Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lesbisk’

Ett inlägg om en bok.


 

With childNej, nej, nej! Jag är verkligen inte med barn! Däremot har jag alldeles nyssens lagt Laurie R. Kings bok With child till handlingarna. Och i den deckaren tampas huvudpersonen, lesbiska polisen Kate Martinelli såväl med andras barn som med tanken att skaffa egna barn tillsammans med partnern Lee. Tusen tack, Tomte-Åsa i Eskilstuna! Detta var den andra boken av totalt fyra som jag har köpt för ditt julklappspresentkort!

Kates kollega Al har blivit styvpappa till en tonårstjej. Inte helt enkelt… Jules, som flickan kallas, söker upp Kate för att be henne om hjälp att hitta den försvunne hemlöse killkompisen Dio. Kates privatliv är samtidigt upp-och-ner efter att Lee har rest till sin faster på obestämd tid för att tänka över deras förhållande. När sen Al och hans Jani, Jules mamma, ska gifta sig och åka på bröllopsresa, ber Jules att få stanna hos Kate. De två bestämmer sig för att åka upp till Lee och hennes faster. Det är bara det att Jules är försvunnen en morgon…

Inte heller den här boken var svår att komma in i trots att jag läste den på engelska. Det tar tio sidor, sen läser jag lika snabbt som på svenska. Jag gillar författarens sätt att skriva, men också hur hon skildrar Kate och Lee och deras förhållande. Det känns som om hon är väldigt insatt i hur ett lesbiskt förhållande kan vara. Samtidigt märker jag att boken har några år på nacken – den kom ut 1996. Mobiltelefoner fanns då inte i var mans/kvinnas hand. Men hade det gjort skulle den här boken inte ha blivit så spännande.

Toffelomdömet blir högt. Inte det högsta, för jag tycker att boken liksom är skriven i två delar som inte helt hänger ihop.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Förra inlägget blev så ilsket, så efter att jag nu har ätit min söndagsmiddag – tre kycklingkorvar med bröd och en klick räksallad till – vill jag skriva nåt positivt.

Idag på förmiddagen gav jag upp jakten på att hitta begagnade utgåvor av två av Laurie R Kings böcker, With child och The art of detection. Letade i stället upp min julklapp från Åsa i Eskilstuna, ett presentkort hos Bokus, och beställde böckerna. Den ena boken hade sjunkit rätt bra i pris, den andra hade blivit lite dyrare.

With childThe art of detection


Jag gillar Laurie R Kings böcker
om polisen Kate Martinelli. Böckerna är spännande, men de handlar också om Kates liv med sin partner Lee. Det är alltid intressant att läsa om lesbiska i andra länder. Här utspelar sig handlingen dessutom i San Fransisco. Laurie R King har också skrivit en serie böcker om Mary Russell och Sherlock Holmes, böcker som utspelar sig på 1920-talet. Av den serien verkar få böcker vara översatta till svenska. Jag har inte läst nån enda i serien. I Kate Martinelli-serien har jag läst två på svenska och en på engelska och de jag beställde idag är på engelska.

Men generösa Åsas presentkort räckte till ytterligare två böcker, De utstötta av Elly Griffiths och Kvinnan i svart av Susan Hill. Det här är Elly Griffiths senaste deckare om arkeologen Ruth Galloway. Jag har läst samtliga tidigare. Det var av en slump jag insåg att Elly Griffiths böcker och jag hängde ihop på två sätt: Norwich (där jag har släkt och Ruth jobbar) samt Sussex University (till vilket Ruth är knuten, om jag inte missminner mig, och i vars närhet jag har bott). Dessutom gillar jag kombinationen historia – deckare.

Kvinnan i svart har jag läst om hos flera andra bloggare. Alla ger den gott betyg och skriver att det är en otäck spökhistoria. Och en sån vill jag ju inte missa! Susan Hill, precis som Elly Griffiths brittisk, blir en ny författarbekantskap för mig.

De utstöttaKvinnan i svart

 

När böckerna har levererats och lästs kommer förstås några rader om var och en av dem på en blogg nära dig. Till dess tackar jag Tomte-Åsa för julklappen – och funderar på vad jag ska handla för de 19 kronor som är över på presentkortet! 😛

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Night workDet var ett tag sen jag läste en skönlitterär bok på engelska, men nu är det gjort. I mars fyndade jag Laurie R Kings bok Night workMyrorna för 20 kronor. Det gick oväntat lätt att läsa den och jag kände inte att det tog särskilt mycket längre tid att läsa en bok på engelska än på svenska. Deckare kan ibland vara knepiga, men denna hörde till det lättare slaget att ta sig igenom.

I centrum för just den här serien står lesbiska polisen Kate Martinelli. Jag gillar att HBTQ-temat är så uttalat, men också att det inte är i samband med några problem. Kate lever ihop med Lee och mot slutet av boken diskuterar de att skaffa barn. Men huvudhistorien handlar förstås om hemskheter som mord – detta är ju en deckare. Nån tar livet av män som är kända kvinnomisshandlare och våldtäktsmän. Efter det första mordet ser det ut som om hustrun är den skyldiga, men när fler liknande mord följer måste mördaren var nån annan. Kate och hennes kollega Al söker samband mellan offren. Mitt i detta dyker Kates vän Roz, feministisk präst och även hon lesbisk, upp och slänger ett annat fall i Kates knä. Kan det rentav vara Roz som som är mördaren? Jag kan säga att jag får mina misstankar ganska tiden om vem som är den skyldige. Om jag har rätt? Tja, på sätt och vis.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Kanske för att det märks att boken har några år på nacken och att tekniken med mera (mobiltelefoni, datorer, sociala medier etc) inte är lika långt kommen som idag.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Jag brukar inte sitta uppe om nätterna, men i natt gjorde jag ett undantag. SvT skulle visa en film med HBTQ-tema ganska sent (varför?). Därför tog jag en lur under tidiga kvällen så jag skulle orka se Paria (2011).

Pariah Lee

Lee (Alike) på väg hem från en flatklubb.


Det var ett tag sen jag kom ut. 
Den här filmen gjordes 2011 och jag ville se om det är annorlunda nu/då (det har ju gått några år sen 2011, men…). Alike kallar sig Lee och är 17 år. Lee hänger på flatklubbar tillsammans med kompisen Laura. Hon försöker acceptera att hon är lesbisk, men döljer det förstås för familjen. Familjen består av pappan, som är polis, mamman som är djupt troende och lillasystern. Pappa och Lee står närmast varandra och Lee är väldigt nära att berätta för honom när hon blir kär. Lillasyster fattar vad Lee håller på med och trots syskonbråk säger hon att Lee får vara som hon vill. Relationen mellan Lee och mamman funkar inte alls. Så Lee smyger med sin identitet. Besöker obskyra klubbar, klär om på skolans toalett till mer bekväma kläder som inte är utvalda av mamman för att de är kvinnliga etc.

Mamman gillar inte alls Lees vän Laura. Gissningsvis anar hon att den självständiga Laura är Lees förtrogna. Laura är själv förskjuten av sin mamma och kämpar för att klara vardagen tillsammans med sin syster. En dag presenterar mamman Lee för en kollegas dotter, en flicka som hon tror ska vara ett mer lämpligt sällskap för Lee. Men flickan förför Lee, kan man säga. De får en kärleksnatt. Sen backar tjejen.

Det är inte lätt att ta sig tillbaka till tonåren, men nog är mycket sig likt. Kampen inom Lee för att acceptera sig själv känner jag mycket väl igen, liksom smygandet för föräldrarna. Föräldrarna, som antagligen vet eller åtminstone anar utan att nåt uttalas. Den första kärleken, sveket… Det är sånt som fanns även när jag var ung, alltså. Och det är på sätt och vis OK med självacceptanskampen, första kärleken och sveket. Men det här med föräldrarna, som borde vara modernare och ett stöd för dottern… De kan inte undgå att se hur dåligt Lee mår. Pappan försöker på sitt lite tafatta sätt, medan mamman vänder sig bort från dottern till religionen. I en av avslutningsscenerna träffas Lee och mamman. Lee säger att hon älskar sin mamma. Mamman säger ingenting förrän Lee har upprepat sina ord. Då svarar mamman:

Jag ska be för dig.

Det här är en mycket amerikansk film och målgruppen för den är inte alls en sån som jag, som varken är tonåring eller har tonårsbarn. Men det är mycket som är sig likt sen mina tonår och det är mycket som fortfarande gör ont när jag ser filmen.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-kanal.


 

OUTtvEn ny TV-kanal med underhållning som filmer, TV-serier, shower och lite dokumentärer – kan det vara nåt? Ja, jag är helt klart intresserad eftersom OUTtv säger sig vara en gay livsstilskanal. Än så länge kan bara den som har comhem eller Telia som kanaldistributör se OUTtv – för en viss kostnad, förstås. Den här kanalen ingår naturligtvis inte i nåt basutbud.

Vi som inte har råd att betala för tilläggskanaler/tillval eller inte är comhem- eller Telia-kunder får nöja oss med att kika på kanalens webbplats eller i dess app. Tyvärr erbjuder kanalen inte så många webbsändningar, bara nån enstaka. Vi får, via webben och appen, en del korta gay-nyheter och programtablåer, i princip.

Det är lite synd att inte ”alla” comhems och Telias kunder får en gratis provperiod på nån månad över de kommande storhelgerna. Eller att man har åtminstone några webbsändningar. Om jag finge önska nåt vore det att erbjuda sånt som lockar lesbiska och transpersoner också, inte bara ha gay men i fokus.

Nåt jag gillar med webbplatsen är att den är bra byggd, tydlig och användarvänlig. Bara en sån sak som att det finns en hel undersida som heter Kontakta oss är kalasbra, tycker jag. Där hittar man inte bara kontaktuppgifter utan även information om kanalen, FAQ och ett kontaktformulär med mera.

Jag tror att det här kan bli nånting riktigt bra för HBTQ-människor om innehållet breddas, men vi måste också få kika lite mer innan vi bestämmer oss för att slå till! Tills vidare kan vi ladda ner appen gratis och följa OUTtv på Twitter, Fejan, YouTube (på holländska) och Instagram.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

De afrikanska brevenDet är en märklig bok jag just har slagit ihop pärmarna på. Jag hittade den i somras på antikvariat Alfa i Stockholm, som jag besökte med vännen FEM och Finske Pinnen. De afrikanska breven av Eva Lejonsommar är en tung bok, med många teman och två berättelser som naturligtvis går ihop. Eller också inte…

Dels får vi följa missionären Elsa under början av 1900-talet i Kongo. Statarflickan Elsa, som blivit kallad under ett väckelsemöte. Vartannat kapitel följer vi Robert, akademiker, alkoholist och afroamerikan. Hur olika dessa tu än verkar hänger de ihop. Det de har gemensamt är kanske det faktum att de vill höra till. Men Elsa är lesbisk, vilket hon naturligtvis inte kan visa öppet. Och Roberts liv är en lögn, enligt en kvinnlig journalist som säger sig vara hans syssling.

Det här är en bok med många bottnar. Bara det att den består av så många känsliga ämnen i kombination – religion, ras, sexuell läggning, för att nämna några – gör den speciell. Och tung. Jag läste febrilt för att komma till slutet där allting skulle få sin förklaring. Tyvärr fick det det, men slutet blev ändå annorlunda än jag hade trott och faktiskt hoppats på.

Boken hade vunnit en del på att formges på ett annat sätt, enligt min mening. Jag har svårt att följa med i ett kapitel när tidsepoken plötsligt blir en annan. Tanken är väl att man som läsare ska se Elsas tidiga liv genom hennes febriga hjärna, men övergångarna ställer till det ibland.

Det samlade Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Så var det författare på L. Undras om det finns några i mina hyllor…

L

Lee Lynch. Jag måste bara nämna Lee Lynch. Jag har två böcker av henne, Old Dyke Tales och Home in your hands. Det är två underbara samlingar noveller om lesbiska kvinnor. Böckerna kom ut runt mitten av 1980-talet och jag har dem på engelska. Funderar på att läsa om dem, faktiskt, det var ett tag sen sist…

Jan Lidbeck är läkare och författare och har gett ut boken Shamanens sång. Vänligt nog sände han mig ett recensionsexemplar. Och jag lovar, det är en väldigt läsvärd bok om sjuka, läkare och försäkringskassan!

Read Full Post »

Varning för snusk!

Två konstnärer i Argentina har retat upp Barbies tillverkare. Orsak: Barbie har placerats nakna i situationer som kan uppfattas som lesbiska – i en kalender. (Det där med ”lesbisk situation” skulle jag vilja veta mer om!)

Barbies tillverkare Matell är skitförb… jättearg på konstnärsduon Brother Ad School – Breno Costa och Guilherme Souza. Dels därför att Barbie är naken i deras kalender och dels för att hon visas i poser som kan uppfattas som lesbiska. (HU då, bäst alla småflickor aktar sig så de inte blir lesbiska! Såna vill vi ju inte ha i samhället! *ryyyyys*)

Konstnärerna säger att deras Barbiekalender ska ses

[…] som en reflektion över hur sex används som försäljningsargument för allting i dagens samhälle.

Konstnärerna hävdar också att de har en överenskommelse med leksakstillverkaren Matchbox som ägs av Matell att de skulle få använda Barbie i sitt konstprojekt. Men på Matell är man som sagt skitförb… jättearg och tänker agera juridiskt!

Jag undrar vad Ådi och Lilla Annas skapare säger om denna bild, arrangerad av yours truly:


Snusk-Ådi och Snusk-Lilla Anna i en… snuskig pose, arrangerad av Tofflan.

Read Full Post »

Vi hade verkligen tur med vädret! Dagen och kvällen har varit underbart varma och sköna. Efter incheckningen och lite uppfräschning stegade vi ut på Ringvägen och började spatsera Götgatan ner mot Slusken*. Jag ville gärna se hur mycket mitt ben pallade. Det gick fint att gå, men så fort vi stannade, typ vid övergångsställen, satte det igång att bränna och spränga i vaden. Men faktum är, nu när vi återvänt till hotellet, så känns benet bättre. Jag vill gärna tro att det var bra att gå Ringvägen – Gamla Stan, tur och retur…


Så här ser mitt ben ut i kväll. Nu sitter det onda i vaden.

                                                                                                                                                Vi spatserade som sagt Götgatan ner. Tog en kaffe och macka på ett ställe. Kikade i lite affärer. Träffade på en olyckssyster, men hon hade fler obrukbara lemmar än jag – och ändå var hon skitglad!..


Asgarvande tjej på Götgatan.

                                                                                                                                                   Den kära fru Hatt hade för länge sen tipsat oss om The English shop i Söderhallarna. Dit styrde vi stegen och det var en upplevelse, kan jag säga! Här fanns en massa gott och hit ska vi gå igen nån dag när vi orkar bära marmelad och annat i ryggsäcken. Idag blev det endast lite godis.


Rule Britannia!

                                                                                                                                                De hade till och med bigga peas!!!


Bigga dried peas!

                                                                                                                                                     Jag behövde vila mitt ben, men vi struttade ända ner till Torget i Gamla stan.


På Torget hittade vi ett hål i väggen där vi parkerade oss i solen, tog var sin öl och glodde på folk som passerade, till exempel familjen Hår.

                                                                                                                                               Anna var så söt i solen.


Min solkicka!

                                                                                                                                                  Framåt kvällningen funderade vi på mat. Vi dissade en Citta-restaurang…


Vi dissade denna!

                                                                                                                                                    … till förmån för Michelangelo, där de har… annorlunda konst på väggarna. (Enda gången jag får se snoppar!) GOD MAT!


Något litet skymtade – om man ansträngde sig…

                                                                                                                                                 Bordet bredvid intogs av ett tåflirtande par. Ett LESBISKT par. 😀 Tror inte att de gick hit för konstens skull de heller…

Maten var som vanligt god, min dessert var superb!


Tortan var så god!

                                                                                                                                                 Anna var inte lika nöjd med sin dessert, tyvärr.


Annapannacotta.

                                                                                                                                                 Efter måltiden traskade vi uppför Götgatsbacken något tyngre än när vi gick åt andra hållet… Steppade in på en 7-11 och inhandlade en STOR flarra Ramlösa Citrus som vi nu festar på. Nyduschade slöglor vi lite på kvnnliga mördare på TV. Vilar mitt ben…

                                                                                                                                           *Slusken = Slussen

Read Full Post »

Kan en heterotjej bli homo genom att under en månads tid införa snoppstopp och bara umgås med lesbiska? Dawn Porter ville testa detta. Och jag ville se om detta experiment var på riktigt eller ej. Fästmön och jag tittade tillsammans på en inspelad version av Dawn goes lesbian på min DVD. Programmet visades på Kanal 5 den 23 juni.


Dawn went lesbian?

                                                                                                                                                    Egentligen tycker jag att såna här dokumentärer är rätt larviga, men ÄNDÅ kunde jag inte låta bli att spela in och titta. Programmet kändes inte särskilt seriöst, trots att Dawn Porter verkligen gick in för att se om hon kunde bli lesbisk. Hon bodde under en månads tid hemma hos tre lesbiska. Hon gick ut och partajade med dem – och kanske var det detta som gjorde att det kändes mindre seriöst. För att vara lesbisk handlar ju inte enbart om att partaja på gaydiscon och hångla med så många tjejer som möjligt. Eller att vara butch, nåt som Dawn också provar.

Vidare utsätter hon sig för olika tester hos olika forskare och terapeuter. Under ett test ska hon föra upp en tampongliknande sak i slidan. Från saken går en kabel som kopplas till en dator som mäter hennes upphetsning när hon tittar på bland annat heteroporr och lesbisk porr. Rätt sjukt att utsätta sig för detta, tycker jag nog.

Om Dawn Porter blev lesbisk? Tja, DET tänker jag inte avslöja förstås. Programmet i sig, från 2008, var ganska roande, men man blev snabbt trött på alla fördomar kring lesbiska som Dawn Porter uppvisade – trots att hon hela tiden ville bevisa motsatsen.

Read Full Post »