Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lek’

Varning för snuskiga ord!!!


Jag var nog övertrött
igår kväll, men jag fick en del gjort i alla fall. Nattsömnen har varit relativt god, hälen likaså idag. Det har blivit ett snabbvarv med lilla dammsugaren. Det är liksom dags att dammsuga när man hittar torra ostsmulor i hallen…

Stakar och stjärnor är på plats/uppsatta och jag är nöjd. Nu får det vara nog med julandet för min del. Det blir ett par julbord framöver, men de är på dagtid och i jobbets regi. Fästmön och jag funderar på att ordna ett sillbord här nästa lördag. Vi älskar nämligen sillar – till skillnad från resten av familjen.

svart stjärna

Min gigantiska stjärna i dagsljus.


Mamma ringde igår kväll.
Varje gång vi telefonerar ska julen avhandlas. Och varje gång får jag säga att jag inte vet hur det blir eftersom jag väntar på en operationstid. Jag har tidigare föreslagit att jag kan åka ner till henne över juldagarna – om jag inte är nyopererad och om hälen är OK. Men jag har känt att mamma inte är riktigt nöjd med det. Det vi bestämde igår är att vi firar jul på var sitt håll. (Mammas idé, notera!) Jag är inte pigg på att köra 2 x 30 mil om det ska yra snö heller, så jag tycker det känns bra. Jag har inte heller nånting emot att vara ensam, jag VILL det. Jag vill kunna slappa de där lediga dagarna, läsa, äta, se på film och TV – när JAG vill och vad JAG vill. Kort sagt: jag är nöjd med det vi bestämde igår – det är det minst trista alternativet som står till buds just nu. MEN… jag vet ju, som sagt, att julen avhandlas i telefonen varje gång vi ringer, så detta hinner ju ändra sig 23 gånger till. Minst. To be continued…

Igår fortsatte jag min gamla tradition från mitt förra arbetsliv att åka till Systemet när jag har fått lön för att köpa ett antal flaskor gott vin. Det blev två riktigt fina amarone-viner och två lite billigare italienare, som jag ändå ”tror på”. Vinskåpet är nästan fullt nu – det fattas bara två flaskor. Jag är riktigt snål om mina viner, ska du veta, och serverar endast köpeviner när det är

nåt särskilt.

Annars blir det upptappning direkt från dunken i badrummet till en karaff! (Jag gör ju vin själv, men har inte tillbehör så att jag kan tappa upp den senaste satsen på flaskor.)

vinskåpet

Ett nästan fullt vinskåp.


För övrigt har jag fastnat
i Wordfeud-träsket, men ärligt talat tycker jag att det är OK. Wordfeud är både en lek med ord och stimulans för det som finns under kalufsen. Men ibland ballar det ur ganska rejält. Som igår, när somliga bara lägger ord som anspelar på sex och snusk, såsom ”lem”, ”gren”, ”zon” (erogen), ”sära” och ”urin”. Eller som andra, som har favoritord som ”mus”, ”fitta”, ”sex”, ”lem” (i kombination med ”mun”…), ”vagina”, ”kåt” och liknande. Fast… dessa två är ju inte ensamma! Jag är rätt bra att lägga ord som ”lem” (tydligen ett favoritord för oss alla), ”röv”, ”säd”, ”bajs” och till och med en gång ”knulla”… 😳

Igår hittade jag en annan rolig spel-app (gratis, förstås, för gratis är ju gott!) som jag laddade ner! Eller hittade, jag blev tipsad av M på jobbet. Det är Quizkampen, som är en sorts Trivial pursuit-frågesports-variant. Rätt kul med rätt motståndare!

Nä, nu måste jag sätta fart och det ska bli nånting mer seriöst gjort idag. Strykbrädan står som ett utropstecken valvet mellan gästrummet och arbetsrummet och jag är inte heller tvättad och klädd än.

Vad gör du idag, då??? Skriv gärna en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns de som känner mig vid ett av mina alter egon, Drulrika. Det är alltså Drulrika som ställer samtliga diagnoser på alla krämpor Tofflans gamla kropp har. Skälet till detta är förstås vårdens tillkortakommanden. Jag är hjärtligt trött på att vänta och vänta och vänta. Och när man äntligen får tid blir det bara hafs och snack. I alla fall på Sjukstugan i Backen. Där händer inte mycket… Sist jag var inlagd gick jag ner åtta kilo och fick upp mitt blodvärde något. Det var det enda positiva. I stället var det min husläkare som hittade skälen till min abnorma trötthet och som också skakade på huvudet när jag rapporterade hur Sjukstugan i Backen tyckte att min alien skulle behandlas.

Doktorsgrejor…


Igår trappades problemen upp.
Jag hade ont, blödde och plötsligt blev jag rädd. Fästmön var hemma i Himlen när jag kom hem med min nya tavla. För att inte tänka och känna mig skitdålig tog jag tag i tavelhängningen. Hann precis klart när Anna kom hem. Vi vilade en stund och gnällde av oss om diverse. Bara det hjälper rejält. Anna undrade förstås vad jag hade ställt för diagnos den här gången och jag kunde snabb svara:

Prostatan!

Eftersom prostatan sitter där den sitter, erbjöd sig min kollega Doktorinnan Doktoranna att palpera min prostata. Det tyckte jag inte lät så kul, så kvällen slutade med en jakt mellan mina fyra rum och kök. Nån prostata återfanns inte och det var nog tur, det. Hur hade jag då varit skapt?

I morse fick jag åka ensam med Clark Kent* till jobbet. Doktorinnan Doktoranna var helt slut och tack och lov ledig från arbetet idag. Kände mig synnerligen avundsjuk, för när jag blöder så här som jag gör blir jag väldigt trött. Men så kommer jag till jobbet och där är det full fart. Dagen inleds med institutionsmöte och därpå följer ett möte med en mindre grupp omkring institutionsdagen. I eftermiddag ska jag försöka fortsätta gå igen institution 1:s forskarsidor på webben. Jag har gjort en genomgång av ett av sju gäng.

Men innan jag rundar av mitt morgoninlägg idag vill jag kommentera två artiklar i lokalblaskan (dessa artiklar finns nu inte på nätet.). Det var en kvinna och en man som berättade om hur det är att vara fattig. Jag tror att det behövs flera såna artiklar, för den som inte har varit i samma situation kan inte föreställa sig hur det är. Kvinnan var yngst av nio syskon och en mamma som jobbade både dag och natt. Hon blev till sist den enda i familjen som tog studenten sedan familjen hade flyttat ner från norr till Uppsala. Det som grep mig var det faktum att hon berättade om hur det var att ständigt vara hungrig och aldrig få äta sig mätt. Än idag har hon problem med maten. Jag känner igen så mycket kring just detta från pappa. Ingen mat fick förfaras, ingenting kastas. Det skulle sparas eller ätas upp. Pappa, som hade svultit under kriget, blev naturligtvis lite överviktig med åren… Själv hade jag några tuffa dagar förra hösten. Det fanns inte ens bröd hemma. Vilken tur då att den snälla L gav mig en hel kasse med just bröd! Det är sånt jag aldrig, aldrig glömmer.

Den andra artikeln handlade om en lite yngre kille som inte orkade arbeta mer än halvtid. Han såg ut som vem som helst, men led av nån sorts trötthetssyndrom. Fast nån diagnos hade han inte fått. Han hade försökt att jobba 75 procent, men orkade inte ens det. Halvtid är hans max. Han får inga andra bidrag och ekonomin är en ständig källa till oro. För mig låter det här obegripligt! Om människan inte orkar arbeta måste man ju utreda ordentligt varför! Jag själv har ju mina trötthetsperioder och tack vare min förra doktor – inte Sjukstugan i Backen – vet jag att jag har vissa brister i min kropp. Med mediciner uppnår jag hyfsade värden. Tyvärr åker värdena berg- och dalbana på grund av min alien. Tror jag. Eller snarare Drulrika. För nåt annat fel har man inte hittat. Så nu väntar jag bara utdrivningen av Den Onde. Till dess ondgör jag mig över att man bara släpper folk som mår dåligt vind för våg. Det handlar om människor i yrkesför ålder, människor som måste och som vill klara sig ekonomiskt.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg!


Äh, det blir en snabbtur i media idag också
. Du som inte orkar surfa och hitta det nya själv, håll tillgodo med det jag serverar. Du som skiter i vad jag skriver, fortsätt med det och sluta läs nu.

Read Full Post »

Det är okristligt att börja jobba klockan sju en lördagsmorgon på vintern, när det är tio grader kallt. Men Min Älskling jobbar i vården och då är det på detta viset. Jag ramlade ur sängen och skjutsade henne. Tänkte ta mig en liten lur till när jag kom hem. Men se då blev det ett akut besök på toa med efterföljande sprayning – ja, då fattar du vad jag gjorde, va?! Denna sprayning orsakade ett smärre astmaanfall när jag hade återvänt till sköna sängen. Jag låt där och flämtade och stönade, men det var inte av vällust. Till sist kunde jag andas bättre, fast då tog hostan vid. Så i stället för att slumra låg jag och funderade.

Jag funderade först på fröken Flängört, vars före detta make som jag träffade häromdan. Fröken Flängört är bland annat känd för barnsliga utagerande med varukorg inne i livsmedelsbutik. Jag funderade och funderade och kom fram till att det verkligen var rätt beslut att dessa tu delade på sig. Den före detta maken ser helt strålande ut! Fröken Flängört själv har jag inte sett på ett par år, men hon figurerar i media då och då. Vid såna tillfällen känner jag alltid ett svagt illamående. För av nån anledning för hon mig att tänka på snaps. För mycket snaps… De senaste årens erfarenheter har lärt mig att den som anklagar andra för att ha alkoholproblem oftast har problem själv. Ungefär som att homofober faktiskt kan ha en dragning till människor av det egna könet. Ja, det är sant! Inte jämt, men då och då.

Mitt förhållande till alkoholen illustreras delvis i detta fulla vinskåp, med endast en tom plats.


Sen funderade jag lite till
på varför folk skaffar barn. Barn som de aldrig visar värme gentemot, inte vad jag har noterat. (Man ser jag sånt bäst sommartid – nu på vintern häckar vi ju alla i våra iden.) Om man tittar på sitt barn med ett nollställt ansikte… Om man visar sån likgiltighet mot barnets försök till lek… Inte konstigt då att såväl små barn som lite större försöker på uppmärksamhet genom att skrika lungorna ur sig. Nej, somliga skulle inte få skaffa barn, så ser jag på saken. (Du ska veta att ett av barnen är världens sötaste!)

Idag står en del hushållsgöromål på agendan. Jag ska bädda rent och har börjat med att slänga de skitiga lakanen i tvättmaskinen och starta den. Vidare har jag dammsugit madrassen och knölat in kuddarna i frysen för att döda kvalster.

*PAUS FÖR ATT TA UT KUDDAR UR FRYSEN OCH STOPPA IN TÄCKEN*

Sen ska det förstås bäddas med rena lakan och jag har valt ut ett sniggt (Ja, jag har ju inga fula påslakansset…) mörkblått påslakansset i siden. Ja, inte sånt där glidigt siden, utan bomullssatin. Skönt att sova på och mellan!

Idag måste jag damma och dammsuga också. Det var en riktigt tjusig dammskulptur jag noterade under sängen. Tyvärr är dessa skulpturer mindre bra för mina – och Annas – luftrör, så den med flera ska bort. Men jag tror att jag börjar med att bädda och damma för att sen ta frukostrast.

Mamma ska få ett telefonsamtal lite senare och så ska jag förbereda lite mat till i kväll. Och jag tänker inte snåla på finvinerna utan plocka fram en flaska ur mitt välfyllda vinskåp till maten.

Anna slutar klockan 16 och då hämtar jag henne, förstås. Vi brukar stanna vid ICA Heidan för att inhandla lördagsgodis på vägen hem och idag är inget undantag. Fast medan Anna bara köper äckligt lördagsgodis till sig, köper jag gott lördagsgodis till mig.

Typiskt gott lördagsgodis, det vill säga mitt. Anna köper nämligen bara äckligt lördagsgodis till sig.


Det blir ingen urpremiär på teatern
för min del i kväll. Jag vet inte vad som har hänt med den utlovade biljetten. Däremot vet jag att mammakusinen B har ont i ryggen och att Anna jobbar, så jag hade liksom inte haft nån att gå med i alla fall. ”Lisbeth” frågade mig ju för ett tag sen om vi skulle gå tillsammans, men eftersom jag trodde jag skulle gå med släkt & familj tackade jag nej.

I stället blir det TV-soffan och live-gnällande på bloggen kring Melodifestivalens tredje deltävling. Sitter du ensam och har tråkigt, så häng på och kommentera med mig via bloggen i kväll!

Det funderar jag på… Vad funderar du på???

Read Full Post »

Det blev lite TV i kväll. Fästmön och jag bänkade oss klockan 21 framför första delen av Hinsehäxan som gick på SvT1.


Lilly och Lennart.


Hinsehäxan handlar om Lillemor Östlin
och hennes liv och leverne. Första delen utspelar sig på 1960-talet. Lillemor jobbar på Televerket. Hon är gift och har två små flickor. Tyvärr verkar mannen vara en slarver och hon kommer efter med hyran. För att få ihop pengar akut börjar hon prostituera sig. Så småningom hamnar Lillemor på glamorösa Ambassadeur, ett av Stockholms inneställen. Hon träffar också Lennart, sedermera justitieminister Geijer.

Jag tycker att den här första delen av två är alldeles utmärkt. Det är fart och fläkt samtidigt som man verkligen ser hur lätt det var att mista fotfästet i livet redan då. Ett snedsteg och HEPP! så var Barnavårdsnämnden framme, ungefär. (Jorå, jag minns fortfarande rysningarna jag förnam som barn när den institutionens namn nämndes. Att jag sen trodde att Barnvagnscentralen var samma, är en roligare historia. När vi flyttade tillbaka till Metropolen Byhålan efter några år i Småland fanns det nämligen en affär med det namnet i stan. Och det visade sig vara… en leksaksaffär…)

För Lillemor är livet allt annat än en lek. Ganska snart ser man hur det går utför, även om den här första delen ändå visar en ganska dräglig tillvaro för Lillemor.

Den här TV-serien är baserad på Lillemor Östlins liv, ett liv hon har skildrat i boken med samma namn som TV-serien, Hinsehäxan (2005). Lillemor Östlin är den kvinna som suttit längst sammanlagd tid i fängelse i Sverige. Hur mycket sanning det är i TV-serien går ju förstås aldrig att säga. Men det är här bra TV! Mycket bra! Tidsepoken, 1960-talet, är alldeles lysande skildrad dessutom! Högsta betyg för första delen.

Read Full Post »

Dan före dopparedan. När jag smög ut i vardagsrummet för att passera det till toa slog grandoften emot mig. Härligt! Den lilla granen blev verkligen fin! Grenarna var täta och hade den varit större att jag klassificerat den som Kalle Anka-gran!!! Du vet en sån där som Musse släpar hem – och som Pluto morrar åt och förstör för att där sitter jordekorrar (Piff och Puff).


Musses och Plutos gran – och Piffs och Puffs…

                                                                                                                                                                Idag står det städning på agendan. Jag måste ta det värsta, mamma är ganska bra på att spilla och smula och jag gillar inte när det krasmar under Tofflan när jag går. (Bra att ha nån att skylla på, som du märker!)

Jag har fått ett sånt bra jobbtips av den vänliga Stattinskan och mina tankar är hela tiden där, det vill säga hur jag ska formulera mig. Äntligen nån som kommer med några konkreta förslag och inte bara en massa tjolahoppsansa-råd om saker som jag redan har försökt med, både en och tre gånger… Det blir tröttsamt i längden, samtidigt som jag förstår att man själv känner sig fyndig och påhittig. Tro mig, jag har prövat det mesta, till och med att till presumtiva arbetsgivare och presentera mig och lämna CV, så där som ungdomar gör… Men i skrivande stund sitter jag i en alltför mjuk säng (aj aj, min rygg!!!), vid den lilla leksaksdatorn där jag knappt kan läsa mejl för att ramen är för stor för skärmen (och går jag ner på 75 procent ser jag nästan inte bokstäverna…) och där mobilstickan indikerar ett otroligt svajigt bredband från Tre. Tröttsamt!

Som vanligt ylas det i huset. Jag fattar inte hur man kan trivas med att ha det så, det måste göra ännu mer ont i öronen när man har oljudet precis inpå. Det är otroligt jobbigt, för att vakna till slammer, lek och stoj från en barnkammare under sig är inte särskilt trevligt eller nåt jag önskar ens mina värsta ovänner. Lägg där till ylande, också, och studs med liten boll, så kanske du förstår hur trist det är att lyssna på en semestermorgon.

I kväll ska jag ut till Himlen och träffa Fästmön en liten stund. Därefter blir det vidare färd till Morgonen där alla julklappskassar ska avlämpas, liksom Anna. Anna inleder nämligen sitt julfirande med Uppesittarkväll på Morgonen. Eftersom hon jobbar i vården, jobbar hon förstås i morgon, men förhoppningsvis hinner hon hem tills Kalle och hans vänner önskar god jul. Om hon nu är lika barnslig som jag och ska se på det… För resten, med Kalle i ovanstående avses herr Anka.  Frågan är hur jag står ut med att se den andre Kalle, det vill säga, Kalle Moraeus som julvärd. Tror jag inte att jag gör, men å andra sidan är det ju såna skitprogram på TV i morgon att vi nog nöjer oss med att se på Kalle samt julfreden i Åbo (till det programmet finns det aldrig nån länk på SvT, jävla rasister!) på förmiddagen. Det sistnämnda så att mina finska rötter ska få sitt.

Och inte ska vi sitta och glo på TV hela dan och kvällen när det är julafton! Nej vi ska äta gott och jag ska öppna en flaska julmumma och ta några centiliter Östgöta sädes innan jag öppnar julklappar. För jag har ju åtminstone fått en stor, grön från FEM! 😛

Read Full Post »

Idag är det verkligen kors i taket! Lördagsmorgon tillsammans i stan – Fästmön ska INTE åka och jobba! Vi har liksom ALDRIG nån ledig helg när det bara är vi två. Och detta är bara ett tillfälligt undantag för att vi skulle få sova ut lite. I eftermiddag ska vi ut till Morgonen och hämta en trio barn, men först måste vi storhandla.

Mitt sista möte igår, som jag hade laddat för, blev inte av. Det var bestämt att jag skulle få en signal och åka till en bestämd plats. Bara det att signalen aldrig kom. Naturligtvis ringde jag själv några gånger, men insåg att jag blev ”avtryckt”. Tack för den, liksom! Hade det inte varit ärligare att ringt och kort meddelat att mötet skulle bli inställt? För mig gällde det att hantera detta på rätt sätt. Det var ju ett nederlag, men jag tog det bra. Nu undrar jag bara om jag ska ringa idag igen och höra vad som hände (eller inte hände…) eller bara låta det vara. Grejen är att jag skulle få experthjälp av den här personen, så… Kan jag inte få det av denna måste jag söka snabb hjälp nån annanstans…


Hmmm…. tål att tänka på…

                                                                                                                                                               Anna och Den blivande studentskan tillbringade eftermiddagen på stan för att komplettera utstyrseln. Vi avnjöt sen sill-och-potatis-middag på ballen* vid 19-tiden. Det var säsongspremiär och härligt att sitta där – lä, ganska lugnt och inte så många snuskrökare i närheten.

Så småningom blev det lite TV, en brittisk 90-talsdeckare med Amanda Burton, Tyst vittne, på TV4plus. Till det en GIGANTISK skål med chilibågar. Vi hade tur att hitta såna på ICA Kvantum, nämligen. Verkar vara det enda stället i stan som har dem. Till och med trogna ICA Solens chilibågshylla gapar tom. Nån i huset hade party, men klockan 23 PRICK dog visst festen. En del av oss höll oss vakna To The Bitter End, medan andra snart snusade gott i soffan. Vi släpade oss sen i säng vid midnatt.

Morgonen för min del började med magkrångel, så det blev en del skenande. När Anna hade vaknat låg vi och pratade lite, bland annat om attityder gentemot barn. Jag kan ju inte hjälpa att förundra mig över att somliga skaffar inte bara ett barn utan flera när de verkar så totalt ointresserade av barn rent generellt. Som Anna sa verkar det bara vara glada miner när det är gäster på besök. Måste vara oerhört tråkigt för barn och växa upp med föräldrar som knappt svarar på tilltal eller som svarar väldigt surt eller oengagerat. Själv har jag ju inte barn, men nog tycker jag att om man har valt att skaffa barn får man väl lov att engagera sig lite – åtminstone försöka låta ett uns intresserad av deras lek när de är små.

Jag försökte engagera mig mycket i Annas klädinköp igår. Så till den milda grad i morse att jag faktiskt… PROVADE EN KJOL! Ja, det är sant! Men inget bildbevis finns, hoppas jag… Som vanligt var jag himla SNIGGNOT! – i kjol, med håriga ben som är vita på framsidan och vita och blåa på baksidan efter alla tromboflebiter och skit. Nej, Linn, du behöver inte vara orolig! Jag ska INTE knycka mammas kjol på din studentdag!!! Kjolen på bilden här till höger är för övrigt ingen riktig kjol utan en gardin. Den ska jag inte heller ha på mig på studentdagen.

Äggfrukost är nu intagen och vi sitter en stund vid var sin dator innan det är dags att göra oss klara. Jag ska ut med sopor och vattna innan vi packar bilen full och drar och storhandlar så bilen blir ännu fullare.

Tjolahopp, liksom! Ha en go lördag!

                                                                                                                                                             *ballen = balkongen

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »