Mischmasch eller nisch?

Ett inlägg i vilket Tofflan bland annat berättar om sina funderingar att nischa sig, men också svamlar en massa som vanligt.

Jag har funderat på en sak. Jag funderar fortfarande, för jag är inte färdigtänkt. Joråsaaatte… min hjärncell får jobba! Det kanske är dags att förnya sig. Mig. Bloggen. Det börjar bli dags att göra nån radikal förändring nu. Kanske att jag ska nischa mig mer, inrikta mig på kultur – som ju är ett ganska brett område… Skippa de personliga inläggen, de tramsiga. Jag vet inte. Jag vet i ärlighetens namn inte. Två bloggar, kanske, där de personliga inläggen rentav är låsta så att nyfikna gamla X och andra satkärringar inte kan läsa. Tål att tänkas på, tål att fundera över…

Det skulle vara lite spännande att testa att bara skriva seriöst. I såna fall skulle det bli böcker, film och TV, kanske lite musik och teater också. Kanske lite sociala medier. Funderar, funderar…

Det var omväxlande väder idag. När jag åkte hem från jobbet hade det mulnat på, men jag satt en stund på ballen* i alla fall och läste. Intog min middag där. Bytte rätt från bågar till korn.

Idag blev det popcorn till middag. Öl och litteratur är givna tillbehör.

Klockan sprang iväg alldeles. Jag satt och kliade mig och upptäckte att jag har fått eksem ganska nära mitt operationsärr, på båda sidor av ärret. På vänstra sidan är det värst, det ser ut som tre fingrar har klämt till. Eller vad tycker du?

Fingereksem? Så här ser det ut på vänster sida om mitt operationsärr. På högersidan har jag bara en blaffa.

Nåväl, i stället för att sitta och ömka mig själv smorde jag in mig med den där salvan jag fick av doktorn. Den funkade hyfsat när jag fick eksem av sprutorna.

Hur det nu var kom jag på att de små husdjuren inte hade fått mat. Hämtade därför nycklarna och tog dagens tidningar och post och gick över till ”Lucille”. Det var nåt konstigt med låsen. Nedre låset gick fint att öppna men det övre..? Jag provade att låsa och låsa upp igen. Då liksom FLYGER dörren upp och där står Äldsta Dotter och asgarvar! Jag höll på att smälla av! Jädra Lucille, hon sa att de skulle komma hem i morgon eftermiddag först! Men hon var väldigt, väldigt stressad när de åkte.

(Och här lämnar jag nu fritt till var och en att själva föreställa sig
hur pinsamt det hade varit om jag hade kommit in senare
och de hade sprungit omkring i nattsärkarna!
Eller rentav näck, in och ut i duschen!
Eller om de låg och sov…
Bajsade med öppen dörr…) 😳

Nu känner jag att det här inlägget, som skulle vara av lite seriös natur, håller på att balla ur totalt. Jag tror att det är bästa att jag rundar av här. Faktiskt. Men fundera och kommentera gärna det jag skrev i början om en nischad blogg.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Sommarmorgon

I morse vaknade jag 6.40. Inte av måsarna, men av ljuset. Och att jag hade ont, förstås. Denna strålande sommarmorgon ser ut att bli till en ny het sommardag när man borde ligga på playan, men man sitter i en bil. Jisses, hur överlevde man före AC:n???

En soluppgång från mars.

Idag är det som sagt resdag. Mamma höll på att packa av och till igår. Då och då kom hon av sig för att hon kom på nåt hon inte fick glömma – och sen glömde hon bort vad hon höll på med. Jag tror att min närvaro här snurrar till det för henne. Och jag saknar fortfarande min kloke far som hade en förmåga att dämpa henne när det bar iväg, så att säga. Den förmågan har inte jag. Jag blir otålig och jag störs av att min evigt unga mamma håller på att bli gammal.

När jag inte kunde somna om i morse låg jag och funderade på det här med att blogga. Bloggen har ju varit – och är – ett sätt för mig att överleva. I stället för att gå upp i limningen av ångest har jag fläkt ut mig här. Jag har blivit mer restriktiv med utfläkningen på sista tiden. Mina innersta tankar blottar jag delvis i låsta inlägg. Skälet är inte att jag är rädd för att stå för mina känslor – jag står för det jag skriver här eftersom det är mina känslor. Inte fakta utan känslor och åsikter. Jag är rädd för kritik, för de flesta av oss kan inte ge konstruktiv kritik utan är bara elaka. Och jag irriteras av att en del människor tror att de har nån sorts rättighet att kommentera och skriva vad som helst till mig här. Så är det inte! Att kommentera mina inlägg är ingen rättighet utan en möjlighet jag har valt att ge de flesta. De som missbrukar den möjligheten blockeras från att kommentera. Hittills har det varit två homofober och tre personer varav den ena kallade mina andra läsare för idioter. Den kommentaren har jag för övrigt tagit bort, jag minns inte riktigt, men jag tror att jag blev väldigt arg. En annan av de avstängda var helt klart från en sekt och ville bedriva propaganda för den på min blogg. Inte OK för mig! En tredje gick över en gräns jag har, trots minst tre försök från min sida där jag bad personen i fråga att inte skriva vissa saker till mig.

Kritik är svårt att ta ibland, det svåraste är när den egna personen blir angripen om man skriver om sig själv och sina känslor. En gång kände jag det som att två läsare gaddade ihop sig och hoppade på mig här angående min ekonomi. Jag tyckte att jag berättade alldeles för öppet och för mycket och ändå var det som om de två inte ville förstå vad jag sa. Då valde jag att sätta punkt i diskussionen genom att stänga av kommentarsfunktionen. Ingen av dem är blockerade, men vi har inte hörts av sen dess. Jag har slutat följa en av dem. Så blir det ibland. Man inser att man inte har nåt gemensamt med vissa människor – eller helt enkelt inte gillar det de skriver eller dem som personer. Varför ska man följa dem då? Och varför följa dem som skriver sånt man inte gillar?

Idag är det årsdagen av det hemska på Utøya. Sänd en tanke.

Livet är kort.

Read Full Post »

Djupdykningar

Alltså…

Orka!

Jag har varit på helspänn ett tag inför förmiddagens lilla utflykt och jag var skittrött när jag åkte hem från jobbet. Eftersom mamma ringer så gott som varje dag, passade jag på att ringa henne – från bilen. Ja, jag veeet! Men jag har blåtand, alltid något. Vi pratade hela vägen hem och det var riktigt trevligt trots att jag var trött och fick höra det senaste om diskbänksbelysningen, ventilationsarbetena och maten. Men idag var mamma snäll och då blir jag snäll. Och glad. Men sen blev jag lite ledsen igen över en dålig nyhet. Djupdykning.

Hemma i New Village blev det första jag gjorde en djupdykning ner i tvättmaskinen. Nu pallar jag inte att tvätta mer än en maskin i kväll, så nästa kör jag i morgon.

Så hittade jag en lapp om fönsterbytet. Nu på tisdag kommer de hit och ska mäta fönster och man anmodas att ta bort prydnadssaker och krukväxter från alla fönster. Alla. För min del handlar det om 42 krukväxter. Var ska jag ställa alla dem, liksom??? Nej jag menade inte prydnadssakerna utan krukväxterna, pucko! Dessutom blir jag sen hem på måndag kväll när detta måste göras eftersom jag ska till frissan och få håret finfint fixat. Djupdykning. Och funderingar på när i h-e jag ska hinna slänga om till sommardäck. Vi åker ju på torsdag…

Sen skulle jag äta nåt och dök ner i brödburken. Köket serverade en ostsmörgås och en smörgås med kalkon och mimosasallad samt en Christer Lindarw* till kvällsvard. Sällskapet var min bok på gång, en riktigt rysligt spännande historia!!!

Många djupdykningar i kväll.

Tvätten blev klar och hängdes upp, men innan dess hade jag duschat och tvättat håret. Provade Fästmöns Niveas duscholja idag. Den doftade gott och var väl inte lika uttorkande som vanliga duschcrèmer, men inte speciellt fet heller. Nej, inget för mig.

Kvällens höjdpunkt hittills har varit telefonsamtalet med min Storasyster. Det är så skönt att kunna prata om ”allt” med henne! Utom vad som står i de låsta inlägg som bara jag själv har lösenord till. Det är otroligt skönt att kunna skriva helt fritt i dessa inlägg. Det är befriande, kort sagt! Men Storasyster, som jag egentligen inte alls är släkt med, är också befriande att prata med. Vi kommer ju alltid fram till samma sak:

Vi är sniggast och klokast och bäst, helt enkelt.

Och sen skrattar vi åt mina stora elefantöron, gigantiska kran och båtar till fötter samt hennes potatisnäsa och en och annan autostrada (som inte har med oss att göra, märk väl!) med mera. Vi är inte nådiga!

Klockan 21 ska jag åka med Annas grejor till hennes jobb och plocka upp henne själv för vidare färd till Himlen. Jag återkommer väl till New Village precis till läggdags. Djupdykning i bingen, alltså.

Eh… ja just det! Sa jag att jag klämde en finne på näsan också? Den GIGANTISKA näsan.

*en Christer Lindarw = ett glas mjölk

Read Full Post »