Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Leva livet’

Under en timma och knappt 20 minuter sitter jag blickstilla och glor på TV-skärmen. Jag stålsätter mig, men efter en kvart kommer tårarna. Och ändå är det en helt främmande människa jag tittar på. En människa som har haft en resa genom livet som är tusen, miljoner gånger värre än min. Jag ser på Pia, i Tom Alandhs dokumentär Leva livet. Det är den tredje och sista filmen om Pia, som mot alla odds överlevde.


Pia, tio år senare än i den första filmen om hennes liv.

                                                                                                                                                        Pia börjar nämligen med droger redan som fjortonåring. Det tar 35 år av tunga droger, misshandel, kriminalitet, hemlöshet och en massa annat skit innan hon blir fri. Då har hon för länge sen förlorat vårdnaden om sina två barn, Jenny och Jonas. Barnen, som Pias mamma Ann-Marie ville ta hand om men inte fick, växte upp i fosterhem. Trots det har Pia alltid genom åren haft kontakt med barnen.

Tom Alandh träffade Pia första gången 2001. Då stod hon och sålde Situation Stockholm. Hon var hemlös. Tre filmer har det blivit om Pia. I denna den tredje och sista har hon både bostad och jobb. Tårarna trillar när Pia har tagit körkort och ringer till sin mamma för att berätta. Då är hon 50+ år. Rakt in i kameran säger hon:

[…] Det är som att i bilen, som att vidden av min resa… Det går upp för mig, känslomässigt, att jag faktiskt sitter här, bakom ratten. […] Det blir det ultimata kvittot att jag är nån. […]

Det har gått bra för Pia, men det trodde nog ingen – allra minst hon själv. Tom Alandh har också lyckats. Han har varit en del av Pias liv genom tio år och serverat oss, mer lyckligt lottade än Pia, portioner ur verkligheten.

Det känns nästan skamligt att betygsätta den här dokumentären, för fem tofflor, högsta betyg, räcker inte. TACK!

                                                                                                                                                      Missade du filmen går den i repris på SvT2 i natt den 10 januari klockan 23.40 och på SvT2 på lördag den 15 januari klockan 12.30. Eller titta på SvT Play.

Read Full Post »

Jag inser att jag har vaknat till en ljusare dag än igår. Betydligt ljusare. Tänk så konstigt det är, men just idag insåg jag att det har vänt – även om det var länge sen det gjorde det. Med vänt menar jag alltså solens synliga närvaro och dagens längd.

Dagen idag är riktigt ljusblå och det är två plusgrader och blåsigt. Som en vårdag, nästan. Men jag gissar att det kommer mer snö och kyla – i alla fall om man får tro väderprognoserna för senare delen av veckan.

Men idag är dagen ljusblå. Och full av ljus. Och istappar…


Istappar från förra vintern.

                                                                                                                                                       Det är naturligtvis fruktansvärt halt ute. Det har töat, snön har smält och så var det kallt i natt. Snorhalt, med andra ord. Så nu gäller det att akta lårbenshalsar och handleder så man inte hamnar på Sjukstugan i Backen. Dess akutmottagning har ju… vissa problem, kan man läsa om då och då. Eller uppleva själv om man råkar hamna där. Då gäller det att ha tid.

Frakturer i apostlahästarna* är faktiskt inte de vanligaste frakturerna så här års utan det är handledsbrott. Och råkar man illa ut behöver man faktiskt inte ta sig till Sjukstugan i Backen utan till Uppsala centrum. På Dragarbrunnsgatan 70 finns nämligen närakuten som har öppet mellan klockan 7 och klockan 23 alla dar i veckan. Mottagningen drivs av Proxima. Först får man träffa en sköterska som gör en bedömning och sen får man eventuellt tid hos en doktor på mottagningen eller på dess ortopedakut.


Björn här på bilden har råkat riktigt illa ut i halkan.

                                                                                                                                                              Idag ska jag halka ut till Fästmön och barnena i Himlen. Det känns som om det var evigheter sen vi sågs! Och trion O ska skjutsas till sin pappa idag på eftermiddagen eftersom mamma ska göra ett nytt försök efter alla sjukdagar att jobba. Så i kväll blir jag ensam igen. Men jag tänker ägna timmarna åt att titta på Tom Alandhs dokumentär Leva livet, som jag spelade in på DVD:n från SvT2 igår. Och så ska jag ringa några samtal och boka in lite möten.

I morgon är mina planer att lämna blodprover efter att jag har skjutsat Anna till jobbet och efter jobbet ska vi åka och hämta hennes mobil som dog men som det inte är nåt fel på, enligt Nokia. (Mobilen har mest varit på lagning sen hon köpte den i höstas – detta var tredje inlämningen.) Affären där hon köpte mobilen har gjort sitt bästa för att hjälpa henne. Personalen har hittills varit väldigt hjälpsam och tillmötesgående. Att Nokia nu skickar tillbaka mobilen efter flera veckor och påstår att det inte är nåt fel på den är emellertid det dummaste jag har hört! Så nu vete 17 om det blir en Nokia om jag ska inhandla ny mobiltelefon… Och om Annas mobil krånglar igen blir det helt klart en svart bak utdelad till Nokia!

                                                                                                                                           *apostlahästar = ben

Read Full Post »

Dan har liksom svischat förbi. Grep mig an den enorma strykhögen – och det tog några timmar, kan jag meddela. I en paus ringde jag Fästmön för att kolla läget. Berättade om nattens dröm och hon tyckte att Domkyrkan lät lite… stor för evenemanget i fråga.

En ny maskin tvätt blev det också idag på eftermiddagen, men först efter att ha micklat lite med maskinen. Jag hade börjat irritera mig mer och mer på att sköljmedlet bara rann rakt igenom behållaren. Vi har extremt hårt vatten här i Uppsala så sköljmedel behövs verkligen. Men Anna hade förstås kommit på problemets kärna: behållaren fylls med vatten varje gång man tvättar. Eftersom det inte rinner ut ordentligt rinner sköljmedlet över – det blir ju fullt i facket. (Vi har likadana tvättmaskiner.) Så jag tog helt enkelt loss hela behållaren och vippade på den. Ut kom… en massa vatten. Sen gick det hur bra som helst att tvätta MED sköljmedel till sköljarna och kläderna doftar gott och känns betydligt mjukare!


Tvättmaskinsmicklare – kan det vara nåt att lägga till i mitt CV???

                                                                                                                                                       Ringde en god vän som bor alldeles för långt bort för att vi ska kunna ses – och vi babblade i över två timmar. Tänk att man har så mycket att säga varandra ibland! Jag som inte ens gillar att prata i telefon…

Jobbsökeri blev det i kväll igen och jag har flera intressanta ansökningar inne, många insända den här veckan. Jag hoppas att nån av dem kan ge ett gott resultat!

Nu börjar det kurra i magen och köket serverar matlåda med bordskyckling och ris. Det går an.

Vad gäller kvällens TV blir det emellertid problem. Som vanligt krockar två bra program. Ikväll är det nämligen Morden i Midsomer och en dokumentär av min darling Tom Alandh, Leva livet. Dokumentären går på SvT 2 och börjar klockn 21.15. Den handlar om Pia som blivit drogfri efter 35 år. Morden i Midsomer går på SvT 1 och börjar 21 – och vad den handlar om är kanske inte helt förvånande mord i samband med sport (boxning). Tja, jag är ju ingen sportfantast och inte heller gillar jag mord och våld i verkligheten, men i Midsomer ramas morden in lite ”trivsamt”, så det blir programmet jag väljer för i kväll. Programmet om Pia spelar jag in på min DVD-spelare och kikar på nån annan dag.

Read Full Post »