Sött, gött, rött och… nyhetstorka…

Ett torrt inlägg.

---

 

Anna i sitt kök, tyvärr en oskarp bild.

Längtan blev för svår idag, så jag åkte ut till min söta fästmö i Himlen. Hade tänkt mig en slät kopp kaffe, men så funkar det inte hos Anna. Vi for till ICA Solen och köpte kaffe och glass. (Tack, sötnos!) Men det var bra, för jag behövde en ost och fil och middagsmat – varor som jag höll på att glömma kvar hos Anna sen när jag skulle åka hem. Minnet är gott, men kort.

Vi babblade om ditt och datt och snaskade glass med blivande tonåringen. Kikade lite på bildöverföringen på Annas dator, för att se om den kan ske på ett smidigare sätt. Vi gör det på olika sätt, kom vi fram till. Vad som är rätt och bra måste vara individuellt. Sen fick jag en turkoschock! Maj gadd!

Så gick några timmar och plötsligt var klockan över 16. Jag for hem – med min matkasse, tack vare Anna. Molnen hopar sig nu och somliga tycks ha fullt hus – det är ett kackel utan dess like. Gissningsvis vågar man inte chansa på att sitta utomhus. Jag tror inte det dröjer länge innan himlen öppnar sig igen.

Jag tog en märklig bild och jag sätter mig själv som främsta misstänkt. Kanske är det så att det är lite för mycket mördande och för många lik som poppar upp runt omkring mig – dock fiktivt. För den där röda fläcken till höger i bild… Visst är det väl blod, eller? Kan DU se vad bilden föreställer???

Inplastat mordoffer med blodfläck till höger eller vad?

När vi nu är inne på mord… Ett är säkert och det är att kalsongryck ska man aldrig göra. Nu finns det inte så många att göra det på för min del – jag kan ju inte gå fram till vilt främmande män och göra det och inte heller vill jag göra det på bonussönerna. Jag är rädd om deras ädlare delar, för jag hoppas nån gång få bli bonusfarmor. Brad Lee Davis gjorde ett kalsongryck på sin styvfar. Styvson och styvfar hade grälat och den äldre fått en smäll så han tuppade av. Då drog den yngre upp kalsongerna över huvudet på den äldre för att det skulle bli pinsamt när denne vaknade. Bara det att styvpappan inte vaknade utan kvävdes till döds…

Men det är faktiskt inte bara kalsonger och styvsöner som kan vara farliga. Baja-major är det också. I januari blev en person i Malmö träffad av ett flygande skithus. Det var inte vem som helst som blev träffad heller, utan en sossepolitiker, meddelar Metro. Ännu märkligare blir den här kråksången därför att politikern är ledamot i tekniska nämnden i Malmö. Eftersom han inte får nåt skadestånd av gatukontoret driver han nu ett skadeståndsärende – mot tekniska nämnden. Att detta lyfts fram som en nyhet nu tolkar jag som nyhetstorka…

Nu har du haft en stund på dig att gissa vad bilden ovan föreställer. Har du kommit fram till nåt svar??? Jag har hunnit äta söndagsmiddag (tack för maten, Findus!) och sen dess har jag slängt duken med drällmönstret och tillhörande servett i tvättmaskinen. I kväll tvättar jag nämligen grönt. En surfrunda ska jag ta nu innan jag parkerar mig med deckarlandskapen. Jag har nu kommit fram till Sörmland. Var är du nånstans i kväll och är det torrt där du är??? Skriv några rader i en kommentar och roa mig en stund!

Söndagsmiddagen från Findus bestod av kyckling, minirösti, broccoli och svartvinbärsgelé. Jag blev inte direkt mätt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Deckarnas svenska landskap – en antologi om svenska naturskildringar

Ett inlägg om en bok.

---

 

I morse läste jag en rätt dålig artikel i lokalblaskan om en bok som verkar vara rätt bra. Så jag sökte lite mer information på nätet om Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland, en ganska ny antologi som Kerstin Bergman är redaktör för.

Enligt texten om boken hos Adlibris har natur- och miljöskildringarna blivit nåt som är typiskt för svenska deckare. Det är i den vackra naturen som kontrasten till mord, våld och elände blir ännu större. Vissa orter eller ställen i Sverige har sina egna deckarförfattare. Författare, som inte bara skriver spänningslitteratur utan också beskriver den lokala miljön. I den här antologin har Kerstin Bergman, med hjälp av svenska deckarexperter, samlat läsupplevelser och landskapsminnen. Totalt innehåller antologin 25 texter om våra landskap och deras deckarförfattare, några skrivna av redaktören själv, bland annat texten om Östergötland.

Kerstin Bergman är inte bara litteraturvetare och deckarrecensent, hon är dessutom ledamot av Svenska Deckarakademin. Hon skriver också en deckarblogg, CrimeGarden.

Det här verkar vara en intressant bok och den har redan hamnat på min inköpslista!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den tomma stolen

Ett inlägg om en bok som jag gav bort förra året och sen lånade.

---

 

Det är ett rätt smart drag att ge bort böcker i present – när det handlar om böcker man själv vill läsa. För då kan man ju sniket komma och låna dem sen. Det var vad jag gjorde med J.K. Rowlings första vuxenbok, Den tomma stolen, en bok jag gav till Fästmön i födelsedagspresent förra året.

Berättelsen utspelar sig i engelska staden Pagford och inleds med att en ledamot i kommundelsnämnden segnar ner och dör. Snart utbryter ett underligt krig om den tomma stolen som Barry Fairbrother lämnar efter sig. Vem ska efterträda honom? Alla tänkbara kandidater verkar ruva på en eller annan ofördelaktig hemlighet.

Jag känner ganska snart igen Pagford som en kommun nära mig. Dessutom känner jag alltför väl igen anonyma och falska identiteter på nätet som härjar. I boken skriver Barry Fairbrothers vålnad sanningar om en del människor i Pagford på kommunens webbplats. Somligt är sant, annat kan man spekulera om. Syftet är emellertid är det vanliga: att förstöra för andra.

Det är en otäck historia, Den tomma stolen. Tyvärr är boken alldeles för tjock. Persongalleriet är som värsta… Londons invånarantal. Det hade onekligen hjälpt med en lista över de mest synliga familjerna och deras medlemmar. Men är boken bra, då? Jorå. Jag läser de strax över 500 sidorna till slutet och njuter av en välskriven bok och en berättelse som ändå fängslar.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ständig sekreterare slutar

Ett inlägg om Peter Englund.

---

 

Gårdagens nyhet, jag vet, men Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund ska ju avgå framåt  sommaren. Det vill säga han ska lämna uppdraget som ständig (!) sekreterare, inte akademin i sig. Så den där beteckningen

ständig

den står visst för sex år, konstaterar jag. Fast… Peter Englunds företrädare på posten, Horace Engdahl var

ständig

i ett decennium. Konstig matematik igen, alltså, precis som när lokala politiker avgår. 

Men även om Peter Englund inte är politiker kanske detta är ett just ett lokalt fenomen – Peter Englund är ju Uppsalabo sen många år tillbaka. Skämt åsido, det ligger, enligt Peter Englund själv i ett uttalande i Svenska Dagbladet, ingen dramatik bakom detta. Det är i stället så att Peter Englund vill ägna sig åt annat, bland annat sin forskning, skriva, läsa och sina fem barn.

Den som tar över efter Peter Englund är författaren Sara Danius, även hon med anknytning till Uppsala (hon disputerade här). Henne har jag inte läst nåt av, än mindre hört talas om, faktiskt, men jag ser att hon har disputerat på 1920-talets litterära modernister. Mer känd är ju hennes mamma, Anna Wahlgren.

När Sara Danius tar över uppdraget den 1 juni gör hon det som den första kvinnliga ständige sekreteraren. Att tillkännagivandet av detta sammanföll med hundraårsdagen av tillträdandet av den första kvinnliga ledamoten i Svenska Akademien må vara ett sammanträffande. Eller också inte. Sara Danius höll i alla fall ett kort anförande om Selma Lagerlöf strax innan Peter Englunds släppte nyheten om att han avgår.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Varför ska det vara så jävla roligt jämt?

Ett inlägg om att skämta bort saker och ting.

 

Är allt verkligen roligt jämt?

Det pågår en viss musiktävling i Sverige just nu och i flera länder i Europa. Senare i vår ska representanter från de olika länderna samlas för att tävla. Jag orkar inte med skiten i år. Det främsta skälet är att det alltid ska vara så jävla roligt. Varför? Varför ska program ledas av komiker? Varför, varför? Varför får manusförfattare i uppdrag att skriva skämtsamma manus? Varför? Noterat är ju att ingen skrattar och att många tycker att det är rent av pinsamt…

Ovanstående tävling är emellertid av det lättsammare slaget. Därför tar jag mig för min panna på riktigt när jag läser att yttrandefriheten ska diskuteras på en föreläsning den här veckan i Uppsala. Det är projektet Fredsåret 2014 som arrangerar nåt man kallar öppet samtal, så när jag skriver föreläsning är det ju fel uppfattat av mig. I pressmeddelandet står bland annat

[…] Yttrandefrihet är ett ständigt aktuellt ämne. Det finns många exempel på hur yttrandefriheten begränsas eller till och med stryps runt om i världen. Samtidigt är vi i Sverige extremt frispråkiga, speciellt på webben, vilket inte alltid är till fördel. Men det är självklart att vi ska beakta vår yttrandefrihet. Under seminariet kommer vi fördjupa oss i vad yttrandefrihet innebär men också hur den är kopplat till fred, […]

Hon som säger detta heter Sofie Blomgren och är projektledare för Fredsåret 2014. Riktigt kloka ord, tycker jag. (Notera också att det nu har blivit ett seminarium som ska gå av stapeln, varken föreläsning eller öppet samtal, IJENKLIEN, alltså.) Därför går jag i taket när jag läser vidare att bland de medverkande finns en journalist, en ledamot av ICORN (International Cities of Refuge Network) och så en… stå upp-komiker. Men hallå! Varför ska det skämtas nu igen? Varför ska det vara så jävla roligt jämt? 

Den som kan svara på min fråga får gärna göra det i en kommentar här nedan. Och även om du inte kan svara får du gärna skriva vad du tycker.

Livet är kort. Allt är inte skämt och trams.

Read Full Post »

Norrlands Akvavit

Ett inlägg om en bok.

Sedan ett tag har jag följt en grupp på Twitter som kallar sig Norrlands Akvavit. Syftet med gruppen är att filmatisera Torgny Lindgrens bok Norrlands Akvavit. Jag blev nyfiken på boken, men det dröjde länge innan jag hittade den. Till sist fyndade jag emellertid romanen för 120 kronor på mitt favoritantikvariat i Stockholm.

En bok om väckelse. Och att somna om.

Den här märkliga boken handlar om en predikant som genomförde ett stor väckelse i Västerbotten på 1950-talet. Nu 50 år senare reser han tillbaka för att omvända dem han omvänt eftersom han menar att tron inte finns. Problemet är bara att så gott som alla han omvände för 50 år sen har gått bort eller är väldigt skröpliga. Hur ska han gå tillväga? Utöver detta får han bevis för att han har lämnat spår efter sig.

Jag gillar den här boken, även om den är konstig. Inte heller har jag läst nåt av Torgny Lindgren tidigare. Men en bok som har en titel som ett brännvin kan ju göra vem som helst nyfiken. Och nu vill jag helt klart läsa mer av författaren! Så roligt, förresten, att sociala medier, en ung kanal för kommunikation, puffar för en ledamot av Svenska Akademien!

Högt Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Om hjärtat ännu slår

Om hjärtat ännu slår… Det är en vacker titel på Aino Trosells bok från 2000. Men innehållet är allt annat än vackert. Och mycket, mycket spännande!

En liten bok som innehåller mycket.

                                                                                                                                                            Siv är medelålders och lever ett ganska tryggt liv med maken Jan. Hon jobbar som undersköterska på ett äldreboende och förutom det bryr hon sig inte mycket om omvärlden. Mer än sin moster Ingeborg uppe i en byhåla i norr. Men så slås Sivs hela tillvaro i spillror en dag. Hon flyttar från storstan till byhålan, från arbete till trolig arbetslöshet. Livet blir i alla fall bättre och hon njuter av sin frihet. Till dess hon inser att nån vill henne illa…

Det här är en bok som skulle kunna stoppas in i flera genrer, inte bara deckargenren. Det är en relationsroman, en samhällsroman, en utvecklingsroman, en historisk roman – och en roman om nynazism. Jag ska defintivt läsa mer av Aino Trosell! Just den här boken innehåller så många bottnar. Bara beskrivningen av livet i byhålan – denna dubbla känsla inför hålan – är så på pricken. Och naturligtvis är det extra roligt när huvudpersonen är ovanlig – kvinna, medelålders och tämligen världsfrånvänd – men visar sig vara utvecklingsbar!

Svenska Deckarakademin utsåg boken till Årets bästa svenska kriminalroman 2000. Aino Trosell, numera ledamot av Svenska Deckarakademin, debuterade 1978 och har gett ut 20 romaner och flera pjäser.

Högt betyg!

Read Full Post »