Deckarna: Anna Jansson

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Förra onsdagen var det premiär för SvT:s Deckarna. Serien där sex deckarförfattare strålar samman på ett värdshus nånstans i Sverige för att utreda varandras drivkrafter. I kväll var det Anna Janssons tur. Och det var verkligen tur för mig, för hon är en av mina klara favoritförfattare.

En av mina favoritförfattare Anna Jansson. (Foto: Janne Danielsson/SVT)

Anna Jansson är så mycket av allting: 

• hon är inte bara författare, hon är sjuksköterska också
• hon har begått 57 mord i sina böcker
• trots sen debut (hon var 42 år) är hon den mest utlånade vuxenförfattaren på våra bibliotek
• hon har varit på vampyrlajv i Uppsala

för att nämna några saker. Hon beskriver skrivandet som att ha en hemlig älskare. Intressant att få veta är att hon har dyslexi, men ändå skriver så bra böcker. Det är möten med människor som inspirerar henne (känns igen!) – särskilt möten på tåg. Därför ger sig gänget ut på en resa för att skaffa sig underlag till kommande böcker (?). På en perrong i Arvika träffar de en låtskrivare/musiker. (Ja, vi slipper höra musiken, tack och lov!)

Det är vid middagen på kvällen det blir djupt och allvarligt. Efter den gotländska femkampen där rövkroken nästan bryter nacken av dagens huvudperson. Då berättar Anna Jansson mer om sina katastroftankar, sin övergivenhet, om hur det var att bli änka och låta makens organ ge andra människor nytt liv. Och kärleken. Lite grann. Anna Jansson säger bland annat:

Vi pratar inte om döden.

Så väl jag känner igen dessa ord! Men det blir inga tårar kring bordet. Bara insiktsfullt, på nåt sätt. Den här gången hade kvinnorna i gänget (Denise Rudberg och Katarina Wennstam) lugnat ner sig lite och tillät männen att ställa frågor. Och ja! Christoffer Carlsson tillförde nånting i kväll, han sänkte inte bara medelåldern. Ärligt!

Toffelomdömet blir det högsta!

Nästa gång är det Denise Rudberg som ska utredas.

Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:

Deckarna: Roslund och Hellström

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nominerad till Augustpriset 2014: Popmusik rimmar på politik

Ett inlägg om en musikalisk och politisk bok.

---

 

Visst har jag väl uppfattat att musik ofta hängerihop med politik på nåt sätt. Jag föddes ju liksom under 1960-talet. Även om den musik vi lyssnade på hemma inte var proggmusik, precis, har den genren ju alltid funnits där. Därför öppnades dörren till politiska budskap i musiken betydligt mer under läsningen av Anna Charlotta Gunnarsons Popmusik rimmar på politik. Boken är nominerad till Augustpriset 2014 inom kategorin Årets svenska fackbok.

Enligt baksidestexten förklarar författaren i 37 korta kapitel hur det kommer sig att popmusiken är en sorts barometer över det politiska klimatet. Det stämmer. Men jag hade väntat mig att de flesta kapitlen skulle handla om proggband och protestsångare. I stället inleder Anna Charlotta Gunnarson med Lill-Babs. Lill-Babs, som hade en hel del spännande att berätta i ett TV-program, i vilket författaren var inblandad, om sin karriär i Östtyskland. Hon skriver:

[…] Lill-Babs hade aldrig tidigare berättat om detta offentligt. Helt enkelt därför att ingen hade frågat henne. Kamerorna hade haft siktet inställt på Klas-Göran, Järvsö och släkten. […]

Och sen rullar det igång. Personligen tycker jag att det är roligast att läsa om svenska artister. Visst kan jag så här i efterhand inse att Anna-Lena Löfgren faktiskt framförde ett politiskt budskap när hon sjöng Lyckliga gatan, men jag hade ingen aning om att Anni-Frid Lyngstad och Lasse Berghagen sjöng en duett 1971 om kriget i Vietnam, världsproblem, knark och byråkrati. Inte heller visste jag att Owe Thörnqvists Varm korv boogie var en protestsång. Däremot kände jag till den sorgliga historien om Ulla Billquist, hon som sjöng om Min soldat samtidigt som hon brakade ihop. Det gick nämligen inte att leva särskilt öppet som lesbisk då, och detta drev Ulla Billquist till självmord.

Men när det kommer till lite mer moderna artister tappar jag en del av mitt intresse, tyvärr. Det handlar inte om att boken är dåligt skriven, utan det är jag som helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper. Alltså, det är till och med flera artister som jag aldrig har hört talas om. Författaren, å andra sidan, är inte bara författare utan också journalist (bland annat är Pop och politik i P4 hennes program) och låtskrivare.

Rörande enig är jag emellertid med författaren om att Katy Perrys låt I kissed a girl är provocerande eftersom den ger en ganska porrtidningsaktig bild av den omsjungna kyssen.

Det här är en rolig, intressant och annorlunda fackbok som jag mycket väl kan tänka mig som Årets svenska fackbok. Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Melodifestivalen 2012: Deltävling 1: Växjö

Nu laddar vi med italienskt vin och mat… Klockan 20 startar live-bloggen här. Detta inlägg uppdateras efter hand som artisterna framför sina bidrag under kvällen. Uppdatera sidan då och då med F5-tangenten till exempel…

Lördag i februari 2012. Dags för den allra första deltävlingen i årets Melodifestival med start klockan 20 i SvT 1. I kväll live-bloggar jag och har du tid och lust att känna dig mindre ensam så häng på!

Nu börjar det! Tjolahopp, är du med???

Inledningen är en tillbakablick på förra årets tävling. Och? känns det som… Det var ju Danny som skulle ha vunnit då!  Programledarna försökte sitt bästa att följa rolighetsmanus, som var lika dåligt som vanligt. Tröttsamt! Varför är de inte sig själva liksom? Helena Bergström klarade inte ens att hålla sig till manus utan sa att det var två nyskrivna låtar… Fast det är ju 32… Och den där tredje programledaren, som man inte vet vad hon heter, sa

[…] på Åbo

Alltså, det heter väl

i Åbo..?

1. Sean Den Förste Banan – Sean Banan
Jaha, nu ska det alltså bli show och humor. Jag vill ju så gärna tro att detta är ett musiktävlingsprogram, men jag har visst fel varje år. Jaa, det här är inte roligt eller bra på nåt sätt. Det enda jag gillar är bananskorna. En text som låter som om den är skriven av en åttaåring. Nej, femåring. Bort usch! (Vad är går han på för drog..?)

2. På väg – Abalone Dots
Jaha… Det är ytterligare ett talangjaktsprogram… Eller? Det låter som horsejazz. Och banjo, liksom… När kommer låten igång?? Nej, den kommer aldrig igång. Tråkigt som bara f*n. Men de kunde sjunga i alla fall…

3. I Want To Be Chris Isaak (This Is Just the Beginning) – The Moniker
Konstiga kläder i år igen. Konstigt låttext. Men han kan onekligen sjunga… Låten känns ändå tråkig. Texten är intetsägande. Vad är det för låtskrivare i år, ingen skriver ju texter med nån substans i…

4. The Boy Can Dance – Afro-Dite
Ku Klux Klan – fast tvärtom, dårå. Det där med smisket skulle ha kunnat vara lite naughty, men… 80-talsdisco. Nej… Det här har jag hört förut… Besviken…

5. Mystery – Dead by April
Jaha, nu blir det hårdrocksinslaget. Det hör inte hemma här. Vem har ritat på dem? Som en tråkig vägg man måste klottra på känns också låten… Möjligen skulle jag lyssna på detta vrålhögt i bilen när jag var förbannad på nåt eller nån… Det känns som om låten inte hänger ihop.

6. Salt & Pepper – Marie Serneholt
Jaha, nu en artist som har varit programledare och som nu är artist igen. Känns det igen? Putting on the Ritz… Nej fy faaaaaarao…

7. Jag reser mig igen – Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern
Helena Bergström lät otroligt tillgjord när hon presenterade Thorsten Flinck. Pretto…  Trodde i min enfald att det här var en sång- och musiktävling. Hur full är han? ”Mineh… seevärtaehhhh…” Nej, gå och lägg dig! 😦

8. Euphoria – Loreen
Sista chansen att höra en enda jävla låt som är värd att gå vidare. Jisses, vad det blåser! Den här låten har jag också hört förut. Men faktiskt… Det är kvällens bästa. Äntligen får jag lite lust att dansa. Men låten hackas sönder, den kommer liksom inte loss ordentligt. Synd. Ändå. Detta är den enda låten jag kan  tänka mig att höra i finalen. Eller andra chansen…

Programlederiet är också bland det mest pinsamma jag har sett i det här sammanhanget. Den enda som knappt får godkänt är Sarah Dawn Finer – bara för att jag vet att hon kan sjunga…

Mellanspelet med Bögarnas fest-låten var inte ens roligt eller fyndigt. Nej, vad är det här??? Vem skrattar åt Sean Banans rumpa, liksom? Uff!..

Helena Bergström spelar över och har ingen röst kvar. Dessutom svär hon vartannat ord. Varför håller hon inte käften???

Och varför, VARFÖR säger Sarah Dawn Finer OEBBEN??? Vi är i Sverige, för fan!

Direkt till final gick Loreen och  Dead by April.

Till andra chansen gick Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern och Sean Banan.

Det här var den sämsta, sämsta deltävlingen nånsin jag har sett! Blir det inte bättre nästan gång gör jag slut med Melodifestivalen 2012!

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen 2012

Read Full Post »

Edda M blir Monica Z på film

Nu är det klart att det blir Edda Magnason som spelar Monica Zetterlund i Peter Birros film Monica Z. Edda Magnason är svensk-isländsk, född 1984 och bor i Malmö. Men kan hon bli Monica Zetterlund?

Edda Magnason fick rollen i stor konkurrens med andra skådespelare. Skådespelare, för resten, är väl kanske inte riktigt det Edda Magnason är. Men sångare, pianist och låtskrivare. Och det kanske räcker en bra bit. Edda Magnason ska emellertid inte sjunga, däremot försöka få den rätta känslan.

Filmen spelas in nästa år och handlar om Monica Zetterlunds liv på 1960-talet när hon

[…] säger upp sig som tele­fonist på Televerket i Hagfors, tar första stegen ut i världen för att bli en firad nattklubbsdrottning ”doftande av logar” från Stockholm till New York. […]

Om Edda och Monica är lika? Tja…

Edda?

                                                                                                                                                         Kolla själv och jämför!

Monica?

                                                                                                                                                                   Jag tycker att det låter som en spännande film eftersom man är ute efter att fånga känsla och stämningar utan att ha nån jätteberömd skådis i huvudrollen. Den som lever får si!

Read Full Post »

Bekantas bekanta

1990-tal i Stockholm. Tre vilsna individer söker framgång och berömmelse. Under tiden gnaver de mot varandra och är inte alltid så snälla på väg till sina mål. Mats Strandbergs bok Bekantas bekanta från 2007 hittade jag på antikvariat i Stockholm för drygt en hundralapp. Det var väl investerade slantar!

En bok om relationer – i kändisvärlden och i gayvärlden.

                                                                                                                                                       Camilla återvänder till Stockholm för att få tillbaka mannen hon lämnade trots att hon älskade honom, men också för att slå igenom som låtskrivare och artist. Samtidigt kommer Lilly till stan. Lilly från landet, lillasyster till Daniel, Camillas bästa vän. Lilly, som har kommit till stan för att bli känd. Och Daniel, ja… En druga med övervikt och en längtan efter kärlek. Och en egen klubb. Runt dessa tre cirklar storyn i Bekantas bekanta i ett 1990-talets Stockholm, bland bimbos och yuppynallar, såpaskådisar och såna som bara vill bli kända…

Mats Strandbergs berättelser är alltid så intressanta. Och trots att perspektivet växlar mellan de tre karaktärerna blir det aldrig snurrigt. För deras liv och skeenden går ju in i varandra. Det handlar om relationer och om släktskap, men också vassa armbågar. Karaktären Lilly i boken är en figur som jag känner ren antipati emot. Samtidigt är hennes sätta att vara på nåt sätt ett resultat av det som varit.

Språket i boken flyter lika enkelt och vackert som i hans andra två böcker, Jaktsäsong och Halva liv. Och jag väntar bara på nästa bok! Högsta betyg!

Read Full Post »

Melodifestivalen 2010 – finalen!

Så blev det dags för finalen i Melodifestivalen 2010. För första gången sen 1958 är Sverige inte kvalificerat nog att vara med. Riktigt pinsamt, men knappast oväntat med den låt som svenskarna röstade fram. Svenskar är däremot inblandade som bland annat låtskrivare i flera låtar. Undrar hur det kommer sig att de väljer att tävla för andra länder. Kanske för att man inte fått tillräcklig uppskattning i hemlandet, eller vad?

Mamma och jag bänkade oss framför TV:n och så här tyckte vi om finalen:

1. Azerbajdzjan
   Safura: Drip drop
   Toffel-Mamman: För att vara 17 år är hon ju duktig. Lite skrikig röst.
   Tofflan: Jag blir kissnödig av låten… Rätt OK, men inte lika bra som landets låt förra året. Lite intetsägande.
2. Spanien
   Daniel Diges: Algo pequeñito
   Toffel-Mamman: Näe… Jag gillar INTE den här! Hur 17 kom den med? Inget för mig. Ser ut som lekskola.
   Tofflan: Bara konstig och knäpp.
3. Norge
   Didrik Solli-Tangen: My heart is yours
   Toffel-Mamman: Rätt fin. Lite harklig röst.
   Tofflan: Vacker melodi, men han har svårt med de riktigt låga tonerna. Och så ylar han mot slutet…
4. Moldavien
   Sunstroke Project & Olia Tira: Run away
   Toffel-Mamman: Jag blir yr i huvet… Låten är sådär, bäst om man slipper se dem.
   Tofflan: Men herregud, vad har sångerskan på sig? Ser ju inte klokt ut… Rätt OK låt, annars.
5. Cypern
   Jon Lilygreen & The Islanders: Life looks better in spring
   Toffel-Mamman: Inte så dum, fast lite seg låt.
   Tofflan: Han låter ju som Johnny Logan! Sjunger fint, men lite tråkig och långsam låt.
6. Bosnien Herzegovina
   Vukasin Brajic: Thunder and lightning
   Toffel-Mamman: Påminner om nån annan låt. För många svängningar i låten.
   Tofflan: Detta är inte schlager, detta är en sorts hårdrocksballad. Undrar hur han kommer ur byxorna tillräckligt snabbt om han blir akut kissnödig, med tanke på de korsade kedjorna… Sen ylar han falskt mot slutet.
7. Belgien
   Tom Dice: Me and my guitar
   Toffel-Mamman: Nej! Det verkar som om han tappar andan eller rösten eller orden eller nåt ibland. Han skuttar som Anna B, juh!..
   Tofflan: Nej! Låter som nån amerikansk countrysångare. Eller möjligen en mindre bra Jim Croce. Han sjunger i näsan.
8. Serbien
   Milan Stankovic: Ovo je Balkan
   Toffel-Mamman: Lite kul! Fast jag tycker att han sjunger Viagra…
   Tofflan: Nu kommer frisyren! Ja det är verkligen Balkan! 😀 Den är lite rolig, den här!
9. Vitryssland
   3 + 2 feat. Robert Wells: Butterflies
   Toffel-Mamman: Tjaaa… För att vara en stilla låt, så… Vissa partier är bra, men det är ingen schlager. Det låter bättre när de sjunger ihop.
   Tofflan: Svårt att höra vad han sjunger. Han sjunger i näsan, han den förste. Nästa manliga ylar på lika svårbegriplig engelska.
10. Irland
    Niamh Kavanagh: It’s for you
    Toffel-Mamman: Den här låten är fin! Ja lite som Titanic, men det är ju Irland (?) [Tofflans frågetecken.] Hon kan ju inte röra sig. Jag gillar refrängen!
    Tofflan: Sarah Dawn Finer-look alike! Låter som Titanic…
11. Grekland
    Giorgos Alkaios & Friends: Opa
    Toffel-Mamman: Nu är det cirkus igen! Typiskt grekiskt.
    Tofflan: Fast den är lite medryckande, medge det..? Man väntar bara att det ska komma porslin flygande genom luften… Lite entonig, dock.
12. Storbritannien
    Josh: That sounds good to me
    Toffel-Mamman: Inget som sticker ut, precis. Mer än näsan, då… Hi hi!..
    Tofflan: Han har ju lika lång näsa som jag! 😀 Lite för trallalaig! Töntvarning! Och så sjöng han ju falskt i slutet! Fyyyyy… It didn’t sound good to me at all!!!
13. Georgien
    Sofia Nizharadze: Shine
    Toffel-Mamman: Att hon kan sjunga så bra när han [dansaren] håller på med henne så där. Hon bara fortsätter att sjunga… Hon har ju bra röst.
    Tofflan: Georgia… Men… USA får väl inte vara med?… Låter som en annan låt, men jag kommer inte på vad den heter. Lite Kate Bush-varning i vissa partier. Fast bra röst har hon.
14. Turkiet
    maNga: We could be the same
    Toffel-Mamman: Jag kan inte titta för allt blinkande. Egen och annorlunda låt. Tjusigt. Men är det schlager?
    Tofflan: Lite annorlunda låt, rätt bra. Men det är ju epilepsivarning på allt blinkande! Jag tycker inte det är schlager, bara, tyvärr…
15. Albanien
    Juliana Pasha: It’s all about you
    Toffel-Mamman: Men hon sjunger inte SÅ illa. Det här är ju mera schlager än många andra låtar. Man kan sjunga med i refrängen.
    Tofflan: Hon låter som nån svart sångerska i början. ”Ärtan”, lite grann. Men vad har hon på sig? Ser ju inte klokt ut bakifrån… Nja, inte riktigt min stil.
16. Island
    Hera Björk: Je ne sais quoi
    Toffel-Mamman: Hon var inte smal heller. Men rätt bra!
    Tofflan: Va? Ska hon sjunga på franska? Nej, engelska var det visst. Fast lite franska också. Men DET HÄR tycker jag är en bra låt! 😛 Äntligen!
17. Ukraina
    Ayosha: Sweet people
    Toffel-Mamman: Men det är ju den där som gömmer sig! Ej i min smak, låten.
    Tofflan: Döden i början? Men fin röst! Fast låten är väl lite konstig, eller? Och vad det blåser!
18. Frankrike
    Jessy Matador: Allez olla olé
    Toffel-Mamman: Man kan ju fastna för melodin och refrängen. Men sen vet jag inte om det är en schlager, precis. Fast den är rätt kul… Medryckande!
    Tofflan: Olla? Men det är ju nåt snuskigt! Och det är lite lambada-stuk på låten 😉 Nja, schlager är det ju definitivt INTE! Lite tjatigt blir det, tycker jag. Hopp och studs.
19. Rumänien
    Paula Seling & Ovi: Playing with fire
    Toffel-Mamman: Kul grej med genomskinliga pianot! Men det är nog det enda roliga med det hela.
    Tofflan: Vet inte om låten är så vidare värst… Lite trallig, så där. Och så lite högoktavigt… Nja, ingen höjdarlåt.
20. Ryssland
    Peter Nalitch & Friends: Lost and forgotten
    Toffel-Mamman: Det här har jag svårt att förstå. Men sjunga kan han!
    Tofflan: Parodi eller? Dansbandsvarning. Smörigt som värsta Flamingotvätten skulle kunna vara avsändare… Men en söt melodi!
21. Armenien
    Eva Rivas: Apricot stone
    Toffel-Mamman: Hon sjungar ju bra. Hon har syntethår, säger de. Den var inte så dum och hon är bra på scenen!
    Tofflan: Såna här låtar gillar jag! Melodin är bra och medryckande och hon sjunger bra. Fast lite långsam, bitvis. Håret är nog inte det enda som är konstgjort…
22. Tyskland
    Lena Meyer-Landrut: Satellite
    Toffel-Mamman: Så där särskilt bra var det ju inte…
    Tofflan: Amy Diamond från Hannover? Pigg och lite kobent skolkicka. Nej, inte min stil alls! Fast den kommer säkert på en hög placering.
23. Portugal
    Filipa Azevedo: Há dias assim
    Toffel-Mamman: Hon sjunger på sitt eget språk och det är både fint och ovanligt.
    Tofflan: Fin röst, men lite långsam låt. Och även den här låten påminner om nåt som redan är skrivet och sjunget… Trist, helt enkelt.
24. Israel
    Harel Skaat: Milim
    Toffel-Mamman: Han sjunger också på sitt eget språk, jiddisch, eller vad det heter, och det är bra! Den här låten är ju inte så dum, men jag kan ju inte sjunga med. Svår sång att sjunga!
    Tofflan: Jag tycker att varje land helst ska sjunga på sitt eget språk. Engelska blir så slätstruket. Lite för känslosamt för min del. Och så falsksång igen, mina trumhinnor mår illa! Rösten brister ibland.
25. Danmark
    Chanée & N’evergreen: In a moment like this
    Toffel-Mamman: Inte så dum alls! De passar så bra ihop! Den här gillar jag, det är den bästa jag har hört i kväll! 😀
    Tofflan: Den här har jag hört förut. Den börjar lite falskt, tycker jag. Fast sen tar den sig. Den här får nog en hög placering, tror jag. Men han har så smala ben…

Toffel-Mammans favoriter: Danmark, Island, Irland, Albanien, Norge.

Tofflans favoriter: Serbien, Island, Grekland, Armenien, Danmark.

And the winner is…
Tysklands Lena Meyer-Landrut med Satellite
Man tror inte att det är sant… Det var ju inte igår Tyskland vann, precis. Bara att gratulera, men…

FEL LÅT VANN!!! 😦

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen och Melodifestivalen 2010.

Read Full Post »