Med omedelbar verkan

En liten bok med fyra berättelser. Det fick jag av Lena Köster när vi var och lunchade den 20 maj, två före detta arbetskamrater som inte setts på bra länge. Jag är inte nån stor fan av short stories, men visst. Det var lite kul att få Med omedelbar verkan av författaren själv.

Jag har gjort bilden lite extra stor för boken är ju så liten.

                                                                                                                                                            Fyra berättelser om fyra människor som beslutar sig, enligt baksides texten. Men det är också människor vars berättelser hänger ihop – mer eller mindre. Så det blir nästan som en kort roman. Det handlar om Birgit, som blev sexuellt utnyttjad av sin pappa, Elsa med rösten som förlorar sin gåva, om Per som ska begrava sin bror. Och kanske den starkasete av dem alla, berättelsen om Anja som tillsammans med sin man är med om en trafikolycka. Ett litet HBTQ-tema i den, för övrigt.

Det här är bra. Jag kan inte säga att jag är förvånad, för jag vet att Lena Köster kan skriva. Men att få ihop berättelser som är så mycket mer än bara short stories, noveller, är en svår konst. Att dessutom hålla kvar läsarens intresse genom de cirka 160 sidorna är inte allom givet. Lena Köster lyckas med både och.

Några få korrekturfel stör och något lite känner jag att vissa av berättelserna inte är riktigt färdiga, eller skulle kunna vara mer. Men högt betyg! Och TACK för en fin bok, Lena!

Read Full Post »

Utförsäkrade

Idag Igår inledde lokalblaskan en artikelserie med rubriken Utförsäkrade – nu ligger artikeln ute på hemsidan! Dagens artikel Artikeln handlar om en 60-årig man som efter 30 års arbete som chaufför sjukskrevs. Och nu är han utförsäkrad och får en ersättning på endast 5 800 kronor i månaden. Det är Försäkringskassan betalar ut ersättningen.

Alla dessa pengar (!) – 5 800 kronor – kan mannen förstås inte leva på, men nån hjälp av socialtjänsten får han inte. Först måste hans besparingar ta slut, sen måste han sälja sin gamla bil och SEN kanske han får 3 000 kronor i månaden plus hyran. Notera att mannens åkomma kanske beror på hans jobb. Notera också att det inte finns något mer rent medicinskt att göra för mannen. Notera att han inte har satt sig själv i denna sits.

Mannen säger i ett stort uppslaget citat

Ingen vill anställa någon som är så gammal och sjuk som jag. Vad som återstår är i princip Fyrisån.

Förra året ansökte 130 utförsäkrade i Uppsala om socialbidrag. Enligt artikeln finns det 378 utförsäkrade personer i länet. Av dessa bedömdes 39 procent ha rätt till socialbidrag.

Jag hoppas den här artikelserien inte enbart fokuserar på dem som är utförsäkrade från sjukförsäkringen. Det finns nämligen en stadigt växande klunga människor som blir utförsäkrade från a-kassan.

Att undra vart samhället är på väg kan man ju ägna sig åt, men det löser ju inte de akuta problem som många av oss hamnar i. Visst kanske vissa av oss som hamnar i liknande situationer delvis har oss själva att skylla, men vi måste ju bo nånstans, eller? Jag vet inte hur folk tänker, men jag själv vill inte ta emot varken bidrag eller bostad om jag inte måste. Det finns andra som kanske har större behov än jag. Därför ser jag RÖTT när jag noterar vissa får både bidrag och bostad av det sociala – TROTS att båda vuxna arbetar. Var är solidariteten då? Varför är det OK att bidragsfuska – bland somliga? Jag kan inte se annat än att det är dessa som gör att regler kring sjukförsäkring, a-kassa och socialbidrag hårdnar och drabbar de svagaste i samhället. De som kanske inte är så förslagna eller kan prata för sig lika bra som andra. Skäms på er som fuskar! Var finns er medkänsla med dem som är värre drabbade än ni själva?

Och så tycker jag att samhället har ett stort ansvar och bör gripa in med vettiga åtgärder när personer som mannen i dagens artikel i princip säger att han inte ser nån annan utväg än att ta livet av sig. För så tolkar jag det han säger i citatet. Men jag har själv mötts av total tystnad från myndighetspersoner när jag i klartext har skrivit om mina planer, så jag är inte förvånad att ingen reagerar. Det är bara så fruktansvärt! Fruktansvärt nonchalant att som representant för en myndighet vars uppgift borde vara att hjälpa människor i nöd att totalt ignorera uttalanden om självmord. Har man så många liv på sitt samvete att ens empati har tagit helt slut? Jag bara undrar.

I samma tidning läser jag Lena Kösters kåserande om inredning. Hon skriver:

Mitt hem är min borg. Där är jag trygg och privat. Men hemmet är också min yta mot världen – den del av världen jag bjuder in vill säga. Mitt hem visar vem jag är, vem jag har blivit och vem jag vill vara. Eller? […]

Ja att ha ett hem där man kan vara trygg och privat borde vara en grundrättighet för alla. Men så är det inte idag. Tänk på det när du fnyser åt en hemlös. Tänk på att det faktiskt kan vara du som går där om ett år eller så. Det finns inga garantier i livet, nämligen.

Uppdatering: Ytterligare ett människoöde…

Read Full Post »

Paganinikontraktet lockar inte – än…

Paganinikontraktet heter Lars Keplers, det vill säga paret Ahndorils, uppföljare till Hypnotisören. Jag har inte läst den än och frågan är om jag ens vill det. När avslöjandet om författarna bakom pseudonymen Lars Kepler kom försvann liksom all spänning.

Så här ser den i alla fall ut, Paganinikontraktet!

                                                                                                                                                         Jag blev mycket glad när jag blev förärad Hypnotisören av en kär vän förra året. Det var en tuff period för mig just då och boken gladde mig mycket. Det var med liv och lust jag grep mig an läsningen – och gissningarna vem som var Lars Kepler. Tyvärr blev det ett riktigt antiklimax när avslöjandet kom – och jag tappade nästan sugen att läsa vidare.

Inte heller Paganinikontraktet lockar mig nåt särskilt. För tillfället läser jag diverse recensioner av boken och man kan väl säga att ingen recensent hittills är så där jätteimponerad heller. Lena Köster i lokalblaskan tycker att boken är

filmisk. […] en habilt skriven spänningsroman som passar att filmas för tv. […] Någon hysterisk bladvändare à la Stieg Larsson-trilogin är den inte heller. Men ett gott hantverk […] En läsning som gjord för varma sommarkvällar i äppelträdens skugga.

Expressens recensent, Nina Lekander, skriver:

[…] Jag har stor respekt för Alexander Ahndorils och Alexandra Coelho Ahndorils respektive författarskap. Men för Lars Keplers?Jodå. […] Dessutom imponeras jag av den gedigna research som författarparet verkar ha gjort och roas av vissa utströdda lite lagom lärda referenser […] Njavars. Språket är, kanske ovanligt i thrillersammanhang, korrekt och klart samt undviker de värsta klyschorna. Det retar aldrig upp ens inre redaktör. Njä. Åtminstone denna läsare har så svårt att komma som man säger in i boken. […] Dessutom störs min läsning hela tiden liksom snett bakifrån av den film som rullar på i tankarna. Boken tycks skriven för att filmas […] Men allvarligt. Är det kul att läsa om en biljakt när man tycker sådana är tråkiga redan på film och nästan alltid begriper hur det ska gå? Nej.

Tja, två recensenter från två helt skilda typer av tidningar. Men båda får tankarna till film. Kan man spekulera i att Lars Kepler har filmambitioner och att bli en ny Stieg Larsson..? Och ingen av dem tycker riktigt att det är nåt litterärt mästerverk…

Jag tror jag läser ytterligare några recensioner innan jag bestämmer mig för huruvida jag ska läsa Paganinikontraktet eller inte!..

Läs även andra bloggares åsikter om Paganinikontraktet

PS Här kan du läsa om vad jag tyckte om Hypnotisören!

Read Full Post »

Det händer så mycket…

Just nu händer det så mycket runt omkring. Det känns nästan som om jag inte hinner med. Det är så mycket jag vill skriva om, kommentera och framför allt uppleva. Här kommer därför några samlade saker, lite smått och gott i ett enda inlägg.

Kerstin Thorvall gick bort i fredags, 84 år gammal. Hon har betytt mycket för feminismen men också gjort stora insatser som barn- och ungdomsförfattare. Detta trots att det var reklamtecknare/modetecknare hon utbildade sig till från början! Själv kan jag inte säga att jag har haft nåt särskilt förhållande till Kerstin Thorvall. Jag har läst några av hennes ungdomsböcker – i min ungdom – men annars har jag inte läst hennes vuxenlitteratur. Tyvärr. Kanske är dags nu. Jag har ju insett att hon betytt en hel del inom den svenska litteraturen… På mig har Kerstin Thorvall inte gjort nåt större intryck. Än. Sent ska syndaren vakna. Fast jag tyckte att hennes teckningar var rätt fula. Men idag kan jag se att de var snabba drag av en penna – och fascineras lite av deras falska enkelhet.

En av Kerstin Thorvalls ungdomsböcker som jag faktiskt har läst!

                                                                                                                                         Skrivrummets Lena Köster hade en helt lysande intervju med Eva Dahlgren i fredags. Läs den! Den intervjun har fokus på lite annat än det vanliga om Evas homosexualitet – även om detta förstås berörs också. För det tycks vara ett måste när man intervjuar Eva Dahlgren. Tyvärr igen. Eva Dahlgren är så mycket mer än kändis-flata, typ…

Eva Dahlgren. Den här bilden har jag lånat från hd.se och det fick jag antagligen inte…

                                                                                                                                                             Och så igår… Out of the blue… Fästmön och jag var i Stockholm för att förlusta oss. Träffade fru Hatt. Gick i affärer. Glodde på en utställning. Så ringer min mobil. En röst från mycket länge sen, 1981. Det blev en chock, förstås. Jag har knappt hämtat mig än. Jag vill höras igen även om jag inte är säker på att gamla kontakter alltid kan knytas ihop igen. Fast försöka kan man ju.

I eftermiddag åker vi ut till Förorten och blir där i veckan med barnen. Vi ska handla först idag och ta ett varv med dammsugaren innan vi hämtar barnen. Sen blir det födelsedagsfika framåt kvällen. Den mest älskade fick paket och gräslig sång av fästmö med magont och halsont i morse. Frukost serverades i köket. Jag älskar henne och hoppas att hennes ”nya år” blir bättre än det gamla.

Read Full Post »

Muminvarmt

Läste för ett tag sen i lokalblaskans Skrivrum några rader av Lena Köster om mumintrollen. Detta med anledning av att trollen fyller 65 år.

Lena Köster skriver med värme om hur trollen varit med henne sen barnsben – ända fram till mormors-/farmorsbenen idag. Själv hade jag svårt för mumintrollen som barn. Jag förstod dem helt enkelt inte, utan uppskattade dem först i vuxen ålder när jag i samband med studier läste Tove Janssons bok Pappan och havet.

Pappan och havet fick mig att gilla mumintrollen.

                                                                                                                                                            I mitten på 1980-talet användes mumintrollen som symboler för omtanke i vården. Det var då, det, kan jag bara sucka. Idag är det bistrare tider och inga varma, goa mumintroll finns kvar. Men Toffle, Knyttet, som bloggar i sin ensamhet, minns…

Read Full Post »