Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘läskigt’

Ett inlägg om familjen jag tillhör.


 

Ikväll har jag sett bevisen: jag tillhör en familj. För några dar sen skrev Jerry så fint att bara Frida och jag saknades vid ett familjeevent. Och nu har hans äldsta dotter skapat vår familj… Virtuellt…

Familjen 1

Familjen! Känner du igen vem som är vem?


Det här är så bra gjort
att det är nästan läskigt! Kan du se vem som är vem av oss på bilden? (Eftersom man inte kan skapa barn i Sims är Elias inte med.)

Titta en gång till…

Familjen 2

Familjen från vänster: Anna, jag, Johan, Frida och Jerry. På översta bilden är Linn längst till höger.


Alltså, det är riktigt creepy bra! 
Avslutningsvis en bild på Anna och mig:

Anna o jag som Sims

Anna och jag som Sims.


Linn har gjort oss
som Sims-kopior med hjälp av foton på oss.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den gångna, Tofflianska veckan.


 

Torsdag morgon och än lever Tofflan i Uppsala. Precis som Emil… Och precis som vanligt kommer här en sammanfattning av bra grejor (kex) under den gångna veckan och mindre bra (Kexfabriken) saker under samma period. Enligt mig själv, förstås. Det är ju bara mitt liv jag skriver om, inte ditt. Här kommer det:

Kex 


Kexfabriken

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den här dagen när det plötsligt blev vinter igen.

 

snöig februarimorgon på baksidan

Så här såg det ut på baksidan i morse: snö,snö och åter snö. Och så grannens jätte-bigga TV som står på dygnet runt.

Egentligen blev jag inte så väldigt förvånad när jag hissade persiennerna i morse. Det har varit två morgnar med minusgrader, igår ner till nästan sju grader kallt. Och så i natt hade den kommit tillbaka igen med besked. Vintern. Det hade snöat ganska mycket här under dygnets mörka timmar. Men det är ju februari månad och vad annat är att vänta än att det plötsligt kan slå om och snöa efter några ljuvligt soliga dagar, med blå himmel och fåglalåt.

Nä, förvånad blev jag inte, men besviken, förstås. Jag gillar inte alls snö och kyla. Vintern är den sämsta årstiden, enligt min mening. Nu vill jag ha vår! Jag vill fota blommor och knoppar och njuta av kvitter, vårsol och himlar utan moln. Men jag får uppenbarligen ge mig till tåls.

Snöigt träd utanför jobbet

Även på jobbet var det snö.

Det var rejält halt och moddigt att köra i morse. I kväll när jag åkte hem hade mycket av snön försvunnit, men i stället var det halt. Som vanligt vid halka gäller det att hålla avstånd. Jag fixar det, dessvärre gäller det inte alla bilförare.

Arbetsdagen försvann i ett nafs. Jag var på ett möte och så blev det ett lunchmöte med M där vi förberedde pressmeddelande med mera inför ett pris som M ska ta emot på måndag. Som pricken över i kom ett mejl senare på eftermiddagen att M hade fått det där eftertraktade jobbet. Vilken kanondag för somliga! M är SÅ värd det!

På tal om jobb är jag förstås glad åt att min älskling nu får chansen att visa det jag redan vet att hon fixar på sitt jobb. Det blev klart redan igår. Lite läskigt förstår jag att det är, men Anna har alla förutsättningar att lyckas: hon är lugn och sansad, hon är kompetent och erfaren, hon har kollegorna bakom om sig och chefens förtroende. Jag är fullkomligt övertygad om att det går hur bra som helst. I morgon kväll hoppas jag att vi kan fira lite med ost och kex och ett svindyrt rödvin. På lördag ska vi eventuellt fira ett födelsedagsbarn först och därefter oss själva med en försenad Alla Hjärtans-middag nånstans på lokal.

Men vi är inte framme vid helgen ännu. Det är bara torsdag. Jag städade i kväll efter jobbet, det vill säga dammsög. Sen var det skönt att duscha och sätta sig renhårig vid köksbordet och käka knäckemackor och dricka mjölk. Till måltiden avnjöts en flukt i UppsalaTidningen. Den börjar bli alltmer lik sin storebror. Journalisterna gör till och med samma stavfel. Pinsamt och trist, tycker Vän af Ordning. Dessutom fnös jag lite åt reportaget om Uppsalas största twittrare. Bara för att man har många följare på Twitter behöver man inte vara störst. Eller bäst. Tycker jag, dårå, som bara har 200nånting följare till skillnad från den som ligger i topp med över 9 000 följare. Jag visste inte ens att man kunde ha så många följare…

Diplom Antikrundan från LysekilTorsdag innebär förstås AntikrundanJust den här torsdagen visades ett program från Lysekil. Som vanligt satt jag med appen och värderade och gissade. En del av mina värderingar blev vilda fantasier, medan andra stämde ganska bra. Ändå kommer jag inte upp i nån högre klass, utan stannar kvar i gruppen Antikintresserad. Till skillnad från Herr Raffa som jag har hört ska vara en väääldigt duktig antikvärderare. Suck!..


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om spökhus.


Jo jag vet att en del firar Halloween
nästa vecka. Men jag är intresserad av spänning och spökerier året om. Spökhus… Hade du också ett sånt där du bodde när du var ung? Vi hade ett som låg en bit utanför Metropolen Byhålan – förstås. Riktigt läskigt. Det jag emellertid inte visste var att det spökade också i på Klosterhotellet i Stöllestan

klosterlilja

Klosterliljor från klosterträdgården i Vadstena, här rotade i det som en gång var mina föräldrars trädgård.


Vadstena klosterhotell
finns i några av Sveriges äldsta byggnader med anor ända ner till 1200-talet. Inte så konstigt att det spökar där då… En av byggnaderna besöks av en dam som gärna sätter sig på gästernas sängkanter och småpratar. Hon sägs vara lite ledsen, men inte särskilt besvärlig. I en annan byggnad har gäster sett spökskuggor. Och i huvudbyggnaden händer det också oförklarliga saker som att lampor tänds och släcks utan att nån är där. En del gäster har känt som om nån försöker hålla emot dörren när de försöker låsa upp till sina rum…

Jag är, som bekant, fascinerad av Den Hemliga Trädgården och dess trädgård här i Uppsala. Naturligtvis är jag övertygad om att det inte bebos av levande varelser, utan av såna som en gång har trampat vår jord. Varför öppnas och stängs dörrarna annars i ett ödehus? Varför är grinden ibland vidöppen, ibland tillstängd? Varför ser det bebott ut ena dan, med gardiner och krukväxter i fönstren – för att nästa dag visa upp helt tomma fönster? Lite sånt är det som gör att jag blir både nyfiken och lite skraj.

Den Hemliga Trädgården hus o öppen grind

Ibland står grinden öppen, ibland är den stängd till Den Hemliga Trädgården… Fast vänta nu… Soptunnor i ett ödehus..?


Känner DU till nåt spökhus där DU bor??? Skriv gärna några rader och berätta!
Du som inte känner till nåt men är nyfiken kan läsa spökhusartikeln i Expressen! Eller du kanske inte tror på spöken, än mindre att det finns spökhus..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ljud. Och oljud.


Igår gick jag hemifrån runt halv ett
mitt på dan. Jag åkte ner på stan och kom inte hem förrän till kvällen, runt sjutiden, tror jag klockan var. Över sex timmar hemifrån – det är rekord nu för tiden. Det är ett rekord som lär stå oslaget länge, ifall det inte sker mirakel. Och mirakel tror vi ju inte på längre.

Jag insåg snabbt vilket fruktansvärt brus det är omkring mig när jag inte är hemma. Det började ju redan på bussen. Först var det en karl som uppenbarligen lyssnade på nåt bra i sina lurar. Däremot sjöng han inte bra. Och när han började trumma vildsint mot sina lår kunde jag inte låta bli att ge honom en Motalabläng! För den som inte vet det är en Motalabläng ett ogenerat gloende på nån, gärna uppifrån och ner och sen upp igen. Ingen snäll blick.

Sen är det folk som pratar i sina mobiler. Jag tror att jag blir galen på vissa pratare! Varför måste man prata så högt??? Igår var det dessutom en brutta på bussen som pratade svengelska så det var riktigt larvigt. Hon

chit chattade

till exempel. Jag gissar att hon med det menade

småprata socialt.

Eller???

På Fågelsången – inte långt från BJ som brann i natt!!! – hade Peter och jag stundom svårt att höra vad den andre sa. Ändå satt vi inte vid nåt stort bord. Men det var ett sånt brus omkring oss. Folk är verkligen inte rädda för att andra ska höra de mest intima saker…

Flustret

Typisk Uppsalasilhuett.


Jag promenerade sen
igenom en ganska folktom stad. Jag fattar inte vad som händer med Uppsala på sommaren. Stan avfolkas rätt bra. Bara de vanliga häckarna vid floden. Tog några bilder av ”min” sommarstad, som trots allt brus var så tom på folk. Eller också var det så att jag valde motiv utan människor…

Fängelsehålor

Fängelsehålor eller vad?


Däremot såg man ju spår av människor överallt.
Fy fan så fult det är med allt klotter! Om man nu ska klottra, kan man inte göra nåt fint? Många klottrare är riktigt duktiga, medan andra bara sprejar tags. Skitfult!

Bro med klotter

Klotter förstörde denna bro…


Det blev inget regn igår,
inte ens åska, men molnen hopade sig. När vi skulle gå till bussen och åka hem från Le Parc var det riktigt kvavt. Men ingenting hände!

Mörka moln vita hus

Mörka moln mot vita hus, men ingenting hände.


Vi glodde lite på TV,
Fästmön gick och la sig medan jag såg näst sista avsnittet av Gengångare. Det var riktigt läskigt igår och vid flera tillfällen ställde sig håren på mina ben (!) rakt ut… (Nej, jag har ALDRIG rakat mina ben!)

Idag är det mulet. Solen försöker ta sig igenom, men det är inte så jättevarmt. Jag försökte få tag i Lucille igår för att kolla om vi ska åka och köpa hylla till förrådet idag, men fick ingen respons. Så nu vet jag inte vad det blir av den här dan. Jag har i vart fall engagerat ett par extra händer till förrådsstädningen som blir av på torsdag.

Kanske blir jag hemma helt och hållet och vilar mina öron från brus. Möjligen åker jag och tankar. Och så behöver jag springa över till Tokerian för att handla främst fil och sånt. Men här i huset är det fullt av brus också och jag vet inte om jag står ut. Det kanske blir en tur med bilen.

I bilen, ja… Så märkligt det är vad man lyssnar på där! Jag har ju sjungit duett med underbara Sarah Dawn Finer i flera månader när jag åkte till och från jobbet. Hon gjorde mig lugn och gav mig mod och kraft och lusten att le mot alla jag mötte på morgonen. Men sen, när allting rasade igen, blev det Marilyn Manson. På långresan till och från mamma återupptäckte jag radion, framför allt Sommar i P1. Numera är det oftast tyst i bilen. Jag behöver vila från bruset, bruset gör mig så trött…

Vad lyssnar du på i bilen eller lurarna? Det vore kul att veta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså jag är rätt fet. Visserligen gick jag ner tio kilo runt operationen i december och när jag sist vägde mig hade jag inte gått upp ett enda kilo. Men det går inte att säga att jag är smal eller ens normalviktig. JAG ÄR SKITVIKTIG! Äh bara skojar – jag är överviktig.

I de länder som inte räknas som utvecklingsländer utan som låg- och medelinkomstländer har vi under många år sett en alarmerande ökning av så kallade välfärdssjukdomar, till exempel diabetes, fetma, olika cancerformer, sköldkörtelproblem etc. Antalet låga födelsevikter och avbrutna graviditeter har också ökat. Hittills har vi ofta

skyllt på

ärftliga faktorer. Men nu har Världshälsorganisationen (WHO) och FN presenterat en rapport som säger att det faktiskt kan vara kemikalier och inte ärftliga faktorer som gör att vissa sjukdomar ökar – som dem jag nämnde ovan. I studien kopplas nämligen dessa sjukdomar till hormonstörande ämnen. Och såna där hormonstörande ämnen finns det gott om! Till exempel PCBflamskyddsmedel, bly, kvicksilver, olika bekämpningsmedel med mera. Ändå är det inte så många hormonstörande ämnen som är förbjudna – DDT och bly i bensin är två undantag.

Författare till rapporten är 16 forskare i olika länder, ledda av Åke Bergman vid Stockholms universitet. De menar att det behövs mer forskning på området, men också att man faktiskt kan göra en hel del redan idag. Rapporten riktar sig till politiker och beslutsfattare. Här kan du läsa pressmeddelandet om det! (Och ladda ner rapporten, om du vill.)

Alltså jag tycker att det här är läskigt! Jag har noterat att antalet cancersjukdomar, till exempel, ha ökat drastiskt -bara i bekantskapskretsen. Själv har jag ju haft tumörer som har avlägsnats. Och så är jag ju rätt fet… Så nog behövs det mer forskning. Jag kan ju sluta skylla på generna och i stället skylla på kemikalierna – men jag vill ju självklart veta hur jag ska kunna undvika dem!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag idag och dags för veckans höjdpunkter (Knyst) respektive dalar (Tyst). För mig är det inte svårare än så här:

Knyst


Tyst


Livet är kort. Och det positiva överväger!

Read Full Post »

Varning för läskig bild sist i inlägget!


Min fjärde dag hemma
från sjukhuset är snart till ända. Det är en vecka sen min operation. I slutet av det här inlägget får du se mitt operationsärr som jag fotade idag på förmiddagen.

Eftersom natten var så kass ville jag göra allt för att dan skulle bli bättre. Jag har pinat mig själv att vara uppe nästan hela tiden, vilade bara en liten stund strax innan Fästmön dök upp i kväll för att spruta mig. Det tar på krafterna, stundtals var jag helt kallsvettig. Men det gör under för syresättningen och andningen!

Jag började med att försöka förmänskliga mig igen genom att peta i mina örhängen. Först i vänsterörat…

Örhängen i vänster öra

Tre stycken skulle in i hålen.


Sen i högerörat…

Örhänge i höger öra

Tack och lov bara ett!


Jag tvättade mig ordentligt
nära operationssåret och bytte förband. Det är fasen så tejprester kan sitta fast! Bilden på såret kommer sist i inlägget så att du som tycker att sånt är läskigt ska slippa se!

För att försöka hålla mig upprätt och få i mig ordentligt med syre tog jag en liten dammtrasa och dammade lite. Passade på att pynta – julkrubban med de sex vise männen har du redan sett! Men jag slängde ut lite tomtar och skit här och var.

Två små tomtar och en liten halmbock

Två små tomtar och en liten halmbock.


Inga excesser  i år,
det blev några tomtar här och var och en och annan julduk. Skiten ska ju snart packas ner igen.

Tomten i glaskupan

Tomten i glaskupan fick jag ett år i julklapp av äldsta bonusdottern. Jag är barnsligt förtjust i snöande glaskupor!


Många små saker
har hängt med länge. Som det här paret som jag en fick av mormor och morfar.

Två trätomtar

Två trätomtar från 1960-talet.


Andra saker är nyare.
Det här hjärtat fick jag av en kompis första julen efter att jag hade separerat.

Hjärta m tomte på korsstygnsduk

Hjärtat är ganska nytt, duken betydligt äldre och från mormor eller farmor.


I köksgardinen hänger jag
mina fina julfigurer. Jag har totalt sex stycken. I år får du se julängeln.

Julängel

Julängeln i köksgardinen.


Köksgrisen har fått ett rött sidenband
om halsen och sällskap av tomten med grötsleven. I det här köket äter vi nämligen inte gris utan vi sparar på våra små gulle- och julgrisar!

Köksgrisen m sidenband o tomte

Köksgrisen med rött sidenband och tomten med grötsleven.


I vardagsrummet
har skulpturen Påskliljan transformerats till Julliljan medelst tomteluva – same procedure as every year.

Påskliljan har fått tomteluva

Påskiljan har transformerats till Julliljan.


Mitt coffeetable
i vardagsrummet har blivit julgransbord. Här ska jag lägga mina klappar sen.

Granen på mitt coffeetable

Julgransbord. 


Senare på eftermiddagen
ringde jag mamma. Hon är lite uppspelt för på lördag är hon bortbjuden och det var ett tag sen. Jag är glad för hennes skull!

Jag åt en enkel middag, nyponsoppa och en banan som är på väg att bli brun. Mådde lite lätt illa efteråt och blev bara tvungen att lägga mig ner.

Middag banan o nyponsoppa

Banan och nyponsoppa = min middag.


Sprut-Anna dök upp vid halv sex-tiden
och medförde mer nyponsoppa. Det är det som för tillfället går bäst att få ner. Anna hade med sig dagens post också, info från bostadsrättsföreningen full av negativa pekpinnar som alltid, lönebeskedet, som inte heller var nåt att glädjas åt eftersom jag är sjukskriven och så, dagens ljuspunkt, ett julkort från Hortellskan och Kitty!

Julkort lönebesked o info från BRF

Dagens post.


Anna stannade lite längre idag,
men tiden sprang iväg och plötsligt var det dags för henne att rusa till bussen. Hennes Ajfån funkade inte att skicka sms-biljett från, så hon fick låna mitt busskort. Och nu har jag hört att hon hann hem och att expertisen i form av dotter hjälper henne med den krånglande tekniken.

Jag har suttit med mina räkningar och kvar att göra är att sortera in pappren i pärmar. Men det kanske jag sparar till i morgon, måste ju ha nåt att göra då också.

I kväll ska jag försöka läsa ut min bok på gång och förhoppningsvis hitta en ställning som funkar för lite TV-tittning.

Nu får du som är lite kackelmagad sluta läsa, för här kommer en bild på mitt operationssår. Jag har räknat agrafferna och det är totalt 23 stycken.

Såret en vecka efter operation

Såret en vecka efter operationen.


Anna har tittat på bilden
och tycker att det ser ut som om det har läkt ihop bra. Själv tycker jag mest att det ser läskigt ut.

Vad har du gjort idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!!! Jag behöver input!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jaa, med livet i behåll kom jag hem – men det var knappt! Bilen var helt översnöad när jag skulle åka hem från jobbet. Det blåste och snön yrde och redan när jag skulle svänga ut på stora vägen från jobbet höll jag på att köra fast. Då kommer det en idiot bakom och ska köra om och runt mig för att också svänga höger – när jag står halvvägs ute i korsningen och en bil närmar sig från vänster. Hur dum får man vara?.. (Retorisk jävla fråga.)

Bilresan hem gick i 20 knyck som max. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att köra fast eller få sladd. På vindrutetorkarna frös snön till is och sikten var i princip fem procent – en remsa, cirka en decimeter bred som löpte över vindrutan var klar att se igenom. Snön utanför gjorde att sikten totalt sett närmade sig noll…

Hemma i New Village var det inte plogat, men på parkeringen hade det inte yrt så mycket snö. Jag hade en hög om cirka en meter snö upp mot garageporten, så den fick jag skotta undan innan jag kunde köra in. Jag var livrädd att fastna på parkeringen, för där var ju trots allt inte snöfritt, men det gick bra. Idiot 2, med parkeringsplats till vänster om mig, hade skottat sin parkering och lämpat över all snö på min plats. Vilken tur att jag har ett garage!!!

Snön börjar täcka fönsterrutorna här hemma. I arbetsrummet är ungefär 20 centimeter av rutans nederdel täckt i skrivande stund.

Snö på fönsterrutan

Snön har lagt sig på nedre delen av fönstret i arbetsrummet.


Alla andra fönster
i lägenheten ser ungefär likadana ut, utan ballefönstren*, förstås – all snö hamnar ju på räcket eller själva ballen**. I köket har emellertid snön ramat in den ena rutan i vänsterkant. Tyvärr syns det inte så bra på bilden, men det är rätt fint. Fast läskigt. Jag börjar känna mig ganska insnöad…

snö på köksfönstret

Mycket snö är det nu.


Jag var orolig
både för Fästmön och Jerry, hur de skulle kunna ta sig hem från jobben. Sms-svaren dröjde, så jag satte igång att skura i badrummet. Då fick jag ett telefonsamtal som jag har väntat på och som gjorde mig ganska uppskakad… Mer om detta kommer strax i ett lösenskyddat inlägg!

Både Anna och Jerry kom hem till Förorten, men nu är all busstrafik i Uppsala inställd. Taxi kör inte heller utanför stan. Så vi får se om man kan ta sig till jobbet i morgon. Det kanske blir till att jobba hemma…


*ballefönstren = balkongfönstren

**ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Det kändes lite helgigt att slänga in bilen i garaget efter jobbet och ta bussen tillsammans med Fästmön in till stan! För så blir det ibland att våra ”helger” infaller en måndag. Anna var ledig, inte jag, förstås, men det är sällan vi är lediga samtidigt.

Det primära syftet med stadsbesöket – ja, det ska stavas med d i den här betydelsen! – var ett biobesök. Vi ville se nya Bondfilmen Skyfall. Vi tycker båda att James Bondfilmerna kan vara ganska underhållande, men det klart att kvaliteten varierar, bland annat med en del skådespelare. Tyvärr är det sällan vi går på bio. Det handlar inte bara om att vi inte så ofta är lediga samtidigt och/eller orkar gå på bio. Det kostar ju en hel del ocksp… Men nu fanns det gott om biopresentkort i min ägo, dels från födelsedagen, dels från en namntävling som jag vann på jobbet. Kvällens filmföreställning var till minne av K som gav ett presentkort på 300 kronor till min 50-årsdag.

Tack, vännen K! Vår biokväll var till minne av dig!


Eftersom jag har svårt
att få tilll det med bricklunch numera – ständigt antalet armar som inte räcker till både kryckor och lunchbricka – blir det en macka vid datorn. Och då är jag för det mesta ganska hungrig på kvällen. Vi gick först och köpte våra biljetter och fortsatte sen till en närbelägen Kinakrog för middag.

Anna var också hungrig.


Vi hade som sagt
lämnat bilen hemma och tog bussen in till stan. Därför kunde jag ta en starköl till maten. Men påverkad som i fredags blev jag INTE! Det vore ju lite läskigt med tanke på kryckor och stadsbesök…

Eftersom vi inte hade så mycket tid – föreställningen började klockan 19 och att gå tar numera lite längre tid för mig – valde vi buffé. Som vanligt var det ganska fräsch mat och som vanligt åt vi nog för mycket båda två. Att magarna jobbade blev vi medvetna om i biosalongen när de pep och mullrade om vartannat. Så vi kunde i alla fall skratta åt det, lite så där halvhysteriskt.

Fräsch buffé!


Mer om filmen
kommer i ett separat inlägg senare idag! Men vi hade en fin kväll på stan och i biomörkret!

Nu är min förmiddagsrast snart slut. Morgonen är solig och kall, det var fyra minusgrader när jag åkte hemifrån. Idag sitter jag i min fina, fina kontor på högsta våningen i huset eftersom jag jobbar för institution 1 (alltid på tisdagar). Idag väntar ett förmiddagsmöte. Vidare ska jag prata trycksak med en doktorand och så fortsätta jobba med institutionens forskningssidor på webben. Dagen avslutas med en sen intervju med en av professorerna angående lysande kursutvärderingar!

Idag var det fruset i rabatterna.


Jag hoppas inemellanåt
kunna avsluta ett parti Wordfeud som jag har haft igång sen helgen. Alla spel jag har spelat i helgen har jag förlorat, jag är verkligen usel. Men jag tycker att det är roligt i alla fall och det är faktiskt inte viktigt för mig att vinna. Eftersom jag spelar på tjänstemobilen spelar jag helst där det finns ett nät jag kan koppla upp mig mot trådlöst och gratis – hemma har jag tyvärr inte det, så jag får begränsa mig till ett eller två partier hemifrån/vecka. På jobbet har jag förstås inte så mycket tid att spela, men raster går ju alltid att använda – och toabesök… 😳 (Jag tvättar och spritar händerna – och har särskilt sprit för Ajfånens skärm!!!) Hos Anna kan jag koppla upp mig mot hennes nät och spela gratis också.

Efter jobbet idag ska jag stanna till vid apoteket och hämta ut medicin mot häleländet. I morgon eftermiddag blir det röntgen, jag vill inte gå idag eftersom tisdag är den enda dan i veckan jag jobbar för institution 1.

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »