Vecka 23: Röda dagar och Döda dagar

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Torsdag är det och när det här inlägget publiceras (det är tidsinställt som en del andra inlägg) är Tofflan och Clark Kent* på väg till bilverkstan. Kanske. Men hur den gångna, Tofflianska veckan ser ut vad gäller toppar (röda dagar) respektive dalar (döda dagar) kommer här:

Röda dagar

• Tre spännande sommarpratare i år! (Biskop Antje, Svante och ”Lolles” syrra!)
• Jag har vågat! (Jag har tagit en påfyllnadsdos som förts in via en nål i armen. Jag känner mig modig!)
• Lediga dagar (En torsdag är det inte så dumt att vara ledig, till exempel.)
• Den innersta kretsen (En oväntat bra film på TV!)
• En BRA artikel om vår blivande ärkebiskop i UppsalaTidningen (Riktigt intressant läsning!)

Döda dagar

• Handläggare på Arbetsförmedlingen som gör fel (De får inget straff som löneavdrag, till skillnad från en arbetssökande som gör fel och får avdrag på ersättningen. )
• Särskrivningar (Nej, det är inte bra. Vårt svenska språk utarmas!)
• Grillgrisar och rökare i min närhet (Jag blir sjuk av er.)
• Känslan av att vara livegen (Det går som vanligt inte att planera nån sommar och ledighet som omfattar både familjen och mig.)
• Ljudkänslighet och grapande grannar (Ingen bra kombo.)
• Vad är det i fotkrämen IJENKLIEN??? (En massa läskigheter, när jag började forska…)
• Journalistproffs på Expressen (Borde man inte kunna stava när man har skrivandet som yrke?)

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det nordiska deckarundret

Ett inlägg om ett TV-program om deckarförfattare i Norden.

Ett franskt program, skulle det vara, om alla bra deckarförfattare i Norden. Och så var det en brittisk berättarröst! Nåja, intressant var det, även om inte så mycket var nytt för mig. Fästmön och jag bänkade oss och glodde på Det nordiska deckarundret på TV4.

Nordiska deckarunder?

Så många nordiska deckarunder var det väl inte, snarare svenska och norska. Författare som Stieg Larsson nämndes och andra, nu levande, fick uttala sig, till exempel Mari Jungstedt, Camilla Läckberg, John Ajvide Lindqvist med flera.

Vad är det då som skapar den här framgången i två så fredliga länder som Sverige och Norge? Någon av författarna tror bland annat att det beror på mörkret vi lever i här uppe. Att här är ganska folktomt och öde och som gjort för läskigheter.

Samhällskritik finns i nordiska deckare sen Sjöwall-Wahlöös tid. Innan dess hade deckarna mest varit parodier på amerikanska hårdkokta detektivromaner eller Agatha Christies pusseldeckare. De senare är emellertid en stor inspirationskälla för Camilla Läckberg, avslöjade hon.

Händelser som mordet på Olof Palme och hemskheterna i Oslo och på Utöya 2011 gjorde att vår oskuld försvann, konstaterades det. Och det ligger mycket i det! Vi här uppe har tidigare varit ganska skonade från sådana mord. Detta har också påverkat författarna och deras sätt att skriva deckare.

Ett intressant TV-program som inte gav så mycket nyheter, utan snarare bekräftade det jag redan visste.

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongspremiär: Veckans brott

I kväll var det säsongspremiär på SvT1 av Veckans brott. Och eftersom jag har gluttat då och då under hösten på programmet och blivit mer och mer förtjust bestämde jag mig för att titta. I kameralinsen: Leif GW Persson. Vid rodret: Camilla Kvartoft.

Camilla Kvartoft och Leif GW Persson i Veckans brott. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Kvällens program innehöll en intressant blandning av historiska fall och nya. Och så lite kriminalteknik på det. Det senare tycker jag är ett synnerligen intressant ämne och hade jag varit yngre skulle jag ha sadlat om från kommunikatör till kriminaltekniker helt klart! Skälet är inte att jag gillar läskigheter utan att jag gillar att hitta lösningar så att den ansvarige/a kan ställas till svars!

Ett av de historiska fallen är ganska aktuellt, men avslutat fall med Gryningspyromanen i Ystad. Gärningsmannen avtjänar nu sitt straff, men frågan är om en sån person nånsin kan ”botas” från sin ”åkomma” – lusten att hämnas på samhället genom att tända eld på byggnader…

Det andra historiska fallet handlade om en kvinnlig taxichaufför som mördades 1960. Ett antal år senare erkände en brottsling som redan var dömd för andra brott – bara för att dan efter ta tillbaka erkännandet. Mordet klarades aldrig upp.

Jag gillar det här programmet! Det är betydligt mer intressant än Efterlyst, som känns väldigt amerikanskt, där Leffe tidigare var med. Här kommer han mer till sin rätt, lille gubben. Jag tänker fortsätta titta. Tills vidare, högsta betyg för säsongens första Veckans brott!

Livet är kort.

Read Full Post »

Scream

Fredagskväll och skit på TV. Vi fastnade vid Scream (1996), som jag faktiskt inte har lyckats orka se hela förrän nu.

Många skrik var det.

Det här är en typisk amerikansk skräckfilm. Det börjar med ett telefonsamtal till en tjej som är ensam hemma. Naturligtvis blir tjejen mördad precis innan föräldrarna kommer hem och till hennes räddning. Pojkvännen stryker också med. De två är skolkompisar till Sidney, vars mamma blev mördad. Ettårsdagen för mordet närmar sig. Mördaren är en svartklädd person med spökmask – och morden bara fortsätter… En efter en blir misstänkta, för mördaren kan ju bara vara en person i Sidneys närhet.

Den här filmen gjorde säkert skräcksuccé när den kom. Och den ÄR bitvis fortfarande läskig. Men läskigheterna känns lite överdrivna och alla skrik filmen igenom gör att jag får ont i huvet. Jag är snäll när jag ger den lågt, men inte lägsta, betyg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Dejting på nätet – kan det va nåt???

Jag slås rätt ofta av hur vanligt det börjar bli att folk träffar sin partner via ”nätet”. Men kan man verkligen hitta Den Rätte/a där? Tja, det finns en sajt som ägnar sig åt dejting – och som enligt egen utsago har hela 800 000 medlemmar… Så många människor kan väl inte ha fel???

Kan man träffa kärleken på nätet?

                                                                                                                                                  Spraydate är uppenbarligen Sveriges största nätdejtingsajt. Men inte trodde jag att så många ägnade sig åt detta gratisdejtande som det är på just den här sajten. Man hör ju så mycket om alla läskigheter som kan hända en när man nätdejtar. Ett sånt högt medlemsantal borgar för en viss trygghet, tänker jag.

Personligen har jag INTE använt mig av Spraydate eller nåt annat nätdejtingföretag, men jag har en av mina e-brevlådor inom Sprayföretaget. Och kanske skulle jag våga testa nätdejtingen om jag vore singel. För hur träffar man annars en partner när man uppnått min ålder? Jag skulle nog INTE träffa nån på krogen längre, jag har blivit för mycket tant för det. Och du som har läst om The Tofflan and Pingolina Saga här på bloggen vet att vi träffades… på ICA. Men FÖRST hade vi faktiskt ”snackat” på nätet, det erkänner jag.

Skulle du kunna tänka dig att nätdejta? Eller var träffar/träffade du din partner???

Read Full Post »

Under… eller bara gå under..?

Hade svårt att somna igår kväll. Det är ju så att jag jobbar hårt med mina rutiner för att tillvaron inte ska rämna helt. I dessa rutiner ingår att man lägger sig senast klockan 23 på kvällen. Igår kväll var inget undantag och jag var i säng redan vid halv. Fästmön tvingades också med, trots att det var sovmorgon idag. Läste en stund i en nyligen påbörjad deckare i vilken en gynekolog Ohlsson mördas alldeles i början… Hmmm, hmmm… Men sen var det svårt att somna. Anna kände likadant. Tyckte jag vände och vred på mig otaliga gånger.

Så småningom somnade jag ändå. Och drömde läskigheter. En dröm handlade om min vän FEM som jag av nån anledning träffade nere i Malmö. (Vi är typ aldrig där, nån av oss.) Det visade sig att hon hade fått jobb där och att hon var tvungen att pendla från Metropolen Byhålan! Sen var jag plötsligt jagad av två män som ville ha nåt av mig. Annars skulle de minsann döda mig. Tja, så där fortsatte natten. Fram på morgonen och in på förmiddagen sov jag som djupast. Men det ingår också i mina rutiner att inte sova alltför länge om dagarna.

En viloplats?

                                                                                                                                                            När jag vaknade hade jag förskräckligt ont i magen, så jag ville helst av allt bara fortsätta ligga under täcket. Gick upp och tog mina mediciner, men magsårsmedicinen tycks inte hjälpa alls nu. Inte har jag fått nåt svar från doktor Anders heller på min förfrågan om receptförnyelse. Undrar om han verkligen har gjort slut med mig, denna jobbiga patient. Samtidigt var han väldigt tydlig med att säga när vi träffades i augusti att han VILL att man mejlar. Det är ju det smidigaste. Telefonen funkar ju inte alltid, för han har ju patienter hela dagarna på besök och då kan han ju inte kackla med ANDRA patienter i telefonen. Nåja, jag får väl ge det ett par dar, annars får jag väl ringa då. Men jag ser ju inte fram emot telefonköandet precis…

När jag höll på att duka fram frukost ringde mobilen. Det stod ”privat nummer”, så jag tänkte att det kanske var nån som ringde om nåt av de otaliga jobb jag hade sökt. Tyvärr inte. Det var en tjej, visserligen trevlig och hon inledde med att hon inte ville sälja nåt. Bara bjuda in mig till ett möte inklusive lunch om mina bankaffärer, skatter, sparande eller så. Min förhoppning släcktes rätt tvärt och hon måste ha hört det på min röst. När jag sa att jag är arbetssökande och trodde att hon hade ett erbjudande om ett jobb blev hon plötsligt väldigt mänsklig. Så småningom avslutades samtalet med att hon önskade mig lycka till. Fast det är ju bara det att jag ju inte tror på under och mirakler längre. Jag gör inte det. Jag vågar inte hoppas. Det bara tar slut i mig. På väg att gå under.

Read Full Post »