Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lesbiskt par’

Ett inlägg om en bok.


 

Den grymmaste månadenEtt av mina stora fynd på årets bokrea – bara 55 kronor! –  blev den tredje delen i Louise Pennys Three Pines-serie. Kommissarie Gamache är tillbaka igen i deckaren Den grymmaste månaden. Så otroligt passande att läsa denna påskekrim så här strax före påsk!

Det är påsk i den lilla byn Three Pines i Kanada. Byborna gömmer påskägg och äter påskbröd. Men för att piffa upp det hela bestämmer de sig för att hålla en seans. Problemet är bara att seansen går fel och en person dör. Kommissarie Gamache kallas åter till byn för att undersöka dödsfallet. Samtidigt pågår intriger för att tvinga bort kommissarien från sin tjänst. Vem är fiende och vem är vän när det sprids falska rykten om kommissarien och hans familj i media? Kommissarien själv konstaterar, när ryktesspridningen trappas upp:

[…] En bra dag var numera en dag då han bara blev anklagad för att supa på jobbet. […]

Det här är i mångt och mycket en pusseldeckare i Agatha Christie-stil. Många kan vara skyldiga och i slutet samlas alla för att på ett lite utdraget sätt få veta mördarens identitet. Bögparet i boken förgyller med ett HBTQ-tema – ett tema som kanske utökas av närvaron av ett lesbiskt par. Eller? Du får helt enkelt läsa boken för att få reda på hur det ligger till!

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett trots allt ganska nöjt inlägg.


 

Idag hade jag en dejt med min Fästmö. Jag plockade upp henne där hon stod intill vägen och liftade just hade hoppat av bussen. Vårt mål var… IKEA. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle vara ensamma där, men vi var nästan det. Där var inte alls många människor – förrän det var dags att betala…

Tjock gubbegosedjur

Jag såg nog ut så här eftersom vi blev så uttittade.

IKEA i Uppsala är ganska nytt och väldigt stort. Jag har ännu inte lärt mig hitta. Men idag blev det en och annan genväg… Det var nämligen så att vi provade öronlapps-fåtöljer. I samband med detta blev vi uttittade av ett par. De försökte till och med fånga vår uppmärksamhet genom att kyssas. Som om vi skulle vara intresserade av ett annat lesbiskt par (än vi själva) som GLOR så att ögona nästan trillar ur ska’n… Jobbiga typer, tyckte vi.

Men vi glömde strax de kontaktsökande flatorna nästan helt när vi upptäckte vårt drömrum. Där stod fåtöljerna vi nyss provsuttit inklusive fotpallar på en stor, underbar matta. Det uppbyggda rummets väggar var klätt av bokhyllor och bokskåp. Läslamporna var tända. Det var bara… SÅ FINT…

Anna i vårt drömrum

Anna i vårt drömrum, ett hemmabibliotek.


Men dröm är inte verklighet 
och vi hade andra byggplaner än att bygga vårt eget bibliotek. Vi var så effektiva och rafsade åt oss det vi skulle – när vi äntligen hittade hylla 0 (IKEA har inte så bra ordning på siffrorna, tycker jag…). Clark Kent* blev fullastad när vi tuffade mot New Village. Där lastade jag av en del av inköpen, medan Anna släpptes lös på Tokerian – det är ju chipskväll i kväll för somliga.

Montering av IKEAmöbel

Montering av IKEAmöbel…

Till sist for vi ut till Himlen. Stärkta av gott kaffe som äldsta bonusdottern fixat samt var sin cinnamon bun grep vi oss an Annas paket.  Vi blockerade dörren till Elias rum. Först samarbetade vi om en möbel. Vi blev inte osams, men det var ineffektivt. Anna påbörjade därför den andra. Jag sa ett visst fult ord flera gånger när jag höll på att montera en låda. Anna sa detsamma när hon skruvade, för det gjorde ont i händerna på henne. Men till sist blev vi färdiga och jag tror att Anna blev nöjd.

Trätrall hos Anna

Trätrallat hos Anna, gjort av Linn.

Under tiden hade äldsta bonusdottern påbörjat balltralleriet**. Hon var så noggrann och städade av först och det gick riktigt undan. Först. Sen blev det väldigt varmt. Och som alla hantverkare gör avbröt hon arbetet efter ungefär en tredjedel.

Det var fullt av skräp och kartonger i Annas hall när jag åkte därifrån. Men Anna hade inte tid att gå till soprummet, för det skulle ju lagas mat. Själv har jag totalt glömt bort mat idag. Jag har ätit frukost, en glass och en bulle. Tror att jag har en choklad i köksskåpet. Får väl låtsas att det är middag.

I New Village var det för en gångs skull lugnare än i Himlen, där en del akoholpåstrukna samlats hos en granne till Anna. Här var det ganska tyst, bara mina hyresgäster pep. Det vill säga de yngsta. Men de fick några bitar ost av mig innan jag grep mig an mitt balltrallande.

Trätrall på min balkong

Jag började i ena hörnet…

Jag tog fram sågen jag hade fått av pappa, men den kunde jag inte använda. Bästa redskapet blev i stället min sekatör! Den var finfin att klippa plast med på undersidan av trallplattorna! Sen klurade jag lite på hur jag skulle göra med stativet till markisen. Så satte jag igång. Det gick riktigt bra. I början – det gör det nästan alltid. Det är sista raderna som är svårast att lägga.

Bäst av allt var att jag kunde riva ut den überäckliga, gröna mattan! Delar av den var så vidrig, bland annat för att den trampats av fötter som aldrig mer får komma i närheten av mig eller mitt hem.

Balkongen med trall

Balkongen med trall från ena hållet…

Trallen är laserad och förbehandlad. Man bör förbättra laseringen efter nåt år. Rengör gör man med såpa och vatten. Så såpa ska jag inhandla i morgon! Under vintertid bör trallen helst förvaras inomhus eller under nåt som håller vatten/snö borta. Jag har en gigantisk presenning som jag tänker svepa in hela ballen i, så det lär inte bli några problem med den saken. Plast vill jag INTE ha. Det ska vara trä. Jag älskar trä! Det har jag nog i generna från min morfar Snickaren.

Balkongen med trall 2

… och från andra hållet.

Den innersta raden blev inte alls bra, men jag har kilat fast den med lösa bitar och hoppas att det funkar. Det blir ju inte så snyggt om man skulle skymta betonggolvet en decimeter, eller hur? Jag la till och med lösa bitar på kortsidan längst bort – trots att man egentligen inte ser den sidan när man sitter på balkongen.

Även om det inte blev perfekt är jag nöjd. Nu funderar jag på att skaffa en matta av nåt slag . Kanske. Golvet i sig är ju faktiskt väldigt fint att titta på som det är… Tycker jag, dårå, och är helt slut efter den här arbetsdagen. Men ändå glad att jag faktiskt balltrallade!


*Clark Kent = min lille bilman

**balltralleriet = lägga trätrall på balkongen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag finns det ett förbud mot att diskriminera äldre i arbetslivet och i utbildningen. Nu vill regeringen utöka förbudet till ett förbud på områden där det saknas. Det ska dock finnas vissa undantag och dessa handlar om nedre åldersgränser på krogen, till exempel.

Jag var gammal tant redan tio år före min födsel.


Integrationsministern, folkpartisten Erik Ullenhag
från Uppsala,
tycker att det finns en märklig syn på ålder och äldres kompetens idag. Han menar att vi ofta slarvar bort äldres kunnande. Och jag håller med!

Om lagförslaget går igenom kan vi förvänta oss en ny lag vid nästa årsskifte. Exempel på åldersdiskriminering som den nya lagen skulle förbjuda är att neka äldre bensinkort, telefonabonnemang, inträde till restauranger, seniorboenden med övre åldersgräns och liknande.

Att diskrimineras på grund av sitt kön, sin sexuella läggning, sin tro eller ett funktionshinder är sånt som redan är förbjudet idag i arbetslivet. Ändå har jag känt mig diskriminerad i vissa av dessa avseenden. När jag var aktivt arbetssökande kände jag mig åldersdiskriminerad. Jag fick en känsla av att många arbetsgivare, som sökte personer inom min yrkeskår, sorterade bort mig eftersom jag var närmare 50. Precis som om nån som är +45 inte skulle kunna göra hemsidor, ha kunskaper om och erfarenhet av sociala medier, surfa på nätet etc… (typiska saker som ingår i tjänster jag söker).

Jag tycker att det är lovvärt att integrationsministern tar upp frågan om åldersdiskriminering och ett lagförslag mot detta. MEN… jag hoppas verkligen att den nya lagen, om det nu blir en sån, inte är lika tandlös som den diskrimineringslagstiftning som redan finns. Jag minns till exempel det lesbiska paret som kastades ut från en restaurang för att de hade gett varandra en puss (förlorade i domstol), jag minns den högt uppsatte chefen som kränkte kvinnliga medarbetare via e-post, en man som visserligen förlorade sitt jobb men som fick miljoner i avgångsvederlag samt efter mycket kort tid togs tillbaka till en av sina tidigare höga positioner i ett annat företag – där han bland annat har arbetsledaransvar för kvinnor (en organisation med 80 procent kvinnor), med mera, med mera.

Nej, ska det vara, så ska det vara, tycker jag. Lagstiftningen mot åldersdiskriminering ska vara hård, alltså!

Read Full Post »

I september förra året skrev jag om filmen The kids are all right som hade premiär. I kväll har jag äntligen sett den tillsammans med Fästmön. Filmen som handlar om ett lesbiskt par med två tonårsbarn, barn som en dag vill veta vem som är deras far, spermadonatorn.


The kids are all right – här är hela familjen.

                                                                                                                                                        Det lesbiska paret Nic och Jules har genom spermadonation fått två barn, Laser och Joni. När Joni blir myndig bestämmer hon och brodern sig för att söka upp sin biologiska pappa. Paul visar sig vara en kvinnokarl och han charmar in sig både hos barnen och hos en av mammorna…

Den här filmen klassades i filmutbudet som komedi. Det tycker jag väl inte att den är, snarare ett drama. Ett drama om en annorlunda familj och vad som händer med familjen som grupp och dess enskilda individer när en biologisk förälder kommer in. En förälder som inte funnits i familjen. Nej, nån komedi är detta inte, tycker jag. Filmen behandlar ett allvarligt ämne – spermadonation – och vad som händer den dag donatorbarnen börjar fråga efter en biologisk förälder. Ett aktuellt ämne och ett ämne som jag tror att vi inte ska blunda för utan diskutera. Det är nämligen inte så enkelt…

Lite heterosex måste det tyvärr bli i filmen också, vilket irriterar mig. Men den får högt betyg, om än inte det högsta.

Read Full Post »

Ett lesbiskt gift pars barn vill söka rätt på sin pappa. Men filmens regissör Lisa Cholodenko vill inte att det blir för mycket gayfokus… Hmmm…

På fredag har filmen The kids are all right premiär. Filmen handlar om ett gift par – ett LESBISKT gift par – vars barn vill träffa sin pappa, mannen som donerade sina spermier. Mötet blir omtumlande…

Regissören är själv lesbisk. Hon och partnern Wendy (yes, de två utgjorde Wendy & Lisa bakom Prince!) sökte själva efter en spermadonator eftersom de ville ha barn. Tillsammans med Stuart Blumberg kom så filmmanuset till – Stuart Blumberg som själv donerat sperma. Men Lisa Cholodenko menar att filmen inte är nåt politiskt ställningstagande. Hon vill inte att biobesökarna ska se den som en gayfilm. Anledningen är att hon anser att filmen tar upp ett problem som egentligen inte är ett specifikt problem för en gayfamilj.

Filmen har fått ett bra mottagande i USA, men har också drabbats av filmcensuren där. Bland annat har man klippt bort sexscener och en scen där familjens tonårsson råkar hitta föräldrarnas porrfilm har förändrats.

Jag tycker kort och gott att filmen låter spännande, mest för att jag anser att ett barn har rätt till både sin pappa och sin mamma oavsett om barnet lever i med två mammor och två pappor. Jag anser också att barn har rätt att veta vem som är biologisk förälder.

Vad tycker du???

För övrigt läser jag också idag om att man numera kan köpa spermier och ägg på nätet. Skälet till detta är att det offentliga inte hinner med att möta kraven och önskemålen hos dem som behöver få hjälp med barnaalstrandet. Själv känner jag mig lite kluven inför detta. Jag undrar över säkerhet, sekretess och offentlighet, men framför allt om nån kommer ihåg barnens rätt att få veta…

Vad tycker du om detta? Ska spermie- och äggdonation skötas av det offentliga eller är det OK med privat handel, till exempel över internet?

Viktiga, aktuella och inte helt enkla frågor, tycker jag.

Read Full Post »