högersko, tror jag… hör av dig till mig så berättar jag var den finns! (<== Och detta är naturligtvis skämtsamt sagt eftersom en sån liten person troligen knappt har lärt sig prata än)

Min jobbdag har varit lika bra som de övriga fyra. Jag har en toppenbra kollega i rummet bredvid och jag har en chef på plats som jag gillar. Det är en sån där chef som jag skulle unna alla. Lyhördhet och snabbt agerande tillhör de främsta egenskaperna, det har jag genast noterat. Sen är det förstås ett plus att h*n berättade idag att h*n läser min blogg! 😛

Det är den sista i månaden och jag har skickat min första tidrapport till min arbetsgivare. Jag får betalt för hela 40 timmar i slutet av oktober. Med lite tur får jag några kronor från a-kassan också. Det gäller att försöka få ekonomin att gå ihop fram till första hela lönen i slutet av november. Det ska nog gå. Jag är van att leva på luft. Vi har ett födelsedagsbarn i familjen som ska firas i nästa vecka. Jag får gräva i min nödfallskassa så det blir nån form av present, för inte har jag mycket över på förra veckans utbetalning av a-kassa. Höjningen av den hade nämligen inte slagit igenom de veckor jag fyllt i kassakort för.

Gladiolus nära

Gladiolusen från Elliot blommar med massor av blommor.

I kväll har jag vattnat mina växter och gett gladiolusen från Elliot lite påfyllning i vasen också. De var verkligen fantastiska exemplar, de blommar rikligt! Gårdagens tvätt har jag tagit hand om och sorterat in i lådor eller i strykhög. Jag orkar inte stryka i kväll.

Jag fick ett fint samtal från en god och omtänksam person som läser min blogg och blev så glad att jag är rädd att jag pladdrade för mycket. Sen skulle jag skriva lite och då ringde Fästmön. Vi har pratat om helgen och vad vi ska göra då, en blandning av nödvändigheter och roligheter.

Nu är jag så trött och hungrig att det susar i öronen. Jag ska rosta ett par mackor och värma på den där muggen kaffe jag inte hann dricka i morse. Och klockan 21 vill jag ha total tystnad för då ska jag glo på andra delen av Modus på TV4.

Jag önskar dig en riktigt fin kväll!


PS
Data-wiz-kid-Tofflan lyckades lösa strulet med att datorn letade drivrutiner för scannern när jag pluggade in iPhonen för att dra över bilder. Jag är mycket stolt – både över att jag fixade detta utan att be om hjälp OCH för att jag tar så fina bilder. Ibland.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Det fanns en tid när bloggen var det rent praktiska som höll mig över kanten – förutom Fästmön, dårå. Jag har skrivit mig ur en kris och en god bit ur ett helvete. Men se framme i ljuset är jag inte än!

Den sista tiden har jag tappat läsare. Ärligt talat bryr jag mig inte om det så mycket. Jag har aldrig bloggat för andra, jag har bloggat för mig. För att få ur mig det som gör ont inuti.

Men nu gör det i stället ont att förstå att jag bara var intressant så länge jag hade det svårt. Glädjande nog kan jag informera att jag fortfarande har det svårt. Jag har inte fått nån lön på ett ganska långt tag, till exempel. Det är lite jobbigt. Man kan inte leva på luft och en Lottovinst på 2 000 kronor och en snäll mamma i all evighet. Det sistnämnda är också nånting jag riktigt skäms över.

Det gör ont att höra att man inte orkar följa min blogg

[…] för att du skriver så mycket! […]

Ha! Jag skriver många färre inlägg numera. Men inläggen har ett annat innehåll än tidigare. Och det kanske är lite svårt för somliga att begripa hur mycket jag älskar det jag gör om vardagarna, det jag gör på mitt vikariat. Jag lovade mig själv att aldrig mer bli mitt jobb. Det är väldigt svårt att hålla det löftet – jag trivs verkligen om dagarna nu.

Och jag är rätt trött på att fortsätta vara klassens clown. Jag är rätt trött på att ha ett webbtroll som inte kan respektera att h*n inte är välkommen ”hemma hos mig”. Har h*n inget eget liv? Varför är jag så intressant?


Nån kan få ta över stafettpi… jag menar clownnäsan. Varför bloggar till exempel inte webbtrollet? Är det för att det inte har nåt eget liv?

                                                                                                                                                            Det finns en tid för allting och kanske är det så att den här resan närmar sig vägs ände. Därmed också den här bloggen. Det är i alla fall nåt jag överväger.

Read Full Post »

När man går så här och drar, värdelös och tärande, finns det i alla fall en sak man har gott om: tid. Tror du, ja! Min kommande vecka är ganska fulltecknad:

  • I morgon måndag ska jag sätta mig och ringa en massa telefonsamtal när jag har skjutsat Elias till skolan och Fästmön till jobbet. Jag vill inte diskutera vilken typ av samtal i ett öppet inlägg på bloggen, var vänlig respektera det. På eftermiddagen ska jag hämta tårta som är betald (kors i taket!) och sen ska vi försöka trolla med knäna för att få ihop nån middag innan vi firar Annas födelsedag framåt kvällen.
  • Tisdag fortsätter jag antagligen med en del ringande efter leverans av familjemedlemmar till skola och jobb. Därpå ska jag försöka komma till ett beslut, meddela en viss instans samt hämta familjemedlemmar för att gemensamt försöka trolla med knäna för att få ihop nån middag. Hinner jag ringa min mamma under dagen är det bra, eftersom hon behövde lite hjälp per telefon.
  • Onsdag börjar Anna jobba sent, vilket innebär endast en morgonleverans av liten pojke till skola. Därefter ska jag försöka få vinterdäcken utbytta till sommardäck om jag kan skrapa ihop ett par hundralappar. På eftermiddagen hämtar jag antagligen skolpojke samt skjutsar hans mamma till jobbet, tillbringar kvällen i Himlen och försöker förgifta trolla fram nåt ätbart till oss fem som är hemma innan jag nattar skolpojke och åker och hämtar hem hans mamma från jobbet.
  • Torsdag är det bara skolpojken som ska iväg på morgonen och hämtas på eftermiddagen. Möjligen infinner sig nån inspiration till skriftligt arbete under dagen. En maskin tvätt vore det bra om jag hann att köra och även ta tag i en strykhög som ligger. På kvällen blir det körning av barnens väskor och prylar till deras andra hem efter middagen som vi förhoppningsvis lyckas trolla fram.
  • Fredag har jag tid för klippning klockan tio om jag nu lyckas få fram pengar till dess. Resten av dagen blir det hemlig aktivitet med Anna.
  • Lördag och söndag jobbar Anna klockan 7 – 14. Då blir det skjutsning och hämtning till och från jobb. Och under tiden Anna jobbar städar jag hemma. Och ringer mamma. Kanske tvättar en maskin till. Middagar ska vi äta, jag tror att det finns kycklingfärs (inköpt för halva priset på grund av kort datum), ett par kycklingfiléer, lite pommes och fiskpinnar i frysen.

Tjolahopp! Om det ändå gick att leva på luft… Kläder har jag ju inte köpt sen i somras förutom strumpor, men det gör ju inte så mycket för när jag bara går hemma spelar det ju ingen roll om det är stora hål i kläderna. Stora hål i tänderna lär det snart bli också, för det är några år sen jag var hos tandläkaren. Och snart ser jag inte heller, för glasögonen är för svaga och linserna börjar ta slut. Förutom det håller packningarna till ett antal kranar på att paja och jag vågar inte ge mig på att byta och har inte råd att anlita en rörmokare.

Men ja, jag är tacksam att det finns kärlek i mitt liv, fast jag vore glad om det gick att leva på luft. Detta är på väg käpprätt åt ett visst håll.

Det här var bara en liten rapport, ett sätt att skriva av mig. Det lättar lite på trycket över bröstet och bruset i huvudet. Men det löser inga problem. Och några tjolahoppiga goda råd behöver jag inte heller utan ett jobb.

NEJ, jag gnäller inte, jag konstaterar fakta på ett möjligen ironiskt sätt.

Read Full Post »