Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘leksakslåda’

För omväxlings skulle höll jag mig undan BAK idag. Och då ska du veta att jag är ganska BAKfixerad. Fast idag var det ju inte favoritBAKen som skulle knådas utan en deg som plötsligt, med Fästmöns arkitekthänder och assistans av Elias, blev till detta mästerverk:


Tjusigt! Men karamellerna räckte bara till takets ena sida, KONSTIGT nog…

                                                                                                                                                             Nu sitter Anna i sin soffa med fötterna upplagda på bordet och vilar sig en stund. Ser rätt skönt ut. Det måste vara jobbigt att vara mästarinna på både BAK och arkitektur.


Det är ansträngande att jobba med BAK.

                                                                                                                                                             Själv sitter jag vid min lilla leksakslåda och brister ut i gapflabb då och då när jag läser om/tänker på Annas handhållning igår kväll. Det är bara min Anna som kan göra sånt – och som kan få mig att flabba så!

Jag sitter och funderar över en årskrönika över detta år 2010. Detta fasansfulla år. Först trodde jag att 2009 var det värsta, men det blev sämre ändå. Därför är jag så glad att Anna finns i mitt liv – hon är nämligen den enda som kan få mig att verkligen gapflabba. Titta här, till exempel!

Och skratt har ju en förlösande effekt – precis som tårar. Bara det att det har varit lite för många tårar de två senaste åren. När jag går tillbaka så långt som till hösten 2008 och läser i min dåvarande dagbok om iskylan jag utsattes för på jobbet, då gör det ont ända längst in i mitt inre. Du som har tillgång till mitt lösenord kan läsa en beskrivning av ett grymt händelseförlopp här. Jag läste inlägget häromdan och det gör så ont, så ont fortfarande och känns precis som om det var igår.

Det jag ville komma fram till är att Anna är den som har lockat ur mig de två senaste årens två gapflabb. TVÅ gapflabb på lika många år. Igår kom det andra och det var cirka ett och ett halvt år sen jag gapflabbade sist. Åt Anna. Jag skrattade krampaktigt. Jag skrattade hjärtligt. Jag skrattade så. Tack, älskling, jag skrattar fortfarande då och då!

Fast lite bekymrad är jag över huruvida morfar har fått ryggraden totalt uträtad och en fruktansvärt akut uppnäsa efter min tilltryckning. Vi kanske skulle ringa och kolla…

(Elias leker som sagt skola just nu och har utnämnt Anna till rektor, sig själv till biträdande rektor och mig till assistent. Biträdande rektor tar alltid så lång lunch för han har så mycket att göra, enligt Elias. Vidare har tydligen biträdande rektor ansvar för dagens grönsaker, för nu har ämnet svängt från frånvarande elever, som rapporterades till mig, assistenten, till majs, paprika och gurka. Hmmm… Det gäller att hänga med i svängarna här så man inte gör som en viss annan Uppsalaskola än Elias som hade annons i lokalblaskan idag. Med ett stavfel i annonsen. Vem vill skicka sin unge dit, liksom???)

Nu är det en viss ung man som har börjat att tjata enträget om mat, så jag tror att jag ska resa mig och göra en insats. BAK undkom jag, men inte mat.

Read Full Post »

Söndag i november… Dagen är grå och trist. Ute är det slaskigt och bilen blir bara skitigare och skitigare. Det känns som om Clark Kent* har börjat SLUKA soppa bara för att trots. Han vill helst stå i garaget och mysa i det torra och varma, inte fara runt på vägarna och smutsa ner sig.

Lokalblaskan hade inte mycket intressant att förtälja idag heller mer än att Läkemedelsverket är en av de arbetsgivare som gör det som tycks bli allt vanligare nu för tiden – köper ut chefer och ger dem höga avgångsvederlag. Inte en rad har jag hittat om Den Andra Skandalen, den som berör mig. Den som jag borde glädjas åt, men som jag, när jag riktigt, riktigt känner efter bara blir väldigt sorgsen över.


Jag blir bara sorgsen…

                                                                                                                                                        Men nog med tårar nu och fram med glada miner! Idag ska vi fira en synnerligen god vän till mig. Fästmön och jag har bjudit över oss själva på födelsedagsfika. Jag ska… nej, inte baka, men KÖPA nåt smaskens att ta med, så det är SAFE! Anna är ju annars familjens bak-expert (det lät rätt snuskigt, det där, men det handlar inte om svarta bakar eller några andra bakar utan om BAKNING!), men hon jobbar ju, som bekant. Dubbelpass idag, dessutom. Så vi åker och firar en stund mitt på dan innan hon måste tillbaka och jobba. Vi återkommer om firandet, jag lovar, även om Vännen ifråga säkert blir ilsken på mig! 😆


Såna här kanske det blir, men det blir garanterat INTE från min mitt bak!

                                                                                                                                                    Eftersom Anna jobbar kväll blir barnen kvar hos sin pappa tills i morgon. Det känns ju ganska meningslöst att hämta hem dem bara för att de ska få gå och lägga sig så gott som bums. I familjen Barba samarbetar vi, ett tips till andra familjer med barn som bor växelvis.


I familjen Barba samarbetar vi.

                                                                                                                                                           Efter firandet ska jag ringa mamma för hon fick ju inte prata av sig igår och sen ska jag nog ta itu med en relativt stor strykhög.

Jag har fortfarande problem med länkningen i visuellt läge på bloggen, men min livstids-IT-support säger att det troligen handlar om att den senaste versionen av Adobes Flash Player är skurken. Igår kväll testade jag på leksaks-lådan** – och då funkade det hur bra som helst. Där visade sig att jag också hade en Flashplayer på 10. nånting, men det var en LÄGRE version än den jag har på stordatorn. Så… nu har jag att ta ställning till huruvida jag ska fortsätta HTML-koda mina länkar när jag bloggar på stordatorn eller ladda ner en annan webbläsare – DET kan nämligen funka då. Jag funderar över frukostfilen, tror jag…

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min fåfänge lille bilman
**leksaks-lådan = min lill-dator

Read Full Post »

Fy faderullan! Jag åt ALLDELES för mycket av min egenkomponerade pizza i kväll. Och det kanske inte var det allra smartaste att äta smulpaj med bär och glass FÖRE maten… Så här såg i alla fall min pizza ut:


Jag kan erkänna att detta INTE ser ut som nån pizza…

                                                                                                                                                          Jag åt så mycket att jag har VÄLDIGT ont i magen nu. Så ont att jag till och med dissar snacks och godis. Fattar inte hur barnen får i sig, men de har ätit chips och druckit läsk efter maten. Jag orkar knappt andas…

Pratade med vännen Jerry en stund i kväll. Han ska ta hand om Clark Kent* en stund i morgon eftermiddag. Linnsan önskade skjuts till tåget i morgon EFTER middagen, men jag tänkte dricka vin till maten och hänvisade henne till sin fader. Fast sen kom jag ju på att han måste promenera från Himlen till Morgonen sen efter att ha återvänt med Clark och DET kanske inte är nån favoritsysselsättning en lördagskväll… Ja ja, jag har sagt nej i alla fall, vi får se vad pappsen säger. Hans dotter har en förmåga att linda honom runt sitt lilla, lilla finger…

La Famiglia minus Slaktar-Pojken sitter och glor på ett TV-program som kallas Idol. Detta är ett program jag INTE kan med. Men det verkar jag vara ensam om i hela världen. Jag tycker att juryn är skitelak, att en del folk som söker till programmet har ingen självinsikt och att en del av dem som deltar beter sig som divor efter en vecka. (Ja, jag har följt programmet en annan säsong.) Nej, det är inget för mig. Så jag sitter här vid min lilla leksakslåda och kollar runt vad som händer i världen i stället. Precis som vanligt, alltså…

                                                                                                                                                          *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Fästmön och jag slockande som två ljus när jag hade hämtat Elias och vi hade fikat. Två grisar låg och snarkade… Jag vaknade av mitt eget snark och Anna

gjorde ljud

så hon väckte sig själv. Frida och Elias satt oberörda och glodde på TV en stund, men sen kom Elias in i sovrummet och killade mig under foten.

Idag blev det kassler, kokt potatis och kantarellsås till middag – för min del blev det biffar på kycklingfärs i stället för kassler. Anna gör minst lika goda såna som min mamma och jag hade tur och hittade TVÅ lådor i frysen! En kvar, alltså!

Så nu sitter jag här och är proppmätt i köket. Lyssnar på diskmaskinens arbete och hör Elias busslek inne från vardagsrummet. Det känns gott att får vara här. För idag har jag haft en mejlväxling med en vän vars tankar och åsikter jag värderar HÖGT. Men det har varit några jobbiga påminnelser om min sorg.

Har haft lite sms-kontakt med en annan vän som jag är bekymrad och orolig för. Jag finns inte alls i närheten och kan hjälpa med nånting – varken praktiskt eller annat stöd. It sucks!

Vännen CL och jag föröker boka in en fikadejt nästa vecka och det gläder mig mycket! Det har gått för lång tid, en del beroende på Onda Lårkan, annat beroende på sommar och semester.

Ett års förnyat virusskydd har jag köpt till min lilla leksakslåda och innan middagen stämde jag Fridas gitarr. Blev glad åt att höra att det finns nån i plugget som det går att snacka med. Vänner är viktigt!

Slaktar-Pojken har också varit i plugget idag och fått uppgifter att utföra inom ämnet idrott. Nu ska han föra mat-, motion- och sömn-dagbok, som värsta Skalman!

Elias hade kommit ihåg att lämna in sin läxa i morse. Det gladde mig att se att han var ute och lekte när jag kom för att hämta honom. Igår var det strålande väder – men barnen i de två ettorna fick hålla till inne i gymnastiksalen för rastvakterna kunde inte ha för många barn ute på skolgården…

Har haft ett djupare och personligt samtal med Lillan och kan bara konstatera att livet inte alltid är så lätt. Och då blir man lite ”lissen”. Som jag är nu…


Lite ledsen, det vill säga ”lissen”, är jag just nu. Med betoning på lite.

Read Full Post »

Underbar morgon! Solen skiner, vi var skittrötta båda två och WordPress ligger nere för publicering. Sitter och hamrar ur mig nattens och morgonens tankar i Word, det är inte alls lika… kul… spännande. För på nåt sätt är det spännande att blogga, det ger en ju ganska mycket makt att välja ord som kan läsas av alla i hela världen som har tillgång till dator och internetuppkoppling…

Kanske jag hinner göra nåt annat då, denna morgon, i stället för att blogga… Jag har hittills skjutsat Fästmö till jobbet, vattnat krukväxter och bäddat. Det är en bra start! Att jag ens skriver om krukväxter beror på att jag har så många att det tar en god stund att vattna dem alla! Anna jobbar ett förhatligt dubbelpass idag och är ledig mellan 13 och 16. Ända till klockan 20 ska hon jobba och då skjutsar jag hem henne  för hemma i Himlen i Förorten väntar barnen. Det blir i princip att natta Lilleman och sen kanske få en stund med tjejerna. Vi får hoppas att Slaktar–Pojken har röjt ordentligt efter sin ensamvecka så Anna inte behöver dammsuga det första hon gör. Skönt för henne att vara ledig i morgon!

Jag åker tillbaka hem i kväll, för jag ska förbereda mig för morgondagens Viktiga Möte. Har fortfarande hakat upp mig på kläder och skor, men nåt ska jag väl hitta. Jag är ju rätt ointresserad av mode, fast det klart att jag vill se OK ut vid ett sånt här tillfälle! Samtidigt vill jag inte klä upp mig så att jag blir nån helt annan än den jag är. Suck… jag säger som Frida

Kläder har aldrig varit min grej!..

Ordet kläder brukar hon byta ut mot vad som helst som hon är totalt ointresserad av. Ganska praktiskt sätt att slippa ta tag i sånt som är besvärligt eller tråkigt. Det är nästan så att jag tar efter i detta fall…

I morse när jag kom hem såg jag doktor Mengele i ögonvrån. Han har en sån otäck blick – kanske för att han råkade vila den på mig, som han hatar – men ändå. Jag skulle vara livrädd för honom om jag inte var vuxen. Fast jag är lite rädd ändå. Doktorinnan Mengele beter sig bara mer och mer underligt och man undrar om Herr Doktor har börjat experimentera på henne i stället för på… Hmmm…. Har det inte försvunnit lite väl många BARN i området på sistone..?

Så, nu är WordPress uppe igen. Skönt! Jag tänkte nämligen glo på Babel från i torsdags om en stund och avge en rapport. Tyvärr är väl även Babel – som allting annat just nu – fokuserat på den där tillställningen i Göteborg där ”ALLA” är utom jag… Morr… Fast med ”ALLA” menar jag förstås alla kulturmuppar och nån sån är jag väl kanske inte att kategoriseras som..?

I vart fall inleder jag med java och lokalblaskan innan jag flyttar över till vardagsrummet, favoritfåtöljen, DVD:n och leksakslådan!

PS Nej, plockgodis och min mage är ingen lyckad kombination. Rapport från Babel lär dröja…

Read Full Post »